Månad: maj 2015

av

3.5 – Fruktlöst och fruktbart

Jag har försökt bildsortera, letat efter stoppkod, stuvat palsternackor, haft besök och kört en Valborgsrepris.

Försökt bildsortera
Jag lever tyvärr inte som jag lär. På bildredigeringskurserna förordar jag att man sorterar sin bilder i motiv­‑/ämnes­ordning, men själv tillämpar jag kronologisk ordning, vilket är helt förkastligt.

EtiketterI morse fick jag för mig att jag skulle överge min befintliga ordning, men ångrade mig genast – jag har drygt 32.000 bilder i jpg-format och 1.000-tals i png-format! Om jag ska ändra lagrinsprincip får det bli från nästa år.

Utan att ”tagga” bilderna i Picasa, dvs förse dom med etiketter som kan användas som sökord, skulle jag aldrig ha en chans att hitta bilder jag söker. Om jag t ex söker ”blåsippor” får jag upp 82 bilder med det motivet. Sen gäller det förstås att komma i håg vilken etikett bilden har och att vara konsekvent.

Stoppkod
Finns det verkligen ingen vertikal tabulering i ordbehandlingsprogrammen längre? I en del program kallades det också stoppkod, men oavsett vilket begrepp jag söker efter i hjälpavsnitten kammar jag noll oavsett leverantör. Möjligen har funktionen fått ett snofsigare namn?

Så länge fältkoderna i Word var på svenska, syntes stoppkoden i dokumentet som ^C minns jag alldeles bestämt. Min kund från förra veckan skulle ha stor nytta av en sån i sin rapportmall konstaterade jag, men dess värre kan jag alltså inte hitta den.

PalsternackaStuvat palsternackor
Min kompis i Göteborg brukade servera stuvade palsternackor till stekt korv. Det var en helt ny rätt för mig, men jättegod tyckte jag. Sen jag flyttade hem har jag inte gjort nån stuvning, men igår blev det äntligen av. Som vanligt blev det till halva byn, men det kanske går att frysa en del?

Besök
Igår kväll hade jag besök av ”den unge gentlemannen”. Han fick te och skorpor i brist på annat tilltugg, men påstod att det hade räckt med bara te. Tur att det alltid finns skorpor, ost och marmelad. 🙂

Impregnering 2Repris på Valborg
Det var ju så roligt på Valborgsmäss så jag beslöt köra en repris idag. Skämt å sido, det var hög tid att stryka virket en andra gång eftersom konstruktören dyker upp till veckan om han inte ändrat sig. Skönt att stå ute med solen värmande i ryggen.

I och med att jag då också inventerade mitt målningslager visste jag att jag hade en påbörjad burk med träolja, så när jag ändå var i penseltagen strök jag staketet i bersån också. Golvet i bersån ska också åtgärdas så småningom, det är två år sen jag oljade det senast, men först ska det rengöras. Får se när jag blir inspirerad till det? 😉

av

1.5 – Sent och förgånget

Jag har blivit grundlurad, besökt hembygdsgården och botaniserat i gamla fotoalbum.

Grundlurad
Igår kväll hade jag turen att bli bjuden på middag hos herr och fru grannen. Mia föredrog att stanna inne när jag gick, men blev utsläppt efter ett par timmar.

Vid elva-snåret slog hon sig till ro i min famn så jag tog för givet att hon hade gjort kväll, men oj vad fel jag hade. En timme senare betedde hon sig som om hon var akut kiss- eller bajsnödig och såg ut som om hon letade efter kattsandsfatet i badrummet.

Mia gosarDå jag erbjöd henne det (det står ute i ve­ran­dan) bevärdigade hon det inte ens en blick utan gick raka spåret till ytterdörren. Tja, vad gör man… Jag släppte ut henne, men gick genast in och drog på mig en jacka för att kunna följa efter. Precis som om hon visste att jag tänkte följa med henne satt hon och väntade vid vinbärsbuskarna.

Sen sprang hon före och visade vägen. Hon rundade vedlidret och gick över till sommar­gran­nens, svängde ner mot sjön en bit och så försvann hon. Jag chansade på att hon hade sneddat över terrassen och mycket riktigt fick jag nästan genast syn på henne. Hon satt och kurade vid en stor buske.

Då gick det äntligen upp för mig att hon hade grundlurat mig. Hon ville bara ut och jaga i mån­skenet, nödig var hon då inte alls. Jag hörde ett svagt prassel från busken tidvis, så jag förstod att hon skulle bli sittande där ett tag.

Jag stod ändå kvar en stund och njöt av månskenet och vågskvalpet som hördes från stranden tills vinden började kännas kall. Sen talade jag om att jag tänkte gå hem tillbaka. ”Gå du bara” kan jag tänka mig att hon tänkte.

Det dröjde bara en knapp timme innan hon ville in igen, så framåt halv två kunde vi äntligen lägga oss för natten. Nästa gång ska jag inte vara lika lättlurad. Tror jag?

Dragegården

Besökt hembygdsgården
Från och med idag slipper jag skämmas. Jag har änt­li­gen besökt vår hembygdsgård, Dragegården.

Det var ju verkligen på tiden. Den byggdes 1970 läste jag mig till på infobladet som man fick ta åt sig och hembygdsföreningen grundades 1962.

Det var ett fint litet museum. Faktiskt påminde huset mig om Offerdals hembygdsgård. Byggstil, inredning och föremål avspeglar av allt att döma ungefär samma tidsperiod.

Och tänk att jag hade den fantastiska turen att vinna på två av lotterierna! Två batteridrivna ljus, en liten godisförpackning och en keps. Dom hemlagade munkarna, kaffet och mjödet satt också fint. 🙂

Besökarantalet kunde gott ha varit högre, men för min del passade folkmängden utmärkt. Många av dom som var där samtidigt var välbekanta så det kändes trivsamt.

FamiljefotoGamla fotoalbum
När jag kom hem letade jag efter ett gammalt foto som jag tänkte dela med mig av till FB-gruppen Vi som har rötterna i Dragsfjärd. De äldsta fotona i albumen är från 1900-talets början, så dom har några år på nacken.

Bland de nyare fotona råkade jag få syn på ett familjeporträtt där min fostermor (också kallad Uddmor på äldre dar) och fosterfar flankerar mig ute på trappan en solig sommardag. Jag kan tänka mig att jag är 3 eller 4 år på fotot så det är med andra ord taget i mitten av 1950-talet. Nuvarande Uddmor i miniformat. 🙂