Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

1.9 – Höstmånad och städdag

Höstinledningen är skonsam och jag har ägnat mig åt växtvård och städning. Mia har ny kvällsrutin.

VildvinSkonsam höstinledning
Höstmånaden har inletts väldigt skonsamt – mestadels sol (trots regnprognosen) och som varmast 20° under dagen. I vattnet är det också 20° varmt fortfarande. Men det märks att grönskan börjar glesna, blommorna är få och vildvinet har bytt till höstfärger.

Växtvård och städning
Igår blev det växtvård hela dan, idag övergick jag till tomt‑ och hemvård. Mest städade jag utomhus, det är alltid roligare, men huset fick också en välbehövlig putsning.

Idag blev jag inspirerad att städa bort vissna blommor och klippa gräset framför huset och nere i stran­den. Jättefint blev det.

Framåt fyra-snåret var jag klar att ta i tu med städningen inomhus. Ett par timmar senare var det klart mindre damm och spindelväv inne.

Allting är vädrets fel eller förtjänst, hur man nu vill se det. Jag hade räknat med att det skulle regna hela dan och planerade att ägna mig åt skrivbordsarbete, men det återstår alltså. Det kanske blir regn i morgon i stället?

Mia i fåtöljenNy kvällsrutin
Mia har anpassat sig till hösttid. Hon går visserligen ut en sista sväng runt halv nio, men håller sig nära huset. Sen en tid tillbaka har vi ny kvällsrutin. Jag hämtar henne när jag tycker det är dags för henne att komma in.

Kvart över nio eller senast halv tio går jag ut och hämtar henne. Jag hittar henne antingen vid sommar­grannens garage eller vid uthuset. Förmodligen vaktar hon på fladdermössen.

Hon låter sig villigt lyftas upp i famn, går snällt till köks­dörren när jag släpper ner henne i verandan och är fullt nöjd med att stanna inne för natten. Tack och lov för det. Hittills har hon aldrig tillbringat en natt utomhus och det hoppas jag verkligen hon fortsätter med!

av

30.8 – Ett himla rännande

Det har varit en bråd vecka, jag har lånat stövlar, hälsat på en ungdom och fått min andel. Mia tycker jag visar bristande uppskattning.

Bråd vecka
Silverpilen har bara fått vila en dag den här veckan, det har varit ett himla rännande.  I måndags datorsupport, i onsdags möte, igår sopleverans och veckohandling och idag loppisavslut. Tisdagen var enda dagen Silverpilen fick stå orörd och jag fick vara hemma en hel dag. Men det lugnar väl ner sig så småningom.

StövlarI lånta stövlar
Igår efter sopleveransen fick jag en guidad tur längs en del av Söderbybäckens sträckning. Som guide fungerade en av­lägsen släkting som jag inte har träffat på år och dag. Att vi råkar ha samma sko­stor­lek var en fördel, jag var inte utrustad för terränggång så jag fick låna hennes stövlar.

Hennes man följde också med på vandringen. Jag vet inte om min släkting skojade när hon sa att det här var roligare än att plocka potatis? Jag lyckades nämligen komma mitt i potatisupp­tagningen. Hur som helst fick jag en konkret bild av hur bäckområdet ser ut och var bäckarna rinner ihop.

Efter promenaden tittade vi in i deras pågående hus­bygge och innan jag åkte hade jag fått träffa hennes mamma, 92 år, dricka en mugg kaffe med hembakt bulle till och en titt på jordvärmesystemet. Det som skulle bli ett besök på några minuter drog ut till ett par timmar. Men det var väl använd tid, både givande och intressant.

Påhälsning
Idag stängde sommarloppisen. Då jag ringde igår lovade jag hämta återstående prylar mellan tolv och ett idag. 12:54 visade klockan i Silverpilen när jag äntligen kom i väg.

När jag kom till ”Pustis” upptäckte jag att den nya ägaren var på plats så jag tvärnitade och klev ur för att hälsa paret välkomna till byn. Jag har gjort flera försök tidigare, men ingen har varit hemma. Frun i huset skulle komma först på kvällen förklarade den trevlige unge mannen. Jag kunde väl komma på nytt när hon var hemma så kunde jag få kaffe tyckte han.

Jag lovade återkomma en annan gång efter att vi hade pratat några minuter och kastade mig sen i bilen igen. Härligt med flera fast boende och dessutom av det yngre slaget. Medelåldern är ju rätt hög i vår lilla by.

Min andel
Ganska mycket försenad parkerade jag utanför bakdörren till loppisen. Fast jag tror inte att min sena ankomst noterades, ”loppisvärdinnan” hade fullt upp med att städa och plocka undan. Mina åter­stå­ende prylar låg prydligt hopsamlade mitt på golvet så det var fort gjort att lasta dom i bilen.

Sen kom det roliga. Den totala försäljningen hade inbringat 358 € och efter provisionsavräkningen återstod 269 €. Inte alls illa! Det känns också jätteroligt att nån annan får glädje av sånt som jag inte längre vill ha kvar i stället för att slänga det i soporna.

VattensorkBristande uppskattning
Då jag kom hem igår hade Mia lämnat en maffig present innanför köksdörren – en vattensorkshanne av den större modellen. Hon kom springande kort efter att jag hade kommit hem och fick förstås mycket beröm och kattgodis som belöning.

Hon försvann ut igen efter en stund så jag passade på att transportera presenten till en lämplig plats utanför tomten. Men det stod inte länge på förrän hon hade letat rätt på den och kom bärande med den tillbaka. Bakom praktlysingen skulle den ligga tyckte hon och la sig bredvid för att vakta(?) den.

Olyckligt nog råkade fru grannen få syn på den när hon skulle hämta vinbärsblad. Det orsakade ett häftigt utbrott av ”usch” och ”fy så äckligt” eftersom hon avskyr alla slags ”råttor”. Jag har dragit slutsatsen att det innebär djur med lång, hårlös svans. Fast ska man vara noga så har sorkar faktiskt hår­beklädd svans, men det kanske är svans­formen i sig som är obehaglig?

av

28.8 – Mat, sopor och överläggningar

Jag har blivit av med en kåldolm, idkat byteshandel, svettats och deltagit i överläggningar.

En kåldolm mindre
Igår hade jag turen att bli av med en kåldolm utöver dom två jag stoppade i mig. Filosofen gjorde mig sällskap vid middagsbordet. Efter maten förflyttade vi oss ut i bersån och intog ”Uddens standard­des­sert” – glass – till te och kaffe medan vi avhandlade diverse viktigt och oviktigt. En trevlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

ElkabelByteshandel
Den gode Filosofen är alltid lika omtänksam. Han mindes att jag hade pratat om träpallar vid nåt tillfälle (som jag redan glömt) och lastade vid ankomsten ur tre träpallar som han tyckte kunde vara lämpliga. Det tyckte jag också och tog sååå gärna hand om dom. Tack igen!

Träpallarna hade han fått gratis så han ville inte ha betalt för dom, men innan han åkte erbjöd jag honom en extra lång elkabel för utomhusbruk som annars skulle ha följt med i grovsoporna. Han trodde han kunde ha nytta av den och stoppade in den där bak på Fården. Bytt, bytt kommer aldrig igen.

FullastatSvettigt
Idag hade vi strålande väder som vanligt. Enligt termometern var det bikiniväder, men det blev overall och arbetshandskar i stället. Minst sagt svettigt. Orsaken till klädseln var sopsortering och röjning i ut­huset. Egentligen hade jag behövt munskydd också, dammet yrde.

Efter tre timmar var Silverpilen fullproppad med grovsopor som jag ska frakta till sopstationen i morgon. Det blev gott om plats i boden igen och ordning på hyllorna i vedlidret. Jätteskönt att ha det gjort!

KappeBland diverse antika (och rostiga) verktyg hittade jag också ett kappe-mått stämplat med årtalet 1894. Tyvärr är det trasigt, men det är ändå lite fascinerande att det finns kvar.

Överläggningar
När klockan var fem hade jag tagit ett dopp, bytt om till gå-bort-kläder, gett mat till Mia och ätit en kåldolm. Våra magar tycks vara synkroniserade, när jag är hungrig vill Mia också i regel ha mat.

Halv sex åkte jag i väg och hämtade Daphnias ordförande för ett möte med en fastighetsägare och en entreprenör. Efter en del diskussioner inklusive kaffe med dopp kom vi fram till beslut och kunde skiljas i god anda. Överläggningar där man når ett resultat som alla parter är nöjda med är ju en fördel.

av

26.8 – Trevligt och gott

Jag ser fram mot den 18.10, har druckit kaffe i solen, haft cykelbesök och lagat kåldolmar.

18.10
Enligt brevet jag fick från Pensionsmyndigheten i fredags sker den första ”passionsutbetalningen” den 18.10.2013. Beloppet var också framräknat förstås. Det var ungefär vad jag hade räknat med, pen­sionen minskar med 24 % i och med att jag tar ut den förtid. Jag kommer varken att svälta eller kunna samla pengar på hög så det är ingen idé att försöka låna pengar av mig. 😀

Kaffe i solen
I samband med siktdjupsmätningen (och skarvfotograferingen) rodde jag till Lingongrannens strand för kaffebesök i lördags. Han ville bjuda på kaffe redan när jag hämtade provabborrarna i måndags men jag tackade nej för att få in dom i frysen så fort som möjligt och lovade komma en annan dag.

Vädret var varmt och vackert, så vi placerade oss utomhus med kaffe och tilltugg. Tiden gick fort medan vi avhandlade diverse ämnen, så för att vara hemma då dagens besökare dök upp tackade jag för mig och rodde hemåt efter en dryg timme.

SinikkaCykelbesök
Vid fyrasnåret på eftermiddagen kunde man se en kvinnlig cyklist irra omkring i byn. Efter den tredje tele­fon­an­vis­ningen hittade hon rätt till slut. Under samtalet kunde jag redan skymta henne mellan löv­verket och höra ekot av hennes röst, så anvisningen blev enkel.

Vilken hurtbulle! Hon cyklade från Dalsbruk och skulle förstås tillbaka samma väg, vilket innebär ca 20 km tur retur.

Först av allt ville hon ta ett dopp i sjön av förklarliga skäl, sen korkade jag upp hennes medhavda ”bubbelvatten” och vi bänkade oss i bersån tills det började kännas kyligt, sen flyttade vi in i köket. Tydligen pratade vi mer än vi drack, vi fick inte ens slut på innehållet i flaskan innan hon tyckte det var dags att trampa hemåt.

Hon gillade Udden skarpt men tyckte jag bodde avsides och lite ensligt. Och det är klart, nån större trängsel är det inte i den här änden av byn men det är ju en av sakerna jag uppskattar med Udden.

Det slog mig efteråt att jag måste ha gjort ett väldigt snålt intryck. Vi förtärde bara det hon hade med sig, jag bjöd inte på nånting! Jag kunde åtminstone ha sträckt mig till en skål med nötter om inte annat. Hm, nästa gång ska jag sköta värdinneuppgiften lite bättre.

Kåldolmar
En av mina favoriträtter är kåldolmar. Men hemlagade ska dom vara! Jag har prövat ett flertal färdig­lagade men inte hittat ett enda fabrikat som jag godkänner helt. I fjol bidde det inga kåldolmar av nån anledning, annars brukar jag i regel laga en omgång varje år.

Jag blev väldigt häpen när jag skulle köpa kålen – nuförtiden finns det speciell kåldolmskål. Dels skiljer formen på kålhuvudet och dels upplevde jag att bladen var lite tunnare. Det kanske inte var meningen att man ens skulle behöva förvälla den, men det gjorde jag av gammal vana.

Dom blev ju inte lika goda som mosters, hon var fenomenal på kåldolmar, men klart bättre än dom färdiglagade konstaterade jag när jag provåt en. Sju återstår, så om jag inte får matsällskap har jag mat för en hel vecka.

av

23.8 – Vänligt och brutalt

Gårdagen började abrupt, Silverpilen fick motion och jag är en mycket nöjd kund men förundras över priser. Mia har ätit ”yvsvansad” lunch.

Abrupt början på dagen
I förrgår kom jag överens med en styrelsemedlem om att han skulle hämta provabborrarna (se inlägg 20.8) igår morse mellan 9 och 10 för transport till Åbo. Det gick inte riktigt så lätt som han kanske hade föreställt sig.

Jag vaknade visserligen strax efter halv åtta, men hade helt glömt av att jag hade en tid att passa, så jag kliade Mia bakom örat en liten stund och sen somnade vi om båda två. När vi vaknade nästa gång var det av en knackning på sovrumsfönstret. Där stod ”budet” och väntade. Telefonen hade jag som vanligt avstängd över natten så det gick heller inte att väcka mig via den.

Något yrvaken öppnade jag dörren och skyndade mig sen att stoppa ner dom frusna fiskarna i en plastkasse tillsammans med ett par frysklampar. Kylväska hade han i bilen. Så började den dagen.

Silverpilen 3 Motion för Silverpilen
Lite över ett sa jag hej då till Mia och startade Silverpilen. Idag skulle vi ut på långfärd, ända bort till Gammelbyviken, så Silverpilen skulle få sträcka ut ordentligt.

Det gällde att starta i god tid för förra gången jag skulle på visit till samma ställe missade jag tiden och ställde in besöket för att jag prioriterade algerna i vattenproven jag lämnade. Kanske inte så kul att bli förbisedd av vattenorganismer. :-/

Men jag blev lyckligtvis förlåten och vi kom överens om ett nytt försök. Den här gången höll jag tiden men nu hade jag helt plötsligt glömt var värdparet bodde! Jag passerade tre avtag från huvudvägen innan jag insåg att jag inte visste vilket det var. Suck. Ett kort samtal redde ut saken.

Mycket nöjd kund
Förutom VIP-servicen jag fick hos värdparet fick jag det också hos Multasormi. På hemvägen svängde jag in där för att köpa orkidémylla, men hade inte koll på klockan så jag kunde bara konstatera att dom redan hade stängt. Klockan var tio över fem.

Bakom gallret till trädgårdsavdelningen skymtade jag min favoritförsäljare och ropade att jag visste att dom hade stängt men att jag bara undrade om dom har orkidémylla? ”Jo, det tror jag vi ska ha” svarade hon.

Framme vid gallerporten bevekte jag henne med min allra lenaste röst att få köpa en påse trots att det var stängt. Om jag hade jämna pengar i kontanter gick det bra svarade hon, kassan var redan avstämd för dagen. Priset var 6,10 men hon kunde pruta 10 cent om det underlättade?

Medan hon gick och hämtade påsen kollade jag att jag hade tillräckligt med kontanter. När hon kom tillbaka med den bad hon om ursäkt för att det hade dröjt och räckte mig påsen.

Va?! Jag tvingade henne att jobba över och hon bad om ursäkt!! Tänk om alla försäljare var lika kund­vänliga? Jag hade inte exakt belopp så jag gav henne 7,00 i stället som tack för den vänliga över­tids­be­tjä­ningen. Nu förstår du varför hon är min favoritförsäljare. 🙂

Stor prisskillnad
Kan nån förklara för mig varför 600 g Oivariini kostar allt mellan 3,29 och 5,99?? Hur kan priset skilja så mycket mellan olika butiker?

Hos S-Market i Kimito betalar jag 3,29 men hos kollegerna (Sale) i Dalsbruk är det dyrare, liksom hos Siwa. Och allra dyrast i min närmaste K-butik. Betalar butikerna olika inköpspriser beroende på om­sättning eller vad är skälet? Frågan borde förstås ställas till partihandeln/grossisten.

Yvsvansad lunch
Mias första byte för dagen var en sork, men till lunch kom hon stolt bärande på en ekorre. Stackars Kurre, även om ekorrar inte är några gosedjur precis.

Ekorre

av

19.8 – Tiden lider

Jag har än en gång gjort uppskov, räknar med likör till jul och njuter av dom sista sommardropparna.

Nytt uppskov
I år har jag inte skurat en endaste matta. Tid och gynnsamt väder har det funnits  gott om, men jag har inte lyckats uppbringa lusten och har därför skjutit upp det hela ett antal gånger.

Ett alternativ är att lämna in dom till Dalsbruks Tvätt. Idag höll jag en liten överläggning med mig själv om det. Tanken är god, men det är ju ingen idé att göra det nu när det snart blir blött och träckigt (slabbigt) ute. I så fall efter att vi har fått snö. Vi ska nog få det i år också har jag på känn.

Så där ja, då har jag skjutit upp ärendet ytterligare ett par, tre månader. 😀

Svarta vinbärLikör till jul
När jag hade skickat i väg sista(?) korrekturet till Daphnia-broschyren blev jag inspirerad att plocka svarta vinbär. Tanken på vinbärslikör till jul hägrade. Att plocka bär är nämligen ungefär lika roligt som att diska. Enda undantaget är hallon eftersom det är mina favoritbär.

Det är ju lite sent på säsongen, dom flesta har säkert syltat och saftat för länge sen, men eftersom folk fortfarande är ute i skogarna och plockar blåbär så måste det ju gå att plocka andra sommarbär också tyckte jag. Det var fort gjort. En stor del hade säkert torkat bort eller ramlat av för att dom var övermogna så det var glest mellan bären. Det krävdes tre buskar för att få till ett halvt kilo.

I sanningens namn ska erkännas att mina bärbuskar aldrig får någon omvårdnad och den äldsta busken är säkerligen lika gammal som jag så skördarna blir aldrig särskilt stora. Bristen på skötsel hänger i hop med mitt ointresse för bären. Jag blir sur i magen av vinbärssaft och är inte alls förtjust i vinbärsefterrätter. Men vinbärslikör går ner utan problem!

Sista sommardropparna
Nattens regn fortsatte fram till nio-snåret men sen fick vi se solen igen, temperaturen närmade sig 20 och den nordvästliga vinden höll svetten borta. Idealiska arbetsförhållanden men inget bikiniväder.

I hammockenEfter maten beslöt jag att det nog skulle gå bra att vila middag i hammocken idag också. Jag ut­rus­tade mig med kudde och min tjocka filt den här gången. Den tunna pläden skulle inte räcka till trots att solen numera står så lågt att den skiner in under taket på hammocken.

Min uträkning höll streck, det här var helt perfekt. Efter att ha studerat Rautias senaste utskick och fått flera strålande idéer la jag mig till rätta och stängde korpgluggarna. Efter ett tag vaknade jag av att jag var kall om ansiktet så jag drog filten över huvudet och fortsatte snusa tills jag blev väckt av ett tele­fon­sam­tal ett par timmar senare.

Sååå skönt. Att sova ute alltså, inte att bli väckt av telefonen!

av

18.8 – Ändrade planer

Mina planer för dagen gick i stöpet. Jag har snott Mias byte.

Omkullkastade planer
Till skillnad från igår har dagen mestadels tillbringats utomhus. Värmen återkom igår kväll och solen har under dagen tittat fram mellan molnen med ojämna mellanrum. En perfekt dag för att städa i mina s k blomrabatter. Jag hade precis hunnit klä mig i ”arbetsbikinin” när planerna abrupt ändrades i och med ett telefon­samtal.

Telefonsamtalet var sista ledet i en kommunikation som började strax före lunch i torsdags. Då fick jag ett SMS med frågan om det var OK att sticka sig in på Udden? Jag svarade sanningsenligt att jag höll på att förbereda mig för ett möte ett par timmar senare och att fredagen också var full­teck­nad, men att jag tog gärna emot besök under helgen.

Igår dök personen i fråga inte upp, möjligen på grund av det kyliga och regniga vädret eller på grund av nåt annat. Jag hade för all del två andra besök så jag behövde inte alls känna mig ensam och övergiven.

HembaktVid lunchtid idag kände jag att jag nog borde SMSa och fråga om mitt nekande hade upp­fattats sårande? Efter en kort stund kom ovan nämnda telefonsamtal. Nej då, absolut inte blev jag försäkrad om. Vi kom överens om att besöket skulle bli av inom en timme.

Besökaren var vår invandrare i byn. Honom har jag inte träffat på länge eftersom han har tillbringat ett antal veckor i sitt hemland under sommaren.

Med sig hade han en burk egenhändigt bakade småbröd (”krus” på jämtska). Han brukar baka när det regnar så dom var alltså bakade igår. Jättegoda vet jag sen tidigare. Tänk vad många husliga och ”hemliga” män jag har turen att känna. 🙂

Efter lite trugande fick jag bjuda på te och glass i bersån. Och kakor förstås, fast han tog ingen. Sen satt vi där och pratade om allt möjligt och omöjligt. Allt från nackdelarna med EU till detaljer från hans resa.

Vid ungefär halvtid föreslog jag en liten roddtur. Det blev viken runt som vanligt och en titt på herr och fru grannens fina kanot. Vår invandrare har också en kanot men har bestämt sig för att sälja den talade han om. Jag blev eld och lågor en liten stund, men lugnade mig betydligt när jag hörde hur lång och tung den är. En fem meter lång, kamouflagefärgad kanot i glasfiber är inget för mig.

Efter roddturen parkerade vi oss i bersån igen. Jag fick inte bjuda på nåt mer så det blev ”torrprat”. ”You really have a nice place here” tyckte han. Jag instämde förstås helhjärtat. Nån timme senare ansåg han att det var dags att bege sig och tackade ”Lady of the Lake” för en angenäm pratstund.

Så gick den eftermiddagen. Inget fick jag gjort men hade desto trevligare. ”Jobbet springer ju inte sin väg” för att citera mamma.

PippiMia utan byte
En inte alltför lång stund efter att prat­säll­skapet hade gett sig av kom Mia in med en fågelunge och släppte den på mattan vid sko­hyllan. Jag trodde först att den var död, men upptäckte att den hade öppna ögon och andades.

Mia hade lagt sig en bit i från och väntade på att fågeln skulle försöka komma undan så hon fick jaga den, men där fick hon tji. Matte tog omgående hand om offret under Mias högljudda protester, undersökte eventuella skador, bar ut det och placerade det i ampeln vid trappan för att den lilla pippin kanske skulle flyga i väg. Jag tyckte den såg stor nog ut för att kunna det.

Jag stod kvar och bevakade Mia så hon inte skulle försöka ta den igen. Några flygförsök gjorde den dess värre inte. Den såg i stället ut att somna där den satt. Så småningom gav Mia sig av och när hon hade försvunnit över tomtgränsen bar jag pippin till granen och placerade den så högt att Mia inte skulle upptäcka eller känna lukten av den och så att den inte skulle trilla ner.

Det var ett lönlöst försök. Jag kollade nyss och då satt fågeln på marken. Den hade antagligen försökt flytta på sig och trillat ner. Den var i alla fall så pigg så den skuttade bort från mig när jag kom närmare så jag hoppas den ska klara sig trots allt. Mamma och pappa har säkert koll på den vill jag tro.

av

16.8 – Delikatesser, framsteg och förändringar

Jag har fått en delikat middag, svar på vattenproverna, planterat lavendel, badat och är nyfrissad.

Delikat middag
Igår eftermiddag var jag bjuden på middag. Värden/kocken är visserligen välbekant men jag har aldrig tidigare ätit hans mat. Halv tre skulle jag infinna mig.

14.27 parkerade jag utanför huset, blev välkomnad på trappan och kunde känna härliga matdofter från köket. Bordet stod dukat så det var bara att sätta sig. Vilken lyxig tillvaro jag lever i ibland fast vi inte har det så fett på Udden. 😉

Middagen bestod av rökt sik direkt från rökugnen, potatis, grönsaker och en alldeles himmelsk sås. Ett glas österrikiskt vitt vin passade utmärkt till. Gissa om det var gott! Tror bestämt jag stoppade i mig en halv sik.

När det var dags för hemfärd några timmar senare blev jag försedd med en ”doggy bag”. Att först bli bjuden på mat och sen få med sig ett par måltider hem är ju inte så vanligt, men jag tackade förstås ja och tog gärna emot dom.

VattenorganismerSvar på vattenproverna
Idag fick jag rapport på vattenproverna från Firma Zwerver, en av mina kunder, som gjorde analysen. Det var glädjande läsning. I provet från viken fanns det minst med alger trots mina farhågor, i dom övriga tre proven fanns det mera, men alla förekomster utom en tydde på vatten med få närings­ämnen.

Förekomsten av blågröna alger var liten och bara ett litet fåtal arter som var giftiga. Den typ av blågröna alger som hittades mest av, tillhör arter som är harmlösa och som inte orsakar algblomning. Grönalger var den andra stora gruppen, men bara en art som trivs i näringsrikt vatten, Tetrastrum komarekii.

Burken med gröna ”geléklumpar” som jag också hittade längst in i viken visade sig innehålla Ophrydium versatile tillhörande släktet(?) Ciliata, ett helt ofarligt litet djur (0,2-0,6 mm) som lever i symbios med grönalger. Så nu har jag blivit en hel del klokare igen.

Lavendelplantering
Mina små lavendelplantor har väntat på växtplats ett bra tag. Jag sådde fröna redan i maj och ställde in dom i kylskåpet i sex veckor enligt anvisningarna. Det var inte många frön som hade vaknat till liv efter den tiden, men under sommaren har dom vuxit till sig och har nu väldoftande blad. Om ex­pe­ri­mentet lyckas ska dom blomma nästa år.

Bad
Att klä sig i svarta shorts och stå med rumpan vänd mot solen innebar att jag var svettig när jag hade planterat klart och kände för ett dopp. Men oj vad fort jag blev kall! Vattentermometern visade 20,5 grader så det var nära min smärtgräns. Jag är full av beundran för alla som fortsätter bada tills isen lägger, brrr.

Mitt nya jag?

Mitt nya jag?

Nyfrissad
En klar förbättring på huvudfronten företogs efter badet. Jag åkte till frissan strax före tre för att bli av med en massa onödig kalufs.

Sista gången jag har chansen att klippa mig hos samma frissa är den 20.9 så jag bokade tid för ”trimning” då. Från och med den 1.10 (tror jag det var?) är det en yngre upplaga som tar över salongen.

Det ska bli spännande att se hur hon får till det. Jag kanske får ett helt nytt utseende? 😀

av

14.8 – Innedag

Jag vet hur jag ska använda mina vasshögar, Udden har jämtländsk sommar, jag har skrivit på arbetsavtal och ägnat mig åt grafisk design. Mia gillar Croqs.

VassVassbruk
Igår kväll hjälpte jag vår ordförande (i Daphnia) att ominstallera mejlprogrammet och blev bjuden på middag. Bland många andra intressanta samtalsämnen kom vi in på (blad)vass.

Hon talade om att all vass hon bärgar lägger hon på planteringarna i trädgårdslandet. Dels som gödning och dels som ”mat” till krypen under jord. På väldigt kort tid försvinner vassen. För att demonstrera pekade hon ut genom vardagsrumsfönstret och talade om att vassresterna jag nu såg hade varit stora högar för ett par månader sen.

Förnämligt! Då ska mina två vasshögar också få börja göra nytta. Jag har länge funderat på vad jag kunde göra med dom. 🙂

Jämtländsk sommar
Sen i söndags har det varit jämtländsk sommar på Udden, dvs kallt (ca 15°) och blött. Idag har det regnat hela dagen så det var långbent och långärmat som gällde vid klädvalet. Efter lunch åkte fleece­tröjan också på och jag har nyss tänt en brasa i köksspisen.

Arbetsavtal
I dagens post låg ett kuvert från kommunen. Jag anade vad det innehöll. Mycket riktigt, det var dags att skriva under arbetsavtalet för höstterminen och boka in dag för lärarmöte. Definitivt ett tecken på att sommaren är slut. Suck.

Grafisk design
Större delen av eftermiddagen har gått till broschyrskapande och grafisk design. Vid mötet förra onsdagen visade jag styrelsen ett första utkast till broschyr/faktablad för Daphnia. Idé och layout tyckte dom var utmärkt, det var bara bildvalen som inte föll dom på läppen.

MusgömmaEftersom det var mitt förslag att göra broschyren har jag ingen deadline, men så klart ska den vara klar för distribution inom rimlig tid. Idag har styrelsen fått senaste utkastet till påseende så för­hopp­ningsvis återstår inte så mycket arbete.

Mia gillar Croqs
Förutom att Mia använder mina vinter-Croqs som klösbräda(!) fungera dom också som bytesförvarare. När hon inte längre har lust att jaga sitt byte runt köksgolvet, bär hon det till skohyllan och släpper ner det i ena dojan. Det gäller alltså att ta en titt in i skorna innan man stoppar ner fötterna. 😀