Månad: september 2012

av

30.9 – Rafflande

Jag saknar en timmes sömn, har träffat en prins, fått nytt ansvar och blivit spionerad på.

Sömnbrist
Strax före tre i natt vaknade jag av ljudligt åsk­muller och kraftigt regn på taket. I samma ögonblick hoppade Mia ner från sängen, gick till dörren och jamade ömkligt så jag steg upp. Jag tog henne i famn, kände hur hon skakade och försökte lugna henne, men ut var det enda som gällde.

Väl ute på trappan var hon nöjd så jag gick in och drog ur alla kontakter eftersom jag hörde att åskan närmade sig. När jag gick ut tillbaka sa hon ”usch, vad kusligt, bra att du kom”. Enligt min sekund­räk­ning befann sig åskan som närmast på tre kilometers avstånd.

En timme senare kunde vi andas ut igen. Mia var fortfarande osäker på om det var tryggt att vistas inomhus, men accepterade efter ett par protester att ligga kvar i sängen. Tätt intill varandra somnade vi och vaknade fem timmar senare.

Möte med en prins
Vädret var finfint så efter att ha hängt ut tvätt på tork, tog jag i tu med att klippa ner dom vissna såpnejlikorna och riva bort ogräset. Plötsligt hoppade en liten groda fram.

Jag tycker inte att den liknar nån av våra vanliga grodor, men jag har ingen aning om vad den kan tänkas heta? Mia var lyckligtvis inte i närheten så den kunde söka sig till en lugnare plats utan att bli trakasserad.

Nytt ansvar
Jag fortsatte arbetet men blev avbruten en kort stund senare. Sommargrannen psykologens kompis, en av mina före detta skolkamrater förresten, kom gående och hejade. Nu var det dags för båtupp­tag­ning.

Vi pratade så länge att sommargrannen redan hade hunnit till stranden. Kompisen gick ner och jag sällade mig till sällskapet så snart jag hade dragit på mig stövlarna.

Efter lite trixande fick vi båten där vi ville ha den och satte oss i solskenet på bryggan en stund innan vi gick upp och fick oss nåt till livs.

Ansvaret vilar nu tungt på mina axlar att se till att båten ligger kvar över vintern och är i funktions­dugligt skick nästa sommar. 😀

Utsatt för spionage
Sent i eftermiddags flög en helikopter över sjön norrut. Jag antog att Fortum hade helg­tjänstgöring och tänkte inte mer på det förrän jag hörde den på nytt en stund senare.

Den närmade sig från nordväst och rundade Udden så lågt att jag tydligt kunde läsa registre­rings­num­ret LN-OSK och texten Nordlandsfly. Det var alltså ingen Fortum-helikopter utan en norsk maskin.

Oh, så exotiskt! Undrar varför den spionerade på mig? Tänk om jag är terroristmisstänkt? Eller var det kanske nån bekant som inte hittade lämplig landningsplats? 😀 Hm, jag lär inte få svar på mina frågor misstänker jag.

Jag googlade på skoj på registreringsnumret och hittade maskinen. Nordlandsfly AS har tydligen ytterligare två flygfarkoster. På sajten kunde man också ladda upp en bild, så jag delgav bolaget en bild på deras ”spionflyg”.

av

29.9 – Utedag

Det är höst på trappan, jag har fått en födelsedagspresent och gett mig in i en ny bransch.

Höst på trappan
Vid soluppgången hade jag redan varit i gång en timme – tack vare Mia förstås. Morgon­rod­na­den an­tydde att det kunde bli en solig dag, vilket det tidvis också blev. 14° och svag vind gjorde utevistelsen till en behaglig upp­le­vel­se.

Egentligen hade jag tänkt göra nåt helt annat, men hur det nu var satte jag i gång med att städa bort sommaren från trappan i stället. Sommarmattan är utbytt mot rusk­väders­matta och möbler och stols­dynor är nu i vinterförvar. Det tog mig i stort sett hela dan. Fråga mig inte hur jag bar mig åt att för­bruka så lång tid, för det vet jag inte?

Födelsedagspresent
Vid kaffetid dök sommargrannen psykologen upp. Innanför jackan hade hon ett paket som hon över­räckte med en kram och gratulerade i efterskott.

Innan jag öppnade paketet tog vi en titt på mina ”avverkningar”, gick ner till stranden, satt i bersån en kort stund och hann dricka te, respektive kaffe med Kerstins bakverk (se gårdagens inlägg) som tilltugg. Sen öppnade jag det mjuka paketet.

Det innehöll en grov handduk i hellinne och en tvål märkt Kärringtvål. Synnerligen lämpliga presenter till en kärring i min ålder. 🙂 Kortet med två glada tanter på isen före­ställ­de oss förklarade hon. Gulligt av henne. Nästa år är det hennes tur att fylla jämnt.

Ny bransch
Som så många andra här på ön, har jag gett mig in i båt­för­va­rings­branschen. För att inte konkurrera ut dom andra börjar jag lite försiktigt med sommargrannen psykologens roddbåt. 😀

Hennes strand är lika lättillgänglig som regnskogen i Amazonas så hon undrade om jag hade plats för båten i min strand? Vi konstaterade att det finns två tänkbara platser så i morgon kommer hon och en kompis med den. Bra att kunna vara till hjälp.

av

28.9 – Liv och pengar

Gårdagen innehöll en räddningsaktion och hjärtsnörp. Idag har jag köat med dom andra åldringarna och fått spargrisen inväxlad.

Snuttans fladdermus hösten 2009

Räddningsaktion
När jag gick ut och hämtade tidningen igår upptäckte jag ett litet pälsklätt knyte på skostället i veran­dan. Jag antog att det var ett mus- eller sorklik ända tills jag petade på det och konstaterade att det var en med­tagen men högröstad fladdermus. Förstås en som Mia hade fått tag i.

Stackars liten, eftersom den inte kan lyfta från marken hade den tillbringat hela natten i verandan. Jag hörde pipen på kvällen, men förutsatte att dom kom från näbbmusen som jag tidigare hade förpassat till ”krematoriet”.

Med varlig (handskbeklädd) hand lyfte jag upp den och fick höra lätet på nära håll. Trots att den är så liten har den ett imponerande garnityr. Så gott det gick undersökte jag hur skadad den var, men hittade inga blodspår så jag bedömde att den skulle klara sig. Den fick finna sig i att bli placerad i ögonhöjd på en gren i stora granen.

När jag kollade en stund senare var den borta så förhoppningsvis hade den satt sig i säkerhet och lever länge än.

Hjärtsnörp
Mia sov ända till kvart över sju, sen ville hon givetvis ut. För det mesta kommer hon in tillbaka inom en timme för att äta frukost. Men den regeln gällde inte igår.

Timmarna gick men ingen kisse syntes till trots att jag ropade på henne i flera omgångar. När klockan blev över tolv var jag som vanligt i upplösningstillstånd men försökte intala mig att hon skulle dyka upp så småningom om hon kunde och ville. Framför allt det senare.

Kvart i två kom hon – äntligen! Det var ju ingen idé att fråga var hon hade varit så länge men jag gjorde det ändå, samtidigt som jag berömde henne. Hon verkade trött och fjäskade inte alls som hon brukar så jag förstod att hon hade varit ute på ett påfrestande äventyr.

Så snart hon hade fått mat och blivit påtvingad ett antal pussar och kramar gick hon raka spåret ut. En kort stund satt hon på trappan och tvättade sig, sen var hon puts väck igen ett par timmar. Men det gjorde inget, nu visste jag ju att hon var välbehållen.

När ska jag vänja mig vid att vissa jaktturer tar mer än ett halvdussin timmar i anspråk?

Matkö
Idag köade jag hos ”Mat-Kerstin” igen tillsammans med dom andra åldringarna. 😀 Jag hade beställt två av veckans rätter den här gången. Redan då jag kom innanför ytterdörren insåg jag att jag skulle ha med mig annat än mat hem. Hela entrén doftade av nybakat bröd.

Mycket riktigt. Ner i påsen åkte också grahamssemlor, wienerbröd och en liten form med äppel­kaka. ”Då blir det nio euro” sa Kerstin glatt. Maten hade jag betalat redan förra veckan. Helt fantastiskt – hädanefter kommer jag inte ens att överväga att baka själv!

Spargrisen tömd
För ett par dar sen lämnade jag in innehållet i spar­­grisen till butiken i Kärra. Spargris är kanske att ta i, den består av en glasburk som har innehållit nåt gott som jag köpte hos Moose Garden i Östersund för mer än fem år sen. Burken har jag behållit som souvenir och använder alltså till myntförvaring.

Idag då var jag in och handlade lite småsaker frågade jag om hopräkningen var klar. Jag hade sorterat varje valör i en egen påse och summerat för att underlätta hopräkningen. Efter lite letande hittade butikskollegan påsen med mina påsar och överräckte den. Hon tog inget ansvar för innehållet i den påpekade hon.

Enligt mina uträkningar skulle burken innehålla 125,55 € och det var faktiskt samma belopp som låg i en av påsarna. För en gångs skull hade jag räknat rätt.

Det känns lustigt nog som ett kassatillskott fast jag har haft pengarna hela tiden? På nåt sätt har mynt inte samma värde som sedlar längre. Annat var det när man var barn – ju fler mynt desto rikare kände man sig.

av

26.9 – Släkt och miljö

Jag har gått ur fotoklubben, söker mina rötter och har erbjudit min hjälp.

Ajöss till fotoklubben
Igår meddelade jag fotoklubben att jag inte kommer att delta i fortsättningen. Jag upplever att utbytet inte är meningsfullt och lägger hellre min tid på annat.

Rötter
Jag har ägnat mig åt mina rötter ett par dar och dokumenterat dom förfäder jag känner till på mammas sida. Mormors mormor och morfar gifte sig 1869 och hade sex barn varav ett, Bertha Sofia, alltså var mormors mor. En av hennes bröder, Karl Anders, var för övrigt händige släktingens farfar. Så nu vet vi det. 🙂

Mormors far, Lennart Konstantin Eriksson (f 1880) härstammar också från Dragsfjärd men mer vet jag inte. Jag har kollat dom digitaliserade kyrkoböckerna men i den för födda i Dragsfjärd finns han inte, den sträcker sig bara till 1877.

Däremot tror jag mig ha hittat mormors mormor från Öfvre Ölmos Södergård(?) som föddes 5.9.1843. Siffrorna ovanför namnet är tydligen inte födelsedatum, men vad vet jag inte?

Att tyda vilka som var hennes föräldrar är däremot inte det lättaste! Mamma var kanske Hedda Stina Jakobsson och pappan hette förstås Daniel (möjligen Danielsson) eftersom mormors mormor hette Danielsdotter i efternamn. Men resten kan jag inte tyda. Möjligen om jag såg originalet.

Ideellt arbete
Idag på förmiddagen hade jag ett längre telefonsamtal med ordföranden i Daphnia Dragsfjärd rf/ry om sjön och dess hälsotillstånd, eller sjukdomstillstånd rättare sagt. Jag frågade också om den s k våt­marken i Söderby och blev upplyst om att den ligger högt upp på agendan.

Ordföranden bekräftade att den senaste åtgärden från kommunen är en varg och att föreningen nu jobbar på att få våtmarken att fungera som den ska. Men det kräver expertis och framför allt finansiering så det tar sin tid.

Som avslutning erbjöd jag översättnings- och datortjänster till föreningen, vilket togs emot med tack­samhet eftersom både ord­fö­ran­den och sekreteraren är finskspråkiga och har begränsade dator­kun­skaper. Det känns bra att kunna hjälpa till på nåt sätt. I annat fall kan jag bara med sorg i hjärtat se hur sjön långsamt dör om inte föreningen är engagerad och aktiv.

Att bli medlem i föreningen (10 €/år) borde vara en självklarhet för alla som vill att den ska finnas kvar, men det verkar som om det bara är fisk- och kräftplantering som intresserar. Att dom som tagit initiativ till grundandet av föreningen är inflyttade säger en hel del om oss dönickar som bor runt sjön. Fy skäms! 😦

av

24.9 – Frågor

Jag har lämnat support, besökt en ny nätbutik, besett våtmarker och undrar över ett datum.

Kundstöd
På förmiddagen ringde en kund. Han behövde assistans med ett filformat och sortering av en prislista. Inom 14 minuter fick han svar på sina frågor och var glad och nöjd när vi avslutade samtalet. Det kändes som en bra inledning på dagen.

Ny nätbutik
Hurraaa, Clas Ohlson har äntligen öppnat sin nätbutik! Och hör och häpna, det går att välja svenska som språk. Jag frågade redan för nåt år sen om dom inte skulle ha en, men fick svaret att det inte var aktuellt än på ett tag. Men nu så.

Den är snabb, överskådlig och lätt att hitta i, men det är en detalj som jag ogillar och har påpekat till kundtjänsten. Om man registrerar sig som företagskund får man inte välja leveranssätt, enda alterna­tivet är Företagsleverans à 19 €.

Jag har inget behov att få leverans till dörren. Så stora eller tunga grejer kommer jag knappast att handla. Brev eller bussgods räcker gott. Inom två dar lovar dom svar.

Våtmark
Igår frågade ”exbonuspappan” om jag inte kunde skriva nåt om den s k våtmarken i Söderby och föreslog att vi skulle ta en titt nån dag. Idag på eftermiddagen kom han och hämtade mig.

Jag kan ju bara instämma i hans undran över dom djupa dikena som tillkom i fjol och måste hålla med om att diken ohjälpligt innebär att man torrlägger marken runt om. Men varken han eller jag är nån expert, så det där får jag grotta mer i.

Innan vi åkte hem igen frågade han om jag ville se naturlig våtmark. Åkej tyckte jag. Färden bar av till Djupkärret, strax före Kasnäs vägskäl. Han undrade om jag hade varit där tidigare, men det hade jag givetvis inte.

Tyvärr hade skogsmaskinerna ställt till det som vanligt, men jag förstod vad han menade. Allt vatten från höjden rinner ner i en bäck som utmynnar i en sänka. Växtligheten i sänkan skilde sig mar­kant från den omgivande skogsmarken. En intressant jämförelse.

Mysko datum
29.7.1924 är ingraverat på silverteskedarna jag fick i ”för­skotts­arv” av mamma för ett par år sen. Initialerna är BL, vilket betyder att mormors mor, Bertha (se bild), antingen var omgift och hette Lindholm i efternamn eller så syftar L:et på hennes första mans förnamn, Lennart. Men datumet förstår jag inte?

Den 29.7 var hennes födelsedag och 1924 fyllde hon 44 år, så hon köpte eller fick skedarna till sin födelsedag. Eller möjligen gifte hon sig också det datumet?

Kyrkböckerna har förstås svar på frågan, men så himla viktigt är det ju inte. Det viktigaste är att ha ett minne av min mormors (och fostermors) mor. 🙂

av

23.9 – Hyfsat och ohyfsat

Jag har arbetat mig neråt, plommonen är mogna, Mia och jag har uppfört oss illa.

Några grenar
Till skillnad från folk i karriären arbetade jag mig neråt igår. Ju närmare stranden man kommer, desto mer finns det att röja. Tänk att ”kapa några grenar” kan vara så drygt… Kapandet går på några minu­ter, städningen tar flera timmar.

Jag började med det gamla äppelträdet nedanför eken. En del grenar stack ut så långt att dom var i vägen när jag klipper gräs. Nu skulle dom bort. Det blev två högar.

Nästa ”problembarn” var plommon­träden. Dels sprider dom sig ohämmat och dels är dom så höga att jag inte når plommonen. Också en hög.

I stranden har jag ondgjort mig över en sälgbuske som har tagit sig vissa friheter och lönnen som blir tätare för varje år. Nya högar.

Innan jag var klar med bortforslingen av högarna hade det gått drygt tre timmar och ”reserv­kom­post­högen” blev överfull. Men faktiskt blev det riktigt hyfsat. Ack hur länge.

Mogna plommon
Bondplommon finns det minimalt av i år jämfört med i fjol, men smaken är det inget fel på. Godast är dom färska tycker jag (Mia delar inte min uppfattning). Dom gula plommonen är däremot fler än vanligt – hela fyra stycken mot ett eller två tidigare år.

Dåligt uppförande
Idag firade herr grannen junior sin födelsedag. Jag hedrades med en personlig inbjudan för ett par dar sen.

Jag gjorde mitt bästa för att Mia skulle begripa att hon skulle stanna hemma, men när hon såg åt vilket håll jag gick, sprang hon i fatt mig och följde med. Inte ens regnet hindrade henne.

Eftersom hon inte fick följa med in, parkerade hon sig på terrassbordet som står under tak. Vips var Musse på plats för att försvara sitt tillfälliga revir. Födelsedagsbarnets syster och sambo var också på besök med sina två katter. Innan det hände nåt mer drastiskt blev Musse insläppt och höll koll på Mia genom fönstret.

Mimmi, den andra katten var kvar ute nånstans. Junior letade snart rätt på henne och räddade henne från Mias fientlighet. Stackars kisse, hon såg skrämd ut och var alldeles genomblöt. Jag skämdes å Mias vägnar men förstår att hon betraktar Musse och Mimmi som inkräktare.

Jag betedde mig nästan lika illa som Mia. Av nån konstig anledning lyckades jag bli sen till kaffe­ti­den, så bordet var redan fullt av kaffe‑ och tedrickare när jag kom. I stället för att gå och sätta mig på ledig plats, stod jag envist kvar vid kaffebordet ända tills värdinnan kände sig tvungen att avstå sin. Usch, vilket dåligt uppförande! Det får jag be om ursäkt för med det snaraste. 😦

av

21.9 – Katter och människor

Jag har blivit erbjuden en kattdam, haft kursstart, ådragit mig en fotbollsskada och haft välkommet besök.

Katterbjudande
I förrgår överlämnade brevbäraren min post personligen. Jag tog för givet att jag hade post som skulle kvitteras, men hon hade ett annat ärende.

Hon undrade om jag inte vill ha en katt till – en ettårig kattdam som heter Selma? Sen förklarade hon varför hon sökte nya katthem, främst till innekatterna. Läkaren har konstaterat att hon lider av allergi och har rekommenderat henne att göra sig av med dom. Usch vad tråkigt, både för henne och för katterna. 😦

Hon förklarade att hon inte vill lämna dom till vem som helst och tyckte att Selma skulle få det bra hos mig och Mia. I samma ögonblick kom Mia gående, så jag frågade henne om hon vill ha en kompis? Mjau svarade hon, vilket jag tolkade som ett nej och brevbäraren som ett ja (förstås).

Jag bad om betänketid ett par dar och har nu svarat att jag inte vill åta mig en kisse till. Det räcker gott att jag oroar mig för Mia, jag vill inte dubbla min oro. Dessutom undrar jag hur Mia skulle rea­ge­ra på att få konkurrens om revir och matte? Fast det kan man förstås inte veta förrän man prövat.

Kursstart
Höstens första kurs (Bildbehandling i Picasa) startade igår. En liten grupp damer infann sig, varav alla utom en är tidigare kursdeltagare så det kändes bekvämt.

Förkunskaperna är också ganska likartade, vilket underlättar genomgångarna. Det innebär att jag har fyra trevliga torsdagar att se fram mot. 🙂

Fotbollsskada
I eftermiddags beslöt jag göra en vända med röjsågen och inviga skyddshjälmen. Sågen startade snällt, men ”dog” innan jag hann börja röja. Hur jag än micklade med choken fick jag inte i gång den. Jag fick en flashback från pro­ble­men med den förra röjsågen och svor tyst för mig själv.

Sen kom jag på den ljusa idén att kolla hur mycket bränsle det fanns kvar i tanken. Den var inte snustorr, men bränslet var definitivt på upphällningen. Det förklarade ju saken. Utan bränsle är det förstås omöjligt att starta.

Efter påfyllning gick den i gång och uppförde sig oklanderligt tills jag tryckte på stopp-knappen. Det mesta av den frodiga växt­lig­heten ovanpå avloppstanken är därmed decimerad, liksom lupinslänten och ett par ställen till. Wow, vilken skillnad!

När jag hade röjt klart och satt på bettskyddet kände jag att det gjorde ont i mitt högra knä. Först trodde jag det kom sig av att jag hade gått i gummistövlar. Jo, jag får faktiskt ont i knäna av gummi­stövlar ibland, hur knäppt det än låter.

Efter en stunds tryckande och masserande lättade det. Under tiden kom jag på att smärtan nog sna­rare berodde på att jag hade svängt utåt med höger ben för att stötta röjsågen när jag föste undan kapat gräs. Ungefär som fotbollsspelare gör när dom stoppar eller sparkar bollen med insidan av foten. Den rörelsen ska jag försöka undvika i fortsättningen.

Besök
Som avslutning på dagen fick jag sällskap till kvällsteet. Under telefonsamtalet med den rara Troll­karlen tidigare idag kom vi under­fund med att det var länge sen vi sågs.

Det visade sig vara den 24 juli när jag kon­sul­terade kalendern i Outlook så det var ju faktiskt ett bra tag sen. Efter ett par muggar te och några skorpor var vi à-jour igen.