Jag har firat Trettondagen med ved, vatten och ljusslinga, hittat förlagda prylar och inventerat telagret. Mia tycker serveringen är klen.

Trettondag
Min Trettondag började 4.30 i morse. Då ville Mia gå ut. För att slippa höra henne tjata (som igår morse) gjorde jag henne till viljes. En och en halv timme senare ville hon in tillbaka och var hungrig. Sen hon fått mat gick vi båda och la oss igen och steg upp drygt fem timmar senare. Såå ljuvligt att ha en pälsklädd sängvärmare och få somna om och somna om igen. 🙂

Det betydde att jag var klar med frukost och påklädning vid halv tre(!). Innan det blev mörkt igen hann jag tömma slaskvattnet (och slänga pepparkakorna), hämta ved, fylla på dricksvatten, hälla ut ”elavbrottsvattnet” och ”tråma” (klämma, knö eller pula) ner ljusslingan i trapplyktan.

Nu har jag bokstavligen ledljus på trappan. Riktigt fint blev det. Tack vare den belysningen slipper jag famla efter nyckelhålet när jag ska låsa upp. Och så sparar jag ju på utlampan. 😉

Återfunnet
I minst ett par år har jag undrat vart mina gummihandskar har tagit vägen…? Jag visste att jag hade nästan en hel förpackning med mig i flytten, men har inte för mitt liv kunnat lista ut var jag senast la dom. Idag hittade jag dom på ett fiffigt ställe.

Dom låg i en mini-ryggsäck som hängde på väggen bakom vattenpumpen i badrummet. Tack vare skynket som döljer vattenpumpen har jag inte sett den på länge, men fick syn på den när jag letade efter tall­såpan som också är gömd där.

Det är minsann inte vilka gummihandskar som helst, utan äkta latexhandskar som härstammar från en sjuk­vårds­ut­bild­ning som pågick i huset där jag senast jobbade i Östersund. När utbildningen skulle upphöra och lokalen tömmas, passade jag på att tigga till mig handskarna.

Dom var perfekta att rycka hundarna med (båda mina hundar hade päls som skulle ryckas), men fun­gerar givetvis utmärkt som skyddshandskar när jag ska rengöra avlopp eller pyssla med nåt annat äckelpäckel.

Nu är dom överflyttade till skåpet under tvättstället. Risken är förstås stor att jag nästa gång jag behöver dom har glömt var jag la dom. Men då kan jag ju leta på bloggen. 😉

Det andra fyndet gjorde mig ändå gladare! När jag flyttade upp sågen på en hylla i vedlidret idag, fick jag syn på den länge saknade namnsdagsblomman i trä som herr grannen förärade mig för ett par år sen.

Där har den stått hela tiden förstås, men jag har inte haft vett att höja blicken fast jag har letat i lidret minst ett dussin gånger tidigare. Hoppas jag fortfarande minns var den står när det är dags att stoppa ner den i jorden igen. Repris på sista meningen i föregående stycke.

Telager
Dom närmaste tjugo åren behöver jag inte köpa te åtmin­stone! Det kom jag fram till i samband med att jag skulle fylla på telådan som står på köksbordet. Jag har både löste och påste i en uppsjö av sorter och smaker upptäckte jag när jag inventerade te- och kaffehyllan i köksskåpet. I regel dricker jag bara två sorter så sortimentet lär inte minska särskilt snabbt.

Bristfällig servering
Igår tycke Mia att jag skulle ställa fram mat ögonaböj. När jag inte gjorde det gav hon sig på bröd­påsen som ligger ovanpå brödrosten på diskbänken, tog sig genom plasten och bet loss några bitar bröd innan jag hann hejda henne.

Det är inte första gången. Så gör hon varje gång hon är hungrig och jag inte observerar det fort nog. Fiffig kisse. 🙂