av

Bokslut och vältajmat

Så här års är det dags för årsbokslut, både i väglaget och hembygdsföreningen. Båda är klara och underskrivna men ska ännu granskas av våra verksamhetsgranskare. I morgon ska jag leverera materialet till vardera granskare.

Väglaget fick ett överskott i år, men hembygdsföreningens resultat slutade på minus. Väglagets resultat kan jag inte påverka, men föreningens underskott är jag förstås delskyldig till. Vi hade visserligen budge­terat ett minusresultat, men inte så stort som det blev.

Den största orsaken är vår 60-årshistorik som slukade flera tusenlappar. Förhoppningsvis kan vi sälja tillräckligt många exemplar av historiken för att täcka en stor del av kostnaden.

Härom dagen fick Husse leverans av toppkapellet han beställde till bilen. Det var vältajmat – i dag har det fallit stora vita flingor nästan hela dagen.

Det innebär att morgondagens utflykt underlättas betydligt. I stället för att sopa och borsta, kan jag bara dra av kapellet så är bilen snöfri. 😊

av

Snöröjning på agendan

På förmiddagen var det knappt att hemsjukvården tog sig fram till trappan. Alla stigar hade fyllts av yrsnö på grund av gårdagens snöstorm. När jag såg ut på eländet önskade jag verkligen att Udden hade haft snöslunga och garage.

Efter vår kaffetid beslöt Husse att han skulle ut och skotta. Jag försökte avråda honom, men det hjälpte föga. När jag tittade ut genom fönstret en timme senare såg jag att det mesta av stigen upp till parkeringen var röjd och att Husse satt och vilade på rullatorn.

En stund senare kom han in, så då var det min tur. Av stigen till pumphuset och vedlidret sågs knappt en tillstymmelse. Inte heller av stigen till komposten. För att minska på tanktömningsintervallen tömmer vi nämligen grå­vattnet i en hink som sen töms på komposten.

Jag övergav genast tanken på att skotta genvägen till vedlidret. Det gick ju att ta sig fram där vår eminenta väg­mästare hade röjt. En kort sträcka fram till lidret behövde däremot röjas för att jag skulle kunna ta mig in och få plats med pirran som jag använder för att frakta veden.

Snövallarna på parkeringen efter vägmästarens röjning behövde avlägsnas, liksom snölagret på bilen. Dagens ärende krävde att jag sopade av den.

Efter ett par timmar gick det att ta sig fram överallt. Bilen var avsopad, ved och vatten inburet, slask­hinken och Mias begagnade kattsand tömda.

Fast innan arbetet var avslutat inträffade en malör. Den fulla slaskhinken stod invid ytterdörren och bredvid ställde jag också en fylld vedbärare. Av nån mysko anledning ”skvimpade” veden ur, vilket fick till följd att några klabbar hamnade i slaskhinkens vatten. Tur att vi har ugn i vedspisen!

Dagens lättsammaste uppgift var utan tvivel ärendet på byn. 😊

av

Nyttig motion

Tack vare Husses handikapp får jag nyttig motion. Dom uppgifter han skött tidigare faller numera på min lott: snöskottning, ved‑ och vattenhämtning, gå med soporna, etc.

Däremot har han återgått i tjänst när det gäller disk, vilket gläder mig. Och envis som han är, har han också bestämt sig för att klyva ved trots att han fryser rysligt om fingrarna och är tvungen att pausa med jämna mellanrum.

Med tanke på min bristande klyvteknik är jag tacksam för att han vill ställa upp.

***

För nytillkomna läsare och dom som eventuellt glömt, repeterar jag tidigare information: Vi bor i en liten by ute på landet i ett (dragigt) hus från slutet av 1800-talet. Huset värms med el och ved.

På ”Udden” har jag tillbringat min barndom och alltid betraktat som mitt enda hem. 2007 flyttade jag tillbaka hit efter drygt 30 år i Sverige. Ett beslut jag aldrig ångrat!

Vi har vatten in från sjön Dragsfjärden och ut i en sluten tank, men tar dricksvatten från en borrbrunn en bit från trappan. Det  s k pumphuset skymtar till höger i bild. Soporna lämnas i en soptunna som vi delar med herr och fru grannen och som står en bit upp i skogen.

av

Gott Nytt År!

Fjolårets sista timmar slutade oväntat. Meningen var att fira nyårsafton i Tallmo, men då vi skulle åka gick bara förarplatsens dörr att öppna. Lördagens regn hade hastigt och lustigt frusit till is och därefter föll temperaturen snabbt till ‑16°.

Alla försök att få upp dörrarna misslyckades; trots kupévärmare, hårtork och sparkar inifrån. Det enda som lyckades var att Husse åkte på akut ryggskott.

Enda utvägen var att ringa Husses dotter i Tallmo och be henne hämta oss. Hennes dörrar gick alltså att öppna och bilen startade lyckligtvis trots kylan.

Firandet blev kort. Efter maten bad vi om skjuts hem tillbaka och tillbringade resten av kvällen med långfilm på teve. Ingen champagne och definitivt inga raketer.

Husses rygg fick värmebehandling och utrustades före läggdags med en hundhårsgördel som jag har fått av en bekant för länge sen. I morse var ryggen återställd till vår stora förvåning. Så det nya året började bra trots allt. 😊

Kylan kvarstår veckan ut enligt MI, men spås sjunka till -10° på söndag. Snömängden är hanterbar än så länge. Och tack vare spis och kakelugn som komplement till elvärmen har vi varmt och skönt inomhus.

Epilog
I går fick bilen tina upp i Husses mosters garage, så nu går dörrarna att öppna igen.

av

Snart dags igen

Julen närmar sig obönhörligen. Suck. I år har jag inte ens hämtat advents­ljus­stakarna från vinden, än mindre nåt julpynt.

Julstädning, julgardiner och julbak har aldrig varit min grej, även om det under årens lopp har blivit jultårtor och nån enstaka dadelkaka.

Fast på ytterdörren har ljungen i blomkorgen faktiskt bytts ut mot grankvistar och en skylt med God Jul. Det är det närmaste vi kommer julgran har jag talat om för Husse. ”Jaha”, svarade han lakoniskt.

Ja, och så har ljusslingan ovanför trappan kommit upp som vanligt, liksom julkransen på dörren. Allt som påminner om jul finns således utomhus. 😀

Juligare än så blir det inte på Udden i år – om jag inte drabbas av nåt hugskott som omkullkastar planeringen. Dock har jag skickat julkort i vanlig ordning och öppnar en lucka i julkalendern varje dag. Nästa vecka mejlas de digitala julkorten.

Julen är i sig OK om det inte vore för ”byteshandeln”. Trots mitt nekande får jag julklappar varje år och känner mig därmed tvungen att återgälda klapparna.

Det är förstås mitt eget val, så jag får skylla mig själv. Men hellre återgälda än att vara oartig och verka otacksam. Å andra sidan tycker jag det är tråkigt att mitt nekande inte respekteras. ”Vaffö gör di på detta viset?” för att citera Rump­nissarna.

Enligt planerna äter vi julmiddag i Tallmo som vanligt, resten av julkvällen tillbringas i Mias sällskap. Några andra planer har vi inte.

Enligt MI blir det töväder redan på lördag, så snölagret lär krympa, men förhoppningsvis får vi ändå en vit jul.

av

Bra köp

Jag har gjort två bra inköp den senaste tiden. Ett av dom är användbart både ute och inne, det andra enbart inomhus.

I samband med det senaste styrelsemötet hos en av hembygdsföreningens ledamöter fick jag syn på en bra-att-ha-pryl. Vår ledamot hade köpt den för nåt år sen och var jättenöjd.

Genom att googla på produktnamnet ”Brennenstuhl” hittade jag prylen till bra pris och beställde på sittande stjärt. En uppladdningsbar LED-lampa på 1000 lumen (finns också med 2000 lumen) som kan hängas eller ställas på ett underlag.

Helt perfekt då jag ska upp på vinden eller till vedlidret där det inte finns el. I synnerhet den här årstiden när det är mörkt nästan dygnet runt. Ett lysande köp som rekommenderas varmt!

Det andra inköpet övervägde jag länge och väl. På tevereklamen såg det ut som en idealisk pryl för allt från mat till bak, men jag kände mig ändå tveksam.

Efter att ha hört Husses kusin berätta vilken nytta hon har av den bestämde jag mig. Så nu står en liten fritös (varför inte fritör?) i ena änden på köksbordet. Och visst var det ett bra köp.

Synnerligen snabblagad mat utan stekfett och dessutom energisnålt. Med min gamla ugn går det först åt ca 10 minuter att värma upp den och beroende på maträtt går det åt ytterligare allt från 20–60 minuter innan maten är klar. Med fritösen är den klar på några minuter, så jag är helfrälst.