Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

Resurssnålt

Bildkälla: nyteknik.se

Elbilar
Alla större biltillverkare har numera minst en elbilsmodell i sortimentet. Siemens har tagit ett steg längre. Man tänker sig att också göra långtradarna eldrivna.

Sen kan man ju diskutera hur miljövänlig eldriften är, oavsett teknik? Vi borde väl snarare minska på el­konsum­tio­nen? Men det är en annan fråga.

Bredband i lampan
Bredbandsanslutning via eluttaget har funnits ett tag, men nu kommer bredband i led-lampor. Ingen dum idé, åtminstone vid första anblicken. Det finns säkert nackdelar med den tekniken också.

Papper av sten
Med tanke på hur mycket resurser vi förbrukar för att producera papper, är det här en lysande upp­finning – papper av sten. Mer info och fakta hittar du på http://www.getfiberstone.com/stone-paper-myths-truths/.

Bildkälla: http://ga.water.usgs.gov

Vattenbrist
Återstår att lösa tillgången till färskt sötvatten… Den här bilden är minst sagt skrämmande.

Vi ska vara oändligt lyckliga över att vi råkar bo på den delen av planeten som har gott om vatten! Fast det betyder ju inte att vi behöver slösa med det för den skull.

Mer info på http://ga.water.usgs.gov/edu/earthhowmuch.html (eller klicka på bilden).

av

16.5 – Inspirerande

Igår levererade jag blomplantor, idag har jag har dammat, muttrat och skruvat. Mia är en linslus.

Blomleverans
I höstas lovade jag min ryska bekant att hon skulle få praktlysing, astilbe och plymspirea av mig. I och med att nätterna har blivit varmare och växtsäsongen kommit i gång, tyckte jag det var lämpligt att hålla mitt löfte igår. Jag grävde också upp en akleja och ett par liljor som jag stoppade ner i en av kassarna.

Bordet stod dukat som vanligt då jag kom fram. Köttsås och potatis med grönsaker till. Som efterrätt serverades plättar och så en mugg kaffe på det. Puh.

Innan jag åkte hem fick jag en inblick i det ryska pen­sions­systemet och en titt på planteringar och växthusodlingar. Den kvinnan har verkligen gröna fingrar och ett brinnande intresse för odling av köksväxter!

Sommarmöblering
Halv nio i morse var temperaturen redan uppe i 14,3 grader trots att det var mulet, som varmast under dagen noterade jag 17,9 grader. Det inspirerade mig att påbörja sommarmöblering av trappan.

Första steget var att städa bort skräp och löv som hade gömt sig i en vrå och damma mattan. Sen packade jag upp det nya bordet och studerade monteringsanvisningen.

Efter mycket muttrande och skruvande fick jag till slut bordet monterat. Det mesta muttrandet kom sig av det värdelösa verktyget som följde med skruvarna. Och när allt var klart insåg jag att jag inte hade lagt dit brickorna och hattarna som skulle sitta på skruvhuvudena. Suck. Jag ska nog hålla mig till vedhuggning och gräsklippning.

Sommarmöbleringen framkallade dess värre regn så in­spira­tio­nen har mattats av betydligt, men till veckoslutet återkommer den nog om väderprognosen slår in.

 

Linslus
I förrgår ville jag ta en bild på nejlikpionerna som just nu ser ut som minipalmer. Vips hade jag en baktass i sökaren och strax efteråt en kisse som behövde tvätta sig just där och just då.

av

14.5 – Stordåd

Jag har möblerat om avfallshögarna, hittat lårben, fått öronen granskade och en ny ända.

Ommöblering
Inomhus möblerar jag aldrig om, så idag blev det ommöblering av avfallshögarna i stället. Upp­rinnelsen var att jag skulle tömma komposten och beslöt att det stora, fula plastkärlet avsett för trädgårdsavfall kunde få tjänstgöra som kärl för efterkompostering i stället.

Beslutet fick givetvis konsekvenser. I och med att jag ville flytta kärlet närmare dasskomposten var en del döda syrener i vägen och platsen där kärlet hade stått behövde snyggas till. Högen där jag lägger trädgårdsavfallet behövde makas i hop och slutligen såg jag mig nödgad att såga av en syren som stod olämpligt till.

Lårbensfynd
När jag äntligen var klar kunde jag öppna luckan till dasskomposten och börja det huvudsakliga ar­be­tet. Jag insåg omgående att jag behövde nåt att raka ner jorden i för att slippa gräva upp den från gropen där vätskebehållaren ska ligga. Ett gammal tvättfat blev idealiskt.

Fyndet av lårbenet från en kyckling överraskade mig. Hade jag verkligen slängt resterna av stekt eller grillad kyckling i komposten? Då lårben nummer två dök upp var jag tvungen att acceptera faktum. Köttrester ska inte slängas i komposten står det nämligen i anvisningarna. Hädanefter får det bli skärpning.

Strax innan jag hade tömt ur den sista jorden hörde jag Trollkarlen köra upp för backen. Idag skulle han fixa trallen till bryggan.

Örongranskning
Eftersom jag inte var till nån nytta i snickeriarbetet, avslutade jag komposttömningen innan jag erbjöd mig vara hantlangare. Medan Trollkarlen mätte och skruvade nämnde jag att jag hade bränt öronen senaste gång han var här.

När jag beskrev hur dom hade känts, ville han titta på dom. ”Du har förfrusit dom” sa han bestämt och fortsatte: ”Jag har råkat ut för precis samma sak”. Jag stod med häpnadens finger i förvåningens mun. Förfrusit dom?

Hur och när kan jag ha gjort det undrade jag? Han förklarade att det inte känns just då, utan först efteråt och att jag måste vara extra försiktig i fortsättningen, annars frys dom på nytt och jag får dras med besvären lång tid framåt.

Jag som tycker att jag jämt har öronlappar eller mössa på när det är kallt? Men det kanske har räckt med att jag gått barhuvad till och från postlådan? Det ska det bli ändring på. Såna här men vill jag inte få flera gånger.

Ny ända
Jag kunde gott tänka mig att byta ut min ända till en smalare modell, men nu gällde det brygg­ändan, eller landgången rättare sagt.

På nolltid skruvade Trollkarlen i hop ramen efter att ha mätt ut rätt vinkel till marken och efter lite kon­troll­mät­ning kom bräder och gångjärn på plats. Jag kan bara önska att jag var lika händig!

Sen bar vi ner den färdiga ändan till stranden och konstaterade att den blev helt perfekt. Det sista momentet var knepigast – att fästa gångjärnen i bryggan. Jag försökte påpeka att dom inte var så nödvändiga, men det var ju Trollkarlens idé så dit skulle dom absolut förstod jag på hans kommentar.

Det blev helt suveränt! Nu kan mamma och alla andra ta sig upp och ner från bryggan utan att vara oroliga för att bryta benen av sig och jag kan fälla upp landgången om och när jag vill. Tusen tack än en gång!

av

13.5 – Alla mammors dag

Jag har grattat mamma och tvättat, är rekordtidig och har gett mig på ett knäppt projekt.

Mors och tvättdag
Idag ringde jag mamma och gratulerade henne till hennes välartade dotter. Nä, jag skojar, det sa jag inte. Mors dags-presenten fick hon redan i påsk när hon var på besök.

Grannfrun glömde sin scarf igår, så jag knallade över med den efter lunch. Hon hade också blivit ihåg­kommen på Mors dag och hade tvättdag, precis som jag. Vi var överens om att Mors dag är en kommersiell helgdag så vi betraktade den som vanlig arbetsdag, söndagen till trots.

Premiärklippning
Då mamma frågade vad jag skulle ha för mig under dagen hade jag inget riktigt bra svar, förutom att så bladspenat.

Som vanligt ändrade jag mig – jag klippte gräset i stället. Ovanligt tidigt noterade jag då jag jämförde med tidigare år. 2008 har jag ingen uppgift om, men både 2009 och 2010 klippte jag gräset första gången den 17.5, i fjol den 25.5. Nytt rekord med andra ord.

Tomten har därmed återtagit den moss­gröna färg som den har största delen av året. Det var en sanning med modifikation, faktiskt har gräset hunnit frodas och efter nästa regn blir det gräsgrönt igen.

När svetten lackade som mest, funderade jag ett kort ögonblick på att ta mig ett dopp, men insåg att jag ändå inte skulle våga mig i. Jag bytte till linne och svalare skodon i stället. Gräsklipparskorna är redan för varma så här års.

Knäppt projekt
Dagens sista uppgift var att titta till lärkträdet, men jag fastnade på vägen då jag såg alla björk-, tall- och sälg­plantor. För att inte tala om alla maskrosor som har slagit ut eller står i knopp!

Man kan säga vad man vill om det långa gräset på västra sidan av huset, men det förhindrar synnerligen effektivt andra växter från att gro. Där grävskopan gick fram 2008 då avloppstanken grävdes ner, är kolo­ni­sa­tio­nen i full gång.

Jag vill ju inte att slänten ska växa igen, så jag rotryckte allt som inte får växa upp. Ordet allt var ju fel förstås, jag gav upp efter den femhundrade plantan eller nåt.

Det kan tyckas som ett knäppt projekt, naturligtvis skulle inte alla skott bli stora träd, men det är bättre att decimera dom så länge dom är små.

Så småningom var jag nere vid lärkträdet. Det ser mer ut som en buske. Grenarna är långa och fina, men höjden har inte tagit sig. Kanske för att misshandeln förrförra vintern var så svår? Men nya, skira, ljusgröna skott har det i alla fall.

Då blir mamma också nöjd, det var hon som planterade det. 🙂

av

12.5 – Absolutely splendid

Jag har konstruerat en liljelund, städat och bjudit på grönsaksdipp.

Liljelund
Igår var vädret idealiskt för att städa – gråmulet och kyligt efter nattens regn. Eftersom jag hade bjudit in gäster till idag, var tidpunkten väl vald.

Så vad gjorde jag? Jo, jag röjde ett nytt blomland för att få plats med mina förkultiverade liljor som utökades med några befintliga. Det var drygare än det låter. Platsen jag hade valt låg mitt emellan bergenior och spireor, vilket innebar att jag först var tvungen att massakrera en uppsjö med rötter som gick kors och tvärs.

När liljorna var planterade närmade klockan sig fyra och jag tyckte det var för sent att börja städa. I stället tog jag en ”bildtur” utanför tomten och sen var jag frusen och hungrig så det blev middag. Efter den hade jag definitivt ingen lust att städa, så jag vilade middag med Mia i stället.

Fantastiskt vad lätt det går att skjuta på saker man (= jag) inte har lust med. 😀

Städning
Idag kunde jag inte längre skjuta upp städningen. Gästerna skulle dyka upp vid 17-snåret så jag satte i gång direkt efter en ovanligt tidig frukost.

Halv två var jag klar. Och kände mig helt slut… Jag var bara tvungen att lägga mig en stund trots att jag ännu inte hade duschat och klätt på mig (jag städade alltså i nattlinnet). Till klockan tre kunde jag vila och ändå hinna göra i ordning det som återstod räknade jag ut.

En timme senare ringde Mia på dörrklockan och ville in. Och tur var väl det, annars hade tiden blivit knapp upptäckte jag fem i fem. Men då var allt klart. Jag hade till och med hunnit plocka in färska blommor och kunde lugnt invänta gästerna.

Grönsaksdipp
För att återgälda valborgsmässfirandet hos mina tillfälliga grannar bjöd jag in dom till idag. Efter sju månader kanske man inte kan betrakta dom som tillfälliga förresten? Förhoppningsvis blir dom permanenta vad det lider?

Jag utlovade ingen mat, bara varm eller kall dryck. Det kändes lite tunt, så jag kom på att jag skulle bjuda på en grönsaksdipp förutom annat tuggbart. Idén var uppskattad. På så sätt fick jag också i mig lite grönsaker för ovanlighetens skull. 😉

Samtalsämnen rådde det ingen brist på och det var roligt att få praktisera dom lätt rostiga kun­ska­perna i engelska igen. Den manliga grannen är nämligen engelsman.

En riktigt angenäm kväll i trevligt sällskap – vad är bättre än det?

av

9.5 – Nyservat

Det är nytt drag i Silverpilen och jag har haft storstädning. Mia begagnar stege.

Bättre drag
Idag klockan 13 hade jag tid för byte av drivrem i Silverpilen. Åtgärden beräknades ta max 45 minuter så jag gjorde ett besök hos Kaffemoster och handlade mat under tiden.

Strax efter kvart i två var jag tillbaka på macken. Självfallet var bilen klar. Servicekillarna är makalöst duktiga på att beräkna tiden för jobben måste jag säga. 🙂

Antagligen var det ren och skär inbillning, men jag tyckte faktiskt det var bättre drag i bilen när jag åkte hem. Den gamla drivremmen var ju inte trasig så jag borde inte ha upplevt nån skillnad, men det kändes så.

Storstädning
Av lättförståeliga skäl (se gårdagens inlägg) har jag hållit mig under tak eller i skuggan resten av dagen. Därför passade det utmärkt att storstäda dasset. Jag har redan invigt det för säsongen, men alltså inte städat eller tömt komposten.

På ett par timmar var jag klar. Jag sopade, dammsög och våttorkade allt från själva ”byttan” (på utsidan) till konsten som hänger på väggarna, kompostströ är påfyllt och tidningskorgen står på sin sedvanliga plats.

Nu återstår ”bara” att tömma komposten innan jag börjar använda dasset kontinuerligt.

Fiffig kisse
Idag räknade Mia ut hur hon skulle ta sig upp till ett gammalt ekorrbo under taket i boden. Hon har länge klurat på olika lösningar, men hittills har hon inte lyckats komma på nåt bra sätt.

Det var bara en tidsfråga innan hon listade ut att hon kunde använda stegen. Min långa alu­minium­stege står lutad mot en tvärgående stock som håller upp ett förvaringsutrymme under taket och idag kom hon alltså på att hon kunde använda stegen.

Hon tittade på mig lite frågande/undrande när hon klättrade upp. Hon kanske väntade sig att jag skulle ropa nej, men då jag inget sa, fortsatte hon.

Medan hon var uppe och rotade gick jag in för att hämta kameran. Jag ville ha en bild på henne när hon klev ner. Då jag kom tillbaka hade hon redan tagit sig ner så det bidde tyvärr ingen bild. Men det kanske blir en annan gång nu när hon har upptäckt hur enkelt det är. 🙂

av

8.5 – Våryra

Jag har knottriga öron, båten i sjön och ett tungt trappsteg. Potatisen är satt och en del frön sådda.

Knottriga öron
Mina öron har fått solsting. Sen igår är baksidan alldeles knottrig och kliar förskräckligt. Först trodde jag att jag hade blivit biten av nån osynlig insekt, men efter ett par timmar i solen idag blev det etter värre, så jag antar att det rör sig om nåt slags soleksem.

För att skydda dom överhettade öronen idag tog jag på mig hatt. Den enda som befanns lämplig var min bredbrättade sommar­hatt med en chic liten tygblomma på sidan.

Den passade kanske inte så bra till sweatshirt (tidvis bh), kortbyxor och gummistövlar, men nöden har ingen lag. Jag trodde att ingen såg mig, men min tillfälliga granne hade visst spanat in mig i den underliga munderingen. Men det bjuder jag på. 😀

Båten i sjön
Uteplatsen blev ju klar på nolltid igår men resten tog längre tid. Jag blev nämligen uppmanad att jämna till marken i ena hörnet så att inte regnvattnet rinner ner och lägger sig i en pöl vid kanten på träet.

När jag var klar med grävandet vidtog städning. Förutom virkesrester, sågbock och verktyg behövde rester från cement­plattan städas bort. Det blev en hel skottkärra med material som jag ansåg lämpligt att fylla med nere i stranden.

När jag ändå var där, kom jag på att jag kunde passa på att sätta båten i sjön, så nu ligger den förtöjd på sin vanliga plats vid bryggan. Än så länge utan bänkar och åror (bilden är från 2011), det får bli när jag väl ska ut och ro.

Under båten låg förstås en massa löv som absolut inte fick ligga kvar eftersom resten av stranden är ovanligt prydlig. Det blev en fylld skottkärra till innan jag var nöjd.

Trappsteg
Innan jag gjorde kväll fick jag en strålande idé. Den stora stenen framför ingången till boden skulle ju passa utmärkt som trappsteg vid uteplatsen! Men hur i hela friden skulle jag klara av att flytta på den?

Sen tidigare hantering visste jag att det kändes som om den vägde lika mycket som jag. Att lyfta upp den i skottkärran var helt otänkbart. Sen kom jag på lösningen. Jag kunde dra den på presenningen.

Sagt och gjort. Det gick alldeles utmärkt. Till stor del tack vare att det sluttade ska erkännas. Minsta lilla gupp kändes nästan oöverkomligt. Men till slut kunde jag baxa den på plats. Riktigt bra blev det tycker jag.

 

Potatisen satt
Dagens arbetsuppgift var att vända potatislandet och sätta potatis. Förhoppningsvis inte min sista. 😉

Ett par timmar gick åt att vända jorden, snygga till kanterna och plocka bort ogräs. Sen hämtade jag solhatten och potatisen.

Sju korta fåror med 6-7 potatis i varje fåra innebar att mer än hälften av sätt­potatisen blev kvar. Jag ringde Lingongrannen för att höra om han behövde den, men han hade redan satt sin potatis och hade också överlopps.

Frösådd
När potatisen var övertäckt tog jag itu med mitt s k köksland. En mardröm efter fjolårets träda… Men efter en insats med grep och spade blev det hyfsat och bryggstigen fick mera fyllning.

Efter att ha planterat om några jordgubbsplantor som förökat sig själva, beslöt jag så lite dill och lib­sticka att börja med. Jag har inte inventerat mitt fröförråd än så jag har ingen aning om vilka frösorter jag har kvar, men om jag minns rätt finns det lite av varje att välja mellan.

av

5.5 – Arbetsdag

Det finns dom som har haft sämre väder och som har mycket sämre tur än jag.

Bildkälla: svt.se

Tjänlig väderlek
I morse var vädret dimmigt och råkallt. En snål ostlig vind gjorde inte saken bättre och tem­pera­turen låg klart under tvåsiffrigt. Först framåt fyra-tiden i eftermiddags lyckades solen leta sig fram till Udden.

Men jag hade ändå tur med vädret. I Östersund hade dom snöglopp och i norra Jämtland är det fortfarande tre meter snö(!).

Fantastisk tur
Igår kom Trollkarlen för att inspektera det förestående bygget i syrenbersån. Med sig hade han ny­fångad, rökt fisk, nypotatis (spansk) och sallad. Mums filibabba. Det händer ju inte så ofta att arbets­karlarna står för maten. 😀

Idag på förmiddagen återkom han, den här gången försedd med diverse verktyg. Det som kom till användning först var en gammal yxa för att hugga av syrenrötterna i ena hörnet av den gamla cement­­plattan. Järnspett och spade behövdes också, men det kunde jag tillhandahålla.

När underlaget var någorlunda tilljämnat började det egentliga arbetet. Och nu gick det undan. Det behövdes inte ens kiss-, rök- eller kaffepauser. Min insats bestod huvud­sakligen i att vara säll­skaps­dam, men tidvis hade jag turen att få hålla i nån brädända.

Efter diverse gemensamma uträkningar kom jag fram till att jag hade varit dumsnål… Med ytterligare två bräder skulle jag slippa skarva och så behövs ett täckbräde, så på måndag åker vi och hämtar dom. Dessutom tog skruvarna slut.

Storleken på trädäcket blir totalt 2 x 2,75 m. Det innebär att det återstår en bra bit av varje bräda på 3,90 m. Dom bitarna såg jag genast behov av, men i stället för ett vingligt trappsteg blir dom en trall framför bryggan kom vi fram till.

Trollkarlen kom också med ett annat, ypperligt förslag. Trallen fästs med gångjärn i bryggan så kan jag fälla upp den till vintern i stället för att vara tvungen att lyfta bort den. Smart kille. Vilken himla tur att jag bara känner såna. 🙂

Middagsrepris
Gårdagens digra måltid räckte mer än nog till en middag idag också och smakade lika bra som igår. Fast idag tillkom förrätt. Min tillfälliga granne knackade på igår kväll och överräckte hemgravad lax i skivor som vi dekorerade var sin rågbit med.

Visst har jag en fenomenal tur?

av

3.5 – Nya bollar, tack

På grund av ett lätt handikapp höll jag mig till lättare sysslor igår, idag har Silverpilen fått ny ljud­dämpare och jag har fått varuleverans.

Lätt arbete
Igår hade jag riktigt ont i handleden. Antagligen är ryck- och slitmuskeln överarbetad eller så har jag gjort nåt felaktigt tryck- och vridmoment. 😉

För att skona den från ytterligare plåga nöjde jag mig med lite räfsning och nyplantering, avrundat med tvätt av taket på hammocken. Sen var det dags att stoppa i sig lite mat och åka i väg till foto­vandringen.

Utöver mig och vandringsledaren deltog ett ungt, nyinflyttat par. Sorgligt dålig uppslutning. Men det gjorde inget för min del, jag avskyr gruppaktiviteter så jag var bara tacksam över att slippa ingå i en stor skock.

Rundan på en och en halv timme resulterade i ett 60-tal bilder i min kamera, övriga hade säkert minst lika många. Jag har svårt att hitta motiv ”på beställning” och kände mig lite stressad över att inte få lulla på i min egen takt. Den publicerade bildfångsten kan du se här.

Tack vare en av deltagarna fick jag mig ett gott skratt idag – hon hade passat på att plåta mig när jag med en fimp i mungipan fotograferar ett fiskkadaver med min vanliga enhandsfattning.

Ny ljuddämpare
Efter lunch åkte jag till macken i Dalsbruk. Idag skulle Silverpilen få ny ”livrem” och ljuddämpare bak. Det bidde bara ljuddämpare. Ingen av drivremmarna dom hade hemma passade min unika pärla så jag bokade en ny tid nästa vecka.

Varuleverans
Idag på förmiddagen ringde en kille från Varutjänst och aviserade leverans under eftermiddagen. Sen frågade han: ”Tänker du skarva?”.

Jag brukar för det mesta hålla mig till sanningen, men vissa överdrifter förekommer ju då och då. Fast nu var det inte det han menade förstås. Han syftade på längden på bräderna. Jag behöver max 2,80 m och virkeslängden var 3,90 m så han ville bespara mig onödigt virke och kost­nad. Juste kille.

När jag kom hem från macken låg bräderna prydligt staplade på gräsmattan och trappmöblemanget stod intill. För att bräderna inte ska ”slå sig” innan bygget blir av, hämtade jag några gamla taktegel som underlag och radade om dom.

Jag kunde ha besparat mig besväret. Dom var redan ”slagna”. Mitt ex (som är sågverkstekniker) skulle aldrig godkänna den kvalitén, men förmodligen är virket så fuktigt att det ändå går att få till. Ägaren på Varutjänst tipsade mig nämligen om att lägga bräderna kant i kant ”för till midsommar har dom ändå krympt så mycket så det blir lagom stora springor”. Det är priset man får betala för billiga inköp.

av

1.5 – Sorgligt och festligt

Igår fick jag en ”specialpresent” av Mia och var på fest.

Specialpresent
Igår på förmiddagen hajade jag till när jag släppte in Mia. På mattan låg en orm. Jag såg mest av mön­stret på magen och trodde i hastigheten att det var en huggorm innan jag fick syn på dom gula ”öronen”. Ormen fick ligga kvar tills jag var på väg ut bestämde jag.

Då jag gick ut låg ormen i en annan position. Antingen hade den rört på sig eller så hade Mia flyttat på den. Med en bit hushållspapper tog jag tag om huvudet, bar ut den och slängde in den bland syrenerna. När den landade tyckte jag att den rörde sig, så jag började undra om den faktiskt var död?

Innan jag åkte till butiken tog jag en titt. Ormen var spårlöst försvunnen.

Några timmar senare upptäckte jag att Mia lekte med den framför rhododendron-busken. Hon hade alltså letat rätt på den och nu rörde den sig alldeles bestämt! Hur i all världen var det möjligt?

För att den skulle slippa plågas ytterligare klippte jag av huvudet med sekatören. Den var inte så vass som jag trodde, så huvudet satt fortfarande kvar och reflexerna gjorde att den vred på sig men jag tog för givet att den var död.

Mia fortsatte trots det att leka med den en lång stund. Och varje gång hon puttade till den rörde den sig?! Ormar måtte ha oerhört starka och långlivade reflexer.

Bildkälla: http://azahar-sevilla.com/tapas-tours/

Fest
Igår kväll var jag bjuden på fest. Efter en inledande ”bubbelskål” för att fira vårens ankomst, uppmanades gästerna ta för sig från ett dignande bord med tapas.

Oj, vilket urval! Hemlagad tortilla, zucchini med getost, räk-, tomat och kycklingsallad, skinka med melon, fårost, aubergine med honung, marinerade champinjoner, etc, etc. Mycket och gott och en trevlig kväll i trevligt sällskap.

Innan jag gick insisterade värdinnan på att jag skulle ha en ”doggybag”, så idag har jag fått njuta av läcker­heterna en gång till. 🙂