klantigt

av

Klantigt Uddmor, jätteklantigt

I går kväll blev jag oerhört bedrövad. Min äldsta externa hårddisk – en rymlig Maxtor jag köpte för cirka 20 år sen(!) var plötsligt stendöd. Jag använder den som backup för mina bilder och datafiler, så det kändes väldigt sorgligt.

Jag har för all del fler backupenheter, men att min gamla trotjänare skulle överge mig hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Den används bara en gång per månad, så värst sliten kunde den inte vara.

Jag trodde först att USB-navet hade slutat fungera, så jag bytte USB-port. Det gjorde ingen skillnad. Fortfarande inget liv i disken. En omstart av datorn fick den inte heller att reagera.

Det var bara att ta skeden i vacker hand. Jag kopplade loss den och avslutade med att ta ut elkabeln ur uttaget. Men hallå?!? Elkabeln satt inte alls i!!

Alltså ett SBT-fel (Skit Bakom Tangentbordet). Så snart disken fick strömförsörjning gick den i gång som den skulle. 😊

av

Klantigt Uddmor, ytterst klantigt

I går kväll var jag tvungen att tillkalla nödhjälp. När jag kom körande uppför backen till Udden svängde jag för tvärt till höger och hade för dålig fart. Sen kom jag ingen vart.

Ett tunt snötäcke med delvis is under gjorde att mina friktionsdäck inte klarade manövern, så jag rullade bakåt en bit och gjorde nya försök att ta mig upp. Men det sket sig.

Om jag hade för lite gas slocknade motorn. Hade jag för mycket gas kasade däcken bara på underlaget. Jag beslöt att backa till backens början och ta ny fart.

Bra tänkt, men det blev också fel. I mörkret såg jag inte att jag närmade mig dikeskanten förrän det var för sent. Till slut låg bilen på trekvart med ena bakhjulet halvvägs ner i diket. Så jag gav upp. Jag insåg att jag behövde hjälp.

När jag gick in berättade jag för Husse om fataliteten och hoppades han kunde bogsera mig. Han har fyrhjulsdrift, så det borde gå. Dilemmat var bara att vi dels saknade bogserlina, dels inte lyckades få upp luckan där bogserkroken ska sitta på min bil. Vi kom fram till att det bästa var att ringa vår vägmästare.

Lyckligtvis var han hemma och lovade komma om en stund. Jag kan tänka mig att han hade nåt roligare för sig än att rycka ut på bogsering en lördag kväll, så jag var innerligt tacksam.

Tack vare att min bil nästan hängde på dikeskanten tog han sig förbi med traktorn. Han hade full koll på hur luckan skulle öppnas, letade rätt på verktyget som behövdes och skruvade i bogserkroken.

Med hjälp av hans bogserlina kom bilen upp utan problem, så jag kunde backa till par­ke­rings­platsen och andas ut. Bakåt har bilen alltså inga problem att ta sig. 😀

Det här är andra gången jag ”fastnat” i backen. För många herrans år sen då jag bodde i Göteborg (på åttiotalet) kom jag en jul åkande på sommardäck och fixade inte sista knixen på backen. Den gången räddades jag av grannen och sanden som finns i en tunna bredvid vägen.

Sen dess har det inte hänt – förrän nu. Men man lär av sina misstag. Nu vet jag hur min bil beter sig i vissa lägen. I fortsättningen ska jag köra hela vägen upp vintertid innan jag börjar tänka på att parkera!

av

Klantigt, Uddmor

”Det är bara två sorters människor som inte kan göra om sitt misstag – jungfrur och fallskärmshoppare.” Eftersom jag inte tillhör någondera kategorin, har jag lyckats göra samma misstag igen.

Förra gången gällde det en post som inte var registrerad på kostnadskontot i hem­bygds­före­ningens bokföring, i dag var det väglagets tur. Två belopp saknades på respektive kostnadskonto. ☹

Och precis som förra gången har styrelsen redan godkänt (det felaktiga) bokslutet. Diffen är bara 18,75 €, men påverkar förstås bokslutet.

Till skillnad från förra gången upptäckte jag felen själv. Varför jag inte tidigare kontrollerade att beloppen var noterade fattar jag inte. Övertro på den egna förmågan?

På fredan ska jag träffa verksamhetsgranskaren, så jag får fråga om han har upptäckt felen. Om inte, får jag erkänna att jag klantat mig. Sen är frågan hur han gör med bokslutet? Kräver ett nytt eller nöjer sig med att göra en notering?

Förskräckligt irriterande är det hur som helst. Men av det här har jag förstås lärt mig att se till att kolla räkenskaperna innan jag upprättar bokslutet.

Några andra klantigheter är jag inte medveten om för närvarande, men man vet aldrig vad som kan dyka upp. 😀

av

Ovanlig sysselsättning

I stället för att ligga i hammocken och njuta av sol och värme har jag drabbats av ett anfall av städiver, klantat mig och ”hushållat” mer än vanligt.

Städiver
För några dar sen fick jag för mig att jag skulle putsa fönster. Jag började i sovrummet. Dom fönstren är inte putsade på flera år vad jag minns. (På bilden är rutan till höger oputsad.)

Jag beslöt att ta ett fönster om dan, vilket innebär åtta rutor. Samtidigt bytte jag gardiner. Oj, så fint det blev! Nästa dag körde jag en repris på det andra fönstret i rummet, dammsög mattorna och torkade damm. Så lite damm har det inte varit på länge i sovrummet!

Dan därpå tog jag mig an ett av vardagsrumsfönstren, det som vetter ut mot sjön. Sen var det slut på inspirationen. Men den rinner väl till igen nån gång. 😉 Fyra fönster återstår.

Klantat mig
I städivern ingick också att tvätta. Dels en färdigladdad maskin, dels en maskin med sov­rums­gar­di­ner. I den färdigladdade omgången låg bland annat en gungstolsmatta som jag brukar ha i korgstolen som Mia ofta ligger i.

Att det under stolsmattan låg ett antal svarta plagg hade jag glömt. När jag skulle hänga ut tvätten på tork insåg jag vilken tavla jag gjort. Alla plagg var nu fulla med katthår som lossnat från stolsmattan!

Om jag hade samlat alla strån hade jag för­mod­li­gen fått ihop till en halv katt. Lyckligtvis blåste en del i väg medan plaggen torkade, men en stor del satt kvar. Det där gör jag inte om!

”Hushållat” mer än vanligt
Förra veckan blev vi erbjudna att hämta rabarber hos en släkting till Husse. När han kom hem med bunten höll jag på att svimma. Nu hade vi rabarber för tio år framåt kändes det som. Fast när vi hade skurit den i bitar blev det ändå inte så många påsar.

Tre stjälkar sparade jag för att göra rabarbersaft på. Minns att min exsvärmor brukade laga sån och att den var jättegod. Jag hittade ett enkelt recept och satte i gång.

Men snälla nån vad äckligt söt den blev … Undrar om sockerhalten är lägre i Sverige? I receptet jag hittade stod att man skulle ha 1 kg socker till 1 kg rabarber och 1 liter vatten. Kan det verkligen stämma?

Hur som helst blev saften odrickbar. Varken citron eller ättika(!) förmådde minska sötman. I dag gjorde jag i stället rabarberkräm av den genom att lägga i mera rabarber. Det gjorde susen, även om jag fortfarande tyckte att den var i sötaste laget.

Hos Björknäs trädgård/Kinos köpte jag en påse minigurkor för ett tag sen. På tok för mycket för en person, så jag beslöt göra tzatziki av dom.

När jag äntligen skulle verkställa beslutet var dom redan ganska mjuka så jag la dom i vatten över natten. Det gjorde susen. I dag blev det då en stor skål tzatziki med mycket vitlök. Mums!

I övrigt kan jag meddela att olvon, svärdsliljor, kvastfibblor och prästkragar m fl blommar på Udden. 😊

av

3.12 – Fram till första advent

Vi har ätit lutfisk, hälsat på hos kassören och genomfört ett föreningsevenemang. Jag har (haft?) dator­pro­blem, tagit fram adventsljusstakarna och gjort bort mig igen.

Ätit lutfisk
Visst är det gott med lutfisk? Om man råkar gilla det vill säga. Det gör vi alla tre på Udden och i tisdags gottade vi oss med det.

Enda problemet var att fisken inte blev klar samtidigt som potatisen. Antingen hade ugnen fått ”kall­brand” eller så var det nåt fel på kocken? Det löste sig dock snabbt genom att flytta ut formen på vedspisen.

Hälsat på hos kassören
På torsdag eftermiddag knackade vi på hos föreningens kassör. Dels för att hantera en del bokförings­frågor och dels för att instruera i datorhantering.

Det blev som vanligt ett långt besök. När ”jobbet” var avklarat bads vi sätta oss runt det dukade kaffe­bordet och där blev vi sittande rätt länge. Kassörens man gjorde oss givetvis sällskap.

Genomfört föreningsevenemang
Igår presenterade föreningens sekreterare ”Stupade i bygden” för drygt ett tjugotal åhörare i Kärra kafé. Presentationen utgjorde vårt program för att fira Finland 100 år, där vi utgick från porträtten i Dragegården.

För att levandegöra de stupade krävdes dock en hel del utforskning och tilläggsmaterial, så det har krävt både tid och möda att sammanställa det hela. Enligt åhörarna var det en fin presentation, så då tror vi på det.

Förutom lokal, bidrog Kärrabuktens byaråd med en gräddtårta för 20 personer, vilket förstås mottogs med tacksamhet.

Datorproblem
I onsdags började problemen hopa sig. För att logga in på datorn gick det åt långt mer tid än vanligt och krävde dessutom en omstart för att leda till önskat resultat. Torsdagen, fredagen och lördagen gick i samma stil trots diverse felsökning och en systemåterställning. Suck och stön.

Sista chansen var att återställa datorn till den 21.11, vilket jag hade planerat göra idag, men plötsligt har den rättat till sig verkar det som? ”Den som äter lever får se” brukade en f d kollega säga.

Adventsljusstakarna framme
Igår tyckte jag det var dags att plocka fram adventsljusstakarna. Och idag har vi tänt det första adventsljuset förstås.

Ljusstaken med levande adventsljus hade jag tänkt dekorera med ”skogsmaterial”, men vädret var inte alls på min sida, det har regnat i stort sett hela dan. Och klockan fyra är det ju redan mörkt, så jag skjöt upp planerna till en annan dag.

Gjort bort mig igen
Bland dom värre tavlorna jag har lyckats med idag är att sabba Husses kalender för ung­doms­före­nin­gens lokalbokning som han ansvarar för. Det kändes verkligen himla onödigt. 😦

Att jag också slarvade bort ett USB-minne krävde en del tidsspillan det också… Sen sa Husse ett för­lö­sande ord: ”Pärmen”. Javisst ja, jag hade ju använt det som bokmärke när jag bläddrade i väglagets pärm!

Mojängen till mitt mobila bredband är däremot fortfarande puts väck. Men nån gång kanske den också hittas?

av

11.6 – Jubel och missklang

Jag hann i tid, har klantat mig, jublat, planterat, kollat statistiken och översatt.

PostiHann i tid
Jodå, jag hann i tid till postlådan igår. Med en hel timmes marginal till och med. Därmed bör de flesta väg­an­dels­ägar­na få sina kallelser i morgon och jag har fått tid för annat som påkallar åtgärd.

Klantat mig
Igår ”lyckades” jag radera mappen med väglagets administration… Lyckligtvis kunde jag hämta den från säkerhetskopian annars hade jag blivit ganska ”grå” för att uttrycka det milt. I fortsättningen ska jag noga kolla innehållet i papperskorgen innan jag tömmer den!

Och så ska jag sluta lita på min hushållsvåg. Bara för att kolla, bad jag om kontrollvägning av en av kallelserna igår innan jag postade dom. 36 g visade brevvågen, min våg visade 55 g! Vilket betyder att jag åsamkat väglaget en onödig portokostnad på 3 €. Suck.

Jubel
Igår eftermiddag beslöt jag att äntligen sätta lökarna av minipåskliljorna i jorden i förhoppning om att dom vill blomma på nytt nästa år. Beslutet krävde ca fem timmars arbete och resulterade i skavsår på lillfingret beroende på att jag först behövde röja växtplatsen. Halv åtta gjorde jag kväll.

PotatisblastBland allt det gröna upptäckte jag till min stora förtjusning potatisblast! Inte bara en planta, utan nio stycken. En del av po­ta­tisen jag satte i fjol våras och lämnade kvar i jorden i höstas har alltså överlevt vintern. Ha! Det ska alla dysterkvistar minsann få höra, dom som inte trodde det var möjligt. 🙂

Planterat
Idag har jag planterat om dom sista sommarblommorna jag köpte hos Tallbo trädgård i vanlig ord­ning. Eftersom jag förköpte mig i fjol, planerade jag inköpen noga i år.

Fast nu har jag kommit på att jag möjligen behöver en balkonglåda till… Jag insåg att diamant­blom­morna inte fick tillräckligt mycket sol om jag hängde balkonglådan vid trappan som jag brukar, så den får stå vid pumphuset i stället.

Jag tror bestämt jag aldrig har varit så sen som i år. I regel brukar allt vara färdigt i slutet av maj eller början på juni. Det är förstås den kalla vårens fel. Men sommaren kanske varar ända fram till oktober som kompensation?

Kollat statistiken
11.6.2008: 10°, 2009: 13°, 2010: 24°, 2011: 24,2°, 2012: 11,1°, 2013: 13,9°, 2014: 15,4° och i morse kl 8.15 11,1°. Bara 2008 och 2012 var den här dagen lika kall eller kallare.

RhododendronDet märks också på min stora rhododendron. För det mesta har den haft fullt utslagna blommor den här tiden, men i år står den ännu i knopp. Men snart så.

Översatt
Idag ringde Daphnias (omvalda) ordförande och undrade om jag åtog mig att översätta ett utskick till medlemmarna? Helst borde dom få det före lördag nämnde hon, vilket i praktiken betydde senast i morgon. Jag hade inte hjärta att säga nej, så efter blomplanteringen satte jag mig och över­satte.

Hon nämnde också att det var ett kort medlemsbrev den här gången, så jag föreställde mig att det skulle gå snabbt att översätta. En dryg halv timme tog det. Texten var inte alls så kort som jag hade förväntat mig. Men nu är det gjort.

Som pensionär blir det till att utföra en del gratis jobb har jag märkt. Men pensionärernas tid har ju också ett pris kan jag tycka… Bara för att vi har ”gott om tid” betyder det inte att vi sitter och rullar tummarna precis. Tror bestämt jag behöver bli lite snålare med gratis hjälp i fortsättningen.