Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

15.10 – Fantastiskt

Jag har fått blommor, slutfört uppdraget, är lycklig och vet vad som är modeklassiker.

Oväntad blombukett
Jag vet inte varför, men i förrgår hade jag gjort mig förtjänt av en härlig höstbukett som var om­sorgs­fullt komponerad av höstblommor i min favorit­färg. Den blev jag fan­tas­tiskt glad över. 🙂

Avslutat uppdrag
En halv timme före utsatt tid parkerade jag Silverpilen på rätt adress igår. Helt fantastiskt. Det var inga som helst pro­blem att hitta och Googles uppskattade restid på 40 minuter stämmer säkert. Jag kollade inte, men 33,6 kilometers resväg stämmer säkert också.

Produktkatalogen godkändes med beröm för bättre bildkvalitet än i originalet. 56 timmars arbete har jag totalt lagt ner på den, så det var gott att höra att den vann gillande. Gårdagens ­ut­bild­ning avslutade upp­draget.

I fortsättningen står jag till tjänst med an­vän­dar­stöd på distans. Som en liten bonus installerade jag Skype innan jag åkte, vilket klart underlättar supporten och gör det gratis för kunden att ringa.

Lycklig som ett barn
Yippee! Jag har äntligen fått tag på min hett önskade leksak! Redan när jag skrev produktkatalogen slog mig tanken att jag kan få tag på den via min kund.

Då jag förklarade igår vad jag är ute efter, plockade han fram en kartong, öppnade locket och frågade om den modellen passar eller om jag hellre vill ha en med LED-lampa? Eftersom den med LED-lampa inte roterar utan bara blinkar, tog jag den först öppnade.

Jag har  ä n t l i g e n  fått min ”saftblandare”! Tack vare mag­net­fästet kan jag plocka upp eller ner den efter humör. Jag har ännu inte testat, men förr eller senare syns den gula lampan rotera på Silverpilens tak. Nu är jag lycklig som ett barn på julafton. 😀

Modeklassiker
I väntan på att TV-programmet som jag ville se skulle börja igår kväll, fastnade jag på en kanal som visade Garderobens 10 i topp, dvs 10 modedetaljer som aldrig blir omoderna. Det kunde ju vara bra att veta tyckte jag och satte mig till rätta.

Det här tillhör modeklassikerna lärde jag mig:

Knallrött läppstift
Minikjol
Herrhatt
BH
Trenchcoat
Högklackade eller stilettskor
Vit T-tröja
Solglasögon
”Den lilla svarta”
Jeans

Det enda som saknas i min garderob är minikjol och stilettskor. Det kommer heller aldrig att finnas någondera. Min själv­kritik förbjuder mig att ens tänka tanken att klä mig i minikjol och förmodligen är den heller inte tänkt för klimakterietanter, så jag klarar mig lindrigt.

Ett par stilettskor ägde jag för 30 år sen, det räcker. Om jag satte på mig såna nu skulle jag vara tvun­gen att ta mig fram i rullstol misstänker jag. Men högklackade pumps finns förstås i garderoben. Synd att jag så sällan har anledning att använda dom nuförtiden.

 

av

13.10 – Fri dag

Jag har haft en fri dag och vykorten svämmar över. Jag har fått klagomål, stöttat en ungdom och är klar för leverans(!).

Fri dag
Idag har jag haft en fri dag. Inga åtaganden eller tider att passa. Därför blev det bråttom när jag fick telefonbesked om att jag kunde komma om 20 minuter. En av mina vy­korts­kunder har stängt för sä­son­gen och ville ”göra upp”.

Efter att ha räknat de osålda korten och betalat provisionen på försäljningen, stoppade jag ner för­sälj­nings­intäk­ten och åkte raka spåret hem igen. Mia såg förvånad ut. I vanliga fall brukar jag inte vara tillbaka inom en timme.

Med mig hem hade jag förstås också dom osålda vykorten. Lagret börjar nu bli avsevärt. Tanken slog mig att jag förmodligen måste göra en inventering vid årets slut för att kunna redovisa till­gån­garna i nästa deklaration. Suck.

En del av den fria dagen har också gått åt till finputsning av sidlängderna i produktkatalogen. I Writer blir radhöjden i en tabell dynamisk om man inte ställer in en fast radhöjd. Det hade jag ingen tanke på när jag började skriva. Då utskriften ska vara dubbelsidig är det önskvärt att sidorna börjar och slutar på samma ställe på pappret annars ser det slarvigt ut.

Klagomål
På eftermiddagen fick jag ett mejl med bland annat följande text: ”Ingen födelsedagskram? Det hade varit trevligt ;)”. För att variera födelsedagshälsningen till Geten/Vågen hade jag utelämnat kramen den här gången men den var tydligen saknad, så jag skickade en virtuell torsdagskram i stället.

Dörrförsäljare
Nån gång förra månaden knackade en söt, ung dam på dörren och erbjöd mig att köpa toa- och hus­hålls­papper. Hon sålde det via skolan för att få i hop pengar till en klassresa talade hon om. Sånt har jag inte hjärta att neka till och idag fick jag leverans.

Jag gjorde ett hastigt överslag över vilken insats i tid (= kostnader) som försäljningen kräver. Hon går eller cyklar till kunderna i byn, måste få hjälp att transportera hem dom försålda varorna från skolan och behöver dessutom transportmedel för att kunna leverera till kund.

Förutom hennes tid, krävs alltså tid av en vuxen som har bil och körkort. Om jag var tvungen att be­ta­la den reella kostnaden för hemleveransen skulle jag garanterat tacka nej så länge jag kan ta mig till affären. Hoppas bara att ungarna får en hyfsad ersättning.

Klar för leverans
I morgon får jag äntligen träffa min ”katalogkund”. Hittills har jag bara hört hans röst och kom­mu­ni­ce­rat via mejl. I upplägget med katalogen ingick nämligen en halv dags utbildning på plats och den har vi kommit överens om ska bli i morgon eftermiddag.

Samtidigt överlämnar jag ”frukten av mitt arbete” i original. I fortsättningen kommer kunden att redi­gera den själv är det tänkt, därav ut­bild­nings­insatsen.

Adressen är helt okänd för mig, så för säkerhets skull tar jag med mig kommunens nya vägkarta. Jag räknar med att resvägen tar en timme så jag säkert kommer fram i tid. Hittills har jag ju inte lyckats hitta rätt inom utsatt tid, men den här gången hoppas jag blir ett undantag. 🙂

 

av

12.10 – Omväxling (förnöjer inte alltid)

Jag fick en ovanlig inledningen på dagen och har en ny favorit, firman har sparat pengar och vädret har varit omväxlande.

I arla morgonstund
Vid halv fem-tiden i morse vaknade jag första gången. Antingen för att Mia jamade eller för att jag hörde åskmuller. Jag slumrade snabbt till igen, men vaknade med ett ryck av en blixt som lyste in under rullgardinen och därpå följande muller.

Den tiden på dygnet är jag extra svår att få upp ur sängvärmen. Jag låg kvar och lyssnade om åskan tänkte närma sig eller ge sig av. Mia kom också och la sig på nytt. Antagligen somnade jag om för jag varken såg eller hörde nåt mer av åskan.

Nästa väckning stod Mia för. Klockdisplayen stod på 05.50. Nu skulle hon ut. Jag hörde att det ös­reg­nade men gjorde henne till viljes. Jag hann bara stänga köks­dörren och dricka lite vatten så skulle hon in tillbaka, hon hade insett att det var skönare inomhus trots allt.

Men pigg och vaken var hon i högsta grad. Hon tyckte att jag gott kunde servera henne frukost. Eller åtminstone leka med henne. Det blev inget av med nåndera talade jag om för henne med efter­tryck och kröp ner mellan lakanen igen. Hon försökte övertala mig en stund men när jag inte rea­ge­rade kom hon kutande i full galopp och hoppade upp på min mage med ett lustigt läte som mycket väl kunde tolkas som ”j—a matte”.

Efter den manövern la hon sig snällt till rätta bredvid mig och började tvätta sig hörde jag. Tre timmar senare vaknade jag på nytt och tyckte jag kunde tänka mig att börja dagen. Sen dess har jag hållit mig vaken. 😉

Ny favorit
Det blir allt svårare att hitta oskivat bröd i butikerna så jag slog till med en påse ekologiska potatis-havresemlor från Perheleipurit/Leivon Leipomo senast jag handlade. Det var en trevlig bekantskap och en fin smakupplevelse, rekommenderas varmt! Bullarna smakade fak­tiskt lika gott som hem­bakta.

Inbesparing
Som omväxling har firman sparat in 134 € idag. Jag beslöt strunta i fortsatt medlemskap i Företagarna i Finland. Jag nyttjar varken för­måner eller tjänster som ingår i medlemskapet och ser heller ingen annan nytta med att vara medlem.

Det där var inte riktigt sant kom jag på just nu. Jag har faktiskt nyttjat rabatten på annonser i Serviceguiden och ÅU. Fast jag tvivlar på att rabatterna täcker kostnaden för medlemskapet? Från och med november är jag i vilket fall inte längre medlem.

Bildkälla: op.se

Väderlek
Idag kunde man verkligen tala om väderlek. Sol och regn­sku­rar om vartannat från morgon till kväll. När jag steg upp hade vi 3,2 grader och när jag kom hem efter kursen i kväll visade Silverpilens termometer 7 grader. Inte mycket att hurra för i fråga om värme.

Men det finns dom som har det mycket kyligare. I gårdagens ÖP (Östersunds Posten) fanns den här bilden från toppstugan i Åre (ca 75 km från Östersund) och i Åkersjön (i Jämtland) snöade det redan för ett par dar sen meddelade en bekant. Huvva! Vilken tur att man bor på Udden. 🙂

 

av

11.10 – Programpunkter

Båten ligger i vintervila, jag har lagat lakkorv, genomfört veckans första kursdag och försökt köpa ett program.

Vintervila
Mellan regnskurarna igår drogs båten upp snabbt och elegant och lades på mage till nästa vår. Mycket tacknämligt. I fjol låg den kvar i sjön till sista oktober ser jag av bildens fotodatum.

Lakkorv
Minst en gång per år lagar jag lakkorv (motsvarar värm­lands­korv i Sverige) med löksås. Som belöning för sin insats fick händige släktingen också en portion igår. Det är väl ingen utsökt delikatess, men god husmanskost tycker jag.

Kursdag
Idag var det kursdag igen. Deltagarna var lika motiverade som vanligt och kämpade hårt för att hitta rätt tangenter och symboler/ikoner.

Strax före kaffepausen hade vi skapat en ny mapp och flyttat en fil. Jag kände på mig att det kunde behövas en paus efter det. Mapp- och filhantering är inte det lättaste om man aldrig har använt en PC tidigare.

Inköp med förhinder
För snart en månad sen bad jag att få köpa Photoshop Elements 9 hos ZasData. Igår fick jag med­delande om att deras distributör inte kan tillhandahålla en svensk version.

Det förvånade mig inte nämnvärt. Allt som är på svenska eller har med svenska att göra verkar boj­kottas oavsett sammanhanget. Språknedrustningen fortsätter oförtrutet.

I stället för att acceptera en engelsk version meddelade jag att jag köper programmet i Adobes nät­butik. Det var lättare sagt än gjort, mest beroende på att jag var livrädd för att få en finsk version och gick därför till Adobes svenska sajt.

Där ville dom inte veta av min finska mejladress och ett nytt konto krävde adress och telefonnummer i Sverige så jag var tvungen att ge upp. Jag gick i stället till den internationella sajten och blev förstås tvungen att ange Finland som land. Det hade dock ingen inverkan på programmets språkval såg jag till min lättnad. Dessutom fanns programmet i en nyare version.

Tyvärr fick jag aldrig nån kvittering på mitt inköp. Jag fick inget svar från adobe.com efter att jag hade verkställt betalningen, webbläsaren stod och tuggade tills jag avbröt. Först sen jag loggat in på nytt kunde jag se att ordern var mottagen och har sen dess fått en orderbekräftelse via mejl. Om cirka en vecka ska programpaketet dyka upp med UPS. Tänk vad krångligt det kan vara ibland.

 

av

Aktuell forskning

Toavatten
Att ladda batterier via solceller är vardagsmat vid det här laget. Det senaste är begagnat toalettvatten. (Klicka på bilden för att läsa den engelska artikeln.)

Våra hudceller blir medicin
Om pågående försök inte möter oöverstigliga hinder kan våra hudceller inom nära framtid användas för att framställa den medicin vi behöver.

Hela artikeln kan du läsa i NyTeknik, där också bilden kommer ifrån.

Ingress till artikeln: ”Lundaforskaren Malin Parmar har hittat ett nytt sätt att programmera om hudceller till nervceller. Målet är nya säkra behandlingar för obotliga sjukdomar som parkinson.”

Vädret på Mount Everest
Eftersom mina kunskaper i italienska är synnerligen begränsade, har jag ingen aning om varför man har placerat en webbkamera på Mount Everest, men jag antar det är i forskningssyfte.

Hur som helst är det lite roligt att efter den lokala väderprognosen kunna kolla vädret på Mount Everest – utan att behöva åka dit. 🙂 (Klicka på bilden för att komma till sajten)

 

av

8.10 – Mera höst

Igår blev matkontot billigt, idag har jag ”strippat” båten, vilat min själ, vintermöblerat på trappan och lagt dynorna i vinterförvar.

Namnsdagskalas
Innan jag åkte på namnsdagskaffe igår hade jag tänkt äta lunch, men blev så sen att jag inte hann. Det var ju en himla tur. På kaffebordet stod en maffig, hemlagad smörgåstårta.

En av damerna (som inte har träffat mig tidigare) såg lätt chockad ut när jag utbrast i ova­tioner och talade om att jag var jättehungrig. Så gör man kanske inte?

En rejäl bit smörgåstårta, en halv bulle och en bit mumsig äppelpaj med vaniljvisp slank ner innan jag var klar med tredje koppen kaffe. Den ”måltiden” stod jag mig på ända till sent på kvällen, sen var jag tvungen att ta en smörgås och koka ett par ägg. Den här dagen blev matkostnaden verkligen minimal.

Slutrott
Idag var vädret så ljuvligt att jag trodde jag hade drömt att det stormade och regnade igår. Perfekt för att tömma båten och förbereda vinterförvaringen.

Årets sista roddtur blev lika kort som den första – från ena sidan av bryggan till den andra. Båten är delvis på land, öskar, åror och bänkar ligger nu i ”alustan” (förrådet under huset) tills det blir isfritt igen.

På måndag har händige släktingen lovat att jag får hjälp med att dra upp båten. Det vill säga han drar upp den med motor­kraft och jag står och ser på som vanligt. 😉

Själsvila
Innan jag gick upp från stranden satte jag mig på bryggan och njöt av solen ett tag. Inte den minsta krusning syntes på vattenytan och en sen slända gjorde en snabbvisit på min tröja.

Trots att det var vind­stilla, sjöng vassen en lågmäld sång för mig och solen skickade bländande reflexer i vattnet. Tänk att dom vackraste gåvorna är gratis.

Vintermöblering
Efter vilopausen tog jag in skrubbordet och dom sista möblerna från trappan. Bryggbordet får som vanligt tjänst­göra som av­last­nings­plats i vinter och för att Mia ska ha en skön liggplats i verandan får hon låna min sommarstol.

Tvättlinan tog jag ner redan för några dar sen och vattenslangen hänger på sin vanliga krok i boden. Nu återstår bara att tömma balkonglådorna och sommarkrukorna. Petuniorna i balkonglådorna gläder ingen längre, men övriga sommarblommor är fortfarande fräscha så jag väntar tills dom ger upp.

Vinterförvar
Sen förra helgen har alla stolsdynor och en matta legat inne för att säkert torka upp. Idag åkte allt ner i plastsäckar och placerades i vinterförvar. Klart vemodigt, men desto roligare att plocka fram allt igen om några månader. 🙂

 

av

6.10 – Avlivad/Livad?

Jag är inte vid liv, har blivit bjuden på gräddtårta och kramat en danskvaljer. Det blir friska fläktar på Udden och utlovad bild publiceras.

Avliden?
På eftermiddagen åkte jag i väg till FPA-kontoret i Kimito för att få mitt levnadsintyg men åkte hem utan. Jag misstänker därför all­var­ligt att jag inte längre är vid liv. Om inte ens en statlig myndig­het kan intyga annat är det enda förklaringen.

Skämt å sido, orsaken till det uteblivna intyget var att den charmerande och välbekante mannen bakom disken inte kunde hitta blanketten jag hade skickat. Hans kvinnliga kollega hade tydligen stuvat undan den på nåt hemligt ställe. (Dom gör så när det är fråga om väldigt viktiga personer. ;))

Kollegan var på kurs och gick inte att nå per telefon, så jag fick återvända söderut med oförrättat ärende. Den servila tjänstemannen lovade att intyget skulle skickas per post i stället. Nu hade han ju sett mig vid liv och kunde intyga det till sin kollega. Han skrattade gott när jag frågade om hans kollega anser honom vara tillförlitlig.

Att mannen verkade bekant berodde på hans tidigare arbetsplats. Jag hade honom som min kontakt­person på Arbetsförmedlingen när jag nyligen hade flyttat hem. Skönt att bildminnet fortfarande fun­ge­rar om än lite hackigt – jag var tvungen att fråga honom varför han såg bekant ut.

Gräddtårta
Innan jag åkte tillbaka hem återstod två besök. Det första hos den rara damen som fyllde år i lördags. En annan rar dam fanns redan på plats när jag kom och inom kort satte vi oss runt kaffebordet.

Eftersom jag tidigare har avslöjat att jag ogillar prinsesstårta, stod en gräddtårta bland övriga kaffe­tilltugg. Den var speciellt framtagen för min skull förklarade värdinnan.

När jag hade ätit en bit propsade hon på att jag skulle ta en bit till när hon nu en gång hade skaffat den för min skull. Ojojoj. Då kan man ju inte gärna tacka nej eller hur? En både lurig och rar dam.

Möte med danskavaljer
I förmiddags ringde Tigern/Vågen och föreslog ett sammanträffande. Det var väääldigt länge sen sist så jag sa förstås ja och bokade om kundbesöket till måndagen. Goda vänner går alltid före kunder i min värld.

Efter gräddtårtan åkte jag därför till ny adress och fick krama om min danskavaljer från 1971. Han har koll på sånt. Pratstunden blev inte så lång, det närmade sig Mias mattid, men det kändes gott att få ”jutta” (snackas vid) en stund och höra vad som hänt sen sist.

Friska fläktar
Enligt väderprognosen gäller det att hålla i hatten om man ska vistas utomhus det närmaste dygnet. 15 m/s räcker gott till för det.

För att slippa höra dom hopfällda plaststolarna slå i trappan (igen) har jag ställt dom i lä. Nåt annat som kan blåsa bort eller rubbas av storm bör inte finnas. Båten är förhoppningsvis väl förtöjd och ligger dess­utom i lä bakom bryggan så jag slipper oroa mig för den.

Utlovad bild*)

 

*) Bilden är avsedd för två manliga kommentatorer

av

5.10 – Praktikabelt

Läckaget är tätat, jag har fått ett nytt låsproblem och träffat en vykortskonsument. Resten av veckan är körig.

Blixtens bror
Idag på förmiddagen ringde snickaren och sa att han var i närheten och undrade om han kunde komma och fixa dasstaket? Jag sa att han var välkommen. ”Jag är där om fem-tio minuter” lovade han.

Jag fortsatte med det jag höll på med vid datorn, men kom efter en stund på att det måste ha gått mer än tio minuter. Strax därefter knackade det på dörren och in kom den omtalade.

När jag var på väg ut för att visa honom läckaget talade han om att han redan hade tätat läckan. Wow, den mannen måste vara bror med blixten! Och inget blev jag skyldig – ”det hör till” sa han glatt. Flera såna hantverkare tack!

Nytt låsproblem
Mina antika skåp under diskbänken har lika antika lås. En enkel och fiffig konstruktion i sig, men ett av låsen har Mia lyckats få ur funktion när hon i sin mattiggariver fastnade med klorna.

Tappen som går genom handtaget sitter inte längre i rätt läge och hittills har jag inte lyckats åtgärda det. Jag har för all del inte ansträngt mig så väldeliga, det är lika enkelt att lämna dörren på glänt, men det irriterar mig att låset inte fungerar.

Vad jag kan förstå, behövs inga nya delar. Dom gamla håller säkert i 100 år till, det gäller bara att pilla dit tappen. Förutsatt att den inte är så sliten att den åker igenom hålen? Hm, det får bli en programpunkt under helgen.

Vykortsköpare
I samband med att vi bytte skrivbordsbakgrund under kursen idag, utbrast en av deltagarna: ”Och så vet jag att du är en duktig fotograf!”. Jag blev så häpen så jag inte kom mig för annat än att niga. Sen återfick jag fattningen och tackade så mycket för vänligheten.

Hon hade minsann köpt flera av mina vykort och blev glad då jag talade om att det nu finns höstmotiv att köpa. Jag passade också på att visa mina utställningsbilder eftersom dom råkar sitta direkt vid in­gån­gen till vår kurslokal.

Späckat program
I morgon har jag tänkt åka upp till FPA för att visa att jag lever, därefter har jag bokat in ett kund­besök i Dalsbruk och som avslutning ska jag gratta ett födelsedagsbarn i efter­skott. Full rulle med tanke på att jag känner mig upptagen redan om jag har en enda tid att passa.

Fredagen är något lugnare – bara två tider att passa. På lördag är jag faktiskt obokad och reserverar redan nu den dagen som ”egen-tid” för att kunna vara trevligt sällskap på söndag kväll. 🙂

Egentligen begriper jag inte varför jag bokar tider med folk? Det räcker väl om man säger till exempel ”mellan två och tre”. Troligen är det nån kvarleva från yrkeslivet. Av respekt för andras tid fastslår jag ett klockslag och försöker hålla den tiden. Men jag gillar det inte. Då känner jag mig ofri.

Å andra sidan blir möten eller besök aldrig av om jag säger ”nån gång nästa vecka” har jag märkt. Då förtränger jag dom helt och tycker det är nesligt när nån är tvungen att påminna mig om vad jag lovat.

Tips på en optimal lösning mottas tacksamt!

 

av

4.10 – Back in business

Blogginläggen har återuppstått, jag har drabbats av läckage och har en inneboende i Silverpilen.

Återskapad blogg
Idag på förmiddagen fick jag ett både glädjande och sorgligt meddelande från bloggsupporten: ”Hej, jag har återställt din blogg och reparerat felet så långt det är möjligt.
Det finns ingen klar bild av vad som hänt eller varför, men jag var tvungen att spara ned hela den gamla bloggen och återskapa allt från början. Jag beklagar om några inlägg eller någon bild eventuellt fallit bort.”

Jag loggade in omgående, hittade ett par testinlägg och konstaterade att den högra panelen var renons på innehåll. Alla s k widgets som jag har petat dit måste alltså skapas på nytt. Det betyder att ordning och innehåll troligen kommer att skilja sig från tidigare. Jag har glömt hur designen såg ut fast jag har sett sidan ett otal gånger.

Förhoppningsvis minns inte mina läsare heller vad och exakt i vilken ordning allting låg, men nu är bloggen i alla fall ”back in business”. Åtminstone till nästa incident. Det är en nackdel med datorer som man får vänja sig vid.

Vis av tidigare erfarenhet skriver jag och sparar inläggen i min egen dator innan jag kopierar och klistrar in dom på bloggen. För varje inlägg noterar jag vilka bilder jag har använt och sparar dom i en egen mapp.

Det visade sig vara väldigt klokt den här gången. Inläggen efter den 28.9 hade försvunnit liksom till­hörande bilder, men tack vare att materialet fanns i min dator kunde jag snabbt och elegant publicera dom på nytt. 🙂

Läckage
Den senaste tidens regn har satt sina spår på dasset. Bräderna på insidan av taket runt venti­la­tions­röret och ett hörn på golvet är dyblöta märkte jag idag.

Jag mejlade omgående till snickaren som lovade dyka upp i slutet av veckan. Skönt. Dasset ska ju hålla åtminstone under min livstid har jag räknat med.

Det här är spindeln som bor i badrummet

Inneboende
Vid två-tiden i eftermiddags var det dags för avfärd till kursen så jag klev jag in i Silverpilen och strök bort spindelväven från ratten. Det bor nämligen en spindel i Silverpilen (också) sen ett tag tillbaka.

Första delen av vägen satt den i vindrutans överkant, sen såg jag den i backspegeln hängande från taket bakom mig. Frågan är hur den ska överleva? I bilen kan det väl inte finnas speciellt mycket jakt­byten? Och tänk när det blir vinter, hur ska det då gå?

Vid tillfälle ska jag ge den ett nytt hem. Fast inte inne i huset, här är det redan snudd på trångt på spindel­fronten. Den får hålla till godo med nåt annat lämpligt utrymme.

 

av

2.10 – Långa dagar

Igår blev katalogen klar, idag såg Mia till att jag fick en extra lång arbetsdag.

Katalogen klar
Innan jag ”drog till sjöss” igår, skickade jag alla fjorton sidor med dom 332 bilderna till beställaren. Det kändes som en stor lättnad även om jobbet i sig har varit ganska lärorikt. Främst när det gäller begränsningar i (Open Office) Writers funktionalitet i fråga om tabeller. Men hinder och problem är som bekant till för att övervinnas.

Långa dagar
Sen ett par dar råder nya rutiner på Udden tack vare/på grund av Mia. Väckning runt sju, utgång (för henne) och frukost cirka en halv timme senare.

Igår morse gick jag tillbaka och la mig sen jag hade släppt ut henne, men blev väckt efter en halv timme när hon var hungrig. I morse insåg jag att det inte var nån idé att försöka, jag gjorde henne sällskap och steg upp tio över sju.

Skillnaden är att hon börjar sin nattsömn flera timmar före mig. Jag är som bekant kvällsmänniska och kommer inte i säng tidigare bara för att jag har stigit upp ett par timmar tidigare än vanligt. Det be­tyder långa dagar och dubbla frukostar för att hålla hungern i schack.

Fast just idag passade det mig utmärkt. Efter fredagens putsning av ”sorkslänten” (tack vare värme­böljan prioriterade jag utomhussysslor) hade jag ett par högar att ta hand om och ville gärna fortsätta röja.

Innan hungern tvingade mig att avbryta, hade jag tömt stora vattentunnan, klippt ner plymspireorna och buskarna nedanför verandan, tagit ner tvättlinan, städat bort en stor del av sommaren från trappan och fått till bättre ordning i verandan.

Mias bur fick därmed en ny, mindre iögonfallande placering som hon av allt att döma godkänner. An­led­nin­gen till att buren stod på bordet var för att jag trodde hon skulle använda den medan jag är borta som Snuttan gjorde, men vad jag vet har hon inte sovit i den sen hon flyttade in.