Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

18.6 – Konstruktioner och relationer

Byggena avancerar, prästkragarna har tagit över och jag har umgåtts med min nyfunna släkting.

Avancerande byggen
Staketet till terrassen i bersån är finjusterat – och invigt – från och med idag, ledstängerna är putsade och oljade och stolparna står på plats på bryggan. Finfint blir det. I morgon sker det slutliga bygg­jobbet om allt går som planerat.

PrästkragarPrästkragsland
Mitt köksland är som sagt inte likt nån annans. Förutom allt ogräs samsas tulpaner, jordgubbar, gurk­ört, ringblommor, gräslök och morötter på samma plätt. Två av rosen­bö­norna har förresten grott såg jag idag till min glädje.

Men det dominerande inslaget just nu är prästkragarna som har annekterat en stor del av utrymmet intill potatisen. Om man inte vet att det ska föreställa ett köksland kan man gott tro att jag har slagit mig på odling av prästkragar. Och inte har jag hjärta att riva upp dom heller. Dom får bo där som dom själva valt.

Nyfunnen släkting
Om jag inte minns fel har jag tidigare skrivit om min nyfunna släkting? Igår kväll fick jag se henne livs levande. Vi är ju för all del inte så värst nära släkt – min fostermor och min mormor (som var syskon) var kusiner med hennes far, men det är ändå roligt att ha fått kontakt och framför allt möjlighet att träffas.

SkyltIgår kväll ringde frun på udden mittemot och bjöd in mig på champagne för att fira den lyckliga till­dragelsen. Dom var nämligen goda vänner i unga år och umgicks ofta.

Med mig hem hade jag två Wettex-dukar och en fyndig skylt som ”kusinen” förärade mig i present förutom en flaska rosa champagne. Wettex-dukarna fick jag som ersättning för den som blåste i väg i en storm och skylten för att hon har läst på bloggen om min ovilja att diska och städa. Cham­pagne­flas­kan fick stå kvar till idag.

Släktingen minns mig som ”en liten knodd”, åldersskillnaden på den tiden var mycket större än nu, kusinen är fem år äldre än jag. Och precis så sympatisk som jag har fått intryck av via kontakten på FB. Ibland kan det ju bli himla fel när man väl träffas, men den här gången kändes det helt rätt.

Innan vi skildes åt igår kväll, kom vi överens om att jag skulle stå för apéritifen och frun på udden mittemot för middag idag. Klockan tre i eftermiddags bänkade vi oss i bersån och intog var sin konjak.

Eva KBilden på kusinen (eller Hunden/Tvillingen) är publicerad utan hennes medgivande men den blev så hejdlöst rolig tyckte jag så hon får acceptera att jag tog mig friheten. Skälet till att hon lusgranskade glasen var att hon ville ha det som var minst i, men eftersom mitt ögonmått är ganska exakt när det gäller att spilla i alko­hol­haltiga drycker (ett arv från farfar som var apotekare?) hade hon svårt att bestämma sig. 😀

Vid fem-snåret serverades champagne på udden mittemot och därefter middagen som också gästades av en annan barndomskamrat till kusinen. Det blev en både glad och god middag. Fast jag hade inte förväntat mig nåt annat, frun på udden mittemot kan det här med mat på sina fem fingrar. En hel del annat också förresten!

Till kaffet och den smaskiga rabarberpajen hade diskussionen övergått i livsåskådningsfrågor. Ett alltid lika intressant och personligt färgat ämne.

Efter påtåren kände jag att det var dags att återgå till mina plikter som matte. Mia undrade säkert var jag höll hus, det började närma sig ”ingångstid” för henne, så jag tackade för mig och rodde tillbaka till hemhamnen.

Två timmar senare behagade den fyrbenta lilla damen dyka upp. Hon lät lite skärrad när hon kom in, men lugnade sig snart. Av vilken orsak vet jag förstås inte, men det kändes bra att jag fanns på plats och kunde lugna henne. Ett gott slut på en god dag. 🙂

av

16.6 – Från stående till sittande

Jag har representerat, snickrat, blivit ihågkommen, lagat brun kräm och författat.

Daphnia-försäljningRepresentation
Det händer ju ytterst sällan att jag är påklädd kl 8.15 och lika sällan är jag på väg redan 8.42. Igår skulle jag till­sam­mans med ordföranden representera Daphnia på marknaden i Kärra 9-13.

Eftersom ordföranden har problem att stå någon längre tid, hade vi fått låna plats hos Café Augusta som också höll öppet för dagen. Vi fick disponera en soffa och ett bord att ställa prylarna på utanför ingången. Meningen var att främst sälja föreningens T-shirt, men det fanns också en del annat till för­sälj­ning.

Jag kan inte påstå att vi märkte nån större rusning. Själva marknadsplatsen låg ju en bit ifrån, men en del stannade ändå till och lämnade stöd till föreningens arbete.

När jag åkte hem var jag genomfrusen. Att stå stilla i blåst och skugga iklädd shorts var ingen höjdare. Men jag har ju bara mig själv att skylla som klädde mig så optimistiskt.

Snickrat
För att få upp värmen satte jag i gång med att städa bort sågspånen från terrassen. Om det inte hade regnat hade jobbet varit fort gjort, men nu satt sågspånen som klistrade efter att först ha blivit blöta och sen torkat.

TrallÖverloppsvirket fraktade jag till vedlidret. Och fick en snilleblixt. Flera av brädlapparna var i lagom längd till trallen jag har planerat ett tag. Tröskeln till vedlidret är så hög att jag blir tvungen att lyfta pirran in och ut. Men nu skulle det problemet lösas.

Efter lite funderande och planerande hämtade jag skruvdragaren och skruvburken och satte i gång med att skruva ihop konstruktionen. Jag tror bestämt jag lyckades få en eller två skruvar att sitta rakt. 😀 Nåt snickarproffs är jag verkligen inte.

Trallen blev helt OK, men jag är inte riktigt nöjd ändå. Att få den att vila på en ojämnt sliten gammal stock är inte det lättaste så jag får fundera vidare på hur jag ska lösa det problemet. Idealet vore nån sorts hänganordning, men frågan är var jag hittar såna krokar?

BukettIhågkommen
Mamma var först med att gratulera på namnsdagen, sen följde flera SMS och slutligen dök fru grannen upp med en av sina tjusiga buketter. Tack igen alla för vänlig hågkomst. 🙂

Kräm
Strax innan det började regna idag på förmiddagen skördade jag rabarber och beslöt koka en kräm. Jag sötade den med det bolivianska råsockret jag köpte för ett tag sen i Rosala Handelsbod.

Resultatet blev inte helt oväntat, krämen ser mer ut som brunsås än som rabarberkräm. Men smaken är det förstås inget fel på, förutom att jag var onödigt snål med rabarbern.

Författat
Idag klockan tre hade Daphnias ordförande och jag kommit överens om att träffas hos henne för att göra utkast till en motion som ska lämnas till kommunen. Hon gav mig bakgrundsfakta och så filade vi på formuleringar tills jag kände att jag kunde författa utkastet.

För att inte tappa inspirationen satte jag mig genast vid datorn när jag kom hem. Efter nån timme mejlade jag för­slaget till ordföranden för godkännande innan det skickas till övriga styrelsen för eventuella ändringar och kommentarer. Det enda nyttiga jag har åstadkommit på hela dan om man bortser från rabarberkrämen och att jag har öst båten. 😀

 

av

14.6 – Idé med regn

En god idé är förverkligad och växtligheten har fått släcka sin törst. Mia har intagit regn­väders­tillhållet.

Förverkligad idé
För snart ett par veckor sen (se inlägg 3.6) blev Filosofen serverad te i bersån och kläckte en god idé förutom räcket till bryggan. Varför inte göra ett staket runt terrassen i bersån? Han sa att han gärna gjorde jobbet.

Jag såg mest det praktiska i idén. På så sätt skulle buskarna hindras från att ”falla in” och begränsa utrymmet, så jag accepterade förslaget. Igår blev det verklighet (se gårdagens inlägg).

Regn 2Fram på förmiddagen hörde jag ett par konstiga dunsar och gick ut i verandan för att se vad Mia nu hade för sig. Mia syntes ingenstans, det var i stället bygg­mästa­ren som lastade av Stora Fården framför bersån.

Dom slutliga delarna av arbetet hann inte avslutas förrän det välsignade regnet kom, så vi enades om en ny arbetsdag när regnet upphört. Riktigt fint blir det.

Äntligen regn
Regnet hade förstås kunnat hålla sig nån timme till med tanke på byggarbetet, men oj vad väl­be­höv­ligt det var! Gräset var redan brunt på många ställen, potatisen och många andra växter stönade uppgivet.

Klockan nio i morse tömde jag 14 mm ur regnmätaren och idag har regnet fortsatt fram till för nån timme sen, vilket gav 6 mm till. Helt perfekt!

Regnväderstillhåll
Solstolen i verandan är en populär sovplats när det är regnväder. Då är man halvvägs ute och halv­vägs inne tycks Mia resonera. 🙂

Mia i solstolen

av

12.6 – Från myggor till bankdagar

Jag har hittat ett bra myggmedel, inventerat och nyttjat målningslagret, varit på möte och undrar över bankdagar. Mia har haft ledig dag.

MyggmedelBra myggmedel
Det är flera år sen det var så gott om mygg som i år. Det spelar ingen roll vilken tid på dagen man är ute så svärmar dom runt en. Också i solsken konstigt nog. Dom måtte vara desperata.

Förra veckan fick jag syn på ett (för mig) nytt medel baserat på citroneukalyptus som jag beslöt pröva och det har faktiskt avsedd verkan. Doften är ganska stark, men det går ju bra att stå ut med när man är utomhus. Hellre doft än myggbett.

Det ska tydligen också avskräcka knott, broms och älgflugor och minska risken för fästingbett. Väl värt att pröva. Närmare info på finns på Sjö&Hav-sajten och medlet köpte jag i K-butiken Kärra, men det finns säkert på fler ställen.

Målningslager
I förrgår plockade jag upp alla målningsburkar, kollade att det skvalpade i dom och uppdaterade min inventarielista. I stället för att leta igenom alla burkar kan jag alltså kolla på listan vad jag har och hur mycket innan jag åker i väg och köper mer.

Den grå impregneringen som jag har använt till dasset och ”pumphuset” blev utmärkt också på ett par blomkorgar och på haspen till dasset.

MålatIdag har jag äntligen följt händige släktingens råd som jag fick redan 2009 när dasset var nybyggt. Han tyckte att metallfärgen på gångjärnen stack i ögonen och föreslog att jag skulle måla dom svarta eller åtminstone dra över dom med svart tusch.

Nu hade tuschet nästan försvunnit helt, så jag plockade fram den lilla burken med svart Miranol och målade dom. Faktiskt blev det mycket snyggare när metallen inte blänker, så det var ett utmärkt råd!

Möte
Igår eftermiddag deltog jag i Daphnias styrelsemöte. Enda punkten på agendan var skrivelsen till kommunen an­gåen­de våtmarken i Söderby.

Årsmötet uppdrog ju åt styrelsen att se till att kommunen åtgärdar sina misstag genom att följa planen som NTM-centralens expertis utarbetat. Vi enades om att lämna in en motion till kom­mun­styrelsen eftersom det senaste mejlet till kommunens tekniska chef inte har besvarats med annat än ett lakoniskt ”Jag har läst det”.

Bankdagar?
Jag begriper inte varför bankerna fortsättningsvis tillämpar tre vardagars leveranstid på penning­transaktioner? Så snart jag eller banktjänstemannen trycker på Enter går ju pengarna i väg och når mot­ta­gande bank inom några minuter?

Kan det vara så att man tillämpar leveransfördröjningen för att få inkassera ränta på pengarna eller vilket är skälet? Det ska jag ta mig sjutton grilla nån banktjänsteman om vid tillfälle.

Inte för att jag har så bråttom, men det irriterar mig att just den kommunikationen inte fungerar som övrig datortrafik. Om jag betalar en räkning idag före utsatt tid (i regel klockan 10) ska beloppet synnas på mottagarens konto samma dag tycker jag.

Ledig dag
Idag har Mia tagit det ovanligt lugnt. Hon har också varit mer sällskapssjuk än vanligt. Så länge jag var inne kom hon in och tittade till mig nästan en gång timmen och när jag var ute ville hon gärna vara i närheten eller sökte upp mig med korta mellanrum.

Hon har börjat med en ny vana. När jag åker bort ligger hon inne och sover under tiden. Om det inte är alltför kallt, ställer jag upp köksdörren så hon kan komma in och har senaste tiden blivit mött i köket av en gäspande kisse som sträcker på sig. En bra vana tycker jag. 🙂

Mia stretchar

av

9.6 – Otroligt

Att slänga sopor kan vara ett nöje, likaså en nyklippt gräsmatta. Idag har jag kokat fjolårspotatis, blivit kortare och smalare sen i fjol och ätit gammal choklad(!).

Sopnöje
Igår beslöt jag ta en promenad till soptunnan med min ”påsranson”. För ovanlighetens skull fick jag inte sällskap, Mia hade väl viktigare saker för sig.

VinEftersom jag inte har sett herr och fru grannen sen den sista april, beslöt jag ta mig en titt på dom. När jag ringde på och steg in hittade jag fru grannen vid spisen. Hon såg lika pigg och fräsch ut som vanligt och hejade glatt. ”Det var minsann inte igår” tyckte hon. Herr grannen och junior befann sig längre in i köket och var sig också lika.

Några minuter senare frågade herr grannen om jag ville ha ett glas rosé? Eller kanske nåt starkare? Jag tackade ja till rosén och så pallrade vi oss ut i solskenet till lusthusterrassen med våra glas.

I samma veva dök både små och stora släktingar upp. Den minsta bara ett halvår. Hon fick ingen rosé. Inte hennes bröder heller förresten. 😀

När jag hade pratat bort en dryg timme och tömt glaset kände jag att det var dags att göra lite nytta, så jag tackade för mig och tog snabbaste vägen hem – genvägen förbi sommargrannens trappa.

Otroligt att det kan vara så trevligt att slänga sopor. Det kanske jag ska göra oftare?

Nyklippt gräsmatta
I flera dar har jag tittat på gräsmattan ner mot sjön med oblida ögon. Men det har ju dess värre inte fått gräset att försvinna. Nu var det hög tid.

Ett par timmar senare såg den betydligt prydligare ut. Förhoppningsvis gör den det över midsommar åtminstone.

Fjolårspotatis
Efter frukost idag inventerade jag källaren. Eller rättare sagt tänkte jag inventera mitt målningslager, men det gick på ett ut. Målningen har stått i källaren i vinter (i stället för i sovrummet som tidigare år).

PotatisFörutom målning och flytande gödsel stod ämbaret med fjolårspotatis kvar. Den såg nästan ut som om jag nyss hade ställt dit den trots att det var tidig potatis – Uddens jordkällare är helt suverän!

Jag plockade ut dom största och kokade till middag. Det blev en stor kastrull och smakade alldeles utmärkt!

Man kan ju undra varför jag köpte sättpotatis när jag hade egen? Men just då när jag såg sättpotatisen i butiken hade jag ingen tanke på det.

Kortare och smalare
Eftersom det kändes ovanligt kallt för utomhusarbete, beslöt jag att äntligen hämta ner sommar­klä­derna från vinden. Det tog hela eftermiddagen. En del av både vinter‑ och sommarkläderna skulle sorteras ut till kläd­in­sam­lingen, men det mest tidsödande var att prova som­mar­lång­byxor­na.

Otroligt nog konstaterade jag att jag tydligen har blivit både kortare och smalare sen i fjol?! Vissa byxor som har varit i kortaste laget var helt plötsligt lagom och dom som var tajta i fjol satt riktigt bra. Mysko. Men jag är ju inte särskilt lessen för det. 🙂

Gammal choklad
Att bäst före-datumet ofta går ut på diverse födoämnen i mina skåp är helt normalt, men att det skulle göra det på chokladen var lite chockartat. Med tanke på min förbrukning borde inte det kunna hända.

8.3.2013 stod det på chokladplattan jag öppnade idag. Flera månader gammal, helt otroligt! Fast förklaringen är ganska enkel – lagret har varit ovanligt stort.

Att råka bli utan bröd, smör, kaffe, cigarretter eller choklad är bland det värsta jag kan tänka mig så jag bunkrar alltid så jag har ett större eller mindre lager. Men i fortsättningen kan jag kanske minska på chokladlagret. 😀

av

7.6 – Tillslag

Igår var det förlovnings-, rengörings- och namnsdag, idag slog latmasken till efter att Mia hade ordnat sysselsättning.

Förlovningsdag
Med risk för att upprepa mig konstaterar jag att Sverige har förlagt sin nationaldag till mina för­lov­ningsdag. Ex nr 2 och jag förlovade oss den 6.6.1992. Det känns helt klart preskriberat vid det här laget. 😀

Ill VetRengöring
Igår var vädret som vanligt idealiskt för att hänga tvätt – värme (22,5° kl 13.45), sol och lagom vind. Nivån i tvätt­korgen sjönk något.

Jag behövde också en grundlig rengöring och efter att ha läst artikeln i Illustrerad Vetenskap om alla småkryp som trivs i våra hus och på våra kroppar kände jag starkt för att vädra sängkläderna och byta lakan.

Namnsdag
Två herrar i byn hade namnsdag igår. Jag valde att uppvakta den äldre upplagan och trodde jag hade missat hela kalaset när jag kom sent omsider. Namnsdagsbarnet och dottern var dom enda som syntes till.

Orsaken till min sena ankomst var åskmullret i öster som hördes vid tvåtiden. Det lät visserligen av­lägset och jag bedömde att åskan inte skulle dra över Udden, men jag ville inte ta risken att vara borta i fall den gjorde det. Dessutom fick jag oväntat kaffebesök strax före tre och var tvungen att åka till butiken en sväng först, så klockan var halv fem eller mer då jag anlände.

Det visade sig att inga gäster ännu hade varit och gratulerat, jag var först. Så småningom anslöt ett par personer till och när jag var klar att gå kom ändå fler, så jubilaren var förhoppningsvis nöjd.

Latmask
Dagen började livat. Mia hade fångat en trast och släppt den i verandan. Lyckligtvis fick jag tag på den ganska snart och återgav den friheten. Jag kan tänka mig att Mia ogillade räddningsaktionen – hon hade säkert jobbat länge och hårt för att få tag i den.

Mias frukostEn stund senare kom hon in i köket med en sork. Också den levande. Hon tyckte antagligen att det var svalare att jaga den inne än ute. Efter ett tag fick jag nog och avlivade den framför nosen på henne. Hälften av den dög som frukost innan storjägaren drog i väg igen.

Jag hade aviserat mathämtning hos Kerstin efter 13 och beslöt ta på mig ett rent linne. Dom smutsiga shortsen fick duga. Övriga sommaröverdelar låg snyggt och prydligt i garderoben, men inga linnen. Var fanns dom? Jag var säker på att jag hade packat upp alla förvaringslådor?

Efter att ha rotat runt på vinden utan resultat kollade jag än en gång under sängen. Ha! Där låg ju en låda till längst bort. Gåtan löst.

Den ena matlådan bestod av rotmos och ugnsstekt korv. Det kändes lämpligt för dagen. En mugg kaffe och glass ute i bersån satt fint som dessert medan jag övervägde vad jag skulle ta i tu med här näst.

Det slutade med att jag tog ut kudde och pläd och la mig i hammocken med senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Jag hann bara läsa klart om dom senast upptäckta gigantiska svarta hålen innan jag kände ögonlocken tynga.

En dryg timme senare väckte Mia mig andra gången, klockan var 17.21. Jag satte mig upp och tittade ut över gräsmattan ner mot sjön. Så, skulle jag klippa gräset nu eller?

Mitt ”sämre jag” vann igen. Jag gick in och letade fram ätbart i stället. Mia var också hungrig. Vi har av allt att döma synkroniserat våra magar och har mer eller mindre samma mattider numera.

Sen dammpiskade jag en kudde och bar ut slaskvattnet innan jag satte mig framför datorn för att skriva det här. I morgon kanske arbetslusten infinner sig igen?

av

5.6 – Inventering och impregnering

(Försenad publicering pga av timeout-problem på bloggservern igår kväll.)

Igår kväll blev jag mutad, idag har Udden blivit inventerad, blomstöd konstruerats och terrassen oljats.

Mutad
Medan jag skrev gårdagens inlägg hörde jag nån ropa ”hallå” i verandan. Det visade sig vara Råttan/Vädurens lillasyster som behövde göra en utskrift.

Som muta la hon en påse nybakta rabarbermuffins på bordet. Det är ordning och reda på den damen! 😀

ArkivUdden inventerad
På förmiddagen idag hördes en kvinnlig röst i verandan igen, men ingen kom in trots att jag ropade ”stig in”. Usch, vad onödigt försynta folk är. Om alla dörrar står på vid gavel kan det väl inte råda nåt tvivel om att man inte kan/får gå in?

Nåväl, jag gick ut i verandan i stället. En okänd ung dam presenterade sig och sitt ärende som jag har läst om i tidningen för ett tag sen. Egentliga Finlands land­skaps­mu­seum driver via Åbo museicentral ett projekt som heter Kimitoöns kulturmiljöprojekt och genom­för i år fältarbete för att inventera gamla hus.

Hon hade kommit helt rätt, Udden byggdes nån gång på 1800-talet. När hon hade sett och antecknat allt av intresse frågade hon om huset på Långholmen. Jag talade om det lilla jag visste, men hon ville förstås gärna se det. Hur tar man sig dit undrade hon?

Med tanke på att hon hade en karta där det klart framgick att Långholmen är en ö utan förbindelse med land åt något håll, verkade frågan något överflödig, men jag erbjöd henne att låna roddbåten. Då krävdes åror och bänkar – hittills har båten inte varit i användning.

Jag pekade ut färdriktningen och så gav hon sig av. Hon var borta ett bra tag. Nästan så jag undrade vart hon hade tagit vägen, men så småningom dök hon upp och tackade för lånet. Roligt jobb kan jag tycka.

BlomstödBlomstöd
När hon hade åkt inventerade jag mitt ”virkeslager”, en plastback som innehåller avfall från slöjdsalen i Dalsbruks högstadium sen den tiden jag jobbade där. I samband med nån omflyttning ville dåvarande rektorn att alla skulle plocka åt sig av träbitarna och elda upp i stället för att dom skulle slängas i soporna. Bra tanke.

När jag rotade runt i innehållet upptäckte jag en massa ”bra-att-ha-saker” så backen har fått stå kvar. Idag behövde jag en smal, tunn list till blomstödet jag skulle konstruera. Självklart fanns det en som var precis lagom, så den backen är guld värd.

Listen skulle sitta på tre blompinnar som jag stack ner i jorden i balkonglådan där luktärterna spirar. Nu börjar dom bli så långa så dom behöver få klätterstöd.

Att spika fast listen på ändan av blompinnarna var inte alldeles enkelt, men jag lyckades efter lite trixande. Sen höjde jag sytrådsförbrukningen med flera tusen procent för att knyta fast dom späda plantorna i stödet. Riktigt bra blev det. Åtminstone så länge vinden håller sig på normal nivå. 😀

Terrassmålning
Nästa syssla för dagen blev att olja terrassen i bersån. Jag var inställd på färglös impreg­nering, men blev igår informerad av den trevlige unge mannen på Varu-Tjänst om att det fanns ett bättre alternativ, så det blev Eskaros ”tunga” terrassolja stället.

Den skulle strykas två gånger när man använder den första gången, så utan att läsa anvisningarna lät jag den torka medan jag spred ut fjolårskomposten på strategiska ställen innan jag strök på det andra lagret.

Enligt tillverkarens anvisning (på nätet) ska den överflödiga oljan torkas bort efter 15 minuter och därefter ska oljan torka i 5-10 timmar(!). Inte mycket som blev rätt där. 😦 Men det blir säkert bra ändå.

av

4.6 – Experimentlusta

Jag testar ett gammalt knep, har fastnat i stövlarna och håller mig med egen fil. Mia gillar den också.

Gammalt knep
Filosofen nämnde i söndags att man förr skar av en bit av barken på lövträd för att få dom att självdö. Han visste dock inte om det fungerar på alla.

BjörkIdag tillämpade jag solskyddsfaktor 100, det vill säga overall och gummistövlar för att kunna ta mig ner till en stor björk som har sett dassig ut länge och som skymmer utsikten. Det tog en god stund att karva bort den tjocka barken och myggorna anföll från alla håll, men till slut fick jag till det.

Den självsådda lönnen blev nästa offer. Jag har låtit den stå kvar för att jag tycker den har så vacker form, men nu skymmer den också utsikten ner mot sjön.

Jag plöjde vidare i växtligheten tills jag kom till ”nya hamnen”. En av alarna där kan gott få stryka på foten. För att göra experimentet komplett, skalade jag också av en sälg längre bort.

Enda trädslaget jag lät bli var rönn. Åtminstone tills vidare. Stora rönnen i stranden har stått där så länge jag minns, så den får stå ett tag till av nostalgiskäl.

Det ska bli oerhört intressant att se hur experimentet utfaller. Senast nästa vår bör dom flesta träden ha gett upp om knepet fungerar.

Fastnat i stövlarna
Korkat nog tog jag på dom långskaftade fjällvandrarstövlarna under overallen. Och inga sockor, vilket betydde att jag efter tiden det tog att skala bark var alldeles svettig om fötter och ben.

Att få av stövlarna tog flera minuter. Svettiga fötter innebär stor friktionsförmåga insåg jag. Dessutom är stövlarna så trånga över vristerna att det bildas ett vakuum när man försöker dra ur fötterna. Hade jag inte haft stövelknekten hade jag garanterat blivit tvungen att klippa sönder stövlarna för att få av dom, alternativt ringa en vän som hade kommit till undsättning.

Mia äter filFilexperiment
Sommartid består åtminstone en av måltiderna av fil och smörgås. Igår beslöt jag testa om det fortfarande går att göra egen fil. Lite fil i en skål och så ”kattmjölk” (laktosfri, 3%-ig mjölkdryck) på det.

Det blev faktiskt bättre än köpt fil! Ingen vätska i botten och klart ”längre” än den köpta. Inte för att jag går från Udden för några filburkar, men om jag får bättre resultat än Valio med eget recept så väljer jag ju hellre det. 🙂

Mia godkände den också. Hon brukar få ett par skedar ur min burk/skål om hon råkar vara på plats. Att det ligger lite kanel i den bekommer henne inte alls.

av

3.6 – Formidabelt

Hettan fortsätter, pionen har knoppar, nytt byggprojekt inlett, komposten är tömd, hammocken invigd och dopp i sjön är dagsrutin.

Fortsatt hetta
Dom senaste tre dagarna har dagstemperaturen legat runt 24 grader, utom idag. Då visade termo­me­tern 26 grader klockan 14.30, puh. Inte läge för några tunga fysiska aktiviteter för min del i den värmen.

PionenPionen har knoppar
Under över alla under! Pionen som har stått i minst 20 år utan att blomma har fått knoppar, hela tre stycken!! Nu gäller det att se till att dom inte torkar bort. All min omvårdnad (läs gödsling) och alla kärleksförklaringar har äntligen gett resultat. 🙂

Frågan är vad myrorna har för sig på knopparna (se bilden)? Hoppas dom inte äter upp dom!

Nytt byggprojekt
Igår tog jag ledigt inför Filosofens besök. Tekannorna hade rykande åtgång under parasollet i bersån medan timmarna gick under trevligt samtal.

Jag insisterade på att få visa den nyröjda strandremsan, numera båtplats för sommargrannen psykologen. Sen gick vi ut på bryggan och tittade ut över sjön.

På återvägen nämnde jag behovet av ett räcke eller en ledstång på bryggan. Det resulterade i en intensiv, kreativ process som slutade med att jag fick i uppdrag att ordna med material till själva ledstången, så skulle Filosofen gärna fixa resten lovade han.

AlblodSent i eftermiddags fällde jag därför en lång al, kortade av den till dryga tre meter, barkade den och la den på torkning. Att ”alblod” är så beständigt hade jag ingen aning om… Insidan av händerna var knallorange när jag var klar och gick inte att rengöra, men färgen slits väl bort med åren.

Komposttöming
Just idag när det var som varmast beslöt jag klä mig i arbetsbyxor, handskar och gummistövlar för att äntligen tömma dasskomposten. Fjolårets hög måste först flyttas för att jag skulle få plats med den nya. Några hundra myggor såg till att arbetet gick undan.

KompostverktygJag insåg att tömningen var klar när en omisskännlig odör började sprida sig – dasset har ju redan varit i användning i år. Med kompostverktyget pillade jag ner det befintliga lagret i den nytömda delen för att göra plats för påfyllning. Då fastnade verktyget, eller rättare sagt bredde ”vingarna” ut sig så jag inte fick upp det tillbaka. Järnspikar. Hur skulle jag få loss det?

Enkelt, det finns ju gummiband. Jag kom ju åt änden på verktyget underifrån, så jag fixerade ”vingarna” med ett dubbelt gummiband och lirkade försiktigt upp verktyget. Sen övergick jag till en stadig träpinne i stället. Problem är till för att lösas.

Efter dom svettiga timmarna kändes det ljuvligt med en simtur. Vattnet var bara skönt, inte ett dugg kallt. Troligen beroende på att vattentemperaturen nu har stigit till 22 grader.

Hammocken invigd
Efter doppet avnjöt jag fil och smörgås i skuggan på trappan och kom fram till att det vore lämpligt att ”klä på” hammocken och lägga sig i den en stund tills det blev svalare. Sagt och gjort.

Jag tror jag hade sovit i nästan två timmar då Mia kom och väckte mig. Dom tidiga morgnarna tär på sömnlagret.

Sen tog jag i tu med alen som jag skrev om tidigare och avslutade arbetsdagen med ett nytt dopp. Tänk om alla arbetsplatser var så väl utrustade som min! 🙂

Doppdags

av

31.5 – Ordning på torpet

Jag har fått ett lugnande besked, enen är förflyttad, kaffepannan rengjord, tomten är mossgrön igen och jag har nästan badat.

Lugnande besked
För en vecka sen fick jag ett lugnande besked från Steelmark angående harlekinnyckelpigorna (se inlägg 23.5):
”Hej! Vi har nog inte sålt någon sådan i Finland under den tid vi sålt biologiska bekämpare (över 10 år), informationen är direkt översatt från vår leverantör, och är inte längre aktuell då den inte blivit uppdaterad på flera år. Våra hemsidor borde uppdateras…” Skönt att höra. 🙂

Enen 2

Andra och sista lasset

Enen förflyttad
I måndags kvistade jag enen och förflyttade resterna till ett mindre synligt ställe för att dom åter­stående barren skall torka och ramla av. Tanken slog mig att jag kanske kan använda kvistarna till att konstruera nån form av låg barriär runt ett blomland till exempel. Få se vad och om det blir så små­ningom.

Rengjord kaffepanna
I tisdags hade jag besök och räknade med två personer vid kaffetid så jag kokade ur perkulatorn i och med att det var länge sen den var i användning. Väldigt länge insåg jag när jag tömde ur vattnet – i bottnen på pannan låg en kokt spindel.

Det visade sig att besöket trots allt bara bestod av en person, så jag behövde inte ens använda perkulatorn. Men nu är den i alla fall rengjord. Nästa gång ska jag kolla lite extra noga vad som ligger i den innan jag börjar använda den.

NyklipptÅtergång till mossgrönt
Onsdagen gick ju åt till att ta hand om Mia (se inlägg 29.5), men igår klippte jag gräset för andra gången. Bara på ovansidan huset än så länge. Första gången ville jag inte klippa det så kort för annars skulle det fjolgamla, torra gräset synas tyckte jag. Och oj, vad fort det har växt!

Men nu jäklar är det kort… Mosstorvorna yrde ställvis när jag gick fram med gräs­klipparen. Det inne­bär att tomten delvis är mossgrön i stället för gräsgrön för tillfället. Men snart nog blir det färg­änd­ring om morgondagens utlovade regn mot förmodan skulle råka falla över Udden.

Nästan badat
Dagens sysselsättning var given. Spåren efter gårdagens klippning skulle krattas bort och kanterna runt växter och s k blomland skulle snyggas till. Redan 6.20 hade termometern nått 11 grader så jag förstod att det skulle bli bikiniväder.

Det blev det också. De tidigare dagarnas snudd på stormvindar hade övergått i en mild bris och solen sken från klarblå himmel. Klockan tre hade jag ställt in larm för att hinna göra mig i ordning för att uppvakta Grisen/Tvillingen innan jag hade tid hos frissan.

Mia iakttarEtt litet dopp kunde ju vara lämpligt. 20 grader visade vattentermometern. Hm, minst 17 grader mindre än min kroppstemperatur.

Jag kände blodet stelna i ådrorna när jag klev ner i vattnet och var på väg att överge hela idén. Men jag ville ju inte vara sämre än fru grannen – hon har säkert badat i en månad vid det här laget.

Ett snabbdopp skulle jag väl klara? Mia låg på land i skuggan (bilden är från 2012) och iakttog mig medan jag höll ett kramp­aktigt tag om ledstängerna på badstegen och blixt­snabbt neg så att vattnet nådde halsen, sen upp tillbaka. Bikiniöverdelen hann knappt bli våt och armarna var fortfarande torra när jag frustande steg upp på bryggan igen, men det fick lov att räcka som badpremiär.