Månad: december 2011

av

30.12 – Strul och anti-strul

Jag har irriterat mig på e-fakturering och övergått till starkare droger.

E-faktura?
Idag fick jag en betalningspåminnelse från elbolagets indrivare. Enligt mina noteringar var fakturan betald på utsatt tid…? Sen i våras har jag ett avtal om e-faktura och kunde inte begripa varför be­loppet inte hade gått fram?

Av betalningshistoriken på kontot framgick att betalningen inte var registrerad så jag letade rätt på fakturautskriften. Ridå. Det var en analog faktura med inbetalningsavi. Det var mitt fel att den inte var betald. Men varför hade jag fått en pappersfaktura?

Efter kontakt med elbolaget och det häpnadsväckande beskedet att e-faktureringen hade upphört den 6.7.2011 kollade jag mina e‑fakturerare och såg att avtalet med elbolaget gällde från den 7 maj i år och var i kraft. Så varför fungerade det inte?

Nytt telefonköande, nu hos banken. Min ”personliga rådgivare” var inte tillgänglig trots den för­troende­ingivande titeln så jag fick vänta tills en svenskspråkig handläggare var ledig. Jag vägrar prata finska om jag inte är absolut tvungen.

”Nej, vi är bara betalningsförmedlare, du får kontakta betal­nings­mot­tagaren” fick jag besked om. Jag stoppade rundgången genom att upplysa om att jag redan hade kontaktat elbolaget och att dom bara kunde se att avtalet hade upphört.

Så småningom kunde handläggaren också hitta uppgiften om att avtalet hade upphört och föreslog att jag kanske hade tagit bort betalningsmottagaren av misstag? ”Men,” invände jag medan raggen reste sig, ”då skulle väl inte företagets namn finnas kvar i listan över avsändare av e-fakturor?”. Att det var konstigt och felaktigt höll handläggaren med om, men längre än så kom vi inte. Jag fick rådet att ta bort be­tal­nings­mot­tagaren och lägga upp ett nytt avtal.

Då uppstod nästa problem. Mottagarens kontonummer stämde inte alls överens med dom som fanns på fakturan och numret går inte att ändra. Nytt telefonköande till elbolagets kundtjänst. Ingen svensk telefonist fanns på plats så nu var jag tvungen att förklara mig på finska om jag inte vill vänta på att bli uppringd. Kundtjänsten kunde inte svara på varför kontonumret inte stämde utan hänvisade till faktureringsavdelningen.

Där var det heller ingen på plats, men kundtjänsten lovade att jag skulle bli uppringd. Så skedde faktiskt ett par timmar senare. Nä, det kontonumret kände faktureringsdamen inte alls igen. Jag dristade mig då till att fråga om det kanske var därför e-faktureringen inte hade fungerat och att av­talet hade upphört av den anledningen?

Jag fick ett halvt medgivande och blev upplyst om att hon skulle kontakta tjänsteleverantören för att forska i saken. Efter det skulle hon höra av sig. 1-0 till mig i den ronden. 😀

Starkare droger
Under natten och dagen har virusinfektionen av allt att döma spridit sig trots Vectavir-smörjandet. Näsan och vänstra halvan av ansiktet har samma symtom som munsåret hade. I eftermiddags beslöt jag därför slå en signal till vårdcentralen, eller hälsocentralen som det heter här.

Jag fick genast svar (utan att köa!) och blev kopplad till en sjukskötare som rådde mig att konsultera läkare när hon hade hört min beskrivning av spridningen och fått frågan: ”Vad är det värsta som kan hända?”.

Nytt samtal till växeln som försökte koppla mig till en läkare, men där blev det inget svar så damen i växeln sa att läkaren som hade telefontid fram till 16 skulle ringa upp. Vilken fantastiskt snabb och smärtfri(!) service!

En kort stund senare ringde en herre som försökte prata finska, men jag insisterade på att få prata mitt modersmål och det gick bra. Han tyckte jag borde bli undersökt av läkare och nämnde att jag kunde åka till jouren i Salo. ”Nä, aldrig i livet” hojtade jag och fick ett skratt som svar. Om synen påverkades skulle jag ändå bli tvungen sa han sen.

Innan jag hade hunnit boka en besökstid efter helgen ingrep läkaren i samtalet och tyckte trots allt att han kunde sträcka sig till att ringa in ett recept på symtom­dämpande och spridningshämmande medicin till apoteket så jag kunde hämta den redan idag. Finfint.

Fem tabletter per dygn i fem dagar innebär drygt fyra timmars intervall. Dom har jag nu ställt in i mobilen så jag blir påmind. Bra med teknik om/när den fungerar. För säkerhets skull har jag garderat mig med en liten tabell i Word, utskriven på papper. 😉

 

av

29.12 – Vardagsbestyr

Jag har jobbat lite, diskuterat presidentkandidater, fått lön, ser ut som om jag har överdoserat Botox och är beredd på nästa elavbrott. Mia och jag har varit på skadeinspektion.

Kort uppdrag
Mina kunder är så duktiga så dom klarar sig för det mesta utan min hjälp, men igår ombads jag in­finna mig för ett par åtgärder. Det blev ett kort uppdrag. Inom en timme var frågorna besvarade och ”handpåläggningen” genomförd.

Presidentval
Igår kväll diskuterade skyddslingen och jag kandidaterna i det förestående presidentvalet. Med tanke på den inskränkta makt ämbetet numera innebär, är det egentligen inte så noga vem som får det kom vi fram till, men har ändå var sin kandidat som vi tycker är representativ för landet.

Löneutbetalning
Jag hade redan glömt att jag har lön att få den här månaden också… Lönebeskedet i postlådan kändes därför som en glad överraskning. Kombinationen deltidspensionär, företagare och anställd är inte alls så dum. 🙂


Botox-offer
Sen igår ”pryds” min överläpp av ett maffigt munsår. Jag ser ut som om jag har fått en överdos av Botox eller råkat ut för en misslyckad skönhetsoperation. 😦

Tuben med Vectavir får tjänstgöra med jämna mellanrum men jag tycker inte den har nån inverkan? Möjligen kan det bero på att jag äter upp det mesta eftersom såret sitter mitt på överläppen.

Beredd på elavbrott
Efter förra elavbrottet återstår två ämbar (hinkar) sjövatten. Jag har ingen som helst tanke på att hälla ut dom, plötsligt kan dom komma väl till pass. Dunkarna med dricksvatten har jag också fyllt på.

Elförsörjningen har för all del fungerat bra förutom några ”flämtningar” då och då, men efter det senaste avbrottet vet man inte när det är dags för nästa. Vilken himla tur att jag hann byta säkringen till UPSen i tid!

Skadeinspektion
Idag följde Mia med mig på skadeinspektion. Sommar­grannen psykologen ringde igår kväll och undra­de om hennes hus står kvar så jag erbjöd mig göra en besiktning idag.

Mia gjorde gärna sällskap. Vägen och tomten är ju bekant sen hennes tidigare besök hos Kasper (hunden). Hon ”pratade” en massa både på ditvägen och hemvägen, men jag förstod tyvärr inte hennes utläggningar.

Alla hus stod oskadda kvar på tomten och inga träd hade blåst omkull så jag kunde skicka en positiv rapport när vi kom hem. Skönt att få lämna goda nyheter.

 

av

28.12 – En annorlunda jul

Julen är överstökad och förhållandena på Udden har återgått till det normala.

Julfirande
Julmiddagen blev rätt sen men smakade lika bra för det. Efter maten drack vi kaffe och till det bjöd mamma på en souvenir från Italien – sambuca som jag gillar skarpt.

Parallellt med kaffet hade vi julklappsutdelning. Med tanke på att vi inte skulle ha några jul­klappar i år (heller) blev det förvånansvärt många paket. 😀

Juldagen förflöt lugnt och stillsamt. På kvällen hade vi en glöggbesökare som underhöll oss fram till sängdags. Sen var det slut på lugnet.

Orkanvindar och elavbrott
Natten till julannandag blev orolig. Jag vaknade i omgångar av stormen som tjöt i knutarna och vind­ilen som försökte slita av taket. Mia ordnade tidig väckning som vanligt så jag klev upp framåt halv åtta och satte på morgonkaffet.

Tio minuter senare blev det mörkt, strömmen gick. Stormen fortsatte med oförminskad styrka under dagen men lyckligtvis blåste det från nordväst så Udden hade lite skydd av skogen. Efter några timmar stod det klart att elavbrottet kunde bli långvarigt.

Middagen fick tillredas på vedspisen som också fungerade som värmekälla, vatten hämtade jag från sjön. Framåt eftermiddagen var dricksvattnet slut så jag kokade sjövatten. Vi konstaterade att det smakade lika bra som brunnsvattnet. Kvällen tillbringade vi med kortspel. Fast det var inge’ roligt, mamma vann båda omgångarna. 😉

Gårdagen gick i samma tecken. Hämta ved och vatten, laga mat på vedspisen och ut på dass. Ve­ran­dan fun­ge­rade som kylskåp. För att få lite ljus över diskbänken skruvade jag en krok i den gamla dörrlisten för att kunna hänga upp ficklampan och fyllde på ved- och vattenförråden.

18.40 glimtade elen till några gånger och fungerade fram till kvart i tio, sen var det klippt igen. Ingen av oss hade lust med mera kortspel så vi la oss tidigt. Det fungerade utmärkt att läsa i skenet av pann­­lampan, det testade jag redan kvällen innan, så jag fick min sedvanliga lektyrdos innan jag somnade.

Kvart i två i natt vaknade jag av att mamma var på toa och meddelade att strömmen var tillbaka. Skönt det då även om det inte gick nån nöd på oss.

Vilken lyx att få tappa vatten ur kran och ha ordentlig belysning i morse! Och inga skador på tomten, både eken och granen står lika stolta som tidigare. Det var bara några grejer på trappbordet som hade rasat i golv och gått sönder, men jämfört med vad stormen har ställ till med på andra håll är det verkligen inget att gnälla om.

Enligt dagens tidning är det många som får vänta på el till efter nyår, stackars människor. Jag kan bara ödmjukt tacka all goda makter som har vakat över och beskyddat oss.

 

av

23.12 – Julfrid

Julfriden har sänkt sig över Udden.

Klart för julafton
Sista julmaten är inhandlad, den palvade (rökta) skinkan provsmakad och jag övertygade mamma om att vi borde öppna var sin julklapp redan i kväll. 😀

Friden sträcker sig dock inte utanför väggarna – ute stormar det och regnar. Inte mycket till jul­stäm­ning med undantag av den lilla vita fläcken jag hittade vid trappan.

Dom sista julklapparna överräcks vid lunchtid i morgon, efter det ska vi bara äta, dricka och gotta oss tills det är dags för den ordinarie jul­klapps­ut­del­ningen. En lugn och skön julafton som jag önskar att alla ska få!

 

 

av

21.12 – Nästan i fas

Planeringen har delvis spruckit, men nya gardinerna är uppsatta och jag hävdar att färgseendet är individuellt.

Julklappsutdelning och uppköp
Den planerade julklappsutdelningen igår blev inhiberad, så jag betade av andra saker på listan i stället. Men efter lunch idag åkte jag i väg. På tredje stället blev jag sittande i nästan två timmar vilket inte alls ingick i planeringen, men tiden bara rusade i väg i Grisen/Tvillingens trevliga sällskap.

Egentligen hade jag tänkt handla all julmat också, men kompromissade och nöjde mig med en del av inköpen på vägen hem. Och gardinleveransen förstås. Resten fixar jag i morgon innan jag hämtar mamma vid bussen.

Nya gardiner
Det enda som är bra med dom nya gardinerna är färgen kom jag fram till medan lukten av stekt polyester spred sig i huset. Hon eller han som sydde dom måtte ha haft väldigt dåligt ackord – sido­sömmarna ser ut som om jag hade sytt dom.

Det är sluffinitivt sista gången jag köper länkgardiner. Tygbredden och den tunna kvalitén räcker inte till för att få ett snyggt fall. Eftersom fönstren är så små, valde jag gardiner i 110 x 160 cm. Själv­fallet kunde jag skicka tillbaka dom, men färgen är som sagt den bästa jag hittade i sortimentet.

Man får nästan känslan av sjukhus när man går in i vardagsrummet. En lugnande grön färg som bryter av mot dom röda mattorna och som stämmer bra med mina gröna möbler. Dock inte med duken jag hade lagt på matbordet. Den hade helt fel grön nyans jämfört med gardinerna så den har jag bytt ut.

Färgseende
Jag påstår att färgseendet är individuellt. Eller så är mitt kanske defekt? Vid ett otal tillfällen har jag kon­sta­terat att andra uppfattar färger på ett annat sätt än jag. Det gäller främst ”blandfärger” som till exempel turkos som kan vara mer eller mindre grön eller vinrött som kan innehålla mer eller mindre blått.

Svart finns också i flera nyanser. Min svarta blus passar inte i hop med ett par av mina svarta byxor har jag märkt. Ljuset spelar förstås en stor roll. I lampsken kan färgerna passa i hop men inte i dags­ljus.

Jag kan därför gott föreställa mig att min omgivning blir lätt illamående av mina färgval och ‑kombinationer… Jag brukar skylla på mitt zigenarblod när jag nån gång märker att folk spärrar upp ögonen. Färger gör mig glad. När jag inte vill synas klär jag mig i murriga färger.

Det skulle helt klart underlätta om kläder såldes enbart i PMS-skalan. Då kunde man pricka av vilka färger man har i garderoben och ta med sig färgkartan när man ska ut och shoppa nytt. 😀