Filosofiska funderingar

av

2.12 – Insändare

Följande text är min insändare i Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser.

Gammal + sjuk = Värdelös
Så länge vi är någorlunda friska och oavsett ålder klarar oss själva är samhället villigt att bistå. Men när vi passerat 80, är sjuka och både fysiskt och psykiskt nerbrutna, då är vi inget värda längre och har framför allt inget att säga till om. Åtminstone verkar det fungera så i Helsingfors.

VårdSen den 28 oktober har jag på nära håll bevittnat hur en åldring blir behandlad. Efter en och en halv månads sjukhusvistelse ansågs min mor kunna klara sig hemma med hemvårdens hjälp. Efter hand som cell­gifts­be­hand­lingarna har fortsatt, har hon mått allt sämre och blivit allt svagare. Idag är hon akut intagen för tredje gången.

Att hon själv känner att hon inte klarar sig hemma tar man ingen som helst hänsyn till. Rent medi­cinskt bedöms hon vara i till­räck­ligt gott skick. Förmodligen har sjukvården rätt i sin medicinska bedömning, men då frågar man sig varför det inte tas nån hänsyn till hennes psykiska skick och hennes egen bedöm­ning?

Hemvården upplever hon som i det närmaste obefintlig. Man kollar att hon lever två gånger om dagen, i övrigt får hon klara sig själv bäst hon kan. Vilket hon upplever att hon inte gör. Är det rätt att vi automatiskt skall anses vara värdelösa och omyndigförklarade för att vi är gamla, sjuka och svaga?

Situtationen för mig som anhörig är inte mycket bättre. Jag har ingen rätt att ta del av eventuell behandling eller medicinska åtgärder har jag blivit upplyst om när jag har försökt.

Det är förstås möjligt att det här fallet är ett undantag, men det gör inte saken bättre. Med tanke på kommande inbesparingar kan vi utgå från att det blir regel. Institutionsvården är för dyr, så vi ska ”vårdas” hemma, helst tills vi dör – gärna så snart som möjligt.

av

3.2 – Manligt

Om trenden håller i sig kan det sluta i en könsoperation.

Sen jag flyttade hem har inköpen av artiklar avsedda för män stadigt ökat. Se här:

SlutstadiumDeodorant för män
Ansiktsrengöring för män
Keps i herrmodell och ‑storlek
Herrväst
Tröja
Overall
Diverse par arbetshandskar
Snickarbyxa, sommar
Arbetsbyxa, vinter
Arbetsstövlar, vinter
Diverse verktyg & redskap, bl a skruvdragare, båg- och röjsåg, yxa, stege, snörakor, grep, spade, etc

Arbetshandskar, liksom verktyg och redskap, är i och för sig könlösa men används oftast av män så därför fick dom komma med på listan. Herrskjortor har jag använt redan i många år så det får väl räknas som inledning på mansprocessen.

Till följd av stigande ålder har dessutom östrogenhalten i kroppen minskat högst påtagligt, vilket innebär att testosteronet har eller snart har tagit över. Det syns redan nu i form av ökad kropps­behåring. Förhoppningsvis slipper jag be frissan klippa öron- och näshår men man vet ju aldrig. Ett undantag är skulten, där tycker jag hårväxten har blivit tunnare med åren.

Med risk för att bli lynchad av mina manliga vänner tycker jag mig också märka att svettlukten har ändrat till en starkare nyans som närmast påminner om lök som stått framme ett tag. Testos­te­ro­nets fel det också förmodar jag.

Att jag går som en karl och svär som en borstbindare gör inte saken bättre. 😀

av

Frihet

Frihet är att:

  • Slippa passa tider
  • Äta när jag är hungrig
  • Vila när jag är trött
  • Ge efter för impulser
  • Få göra vad jag vill, när jag vill
  • Slippa bli ifrågasatt
  • Få välja mina vänner
  • Omprioritera utan att behöva ta hänsyn
  • Ändra mig när som helst
  • Få välja TV-program utan diskussion
  • Kunna komma och gå som jag vill
  • Sova bort en hel dag
  • Slippa en hyresvärd
  • Slippa anpassa mig efter någon annan (än Mia)
  • Få tycka och tänka som jag vill
  • Strunta i att laga mat, diska och städa om jag inte känner för det
  • Tillbringa tid vid datorn utan att någon protesterar eller blir lidande
  • Slippa höra vad och hur jag borde göra
  • Umgås när jag känner för det
  • Strunta i hur jag är klädd eller hur jag ser ut
  • Få leva i ett fredligt land
  • Ha nära till skogen
  • Inte ha grannar vägg i vägg
  • Slippa engagera mig i barn och barnbarn
  • Få lyssna på tystnaden
  • Få bo nära naturen
  • Kunna gå ner till stranden och bada på sommaren
  • Få uppleva årstidsväxlingarna inpå knuten
  • Få stanna upp och njuta när och var som helst
  • Inte behöva be om lov
  • Slippa motivera och argumentera

Kort sagt:
Att få bo ensam med en katt i litet hus ute på landet med nära till skogen och sjön. Ett hjärt­innerligt tack till alla himmelska och jordiska makter som gjort det möjligt! 🙂

av

Beroende

Jag har konstaterat att jag är beroende. Hur jag än bär mig åt för att minska förbrukningen eller sluta helt, får jag ständiga återfall. Så har det pågått i många år.

Hyllan i frysen är fullsmockad men ändå köper jag mer nästan varje gång jag handlar trots att jag bestämmer mig för att låta bli. Hyllan i butiken frestar mig oavsett vad jag har beslutat, den drar i mig som en magnet. Att ”bara ta en titt” är förödande, då åker jag dit på direkten.

Kan det möjligen vara så att nån av ingredienserna är beroendeframkallande? Eller är det bara jag som har ”dålig karaktär”? Jag kanske lider av B-vitaminbrist?

Undrar om det fler än jag som lider av samma last? Finns det hjälp att få, typ AA?

Att gå in i ett bageri är en veritabel mardröm. Bara doften får saliven att rinna till, jag slukar sorti­men­tet med blicken och känner ett våldsamt ha-begär.

Min last leder ofta till att jag får gaser och/eller ont i magen och att vågen går åt fel håll. Jag är alltså en oförbätterlig ”brödoman” och ”smörgåsnisse”.

Jag behöver inte ens känna mig hungrig för att ta mig en smörgås och en måltid kan utan problem avslutas med en smörgås trots att jag är mätt. Det går förstås lika bra med en nybakt bulle eller två.

Kan nån vänlig själ upplysa mig om hur jag blir kvitt mitt beroende? 😀

av

Dödshjälp

Om nån hade frågat hur jag ställer mig till eutanasi tidigare idag, hade jag säkerligen sagt att jag är för. Efter kvällens film om Jack Kevorkians kamp för dödshjälp i USA har jag modererat min upp­fatt­ning.

Att ämnet är aktuellt i Finland visste jag inte förrän jag googlade och hittade en artikel i Vasabladet från 2010 med rubriken ”Finland diskuterar eutanasi i höst”. Jag visste inte heller att en majoritet av mina lands­män är för dödshjälp, vilket Dagens Nyheters e-upplaga skriver om den 31.7.2011.

Tillbaka till filmen. Jack Kevorkian hjälpte närmare 200 människor att begå självmord och blev åtalad vid flera tillfällen men frikändes eftersom medhjälp till självmord inte var olagligt i Michigan.

Så långt hade han min fulla sympati. Men då han tog steget över till aktiv dödshjälp reste sig nack­håren. Jag förstår hans motiv till att få ett sånt fall prövat i Högsta domstolen, men jag tog avstånd från agerandet.

När filmen var slut var jag säker på vad jag tyckte. Att själv bestämma om och när jag tar mitt liv är helt i sin ordning, men så snart en annan person orsakar dödsfallet ansåg jag det måste klassas som mord. I annat fall är risken för missbruk uppenbar.

Tydligen gör man en annan bedömning i tre länder inom EU – Holland, Belgien och Luxemburg. Sen kan man förstås diskutera var man drar gränsen mellan passiv och aktiv dödshjälp?

Frågan inställer sig också om det är hu­manare att låta en människa långsamt svälta ihjäl genom att sluta med näringstillförseln än att ge henne en spruta som släcker livet omedelbart? Om jag fick och hade förmågan att välja i det fallet skulle jag säkerligen välja det senare trots allt.

I princip är jag alltså mot aktiv dödshjälp. Å andra sidan har jag bara en princip – att inte ha några principer. Måtte sunt förnuft och medicinska fakta få råda om eller när den dagen kommer!

 

av

Åldringar som handelsvara?

Nya grepp
En artikel i ÅU den 21.10 med rubriken ”Vård i familj ny satsning inom äldreomsorg” fick mina nackhår att resa sig. Jag såg med fasa framför mig hur jag på ålderns höst blir inhyst i en skrubb hos en vilt främmande familj och satt i slavarbete. Och om värdfamiljen inte gillar mig kan dom dumpa mig och byta ut mig mot en annan åldring.

”Familjevård lämpar sig för äldre som inte längre klarar sig ensamma hemma, men som inte heller behöver ett effektiverat serviceboende” står det som förklaring till den nya vårdformen och i fakta­rutan läser jag: ” Vårdersättningen till familjen som tar emot en äldre människa i sitt hem är 1000‑1200 € per månad per klient. Ersättningarna för omkostnader, som mat och bostad, är omkring 550 € per månad.”

Det finns alltså ett pris på mitt huvud. Om en värdfamilj kan ta hand om ett halvdussin åldringar börjar ersättningen närma sig en årsinkomst. Vilken affärsidé! Mor eller far i familjen behöver inte längre jobba utanför hemmet.

Och ifall familjen tröttnar på mig eller är missnöjd med mig kan dom slänga ut mig och skaffa en ny åldring. Det lär inte råda nån brist på ”klienter”. Bara ordet klient får mig att må illa.

Idén är också att åldringen i famil­je­vård ”kan laga mat och delta i hushållsarbetet enligt förmåga.” Det är där slavarbetet kommer in. Så länge jag kan gå och stå, blir jag tvungen att passa ungar, gå ut med hunden, städa, diska, tvätta och laga mat åt familjen. I bästa fall får jag också mat.

När jag är klar med dagens arbete blir jag inlåst i den mörka skrubben som ska föreställa ”eget rum” och lyset släcks senast klockan 21. Ficklampa eller stearinljus får jag förstås inte ha på grund av s k säkerhets­skäl och mina personliga tillhörigheter är begränsade till en kam och en tvål.

Kommunen som ska övervaka värdfamiljen blir givetvis visade ett trivsamt litet rum när dom kommer på inspektion och jag visas upp i finaste klänningen med rouge på kinderna för att se välmående ut. Alla mina försök att beklaga mig hindras av att jag har fått en kraftig dos med lugnande medel.

Om jag inte var förvirrad eller dement när jag flyttade in, lär jag bli det på nolltid, vilket resulterar i att jag blir omyndigförklarad och fråntagen mina sista medborgerliga och mänskliga rättigheter i sam­hället.

”Det är en mycket mänsklig form av vård!” anser Kirsi Ollonqvist, medlem i planeringsgruppen för familjevård i Egentliga Finland. Det får stå för henne, mig övertygar hon inte.

Jag kan bara hoppas att jag dör hux flux i min egen säng på Udden innan jag ”kvalificerar mig” för familjevård!