kallt

av

Kyla, värme och hetta

Både slutet på förra månaden och början på den här har varit kall. Mellan sex och nio minusgrader dagligen. Vi hör hur isen ”växer”.

Alla matvaror från skåpet i verandan har flyttats ”till varmare nejder”. En del av dom står i en kartong under en stol i vardagsrummet i brist på annat utrymme. Nere på golvet är det på sin höjd +17.

Värme
I dag hämtade jag ytterligare två vinterkappor från vinden. Efter åren i Jämtland är jag välförsedd med vinterplagg. En av kapporna har dock gått till försäljning på öns bytesbörs, eftersom jag sorgligt nog inte kan använda den.

Storlek 38 är många år/kilo sen! Inköpt på rea i Östersund i början på 90-talet och redan då ganska ”väl­sittande”, men jag förälskade mig i den varma och vindtäta fårskinnskappan. Varmare ytterplagg än så kan man inte ha!

I morgon ska en presumtiv kund prova den och en annan står i kö, så förhoppningsvis slipper jag härbärgera den flera år.

I morgon har vi Skrivlördag, sista för i år. Vår värdinna har bett oss klä oss varmt. Med tanke på att vi sitter stilla blir man snabbt kall om rumsvärmen inte räcker till. Men, som sagt, jag är välförsedd och har redan lagt fram min tjockaste ylletröja.

Hetta
Även om elementen är påslagna, behövs vedeldning, både i köksspisen och kakelugnen i var­dags­rummet. I förrgår kväll hördes plötsligt ett högt, metalliskt ljud som verkade härröra sig från köksspisen.

När Husse inspekterade, upptäckte han en spricka i den bortre kanten av spishällen. Om det beror på hällens höga ålder, för hög värme eller materialfel låter jag vara osagt.

Men hör och häpna, på nätet hittade vi en spishäll med samma mått som vår befintliga. Dessutom till extrapris fram till den 20.12! Den beställde jag på stört. Före jul ska den redan vara i användning om leveranstiden stämmer. 😊

av

30.12 – Varierande pyssel

Jag har haft besök, eldat, är nybliven administratör, har gått på en nit, haft tidig väckning, invigt nya kängor och önskar er alla ett gott slut och gott nytt!

Besök
I söndags hade jag turen att få besök av Trollkarlen vilket inte händer så ofta. Den här gången kombinerade vi nytta med nöje. Dels genom repetition av bildöverföring till FB och via mejl och dels genom att han fick en kopia av alla sina bilder på sin minibärbara. Sen drack vi te med skorpa och pratade både allvar och strunt ett tag.

10-dygnsprognosEldat
Igår morse hade Udden -18,6° klockan 9.25. Värmen från kvällen innan hade flytt all världens kos under natten. För att snabbt höja temperaturen i köket kopplade jag på också det andra elementet under tiden som spisen blev varm.

Men redan vid lunchtid hade kylan minskat med flera grader och i morse var vi uppe på 0, så här är det tvära kast. Förmiddagens lätta snöfall övergick tyvärr i regn på eftermiddagen vilket förstås betyder snömodd och halka på många håll. Några minusgrader vill vi gärna ha i stället, men enligt prognosen får vi dras med plusgrader ett bra tag framöver. 😦

Nybliven administratör
Vid skyddslingens besök i lördags kom vi överens om att det är skäl att lägga ner bysajten och i stället satsa på en FB-sida. Skyddslingen som hittills har fungerat som webbmaster ville slippa fortsatt åtagande så jag erbjöd mig att bli huvudadministratör för sidan.

LångnässidanDet gamla sajtmaterialet fick jag tillgång till genom att han delade sin Dropbox-mapp med mig. En del av det kan vara intressant att ha kvar och efter hand publicera på bysidan tyckte jag. Igår efter­mid­dag tog jag i tu med kreerandet och nu (kl 16.38) är det redan 98 personer som gillar sidan. Kul. 🙂

Vår lokala ÅU-reporter var snabb att fråga vad som händer i vår by. Det var ju enkelt att svara på den frågan. ”Absolut ingenting.” skrev jag, men tillade sen: ” Fel, en av byborna har varit bortrest över jul och ska hämtas vid bussen.”

Om du vill se vad som händer på sidan kan du gå till adressen www.facebook.com/langnasbyn. För att kommentera eller göra inlägg krävs ett användarkonto, men via länken kan du ta del av nyhetsflödet.

NitarGått på en nit
För att inte glömma att jag lovat hämta vår invandrare vid bussen, hade jag lagt in en påminnelse i telefonen en halv timme innan. Och tur var ju det, jag var helt uppslukad av mitt kreerande så jag hade säkerligen missat hålltiden annars.

Jag tog en snabbtitt på termometern för att se om det var nödvändigt att starta motorvärmaren även om det var i kortaste laget tidsmässigt. Jisses, -19,1° visade den! Jag skyndade mig genast ut och satte i kontakten men tyckte inte alls att det kändes så kallt?

När jag kom in tillbaka tog jag termometern i handen för att kolla om jag verkligen sett rätt. ‑6,9° stod det nu?! Så snart jag la tillbaka den på fönsterbrädan hoppade den till ‑19 igen. Enda skälet till missvisningen måste vara att batteriet var på upphällningen kom jag fram till, vilket visade sig vara en korrekt slutledning. Det mesta här i världen har en logisk förklaring. 🙂

VackarklockaTidig väckning
I morse blev jag väckt vid fem-snåret. Det hördes konstiga ljud från diskbänken. Efter att ha lyssnat ett tag listade jag ut att Mia slickade på ett burklock till hennes tomma matburk så jag vände på mig och somnade om.

En kort(?) stund senare vaknade jag av nya ljud. Nåt hårt som slog i diskbänken tre gånger efter varandra… Det ljudet kunde jag inte härleda så jag frågade Mia vad i all världen hon höll på med, tände lampan och klev upp.

Det visade sig att hon hade roat sig med att peta ner mina kosttillskottsburkar från hyllan mellan köks­skåpen. Jag ställde tillbaka burkarna, tog med henne tillbaka till sängen och talade om att vi skulle sova en stund till. Så snart jag hade somnat vaknade jag igen av att hon hoppade ner, men den här gången hörde jag inte vad hon pysslade med så jag somnade igen och vaknade med henne bredvid mig en stund efter nio. Kombinerad tidig väckning och sovmorgon.

Känginvigning
Idag hade jag beställt fisksoppa hos Kerstin och beslöt att jag skulle inviga mina nya Icebug-kängor när jag hämtade den. Dom fick jag i julklapp av uddmor och bara hört gott om. Regnet hade ännu inte orsakat någon direkt halka men dom greppade fint i den våta snön. På gaspedalen också. 😉 Det känns absolut som en bra-att-ha-julklapp.

Mia och jag önskar dig ett gott slut på 2014 och ett likaledes Gott Nytt År 2015!

Nyår

 

av

12.8 – Förändringar

Tranorna börjar röra på sig, jag har börjat med guidade roddturer och man behöver nästan mössa och vantar. Mia har nya rutiner.

Tranor
Igår på förmiddagen flög fyra tranor på låg höjd västerut över Udden. Så klart hade jag inte kameran till hands, annars hade jag fått en pangbild.

När tranorna börjar röra på sig är det ett av tecknen på att sommaren oåterkalleligen är till ända. Dom stora flockarna ger sig av framåt oktober och då blir jag gråtfärdig. Sen får vi inte se dom förrän i april nästa gång. Men hellre det förstås än att dom hungrar och fryser ihjäl!

Vit näckros 2Guidad roddtur
Den ena av gårdagens kaffegäster hade aldrig sett vit näckros på sin växtplats så jag föreslog om­gående en roddtur. Efter en viss tvekan vann förslaget  gehör och blev mycket väl mottaget när dom vita skönheterna väl låg inom synhåll.

Det föreslogs att jag kunde börja med guidade roddturer för dom som är intresserade av flora och fauna i vid sjön. Faktiskt kan jag tänka mig att den miljön skulle vara oerhört exotisk för nån som aldrig har vistats vid sötvatten i Skandinavien, men frågan är hur man når den turistgruppen? Annonser i Saharas Allehanda kanske? 😀

Mössa och vantar
I morse hade nattens avlägsna åskväder ordnat till det så att termometern hade fastnat på 14,2 grader klockan 8.40 och det regnade. Vinden var dessutom frisk så det kändes obehagligt kallt jämfört med tidigare dagars temperaturer. Det räckte inte längre med varmaste bikinin, full klädsel plus mössa och vantar behövdes snarare.

Så småningom fick solen övertaget och det blev något varmare, men den sköna värmen som vi är bort­­skämda med infann sig aldrig. Dess värre är det ju inte så mycket annat att hoppas på längre.

Mia har nya rutiner
Igår frestade Mia på mattes nerver rätt hårt. Hon gick ut strax efter åtta och återkom först fem timmar senare, slängde i sig mat och försvann ut igen. Kvart i sju gick jag ut och lockade på henne. Det är helt OK att hon går sina egna vägar bara hon visar sig med jämna mellanrum och helst mindre intervall än fem timmar!

Mia i soffanHon kom nästan genast när jag ropade. Hon sprang som om hon hade ett blodtörstigt monster efter sig och tittade oroligt upp mot skogen när jag tog henne i famn. Det tog en god stund innan hon började spinna som hon brukar.

Troligen hade hon registrerat fara å färde och antingen hållit sig gömd eller fått hemvägen avskuren. Det hindrade henne inte från att gå ut en sväng på nytt efter att ha fått mat, men hon var tillbaka redan halv nio och la sig på soffan som vanligt när hon gör kväll. Skönt.

Den tidiga ingången betydde å andra sidan att hon var utvilad och rastlös tjugo över fem i morse. Jag fick respit i tjugo minuter men sen fick jag lov att släppa ut henne.

Eftersom det regnade ville hon snart in igen och gav så småningom upp försöken att få upp matte ur sängen. Matte hade nämligen en del sömn att ta igen efter nattens åskmuller och störtregn. En sån där lampan-tänd-natt med andra ord.

Tydligen har jag ändå gjort mig förtjänt av en ”present”. Nån gång under dagen har hon tagit in en näbbmus till mig. Just nu gömmer den sig i hörnet bakom brandsläckaren. Eller så har hon kanske sparat den som tidsfördriv till i kväll?

av

2.2 – Slutet gott

Årets första kurs är avslutad och det sprakar i både spis och kamin. Mia äter broccoli och har varit ovanligt billig.

Kursavslut
Idag var sista kurstillfället för Ordning och reda i datorn. Deltagarna var lika engagerade och moti­ve­rade som vanligt, men konstaterade att det krävs en hel del praktisk träning innan bitarna faller på plats.

Jag instämmer till fullo. Det tar ett tag innan man orienterar sig på lagringsenheterna och har fått kläm på hur man flyttar och kopierar filer.

I samband med kaffepausen – en av deltagarna hade med sig ”picknick-korg” idag också och en annan hade bakat chokladrutor – fick jag en härlig tulpanbukett och tackkort. Jag försökte påpeka att jag har betalt för att undervisa, men deltagarna tyckte jag skulle ha blommor ändå. Jättegulligt av dom. 🙂

Kallare
För en stund sen visade termometern -21°. En ökning med fyra minusgrader sen jag kom hem från kursen. Stackars Silverpilen fick stå och huttra på parkeringen i nästan tre timmar. Men den startade snällt utan knot.

Värre var det när jag skulle i väg, trots att motor- och kupévärmaren hade stått på. Antagligen var jag för snål med tiden, motorn var lika trögstartad som om motorvärmaren inte hade varit i gång alls kändes det som. Med lite lirkande och några kärleksfulla ord startade den vid andra försöket.

För att avlasta el-elementen tände jag upp både i köksspisen och kaminen i sovrummet när jag kom hem. Frysa inom­hus tänker jag då inte!

Hittills har jag klarat mig bra utan att använda elfilten. Dels har det inte varit så kallt och dels är jag totalt ”flanelliserad”. Flanellakan och ‑nattlinne är inte speciellt sexigt, men ack så varmt och skönt!

Grönsakskisse
Mia har för vana att dela mina måltider. Jag har förstås uppmuntrat henne till det. Frukost vid datorn och övriga måltider vid diskbänken för det mesta. Hon får smakbitar av pålägget och det som jag tror hon gillar på min tallrik. Idag testade jag med kokt broccoli. Jodå, det gick också ner.

Jag tror för all del inte att hon skulle äta det om hon fick det i matskålen, men hon tror tydligen att det som matte äter är gott. Utom thai-maten, den får jag ha i fred.

Billig kisse
Jag hann bara sätta blommorna i vas och ställa den på bordet så var Mia uppe och tuggade på deko­ra­tions­bladen. Jag bannade henne förstås, men hon hade av allt att döma bestämt sig för att testa mig. Till slut hoppade hon ner och gick ut en sväng.

När hon kom in tillbaka hade jag tagit fram julklappsduken jag fick av fru grannen och ställt vasen på den med en ljusstake på var sida. Dom lila tulpanerna matchade min lila vas, som i sin tur över­ens­stämde med färgen på duken kom jag på.

Medan jag fyllde på ved i kaminen inne i sovrummet hörde jag ett klingande ljud som jag omgående asso­cierade till mässingsljusstakarna. Hon var alltså uppe på bordet igen. Jag gick direkt in i köket för att se vad hon höll på med.

Det var redan färdigt. Blomvasen låg omkullstjälpt på bordduken och vattnet rann omkring och ner på golvet. Mia stod kvar på bordet och såg ut som ett frågetecken. Då blev matte ”sint” som dom säger i Jämtland. ”Förb…e kattskrälle” vrålade jag, tog tag i nackskinnet och släppte, eller snarare slängde, ner henne på golvet.

Då fattade hon att det var allvar. Hon gick låg i ryggen in och gömde sig i vardagsrummet. Ett par minuter senare ville hon gå ut. Min negativa energi fick henne antagligen att vilja fly längre bort.

När hon kom in en stund senare var vi förstås vänner igen. Varken hon eller jag är långsint. Bord och golv är avtorkade, blomvasen står på bordet igen och duken hänger på tork i badrummet. För­hopp­nings­vis associerar hon blomvaser med obehag i fortsättningen.