muta

av

12.7 – Muta och tantvarning

Jag har låtit mig mutas, blivit bjuden på hembakt, eldat och latat mig.

Låtit mig mutas
Den 3 juli fick jag mejl från en dam på ett företag i Sverige: ”… Jag upptäckte din blogg när jag surfat runt och sökt efter olika lämpliga bloggar, och jag hittade din när jag letade efter bloggar som har skrivit om ”fläckar”. Nu verkar det ju som du skriver om gröna fläckar i snön, och blå fläckar i himeln. Men eftersom du spenderar så mycket tid utomhus gissar jag att du får många gräs­fläckar och annat på dina kläder.”

LogoMejlet fortsatte: ”… Just nu håller vi på att leta sam­ar­bets­part­ners som kan hjälpa oss att komma ut och skriva en sponsrad artikel till deras varu­märke Vanish. Om du tycker detta låter intressant, så hör gärna av dig så berättar jag mer om upplägget.”

Så klart var jag tillräckligt nyfiken för att be om närmare information. Det visade sig att sponsringen bestod i två förpackningar av fläckborttagningsmedlet, nån annan sponsring var det inte fråga om.

Jag talade om för damen att jag betalar en årsavgift för att mina läsare ska slippa se reklam, så en sponsrad artikel stred ju mot mina prin­ci­per, men slutligen beslöt jag ändå göra ett undantag. Som bekant har jag bara en princip – att inte ha några principer. 😉

För några dar sen fick jag ett paket i posten med två förpackningar diskmaskinsmedel och en liten lapp med meddelandet ”Lycka till med fläckarna”. Jag stod som ett levande frågetecken. Vem hade nu missuppfattat överenskommelsen?

Det var inte jag den här gången fick jag bekräftat. Jag kunde behålla diskmedlet och skulle få två nya förpackningar av rätt sort. Eftersom jag inte har nån diskmaskin, har jag delat ut det till ”bättre behö­vande”. Så ta det här som en förvarning om ett kommande inlägg om fläck­bort­tag­ning.

MainiemiBjuden på hembakt
Igår hade jag avtalat om besök hos ”Dra­kar­na i norr” för att gratulera i efterskott. Då gällde det ju att klä sig lite finare än vanligt. Jag kunde ju inte gärna dyka upp i flanellpyjamas!

Det fick bli nya sommarkjolen. Jag kom fram till att det är mer än 10 år sen jag senast var klädd i kjol. Sommartid använder jag klänning och kortbyxor, aldrig kjol. Då kan man ju undra varför jag köpte en sommar­kjol i våras? Enkelt, den var blommig och i färger jag gillar. Jag tycks ha fått pippi på blom­migt. Ytterligare en tantvarning?

Den ena Draken var utflugen så det var bara min syssling och jag som satte oss vid kaffe­bor­det. Hem­bakt knäckebröd och dito kanelbullar satt fint medan vi ventilerade både små och stora händelser från förr och nu.

Eldat
I fredags hämtade jag in ved och tände i köksspisen, igår kväll blev det en repris. Det kändes som om fukten och kylan hade trängt sig in i huset. Makalöst att behöva elda mitt i sommaren, men vi fick an­tagligen för stor värmetilldelning i fjol.

Latat mig
Idag har jag inte uträttat ett skapande grand, enbart latat mig och tagit det här med vilodag fullkomligt bokstavligt. Bara laddat upp bilder, vattnat blommor, läst, ätit och sovit middag. Riktigt skönt. 🙂

av

5.6 – Inventering och impregnering

(Försenad publicering pga av timeout-problem på bloggservern igår kväll.)

Igår kväll blev jag mutad, idag har Udden blivit inventerad, blomstöd konstruerats och terrassen oljats.

Mutad
Medan jag skrev gårdagens inlägg hörde jag nån ropa ”hallå” i verandan. Det visade sig vara Råttan/Vädurens lillasyster som behövde göra en utskrift.

Som muta la hon en påse nybakta rabarbermuffins på bordet. Det är ordning och reda på den damen! 😀

ArkivUdden inventerad
På förmiddagen idag hördes en kvinnlig röst i verandan igen, men ingen kom in trots att jag ropade ”stig in”. Usch, vad onödigt försynta folk är. Om alla dörrar står på vid gavel kan det väl inte råda nåt tvivel om att man inte kan/får gå in?

Nåväl, jag gick ut i verandan i stället. En okänd ung dam presenterade sig och sitt ärende som jag har läst om i tidningen för ett tag sen. Egentliga Finlands land­skaps­mu­seum driver via Åbo museicentral ett projekt som heter Kimitoöns kulturmiljöprojekt och genom­för i år fältarbete för att inventera gamla hus.

Hon hade kommit helt rätt, Udden byggdes nån gång på 1800-talet. När hon hade sett och antecknat allt av intresse frågade hon om huset på Långholmen. Jag talade om det lilla jag visste, men hon ville förstås gärna se det. Hur tar man sig dit undrade hon?

Med tanke på att hon hade en karta där det klart framgick att Långholmen är en ö utan förbindelse med land åt något håll, verkade frågan något överflödig, men jag erbjöd henne att låna roddbåten. Då krävdes åror och bänkar – hittills har båten inte varit i användning.

Jag pekade ut färdriktningen och så gav hon sig av. Hon var borta ett bra tag. Nästan så jag undrade vart hon hade tagit vägen, men så småningom dök hon upp och tackade för lånet. Roligt jobb kan jag tycka.

BlomstödBlomstöd
När hon hade åkt inventerade jag mitt ”virkeslager”, en plastback som innehåller avfall från slöjdsalen i Dalsbruks högstadium sen den tiden jag jobbade där. I samband med nån omflyttning ville dåvarande rektorn att alla skulle plocka åt sig av träbitarna och elda upp i stället för att dom skulle slängas i soporna. Bra tanke.

När jag rotade runt i innehållet upptäckte jag en massa ”bra-att-ha-saker” så backen har fått stå kvar. Idag behövde jag en smal, tunn list till blomstödet jag skulle konstruera. Självklart fanns det en som var precis lagom, så den backen är guld värd.

Listen skulle sitta på tre blompinnar som jag stack ner i jorden i balkonglådan där luktärterna spirar. Nu börjar dom bli så långa så dom behöver få klätterstöd.

Att spika fast listen på ändan av blompinnarna var inte alldeles enkelt, men jag lyckades efter lite trixande. Sen höjde jag sytrådsförbrukningen med flera tusen procent för att knyta fast dom späda plantorna i stödet. Riktigt bra blev det. Åtminstone så länge vinden håller sig på normal nivå. 😀

Terrassmålning
Nästa syssla för dagen blev att olja terrassen i bersån. Jag var inställd på färglös impreg­nering, men blev igår informerad av den trevlige unge mannen på Varu-Tjänst om att det fanns ett bättre alternativ, så det blev Eskaros ”tunga” terrassolja stället.

Den skulle strykas två gånger när man använder den första gången, så utan att läsa anvisningarna lät jag den torka medan jag spred ut fjolårskomposten på strategiska ställen innan jag strök på det andra lagret.

Enligt tillverkarens anvisning (på nätet) ska den överflödiga oljan torkas bort efter 15 minuter och därefter ska oljan torka i 5-10 timmar(!). Inte mycket som blev rätt där. 😦 Men det blir säkert bra ändå.