Månad: november 2011

av

30.11 – Halvlyckat

Jag har haft okristligt tidig väckning och invigningen av nya arbetsverktyget blev så där.

Tidig väckning
I regel händer det inte så ofta att jag har utbildning som börjar 08.15. Idag var ett undantag som bekräftar regeln. Den tiden på dygnet är jag synnerligen suddig i konturerna.

Tidpunkten innebar väckning 05.30 för att jag skulle få chans att morna mig och vara hyfsat alert då kursen började. För säkerhets skull ställde jag både väckarklocka och mobil på ringning. Mia spratt till av det oväntade oväsendet och såg helt chockad ut när jag steg upp så dags.

Halvlyckad premiär
Idag skulle nya arbetsverktyget tas i bruk i skarpt läge. För att inte få fnatt på musplattan stoppade jag ner en trådlös mus, delvis också för att jag kunde använda den på ett längre avstånd från datorn.

Att hålla utbildning i konferensrum är verkligen ingen höjdare, varken för mig eller deltagarna, men i det här fanns åtminstone datorprojektor och filmduk. Dock varken whiteboard eller blädderblock trots att jag hade fått besked om att det gjorde det. Grrr.

Det är just därför jag vill vara i extra god tid. Då hinner jag planera om eller lösa problemet innan deltagarna dyker upp.

När dom första deltagarna troppade in hade jag allt under kontroll tyckte jag. Ansluten till det trådlösa nätverket och klar att koppla över skärmbilden till projektorn.

Ända tills jag kom på att projektorn ingalunda är trådlös och att Zenbooken saknar uttag för ändamålet. Manicken med 15-poligt uttag låg förstås kvar hemma. Järnspikars.

Det fanns en extra lånedator, men nu var det för sent att koppla in den – jag hade bara en och en halv timme på mig för genomgången. Det vanliga strulet med att få kontakt med det trådlösa nät­verket tog ändå sin lilla tid för deltagarna. Tur man är flexibel och stresstålig. Genomgången hölls alltså ”i blindo”.

Jag hade en kvart på mig innan nästa grupp dök upp så jag struntade i kaffet och riggade upp en av lånedatorerna i stället. Äntligen kunde jag visa hur dom skulle bära sig åt.

Premiären blev således bara halvdan, men nästa vecka får jag en ny chans så då ska det väl gå vägen? 🙂

 

av

28.11 – Common rail, pots filter & UX31E

Min gamla skrivare har fått ett nytt hem, jag har blivit påmind om gammal kunskap, fått ny dito och njuter av senaste underverket.

Nytt hem
Idag fraktade jag den gamla skrivaren till en person som vägrar tro att det är nåt allvarligare fel på den. Hoppas han har rätt. I så fall får han en bra skrivare, kopiator och skanner i några år till kanske. Det känns bra att den har fått ett nytt hem. Efter dryga fem års trogen och felfri tjänst är den värd ett bättre öde än att nesligen bli slängd på sop­tippen.

Gammalt minne
Idag blev jag förflyttad några år tillbaka i tiden. Det stod Common rail med små svarta bokstäver på paketbilen som jag par­ke­rade bredvid utanför Agri-Market.

2005-2006 besökte Tigern/Lejonet och jag de största bilmärkesgrossisterna i Sverige. Vi hade också bokat in besök bl a hos Bosch. Där blev vi inbjudna i testlabbet och fick bland mycket annat veta att Common rail (bränsle­in­sprut­nings­system för dieselbilar) har utvecklats av Bosch.

Under den korta tid jag jobbade med fordonsteknisk utbildning lärde jag mig en hel massa nya saker och be­grepp. Det mesta har jag glömt för länge sen, men av nån konstig anledning finns Common rail kvar i hjärnvindlingarna. Kan hända beroende på att Tigern/Lejonet tyckte ämnet var ointressant och därför gav mig en mördande blick när jag ställde följdfrågor till vår värd som gärna höll en längre monolog i ämnet. 😀

Pots filter & UX31E
Common rail har fått flytta tillbaka till långtidsminnet för att jag skulle få plats med ett nytt begrepp: pots filter. Teknikern på ZasData använde ordet när han berättade om en händelse i fredags. Efter­som han verkade tro att jag visste vad han pratade om ville jag inte göra honom besviken utan väntade i det längsta i fall jag skulle få en ledtråd.

Till slut måste han ha uppfattat min tomma blick och frågade om jag visste vad han pratade om? ”Nä, int’ en susning” svarade jag sanningsenligt. Men nu vet jag. 🙂 På sajten Gigs for Geeks finns en utmärkt förklaring under rubriken ”Why do you need a POTS filter”.

Dagens ärende hos ZasData var att hämta Asus Zenbook UX31E som jag förälskade mig i nyligen och beställde i början på månaden. Den fanns på plats redan i fredags, men jag hade ingen lust att hämta den då.

Emballaget vägde mer än datorn och storleken är en dryg A4. Och dö’snygg är den – skalet helt i borstad metall. Det är första gången jag har varit med om att batteriet är fulladdat vid leverans och att det följer med ett fodral att transportera datorn i. Dessutom extra kontakter för bredbands-, respektive nät­verks­an­slut­ning.

Min antika HP Compaq från 2005 får fortsätta sitt liv som reservdator, åtminstone tills vidare. Men så småningom upphör stödet för Windows XP så jag tyckte det var lika bra att slå till med ett flyttbart arbets­redskap redan nu. 🙂

 

av

26.11 – Storartat

Jag har fått gratis skönhetsvård och motion, köket är mörklagt, diskbänken är tom och kvälls­pro­gram­met är givet. Mia gillar nya gardinerna.

Gratis skönhetsvård och motion
På förmiddagen letade jag rätt på nya linnegardinerna till köket. När jag hade tagit upp dom ur för­pack­ningen insåg jag att jag var tvungen att försöka få dom släta innan jag kunde hänga upp dom.

Enda sättet att få vecken att försvinna var att pressa dom. Dess­utom hade jag full ånga på stryk­järnet. Det var där skönhetsvården kom in. Ång­bad ska ju vara nyttigt för hyn har jag hört/läst så jag antar att jag är len som en persika i ansiktet efter en timmes ångbehandling. 😉

Motion fick jag i samband med att jag hängde gardiner och tvätt och städade. Av nån konstig an­ledning fick jag för mig att jag skulle vara huslig idag.

Mörkt i köket
Att byta från ljusa sommarkappor till mörka sidogardiner gjorde markant skillnad. Trots att solen sken blev det mörkt i köket. Men jag ångrar mig inte. På så sätt syns inte heller mörkret lika mycket.

Tom diskbänk
Då klockan slog fyra var allt klart utom disken. Eftersom magen skrek efter påfyllning tog jag en mat­paus först. Dagens rätt bestod av uppvärmd fisksoppa som intogs på stående fot direkt ur kastrullen.

Sen tog jag i tu med disken. Tydligen har jag lagat mer mat än vanligt på sistone – jag diskade två ugnsformar och fem kastruller inklusive den jag värmde soppan i.

Givet kvällsprogram
Så småningom ska jag göra Mia sällskap ”i södra salongen” och kommer antagligen att somna framför TVn som vanligt. Det har varit kutym hela veckan. Jag kanske behöver öka C- och D-vitaminintaget?

Mysiga gardiner
Den här gången fick jag ha strykbrädan för mig själv, men Mia parkerade sig på köksbordet så hon kunde hålla uppsikt över mina förehavanden. Under tiden jag pressade den nästsista gardinen bytte hon plats och la sig på den som återstod.

av

25.11 – Förgrymmad och belåten

Jag är förgrymmad på en annonsförsäljare, känner mig bakom flötet och är belåten.

Felaktig annons
Jag hade glömt att den första annonsen i serien skulle publiceras i dagens ÅU och höll på att få krupp då jag fick syn på den på mittuppslaget. Så där såg inte mitt underlag alls ut! Det enda jag kände igen var texten, men typsnittet var också fel. Grrr.

Jag slängde mig direkt över tangentbordet och mejlade annonsavdelningen och försäljaren med frågan vem som hade omarbetat annonsen utan mitt medgivande och bad om en förklaring. Nästan omgående fick jag svar från annons­för­säljaren. Troligen beroende på att jag skrev ”den där vill jag inte betala för”. Förklaringen löd att det var snyggare att göra alla småannonserna stående.

Annons i original till vänster, i publicerad form till höger. Inte så stora likheter eller hur?

Mitt underlag var liggande eftersom jag hade fått besked om att det inte spelade någon roll om den var 50 mm på höjden eller på bredden. Och i stället för att kontakta kunden, fattade någon ett självsvåldigt beslut.

Efter lite mejlande fram och tillbaka skickade jag slutligen ett nytt annonsoriginal eftersom annonsen ska återkomma och skrev som avslutning att jag hoppas det är den som kommer att publiceras i fortsättningen, ”i annat fall räknar jag med att bli kontaktad”. Efter det har jag inte hört nåt. Antagligen är jag nu en ”j–a satkärring”.

Bakom flötet
Mina bristande tekniska kunskaper har obönhörligen avslöjats… När jag i gårdagens inlägg skrev om USB-kabeln som fattades, tog jag för givet att den gamla skrivarens kabel inte gick att använda för att uttaget i skrivaren var annorlunda. Nu hade jag fel igen.

Tack vare att teknikern på ZasData idag i en kommentar på Facebook påpekade att den gamla kabeln bör gå att använda, kollade jag hur uttaget såg ut. Det uttag jag såg i går var för en nätverkskabel, men bredvid den satt samma typ av uttag som på den gamla skrivaren såg jag idag. Gissa om jag kände mig korkad! Det är smällar man får ta när man tror att man är duktig.

Belåten
Så snart kabeln var inpluggad startade jag om installationen. Det enda som inte fungerade var in­stalla­tionen av handboken, förmodligen för att jag avbröt processen igår, i övrigt gick allt bra. Efter avinstallation av handboken och ominstallation fick jag tillgång till den också.

Jag började med att testa bildutskrift från Canons eget program, men var inte alls imponerad. Mellan­tonerna i bilden verkade försvinna. Utskriften från Picasa blev däremot lika fin som jag uppfattade bilden på skärmen.

Vanlig utskrift, scanning och kopiering fungerar däremot till full belåtenhet. Trots att ljudnivån inte är högre i antal dB (tror jag?), upplever jag att den här skrivaren väsnas mer innan den börjar skriva ut en sida. Men det är inte så noga, jag kan ju ta på hörselskydden om jag inte klarar oväsendet. 😉

Jag kan också skriva ut bilder i storlek 20×25 kom jag på igår. Bilderna har ett eget fack som klarar alla storlekar upp till och med A4. Inte alls illa.

Det är också bekvämt att kunna styra skrivaren helt och hållet från datorn. Det kunde jag delvis göra med den gamla skrivaren också, men här finns all kontroll på ett ställe och lätt åtkomlig i form av en snitsig liten animerad symbol på skrivbordet. ”Kan nå’n, kan Canon”.

av

24.11 – Värmande

Jag är avtackad, saknar en kabel, har blivit av med (ytterligare) en illusion och fått det lite varmare.

Avtackning
Igår var sista kurstillfället för onsdagsgruppen. Meningen var att gå igenom resten av det jag be­dömde som nödvändigt i e-posthanteringen. Det lyckades med knapp nöd.

Förutom floran av Windows-versioner, två olika webbläsare och två olika webbaserade e-postprogram, tappade vi signalen från det trådlösa nätverket med jämna mellanrum. Med nio deltagare som turvis hade problem, kände jag mig verkligen förtjänt av mitt arvode.

Men slutet gott, allting gott. Mina rara kursdeltagare tackade för en trevlig kurs genom att överräcka en flaska ”värmande” och ville gärna delta i nästa års kurs också. Det tar jag som ett gott betyg. 🙂

Kort på kabel
Idag efter lunch hämtade jag den nya skrivaren. Jag hade dubbelkollat att färgpatroner (6 st!) och USB-kabel ingick i priset och medföljde leveransen.

Vid kaffetid bar jag in nyförvärvet och stärkte mig med en mugg kaffe innan jag satte i gång med uppack­ningen. Mia la sig på kartongen för att demonstrera att hon absolut inte tänkte missa tillfället. Förutom ett par kilo dokumentation, en vakuumpåse, bläckpatroner och en nätkabel fanns det inget mer… Var fanns USB-kabeln?

Den fanns förstås inte. Då jag ringde ZasData fick jag en förklaring och en ursäkt. Kabeln ska ÅF (återförsäljaren) tillhandahålla, den ligger inte i hop med skrivaren. Så nu hoppas jag posten är snabb, jag hade ingen lust att åka 50 km en gång till.

En illusion fattigare
I vanliga fall brukar jag faktiskt begripa skriftliga instruktioner och monteringsanvisningar. Instruk­tionen för montering av bläck­patrons­hållaren (som låg i vakuumpåsen) var tydlig nog tyckte jag, men jag fattade ändå inte vad det var jag skulle lossa på för att få den på plats? Först efter många om och men fick jag till det.

Då uppstod nästa problem. Hur sjutton skulle bläckpatronerna sitta? Hur jag än bar mig åt satt dom inte rätt. Efter en stunds försök och misstag kom jag på att patronerna var försedda med lock och ett litet handtag. Att få ner patronen med locket på gick naturligtvis inte. Suck.

Jag kan visserligen inte installera programvaran utan kabel, men bläckmunstyckena är rengjorda och skrivhuvudet är korrekt inställt. Det gjorde skrivaren alldeles själv när jag slog på strömmen och följde anvisningarna på displayen.

Nu står det svartglansiga underverket i alla fall på plats, så inom kort kan jag ta emot beställningar på proffsiga bildutskrifter i storlek 10×15, 13×18 eller A4. Välkommen med din beställning! 🙂

Minskat golvdrag
Gårdagskvällens friska vindar påminde mig om att jag inte har åtgärdat golvdraget bakom TV-stolen. Till min stora glädje var det nån annan som också kom i håg det. För några timmar sen kom händige släktingen utrustad med diverse verktyg och isolering.

Som akutåtgärd tätade han springan mellan golvet och golvlisten, men för att kunna isolera nog­grannare krävs att golvlisten lossas en bit från väggen. Som så mycket annat i huset är listerna fastsatta med rejäla spikar så det får vänta till en annan gång.

Efter tätningen kunde vi i alla fall konstatera att temperaturen hade stigit med ett par grader så åtgärden var klart framgångsrik. En både stjärte- och hjärtevärmande insats. Tack igen för den!