I förrgår besökte vi ”Drakarna i norr” och passade på hemvägen på att ta en titt på kyrkogården i Kimito. Kyrkan är för övrigt en av Finlands äldsta gråstenskyrkor och synnerligen imponerande både ut‑ och invändigt.
kyrkogård
12.8 – Triss i kryss och dagsprogram
Jag har fått nya kryss, besökt kyrkogården, blivit igenkänd och vaknat av regndroppar.
Nya kryss
Igår fick jag tre nya kryss till trappräckena. På två timmar fixade Trollkarlen lämplig bredd och längd på ribborna och satte dom på plats.
”Ganska bra” – med tyngdpunkt på ganska – erkände han att dom blev när jag påstod att det blev skitfint. För att pressa honom lite frågade jag på vilket sätt dom hade kunnat göras bättre, men fick ett svävande svar. Och så tog han i en ribba i nedersta kanten och påpekade att den satt för löst. Den mannen har på tok för hög ambitionsnivå. Jättefint blev det tycker jag. 🙂 Nästa år ska jag måla dom vita som kontrast till det mörkgröna.
Besök på kyrkogården
I regel är väl kyrkogården sista anhalten, men idag började jag min runda där. Före detta grannen hade låtit mig veta att Mors dags-rosen på mammas grav hade slagit ut så jag ville ta en titt. Senast jag var där stod den ännu i knopp.
Det första jag fick syn på när jag gick in genom järngrinden var en liten svampkoloni och kunde inte låta bli att fundera på om dom kunde kallas liksvampar? Fast den sorten ser ju helt annorlunda ut. Äh, det var ett illaluktande skämt.
Blivit igenkänd
Nästa anhalt var Labbnäs där det serverades stekta strömmingsflundror idag. På andra sidan buffébordet stod en före detta kursdeltagare som hejade glatt när hon hade försäkrat sig om att det var jag.
På väg till en lämplig sittplats med utsikt över sjön hörde jag någon ropa mitt namn från ett av borden. Det var en bekant till före detta grannen som jag har träffat några gånger. Hon förklarade att hon var på diakoniläger. Det förklarade antalet matgäster, förra gången var det ganska tunnsått.
Innan kursdeltagaren lämnade matsalen kom hon fram till mitt bord och talade om att hon har sin iPad uppe på rummet. ”Och det är din förtjänst” sa hon med eftertryck. Sånt är alltid roligt att höra, men förutsättningen är förstås att man själv har intresse av att lära sig.
Den här rara damen var 70+ redan då hon gick kursen, vilket betyder att hon nu måste närma sig 80. Ett levande bevis på att det aldrig är för sent att lära sig nya saker.
Väckt av regndroppar
Efter den välsmakande måltiden, som för övrigt avrundades med den fluffigaste vispgröt jag har ätit på år och dag, åkte jag på veckouppköp innan jag landade på Udden.
Solen hade gått i moln men det kändes ändå skönt ute så jag tog kudde och filt och la mig i hammocken med min bok tills ögonlocken började kännas tunga. Att somna till fågelkvitter och svagt vindsus är verkligen inte alla förunnat!
En stund senare gjorde Mia mig sällskap. Efter lite kelande somnade jag om tills jag vaknade av regndroppar på taket. Bara några enstaka men tillräckligt för att jag skulle masa mig upp och söka mig inomhus. Mer regn än så blev det nu inte, men det var ju ändå dags att kliva upp och göra nåt nyttigare, som t ex att skriva det här inlägget. 🙂
12.3 – Ett himla kuskas och sågas
Måndagen och tisdagen gick mest åt till förflyttning hit och dit. Idag har jag premiärsågat.
Kyrkogården
Första hålltiden i måndags var kl 10. Då hade jag träff på kyrkogården med min trevliga begravningsentreprenör och en mycket charmerande ung man. Mötet gällde val av minnesplatta till mamma och renovering av den befintliga gravstenen. Senast till Mors dag skulle min beställning vara verkställd lovade ”stenkillen”.
Fotvård och tandläkare
Ett par timmar senare var det dags för avfärd till Kimito. Fotvård kl 13 och tandläkare kl 14. Det är första gången jag nånsin fått fotvård. Och jag är helt hundra på att om jag inte hade fått ett presentkort av Grisen/Tvillingen i födelsedagspresent hade det inte blivit nu heller.
Tidvis var det rena tortyren när den unga damen gjorde sitt bästa för att bryta av fötterna på mig. Mina senor var väldigt spända sa hon och böjde lite till trots mitt vrålande. Fotbad och massage var förstås skönt så jag kanske vågar mig på en repris nån gång när jag har glömt smärtan.
Tandläkarbesöket var kort och effektivt. Det gällde ju ”bara” att fästa kronan på sin gamla plats. Jag bad också om att få övrigt garnityr kollat så jag slipper nytt besök om ett par månader då jag normalt brukar ha ”årsöversyn”.
Veterinärbesök
I tisdags kl 7:30 hade vi tid hos veterinären. Mias hysteriska slickande i bakändan och tidvisa kanande på rumpan behövde kollas tyckte jag, det här var inget normalt beteende för henne. Jag misstänkte analsäckarna, men dom kändes normalstora och hon reagerade inte när jag kände på dom så det måste vara nåt annat.
För att säkerställa att det inte berodde på mask fick hon en Axilur-kur eftersom det var dags, men dom symtomen brukar ju vara annorlunda så det uteslöt jag också.
Veterinären klämde på nedre delen av magen, kollade rumpan och analsäckarna men kunde inte hitta nån anledning till slickandet hon heller. Kroppstemperaturen låg lite över det normala, men det hänförde hon till stressen över bilåkandet.
Antagligen beror slickandet bara på att hon har svårt att komma åt för att magen är i vägen föreslog jag, men veterinären var så finkänslig så hon inte kommenterade det även om hon troligen delade min uppfattning. Mia väger nämligen ett par kilo för mycket efter vintern.
Jag passade samtidigt på att be om vaccinationen för kattflunsa, annars hade vi behövt åka igen i slutet av maj. I fortsättningen räcker det att hon får den i samband med kattpestvaccinationen vart tredje år sa veterinären under tiden hon tog betalt. Så bra, då är det våren 2017 nästa gång, förutsatt att vi inte behöver åka dit för nåt annat före det.
Mia reagerade ovanligt kraftigt på vaccineringen och kände sig jättedålig såg jag, men tack och lov gick reaktionen över innan jag var tvungen att lämna henne för nästa ärende. Hon fick stanna inne och ta igen sig under tiden.
Gurk- och glasavhämtning
Jag hann gott och väl med en andra frukost innan det var dags att byta om och åka tillbaka till Kimito. Klockan ett hade jag kommit överens om att träffa ”stadsborna” som vänligt nog hade med sig cocktailglas och saltgurkor till mig.
Glasen var jättesöta hann jag konstatera innan vi gick in och fick oss en pizza. Nån betalning kom inte på fråga fick jag besked om och till råga på allt fick jag inte ens bjuda på pizza, f d klasskompisens sambo envisades med att betala. Men vid lägligt tillfälle ska jag nog se till att göra rätt för mig har jag bestämt.
Saltgurkan är nu vederbörligen provsmakad och befunnen helt i klass med den som jag tidigare köpte i lösvikt hos Kompis. Mängden jag fick (1,125 kg) lär räcka ett bra tag.
Premiärsågat
Det fina vädret och antalet plusgrader lockade till utearbete och inspirerade till premiärsågning med nya elmotorsågen. Idag skulle lönnen ner.
Det var ett nöje att såga. 🙂 Lönnen var mycket grovare än jag mindes och fällskäret blev inte alls som jag tänkt mig, men i övrigt fungerade allt finfint. Att lönnen föll åt motsatt håll än vad jag hade planerat gjorde inget, huvudsaken att jag inte blev under den.
Jag gjorde bort mig ett par gånger och fick trixa en del för att få loss kedjan, men nu har jag (förhoppningsvis) lärt mig att undvika såna tabbar i fortsättningen. Hur jag hade lyckats skava bort ytan på elledningen är en gåta? Jag som tyckte att jag var jättenoga med att ha elsladden ur vägen hela tiden?
Efter fyra timmar inklusive ett par korta pauser är mer än halva lönnen kvistad och kapad och småveden inforslad i vedlidret. Dom grövsta kubbarna måste jag förstås klyva, så jag får höra mig för om det är nån som är villig att stå till tjänst med vedklyv? Egnahemsföreningen har en man kan hyra, men det verkar lite löjligt att hyra en bara för ett halvdussin kubbar.
Jag kanske klarar mig med min stora klyvyxa förresten? Det vore ju intressant att testa! Risken är väl att jag inte orkar lyfta kubbarna så jag får ordentliga ”hugg”, men det återstår att se. Jag är ju ganska kraftigt byggd även om jag är lite kort i rocken. 😀
Uddmors betraktelser 