8.12 – Kyla och värme


Det är rojsigt före och jag har blivit varmt omfamnad.

Rojsigt före
(för rikssvenska läsare: moddigt väglag)
För ett kort ögonblick övervägde jag att klä mig i allväderskängor i eftermiddags, men fåfängan tog över. Det blev skinnstövletterna i stället. Det ångrade jag när jag klev ur Silverpilen 25 km senare. Parkeringarna utanför affärerna var täckta av blöt snömodd.

Genom byn och upp till Kärra var det blött vinterföre. Premiär för min del som inte flänger omkring på vägarna varje dag. Ju mer jag närmade mig Kimito, desto vitare blev landskapet och temperaturen sjönk från +2 till 0,5 grader. Tur att man inte bor så långt norrut. 😉

Varma möten
Jag tror det är två år sen jag senast besökte bildningsavdelningens lokaler. Jag visste inte riktigt i vilket rum rektorn satt, men hittade rätt genom att läsa dörrskyltarna.

Jag blev varmt välkomnad och serverad en mugg kaffe i väntan på övriga mötes­del­tagare. Inom två timmar hade vi klarat agendan, men innan jag gick behövde jag gå på toaletten. När jag kom ut därifrån, blev jag inropad i rummet intill.

Där stod kvinnan som hade modet att anställa mig som timlärare i skolan 2007 utan att ens ha träffat mig. En person som jag alltid blir glad över att träffa tack vare hennes positiva och energiska ut­strål­ning. Hon såg ut som om hon tänkte krama mig, men jag var osäker på om jag verkligen hade upp­fattat signalen rätt så jag stod kvar, beredd att sträcka fram handen.

Då steg hon fram och omfamnade mig med värme. Den kramen var lätt att ta emot och besvara. Vi pratades vid en kort stund om ”gångna tider” innan vi önskade varandra God Jul.

På väg tillbaka till rektorns rum passerade jag min förra chefs rum. Hon ropade glatt hej när jag gick förbi och reste sig från skrivbordet så då gick jag in och fick en kram till. Också en person jag gillar skarpt.

Jag kan förresten inte komma på nån jag ogillar eller avskyr? En del människor känner jag distans till men jag ogillar dom inte för det. Enligt min övertygelse är vi ju aspekter av varandra så det finns ingen anledning att ogilla – än mindre fördöma.