Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

7.5 – Blommor och presenter

Jag ser en luden svans i spisen, har plockat blommor i onödan och glömde vårlöken.

Luden svans
Strax efter att jag var klar med frukosten i morse ringde Mia på sin dörrklocka. När jag öppnade kom hon in, men sneglade bakom sig så jag förstod att hon hade en ”present” till mig. Jag öppnade dörren lite mer och berömde henne genast då jag såg bytet. En maffig vattensork som omväxling.

Nu ligger den i ”krematoriet” och väntar på att bli ”påtänd”. Varje gång jag öppnar luckan ser jag den ludna svansen, det börjar nämligen bli dags att tutta på innan det blir för trångt.

Blommor i onödan
Vid 12-snåret skulle min ”elev” dyka upp och klockan var redan 11.17 när jag klädde på mig, så jag skyndade mig att torka av köksbordet, ställa fram datorn och anteckningsmaterial. Blombuketten såg lika vissen ut som jag har känt mig dom senaste dagarna (magsjuka) så den skulle bytas ut mot färska blommor bestämde jag.

KakburkJag höll på att sätta dom i vas när Mia signa­le­rade att nån var i antågande. Jag tog för givet att det var nån som var ute på promenad, men några sekunder senare dök en rödbrusig ung dam upp på cykel. Min ”elev” hade cyklat från Dalsbruk minsann, 10 km enkel väg.

I vanlig ordning började hon med att över­räcka en burk ätbart, småkakor den här gången, och bad att få gå ner till stranden för att ta sig en titt medan hon svalkade sig.

Hon föreslog att vi skulle sitta ute, så under tiden fixade jag kaffebrickan. Blommorna fick dock bli kvar inne.

Tröja, respektive jacka åkte av och på beroende på om solen gömde sig bakom moln eller inte men mestadels var det varmt och skönt. Premiär för kaffe i bersån således. 🙂

Dom tre timmarna gick snabbt. Den här gången var kapitelreferatet extra kort eftersom det handlade om nätverkande, så vi ägnade oss i stället åt att samtala om det som intresserar oss.

Tack vare Mia vet den unga damen nu skillnaden mellan groda och padda. Att vi har svanar i viken och inte svalor framgick också under ”lektionen”.

Jag inser mycket väl att svenska inte är det lättaste. Att veta skillnad på sed och säd kräver ju ett sammanhang. Och talar man otydligt kan det vara fråga om sked i stället.

VårlökDom dialektala orden och uttryckten gör inte saken lättare. Hennes son hade härom dagen rättat henne och talat om att det heter ”tri” och inte tre, för så sa dom i förskolan.

Vårlök
Jag glömde vårlöken igår! Den blommar ju mellan blåsippa och vitsippa, åtminstone här på Udden. Dom första blommorna har nu slagit ut upptäckte jag idag.

Men sen är det dags för vitsipporna. Hos grannen har dom redan börjat slå ut, men på min sida är dom än så länge i knopp.

av

6.5 – Yoghurt och gravstenar

Jag har fått kompensation, fröjdas över ”grönsakerna” och har lärt mig nåt nytt. Mia gillar utemöb­lerna.

YoghurtKompensation
Den 30 april bestämde jag mig för att äta en grekisk yoghurt med citron, en relativt ny produkt från Valio som jag gillar. Då jag öppnade locket såg ytan på yoghurten mysko ut och den doftade inte som den brukar, den hade uppenbarligen jäst.

Jag kollade sista förbrukningsdatum och konstaterade att det var långt till den 8 maj. Burk nummer två var i samma skick. Då blev jag sur.

Om jag hade haft kvar inköpskvittot kunde jag ha klagat i butiken, men det hade jag redan bränt upp. I stället letade jag upp sidan för feedback på Valios sajt, angav EAN-numret, fyllde i övriga uppgifter och bifogade en bild.

Den 2 maj fick jag ett mejl där man beklagade den bristande kvaliteten och utlovade kompensation. Idag fick jag en kupong med ett tillgodohavande på 9 €. Ärendet utagerat och en välskött reklama­tion.

”Grönsaker”
Allt fler ”grönsaker” tittar upp från jorden. Lupinerna har redan fått miniatyrblad, praktlysingen sticker upp små bleka skott, scillan blommar för fullt, narcisserna och tulpanerna har knoppar. Och inom kort slår den gula kejsarliljan ut, följd av sin orange kollega.

Av dom vilda blommorna står vitsippa och gullviva på tur. Vitsippan har förresten kanske redan slagit ut, det är några dagar sen jag såg knopparna. Vilken lycka att bo så att man får uppleva växt­pro­cessen. 🙂

GravstenNy kunskap
Idag ringde damen som jag har pratat med angående grav­ste­nen på graven jag har sagt upp. Hon hade lovat kontakta firman som har hand om gravstenar och se till att den kom bort.

Det visade sig att stenen inte får tas bort, det har museiverket bestämt. I och med att församlingen inte har nån speciell plats för ”avlagda” gravstenar ska den stå kvar på sitt ursprungliga ställe.

Tänk vad lite man vet. Jag hade ingen aning om att dom lägger sig i sånt?

För min och övriga anhörigas del spelar det ju ingen roll, men jag kan tycka att det vore en fördel för församlingen att kunna disponera platsen för en ny grav. Men tydligen har musei­verket större bestäm­manderätt.

Populärt
Mia tycker det är alldeles utmärkt med en ny utkiksplats.

Mia spanar 2

av

4.5 – Fågelliv, stenar och myror

SvanarFågellivet har återvänt och ytterligare en städ- och ommöble­rings­dag är avverkad.

Fågelliv
Det är ett nöje att titta ut över viken, sjöfåglarna har återvänt. Fiskgjusen, svanparet, änderna och kniporna gör regelbundet sina matrundor.

Idag signalerade hackspetten ut sitt revir. Plåten på trans­for­ma­torn och ovanpå elstolpen närmast mig fungerade som trumma. Och så hörde jag göken i väster.

Småfåglarna håller givetvis ljudlig konsert från morgon till kväll och sädesärlan retar gallfeber på Mia. Efter vinterns tystnad är det livat på alla håll och kanter. 🙂

Tack vare en bloggkollega har jag lärt mig en massa nya fågelnamn. Den är suverän som uppslagsverk och har fantastiskt fina bilder!

Städ- och ommöbleringsdag
Idag beskar jag klängrosorna, dom tre som är kvar. Det var i senaste laget upptäckte jag, dom hade redan fått skottknoppar. Jag som trodde dom var lika sena som allt annat.

För att underlätta den kommande gräsklippningen fick den största av dom ett buskstöd. Omkretsen var perfekt, men metallpinnarna var på tok för långa så jag gjorde en egen variant av dom befintliga blomstöden för att få rätt höjd. Metallpinnarna lär komma till annan användning har jag en känsla av.

När jag var klar gav jag mig på spåren efter vinterns snöröjning. En massa grus hade följt med i snö­röjningen och under det låg en massa löv. Nu är dom borta och värsta gruset är hoprafsat.

Hittills har en hög med stora stenar tronat mitt på berget vid ”parkeringen”. Alla som har stuckit upp ur jorden och grävts upp har jag samlat i en hög. För ett tag sen kom jag på att stenröset bara är i vägen för snövallen som bildas av snöbladet så idag beslöt jag flytta på mitt ”vattenmärke”.

Dom understa stenarna krävde spett för att få loss. Under årens lopp har jord och växter effektivt bäddat in dom, men nu har dom fått ett nytt hem. Totalt meningslös syssel­sätt­ning nr 125 i ord­ningen.

TrädgårdslöpareJag förstår inte varför jag prompt ska samla dom på hög överhuvudtaget? Nånstans i bakhuvudet ligger kanske tanken på att bygga en stenmur vid tomtgränsen, men då krävs det allt en hel del fler.

Efter stenflytten fick jag syn på löven och det torra gräset runt snöbärsbusken. Under alla löven höll en magnifik trädgårdslöpare till. Framkroppens sköldkanter lyste klart lila i solskenet, men tyvärr fick jag inte in kameran i rätt vinkel för att fånga dom läckra reflexerna.

Innan dagen var slut irriterade jag ”pissismyrorna”. I en änden på mitt lilla ”vårland” (som jag anlade i höstas efter att ha grävt upp bergeniorna som växte där) visste jag att dom höll till. Faktiskt var dom sambor med svartmyrorna visade det sig.

Den kompakta tuvan förvandlades i rask takt till välluckrad mull medan dom små liven panikartat irrade omkring. Perfekt, nu har jag en liten ”hörna” ledig för nya/andra växter. Jag som svor på att jag inte skulle ha några blomland när jag flyttade in… Det här är det sjätte i ordningen, det blir alltså en ny liten plätt varje år. 😀

av

2.5 – Matorgie och grodspionage

Jag har smörjt kråset, ställt fram utemöblerna, satt potatis och spionerat på grodor.

ChampagneValborgsfirande
Jämfört med mina frugala måltider var valborgsaftonens middag en veritabel matorgie inledd av ”bubbel” och chokladtoppade jord­gubbar. Herr och fru grannens bord dignade av väl­smakande rätter. Kvällen till ära var maten uppdukad i lusthuset och jag fick nöjet att inta den i den smakfullt renoverade före detta Udden-soffan.

Solen behagade förgylla kvällen, men det var skönt med brasa i den lilla kaminen. I synnerhet då hagel­skuren drog förbi. Det sista av aprilvädret kan man hoppas.

Sommarmöblering
Igår firade jag 1 maj och det finländska arbetets dag med att ställa fram utemöblerna i syrenbersån. I det klara solskenet framgick tydligt att det är dags att måla om dom. Inget gott som inte har nåt ont med sig eller hur det nu var.

SättpotatisPotatissådd
”Spikarna” i sättpotatisen har i ett par veckor skvallrat om att det är dags att få komma ner i jorden. Efter möbleringen svängde jag jorden i mitt lilla potatisland, drog upp sex fåror och satte sex potatis i varje fåra.

Det kändes inte bra att slänga resten av sättpotatisen men fem kilo är dess värre minsta för­pack­ningen som finns att köpa om man inte köper direkt av en odlare förstås. Nu hoppas jag på varma nätter, lagom med regn och soliga dagar i ett par månader framåt.

Grodspionage
Under dagen hann jag se totalt fem grodor. Mia såg lyckligtvis ingen. Alla korsade tomten på lite olika ställen, troligen på väg ner i ”flyet” för att para sig eller lägga ägg. Först trodde jag att jag såg samma groda flera gånger, men teckning och färgnyans skilde sig åt.

På eftermiddagen krattade vid den östra tomtgränsen nere vid stranden. Där fick jag syn på den fjärde i ord­ningen. Eller rättare sagt hörde jag den. Ett lågt kurrande ljud, inget högljutt kväkande. Den satt tålmodigt och väntade på att jag skulle flytta på mig, vilket jag också gjorde.

När den hoppade i väg upptäckte jag att den hade sällskap. Några meter bakom kom groda nummer två. Möjligen ett par?

GrodaJag beslöt följa efter för att se vart dom tänkte ta vägen. Det tog sin rundliga tid att snedda tomten. Med jämna mellanrum stannade dom och vilade eller kanske rekognoserade? Ibland var dom långt i från varandra och ibland hoppade dom på varandra så jag uppfattade det som ett kärlekskrankt par.

Färden slutade inte helt oväntat i vattnet på västra sidan av huset. Uppenbarligen var dom också på väg till sjöinloppet vid vägen där jag brukar se grodyngel.

På kvällen hörde jag tydligt en grodkonsert från grannstranden. Varje gång jag hör eller ser grodor blir jag lika glad. Enligt vad jag har läst, är grodorna dom första djuren som försvinner om vattnet är förorenat så det är ett gott vattenbetyg för vår vik. 🙂

av

29.4 – Från soffa till kallbad

Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.

Möblemang

Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?

Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.

Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.

Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.

Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!

Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.

Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med sam­talet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott. 🙂

SoltorkningSoltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och för­hopp­ningsvis standard dom kom­man­de månaderna.

Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egent­li­gen.

Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gam­malt gräs. Idag blev det handarbete.

Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.

Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.

Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.

Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.

Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.

Mia jägare

En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.

av

26.4 – Ute och inne

Gårdagen ägnades åt vårstädning och fästingavlivning. Eftersom det är inne att vara inne har jag varit mestadels inne idag.

Nykrattat 2Vårstädning
Efter att jag hade hämtat mina matportioner hos Kerstin igår, satte jag i gång med att snygga till framför huset och luckra upp jorden i planteringarna.

Det blev varmt i solen. Plagg efter plagg åkte av – först jackan, sen sockorna och till slut sweatshirten. Fast när vinden tog i kändes det inte längre så skönt i sidenlinne.

När jag blev hungrig hämtade jag potatis­salla­den som följde med den ena matportionen och satte mig på pallen vid ”pumphuset” och åt. Första lunchen utomhus. 🙂

Vid 18-snåret var jag klar fram till trappan och orkade inte fortsätta längre så jag la mig på sängen och läste dagens tidning. Mia tyckte också att det var lagom med siesta.

Första fästingarna
Den första fästingen upptäckte jag på dagen då jag strök Mia över ryggen. När vi la oss för natten kröp en till omkring på påslakanet där hon nyss hade legat. Så nu är det dags igen. Fast i år blir det inget fästingmedel efter allt jag läst om hur giftigt det är.

Det påstås att fästingarna håller till i högt, fuktigt gräs. Nåt sånt finns ju inte den här årstiden så dom kan nog hålla till lite varstans dess värre.

Disk 3Inne
Klockan 8.15 i morse började det regna och höll i till bortåt 16-tiden. Ganska skönt för ryggen med en vilodag.

Den tidiga väckningen betydde att jag var hungrig tidigare än vanligt. Kerstins ström­mings­flund­ror med potatismos fick det bli. Efter maten dammade jag av stekpannan och lagade mat. Det är förstås bakvänt, men jag hade några knackkorvar som behövde tillagas.

Eftersom det lediga utrymmet på diskbänken började närma sig minimi-nivån igen beslöt jag diska och när jag var klar med disken hade det slutat regna. Så bra! Då kunde jag gå ut och göra lite nytta.

Ute
Min elaka önskan härom dagen (att löven skulle blåsa över till grannen) ledde till att stora lönn­lövs­blaffor hade blåst in på den nykrattade delen av min tomt i stället såg jag när jag hämtade posten. Där fick jag.

När jag hade plockat upp dom beslöt jag se till att slippa fler i fortsättningen. Eftersom vinden blåste från nordväst igår, visste jag var jag behövde kratta.

Jag hann också börja snygga till kullen där avloppstanken ligger innan jag fick besök. 85-åringen passade på att titta in innan han skulle vidare till herr och fru grannen. Med sig hade han två semlor, han hade bakat idag. Mums med nybakat!

När han hade gått gick jag ut och fortsatte arbetet. Jag var nästan klar då Mia kom och meddelade att det var matdags. Det passade bra, det började kännas kallt så jag bar bort dom sista högarna och följde med henne in.

av

24.4 – Omvårdnad

Silverpilen har fått vård och rotsaksborsten nytt användningsområde. Mia har assisterat.

Silverpilen 2Bilvård
Efter lunch idag var det dags att lämna över Silverpilen till servicekillarna på macken i Dalsbruk. Dels för att byta däck och dels för att åtgärda några punkter som jag med­de­lade när jag bokade tid.

En viktig punkt var byte av motorn till den bakre vindrutetorkaren. Tyvärr fanns det ingen begagnad att få tag på, så jag fick lov att investera i en sprillans ny. Det sved i plånboken, men efter att ha kört utan bakrutetorkare på slaskiga vägar i nån månad tyckte jag att vad som helst var bättre än ingen alls.

Gnisslet som hörs från vänster framdäck när jag svänger vänster beror på att bromsbelägget ligger på en aning. På jobblistan hade killarna noterat behov av konditionering, men jag föreslog i stället panik­bromsning tills belägget slits ner. Det var menat som skoj, men tydligen kunde det eventuellt lösa problemet menade mackägaren. Där ser man.

Orsaken till att yttertermometern och ena bakdörrslåset inte fungerar var precis den jag hade kommit fram till, ett elfel. På grund av däckbytesbrådska skulle vi vänta ett tag med att fixa det. Helt OK för min del, att låsa upp bakdörren manuellt är jag van vid sen ett par år och termometern är viktigast att ha när det är risk för halka.

FälgrentNytt användningsområde
En rotsaksborste kan man göra mycket med. Hittills har den ju fått tjänstgöra när jag fått in skräp i vinter-crocsen men idag fick den en ny uppgift.

Trots att jag har varit bilinnehavare eller -ägare sen jag fick körkortet 1973, har jag aldrig nånsin rengjort fälgarna tidigare. Men nån gång ska ju vara den första, så idag när jag kom hem fick jag för mig att jag skulle göra det innan jag ställde in vinterdäcken.

Det är där rotsaksborsten kommer in. Däcken var torra och därmed var smutsen också det. Alltså var det enklast att borsta bort den (i brist på hög­trycks­luft). Det tog en stund. 12 års avlagringar blir man inte av med i en hand­vänd­ning.

Innan jag flyttade hem tillbaka hade Silverpilen ytterst sällan blivit utsatt för vägsalt. I Jämtland rådde nämligen saltförbud så den rost som nu syntes på fälgarna har alltså uppstått sen 2007. Ruggigt.

Jag försökte ringa händige släktingen för att höra om man kan använda samma slags rost­lös­nings­me­del som till igenrostade mekaniska delar, men fick inget svar så jag tog det som ett ja. Generös som jag är, tog jag till i överkant som vanligt men det gör väl inget hoppas jag. Det mesta torkade jag av, men arbetshandskarna är numera garanterat rostskyddade dom också.

Villig assistent
Mia kom knallande ner för skogsstigen medan jag höll på med min fälgrengöring. Av mjölkskålen på bordet i verandan såg jag att hon hade försett sig medan jag var borta. Men nu var hon hungrig. Efter att hon fått mat, följde hon med mig ut igen.

Självklart ville hon hjälpa till. Tur att hon satte sig i ett oputsat däck, annars hade hon också varit rostskyddad nu. 😀

Mia assistent

av

23.4 – Flit och fynd

Igår var jag delvis onödigt flitig och gjorde nya fynd, idag hoppas jag löven har blåst över till grannen.

SnyggtOnödig och ”nödig” flit
Häromdagen spanade jag in en klen lönn som störde mitt synfält. Igår beslöt jag att den skulle bort. Ut­rus­tad med stora gren­saxen gick jag ner till strandkanten på husets västra sida.

Men hej och hå, den var inte alls så klen som jag hade fått för mig när jag såg den genom köks­fön­stret! Här krävdes såg.

LönnenEftersom jag ändå hade ett användbart verktyg gav jag mig på kvistar och trädplantor intill och kom allt närmare tomtgränsen. Ett fullständigt me­nings­löst arbete sa jag högt till mig själv. Dom enda som rör sig där nere är djuren som ska ”besöka” Udden eller kommer för att dricka. Men snyggt blev det ju. 🙂

Sen hämtade jag sågen och fällde lönnen. Tanken var att släpa upp den närmare huset för att den skulle få torka, men den vägde ju bly! Så här års är alla lövträd förstås fulla med sav insåg jag. Rätt så god förresten, jag smakade på den. Fast björksav är godare, den smakade jag också på.

I Jämtland gör man för övrigt champagne på björksav. Eller gjorde åtminstone för några år sen.

Så nu får den ”lilla” lönnen ligga kvar och torka ett tag, alternativt kapar jag stammen i lämpliga bitar vid tillfälle. Den duger gott till ett par brasor i köksspisen.

Nya fynd
I förrgår såg jag lämpliga bildmotiv på den gamla bastugrunden och beslöt ”fånga” dom igår. När jag var klar med fotograferingen fick jag syn på ett rostigt rör som jag petade loss. Det var förstås av­lopps­röret till bastun. Tur att det var kort.

På isen 3Resten av ar­bets­da­gen tillbringade jag i stranden. Efterbörden av mitt buskröjande i vintras behövde tas om hand. Men jag började med att testa om isen håller än. Och det gjorde den minsann.

Det blev ingen lång tur. Jag nöjde mig med att trampa runt utanför bryggändan, feg och försiktig som jag är.

På grund av att isen pressar upp vattnet på land, låg en hel del kvistar i vattnet, så strandkrattning fick en helt ny innebörd. Jag krattade mest i och under vatten och fick sällskap av en filur som simmade runt i det grumliga vattnet. Möjligen en groda?

Att hantera det blöta skräpet skulle ha krävt regnställ så jag nöjde mig med att kratta upp högarna på land så dom får torka ett tag. Det var nog att blöta ner handskarna. Definitivt ingen badtemperatur om man inte är vinterbadare.

StrandkrattningDet som redan låg i skottkärran förde jag till min västra avfallshög. På vägen fick jag mig ett gott skratt. Wettexduken som jag hängde upp för flera år sen hade tydligen bestämt sig för att flytta i samband med nån storm. Bara ett litet hörn återstod.

På väg till lövhögarna från i förrgår gjorde jag nästa fynd. Det stack fram ur kvisthögen som jag misslyckades med att elda upp i förrgår och såg ut som en plastslang vid första anblicken. När jag drog fram den visade det sig vara en damstrumpa. Antingen hade den hamnat där av misstag eller så använde moster samma hög när hon levde. Fast om jag minns rätt brukade hon bränna trasiga strumpor? Nåväl, nu får Rouskis ta hand om den.

Innan jag tog middagspaus gick jag en sväng till blåsippsbacken. Alla sippor står än så länge i knopp konstaterade jag. Genaste vägen därifrån till huset är att gå förbi sophögen bland syrenerna. Lyck­ligt­vis hann jag se föremålet innan jag trampade på det… Änden på en febertermometer stack ut under löven.

FebertermometerJag kan undra hur länge den har legat där? Jag har inte slängt den och moster dog 1999. Dom sista åren gick hon inte ut, så den har legat där i minst 16 år, alltså långt innan apoteken började ta emot ”avfall” kan jag tänka mig.

Kvicksilvret hade antagit flytande form. När jag vände på termometern bröts det loss i en droppe som rörde sig innanför glaset. Vilken himla tur att glaset var helt. Kvicksilver är ju bland det gifti­gaste och farligaste som finns! 😦 Nu får apoteket ta hand om den.

Löv till grannen
Idag fick jag ledig dag. Friska, västliga vindar och regn tillräckligt länge för att arbetstiden skulle vara till ända. Allt som behöver göras inomhus har jag lyckats undvika genom att ägna mig åt helt ovä­sent­liga saker.

Förhoppningsvis har alla löv blåst över till grannen så kommer jag lindrigare undan. 😀

av

21.4 – Vårlikt

Det är bedrövligt sparkföre, Uddens sommargäster är på plats, jag har gjort ett fynd, sett en humla och krattat gull­vivs­slänten.

Dåligt sparkföreBedrövligt sparkföre
Sparkföret på isen har blivit bedrövligt. Snö­lag­ret försvann för ett bra tag sen och nu är det öppet i stränderna, så det är svårt att ta sig ut. Skämt å sido, det är nog ingen som ens vill försöka.

I natt var det visserligen -2,5 när jag gick och la mig, men dom senaste dagarnas generösa plusgrader har fått den att mörkna fläckvis. Men än så länge kan svanarna inte ”beta” i viken.

Sommargästerna på plats
Den senaste veckan har dom visat sig en efter en, mina sommargäster. Silverfisk, gråsuggor och en del flygfän.

Badrumsspindeln har också vaknat. Vid minst två tillfällen har jag räddat den upp från duschkaret. Kanten är för all del inte så hög, men för hal för att få fotfäste.

Fynd
Idag gjorde jag ett nytt fynd bland resterna efter bastun. En spislucka i gediget gjutjärn som tillhörde bastu-ugnen om jag minns rätt. Riktigt fin är den om man bortser från rosten. 🙂

Jag kanske ska höra om vår invandrare är intresserad av den? Han gillar ju gamla prylar och var åtminstone tidigare på jakt efter gamla modeller av spis- och ugnsluckor. Om man putsar upp den är den ju fullt användbar.

Första humlanÅrets första humla
Redan innan jag fick syn på humlan tyckte jag mig höra surret av en som flög förbi, men trodde jag hörde fel. Det var nog rätt trots allt, senare upptäckte jag en, eller möjligen den samma, som ”vittjade” krokusblommorna.

Nykrattat
Man kunde tycka att jag skulle börja vårstädningen på ovansidan av tomten men så förutsägbar är jag inte. I år utgår jag från växtligheten och började därför med att kratta gullvivsslänten vid det gamla äppelträdet av den enkla anledningen att gullvivorna dyker upp bland dom första växterna.

Vårlöken fick också lite lättare att andas. Den växer i närheten och grönskar redan den också. Härnäst står liljorna i tur. Dom har också skjutit upp sina gulgröna skott så det gäller att ta det försiktig med verktygen.

Nykrattat

av

20.4 – Orsak och verkan

Tack vare eller på grund av en mullvad är sovrummet grundligt städat och fönstren putsade.

Storstädning
Idag bestämde jag mig för att ta bort snöskydden och börja städa på tomten. Men Mia fick mig att ändra på planerna.

Medan jag pratade med mamma i telefon vid lunchtid, ville Mia komma in så jag öppnade köks­dörren. För sent insåg jag att hon hade ett levande byte i munnen. Och givetvis släppte hon ner det på golvet för att fortsätta jaga inomhus.

MullvadDen här gången hade hon fått tag i en mullvad. Snabba ryck pep den i väg mot sovrummet till och Mia efter.

När jag hade avslutat samtalet med mamma gick jag in för att kolla läget. Det visade sig att mull­vaden hade gömt sig under en av plastbackarna jag har under sängen. Eftersom dom står på hjul räckte mellan­rum­met till för att krypa in under en.

Jag drog ut alla plastbackarna för att Mia skulle få chansen att ta den lilla rackaren men hon var självfallet mer in­tresserad av att jaga den. Det slutade med att den kröp in under en buckla på korkmattan. Eftersom jag inte har några golvlister, har mattan bucklat till sig när jag har flyttat på sängen. Just så. 😦

Därmed tyckte Mia tydligen att matte kunde överta jakten. Hon gick till matskålen och sen ville hon gå ut. Jag frågade om hon hade glömt ”råttan” men hon bevärdigade mig inget svar.

Jag bestämde mig för att bucklan på mattan nu skulle rätas ut en gång för alla. Jag har funderat på det länge, men det är lättare sagt än gjort eftersom min säng är så tung. Två resårmadrasser plus sängram väger sina modiga kilo.

StorstädningEnda sättet att lösa det var att lyfta ur den ena resårmadrassen så jag kunde skjuta den andra åt sidan. Innan jag hade fått till det önskade jag innerligt att jag hade haft en stark tvåbent sambo… Tyvärr är min fyrbenta inte mycket att räkna med i såna här samman­hang.

Efter att ha dammsugit golvet, klistrade jag möbeltassar under sängbenen. Sen rätade jag ut bucklan på korkmattan.

Jag hörde ett förtvivlat pip och såg mullvaden pipa i väg till motsatta sidan av rummet. Sen dess har jag inte sett den. Inte Mia heller. Men om den är kvar inne lär hon väl få nys på den.

Det ena ledde som vanligt till det andra. Städningen fortsatte med fönstertvätt innan jag la tillbaka madrassen. I stället för att stå och balansera på sängen kunde jag nu stå inne i sängramen när jag putsade fönstret ner mot sjön. Jag lyfte ner gardinstången och satte i gång.

Efter fönstertvätten dammsög jag resårmadrasserna och sängramen, dammtorkade möblerna och dammade av alla sängkläder utomhus innan jag baxade tillbaka madrasserna. Efter det var det dags för tvätt av det andra fönstret innan jag ställde tillbaka nattduksbordet.

Slutligen dammsög jag resten av golvet, badrummet och verandan för att avsluta med köket. Fem timmars arbete. Puh! Tänk vad en liten mullvad kan ställa till med. 😀