Vinterkappan innehöll en överraskning, artikeln blev insändare och loppisbordet är avbokat. Mia har blivit instängd.
Överraskning i vinterkappan
Innan jag blev motståndare till pälsar köpte jag en pälsfodrad kappa på UFF i Stockholm nån gång på 90-talet. Jag minns att jag tyckte den var rätt dyr, 600 kronor om jag minns rätt, men den verkade helt oanvänd och var varm och skön tack vare det löstagbara fodret i mullvadspäls på insidan.
Sen jag flyttade hem har jag inte använt den så den har hängt på vinden i sju år. Igår fick jag för mig att jag skulle ta ner den och eventuellt använda den vid behov. Till min förvåning satt den fast trots att jag hade hakat av den från spiken som galgen hängde på?
När jag undersökte orsaken blev jag minst sagt överraskad – det växte vildvin i den! Sen tidigare vet jag att vildvinet pinar sig in under yttertaket, men att en gren skulle leta sig in genom det lilla hålet i plastöverdraget och ner i kappan var helt oväntat. För att få loss grenen var jag tvungen att bita av den, men med mig ner följde en flera meter lång ”tarm”.
Jag tog av plastöverdraget och hängde ut den för att bättre kunna se hur jag skulle ta loss eländet som satt kvar. En av ”fångstarmarna” hade kilat in sig i pälsen så hårt att jag var tvungen att klippa bort den. Helt otroligt vilken kraft den växten har!
Från artikel till insändare
En betydligt mindre överraskning, men dock, var att ÅU igår meddelade att Daphnias artikel om sediment- och vattenundersökningen skulle bli en insändare i dagens tidning i stället. Jag kan mycket väl förstå anledningen. Texten var ju översatt och direkt citerad ur rapporten.
Till råga på allt innehåller den ett sakfel som jag omgående måste rätta till. Men det var ju ingen överraskning. Senaste tiden har det mesta jag gjort blivit fel känns det som. 😦
Loppisbordet avbokat
I samband med gårdagens klädomstuvning plockade jag i hop det som skulle säljas på loppisen. Idag avbokade jag bordet jag hade reserverat på grund av mitt dåliga minne.
Jag stannade till hos Siris matte idag för att få en uppgift jag behövde och innan vi skildes föreslog hon att jag skulle komma på middag i morgon. Men då kom jag faktiskt ihåg att morgondagen innehåller två aktiviteter, Daphnias styrelsemöte och uppvaktning av 90-åringen, så jag undrade om det gick bra på söndag kl 16 i stället? Javisst, tyckte hon, det gick lika bra.
En liten klocka ringde lite svagt i bakhuv’et när vi avtalade dagen och tiden, men inte förrän jag kom hem lyckades den påkalla min uppmärksamhet. Söndag är ju loppisdagen! Visserligen kl 13-15 och middagen var kl 16, men det skulle innebära att Mia fick vara utan matte från ca 12 till minst 18 och det går ju inte! Fyra timmar är absolut och ovillkorligen max. Alltså avbokade jag bordet och funderar nu på vad jag ska göra med allt jag plockade fram igår?
Mia instängd
Mia höll mig givetvis sällskap igår när jag travade upp och ner mellan vinden och köket. Men sen försvann hon ur synhåll så jag antog att hon hade gått ut.
Efter ett par timmar började jag sakna henne. Det började närma sig hennes mattid och den brukar hon vara noga med. Jag gick ut och lockade på henne och räknade med att hon skulle dyka upp inom några minuter som hon oftast gör.
Men nånting sa mig att allt inte stod rätt till… Tanken föll mig in att jag kunde ha stängt in henne på vinden. Jag gick genast ut i verandan och öppnade dörren till vindstrappan. Och där stod en liten kisse snällt och väntade. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och fick ett svar som jag tolkade som ”åkejdådå, bara du inte gör om det”.
Stackars Mia, vilken matte hon har! Det här är säkert femte eller sjätte gången jag har stängt in henne nånstans. 😦
Uddmors betraktelser 