”Rimfrostade grönsaker” 😀
Månad: november 2011
10.11 – Mental och kroppslig föda
Jag vet hur man känner igen en stadsbo, har fått en ny kund, har handlat i blindo och ätit indianmat.
Kännetecken för stadsbor
Av klädseln att döma verkar många stadsbor tro att det alltid är kallt och högvatten ute på landet. Långskaftade gummistövlar och bylsig ylletröja är standardklädsel. Eller klär dom sig möjligen likadant i stan?
Det är så klart praktisk klädsel om man jobbar utomhus, men om man åker ”på byn” behöver man väl inte den utstyrseln annat än om det stormar och hällregnar?
Jag är nog lite småaktig. Folk måste ju få klä sig som dom vill. Men mönstret finns där och återkommer har jag märkt.
Ny kund
I eftermidddags styrde jag kosan mot Västanfjärd och Villa Felix. Den ena delägaren och jag hade via mejl kommit överens om att jag skulle dyka upp klockan tre för att hon skulle få välja vykortsmotiv.
Ingen syntes till i receptionen när jag kom in så jag övervägde att ringa på betjäningsklockan, men passade i stället på att klä av mig kappan så länge. Strax efteråt öppnades dörren till ett av rummen och tre damer uppenbarade sig. Damen som gick främst log och nickade så jag tog för givet att hon trodde att jag tillhörde personalen. Jag log lite avmätt tillbaka.
Bland de tre damerna fanns en av mina kursdeltagare som hejade ögonblicket senare. Det är helt och hållet hennes förtjänst att Villa Felix ville bli ny kund. Hon är nämligen anställd där och hade visat vykorten som hon har köpt av mig, vilket alltså ledde till att jag nu stod där jag stod.
En lång, ung dam med mörklockigt hår sträckte därefter fram handen och presenterade sig som den person jag har kommunicerat med. Äntligen visste jag vem det var jag skulle träffa.
I blindo
På hemvägen svängde jag in till butiken. Just nu är det extrapris kattmat. Nåt annat behövde jag inte. Trodde jag.
Det slog mig medan jag botaniserade i hyllorna att tiderna sannerligen har förändrats. Pesto, marinerad vitlök och couscous fanns minsann inte i bybutiken på mosters tid. Dillköttet hade däremot försvunnit ur konservsortimentet.
Min stora shoppingkasse var mer än halvfull när jag var klar. Att handla ”i blindo” utan inköpslista är förkastligt. Dessutom var jag hungrig, vilket är förödande – då åker allt möjligt ätbart ner i varukorgen. Och halvvägs hemma kom jag på att jag hade glömt att köpa kattmaten! 😦
Indianmat
Bland inköpen låg en förpackning qinoa, en av indianernas favoriter. Det var länge sen jag åt det senast och tyckte det kunde vara gott som omväxling. Eller gott förresten, det smakar inte speciellt mycket, men är klart nyttigare än potatis, pasta eller ris om man får tro dom som säljer det.
Som sällskap till qinoan återupplivade jag rester av en kycklinggryta och lät mig väl smaka. Hunger är onekligen den bästa kryddan.
9.11 – Fördelen med äldre kvinnor
Senast jag städade i datorn hittade jag det här småroliga dokumentet:
18 fördelar med äldre kvinnor:
1. En äldre kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar dej minst tolv öl, medan en äldre kvinna vill ligga med dej efter en kopp örtté och en mazarin.
2. Äldre kvinnor har bra jobb och pensionsförsäkringar.
3. En äldre kvinna kommer aldrig att anklaga dej för att du ”utnyttjar henne”. Hon utnyttjar dej!
4. En äldre kvinna väcker dej inte klockan två på natten och frågar efter din åsikt. Hon litar tillräckligt mycket på sitt eget omdöme för att ge fan i vad du tycker.
5. En äldre kvinna har alltid en kondom i handväskan. Yngre kvinnor hoppas att du har en i plånboken för det är ju så pinsamt att köpa dem.
6. Ju äldre en kvinna blir, desto större sexdrift får hon. Ju äldre en man blir, desto mindre sexdrift… Då är det ju naturligt att äldre kvinnor går ut med yngre män och yngre kvinnor går ut med gamla gubbar!
7. Du behöver inte betala taxin åt en äldre kvinna. Äldre kvinnor kan springa snabbare och promenera längre eftersom de har så bekväma skor eller så betalar de taxin själva.
8. Man kan ha ”one-night-stands” med en äldre kvinna. En äldre kvinna är redan involverad med någon, så du behöver inte gå runt och ha ångest för att du måste inleda ett djupare förhållande. Det sista hon vill ha i livet är ännu en klängig, gnällig och beroende man.
9. Äldre kvinnor är mer ärliga. En äldre kvinna kommer att säga till dej att du är ett svin om du beter dej som ett. En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut med henne för att hon sagt fel saker.
10. Äldre kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen. De har egna vänner och intressen.
11. En äldre kvinna kommer när hon vill. Du behöver inte fundera över huruvida du tillfredställer henne eller inte eftersom hon garanterat klarar av den saken med eller utan din hjälp.
12. Äldre kvinnor gör slag i saken. En äldre kvinna lyfter luren och frågar om du vill gå ut, yngre kvinnor sitter vid telefonen och väntar på att du skall ringa.
13. Äldre kvinnor kan laga fantastiska maträtter av riktiga råvaror. Yngre kvinnor kan ringa Pizzerian och du får gå och hämta.
14. Äldre kvinnor är ”synska”. Du hinner aldrig bekänna att du har prasslat, de vet redan om det på något underligt sätt.
15. Äldre kvinnor har ofta en intressant kollektion underkläder som dom har fått av olika beundrare genom tiderna. Yngre kvinnor har ofta inga underkläder alls och ser till att du praktiskt taget aldrig får den där stripteasen du vill ha.
16. Äldre kvinnor vet vad knipövningar är och har dessutom lärt sig använda dem vid rätt tillfälle.
17. Äldre kvinnor är erfarna. Dom vet att efter tolv bärs kan det finnas vissa svårigheter att få upp den. Yngre kvinnor behöver lite tid att greppa detta faktum och du får ägna resten av natten åt att massera hennes ego med kärleksförklaringar.
18. Äldre kvinnor kommer aldrig att anklaga dej för att stjäla de bästa åren av hennes liv. De har någon annan redan snott.
Dödshjälp
Om nån hade frågat hur jag ställer mig till eutanasi tidigare idag, hade jag säkerligen sagt att jag är för. Efter kvällens film om Jack Kevorkians kamp för dödshjälp i USA har jag modererat min uppfattning.
Att ämnet är aktuellt i Finland visste jag inte förrän jag googlade och hittade en artikel i Vasabladet från 2010 med rubriken ”Finland diskuterar eutanasi i höst”. Jag visste inte heller att en majoritet av mina landsmän är för dödshjälp, vilket Dagens Nyheters e-upplaga skriver om den 31.7.2011.
Tillbaka till filmen. Jack Kevorkian hjälpte närmare 200 människor att begå självmord och blev åtalad vid flera tillfällen men frikändes eftersom medhjälp till självmord inte var olagligt i Michigan.
Så långt hade han min fulla sympati. Men då han tog steget över till aktiv dödshjälp reste sig nackhåren. Jag förstår hans motiv till att få ett sånt fall prövat i Högsta domstolen, men jag tog avstånd från agerandet.
När filmen var slut var jag säker på vad jag tyckte. Att själv bestämma om och när jag tar mitt liv är helt i sin ordning, men så snart en annan person orsakar dödsfallet ansåg jag det måste klassas som mord. I annat fall är risken för missbruk uppenbar.
Tydligen gör man en annan bedömning i tre länder inom EU – Holland, Belgien och Luxemburg. Sen kan man förstås diskutera var man drar gränsen mellan passiv och aktiv dödshjälp?
Frågan inställer sig också om det är humanare att låta en människa långsamt svälta ihjäl genom att sluta med näringstillförseln än att ge henne en spruta som släcker livet omedelbart? Om jag fick och hade förmågan att välja i det fallet skulle jag säkerligen välja det senare trots allt.
I princip är jag alltså mot aktiv dödshjälp. Å andra sidan har jag bara en princip – att inte ha några principer. Måtte sunt förnuft och medicinska fakta få råda om eller när den dagen kommer!
7.11 – Stryktåligt
Jag är beredd på kyla och julfirande. Mia mår bra igen och har bekantat sig med strykjärnet.
Beredd på kyla
Jag skyllde på duggregnet för att slippa gå ut och kratta. Däremot kände jag för att stå inne och stryka. Det var uppenbarligen ett tag sen sist att döma av dammlagret på benen till strykbrädan.
Efter att ha strukit två par långbyxor tog jag i tu med flanellskjortorna. Finns det nåt härligare material än flanell när det är kallt? Bortsett från ylle förstås. En fleeceskjorta fick sig också en omgång. Det låter kanske konstigt att stryka fleece, men ytan blir som ny om man har lagom värme.
Klar för julfint
När jag hade avverkat en bomullsblus och en skjorta (jag föredrar herrskjortor) kom jag på att jag kanske borde stryka smådukar. Högen minskade inte speciellt mycket, men fyra är i alla fall klara att använda. Sen fick jag syn på juldukarna.
I fjol tror jag att det räckte med en enda julduk eftersom Mia och jag firade jul ”på tumis” och jag inte kände för nåt julpyntande. I år blir det annorlunda. Mamma firar julen hos oss så jag har anledning att göra lite julfint. Det kan man förstås också göra om man firar jul ensam, men motivationsfaktorn är klart lägre.
Det visade sig att tio juldukar var ostrukna. Den största lämnade jag till sist. Mest för att jag var osäker på om det alls var värt att stryka den. Den är alldeles svartflammig.
Personalen som sköter tvätten på Udden tvättade och torkade den julröda duken tillsammans med svarta plagg, vilket alltså fick sorgflammiga konsekvenser. Men den går nog att använda trots allt bedömde jag när den var struken.
Återställd
Dom senaste dagarna har Mia haft feber. Nos och tassar har känts varma och hon har druckit ovanligt mycket. Hon har också föredragit att stanna inne och vila mer än vanligt. Igår kväll var hon dessutom lös i magen konstaterade jag när hon kom in och hade bajs kvar i pälsen.
Senare på kvällen morrade hon svagt när jag strök henne över magen och en stund senare flyttade hon ner på golvet där hon kurade i hop sig på alla fyra. Så låg hon resten av kvällen och spann inte som hon brukar då jag kelade med henne. Däremot var nosen kall igen.
Vid läggdags, framåt halv tolv, piggnade hon till och när jag fyllde på torrfoder kände hon för att äta. Idag har hon visserligen varit mest inomhus, men det berodde säkerligen på det gråa och fuktiga vädret.
En huvudlös skogsmus och en död näbbmus i verandan vittnar om att hon är lika pigg som vanligt på att jaga. Hon dricker och äter också som hon brukar så jag bedömer att hon har tillfrisknat från vad-det-nu-var hon led av. Skönt det då, det är tråkigt att se att hon inte mår bra.
Ny bekantskap
Mia har förvisso sett mig stryka tidigare, men idag bestämde hon sig för att ta en närmare titt på den konstiga tingesten som fräser och sprutar vattenånga.
Jag såg att hon satt på pallen vid spisen och spanade, men hade inte förväntat mig att plötsligt se två tassar med utspärrade klor hugga tag i strykbrädan. Eller i fleeceskjortan närmare bestämt.
Väl uppe undersökte hon både strykbräda och strykjärn. Hettan från strykjärnet avskräckte henne från att vara alltför närgången men nu ville hon se hur det gick till att stryka. Hon la sig i ena änden och såg intresserat på när jag strök.
Då jag ställde ifrån mig strykjärnet pyste det ut ånga men det bekom henne inte fastän hon bara vara tio centimeter ifrån. En stryktålig kisse med andra ord. 😀
6.11 – I stället för att fira*
Jag har fel TV-program, har ”garnerat” entrén, fixat handtaget, hittat en sommartröja, en klädd galge och har haft tvättdag. Mia har som vanligt varit hjälpsam.
Fel programtablå
I två dagar har jag undrat varför TV-programmet inte stämmer överens med TV-tidningens tablå. Igår kom jag på orsaken. Jag har köpt TV-bilagan för förra veckan.
Ändå kollade jag i butiken att datumet stämde innan jag köpte den. Hur är man funtad då? 😦 Vilken himla tur att telvis.fi finns att tillgå!
Jullikt
Dom första julkatalogerna kom redan i slutet av oktober så idag tyckte jag att jag gott kunde sätta upp ljusslingan ovanför trappan. I regel kommer den upp först till Första advent, men då brukar det vara så kallt att fingrarna bli stelfrusna när jag ska pilla med den. I fjol hade vi -16 grader den söndagen.
Enkel reparation
Idag, äntligen, fixade jag handtaget till diskbänksskåpet. Jag har en känsla av att jag redan för ett par veckor sen skrev att det skulle bli helgens sysselsättning. Jag menade givetvis just den här helgen. 😉
Felet var enkelt att avhjälpa när jag väl hade lagt mig på golvet och kilat fast handtaget till ficklampan i bakbordet så jag såg vad jag gjorde. Fast det gjorde jag bara en kort stund åt gången. Mia låg på diskbänken och tyckte det var roligt att putta på ficklampan så den svängde hit och dit.
Sommartröja på villovägar
Hela sommaren och hösten har jag undrat vart min svarta sommartröja har tagit vägen. Idag hittade jag den.
Efter en snabblunch bestående av uppvärmt kaffe och en ostmacka tog jag i tu med garderobsbyte. Alla sommarkläder skulle upp på vinden som vanligt och vinterkläderna ner. Fem tur-returresor senare var klädbytet genomfört. I sista högen med mina varmaste vintertröjor hittade jag sommartröjan. Undrar vem som har varit fiffig nog att hänga den under en vintertröja?
Klädd galge
På tal om att hänga hittade jag en urgammal kläd(d)galge som moster säkerligen har dekorerat med silkegarn i olika färger. I vardera änden sitter virkade ”mössor” i avvikande färg. Tänk vilket tidsödande jobb bara för att pryda en galge! Ingen skulle väl komma på att göra nåt sånt nu förtiden?
Jag kommer i håg att jag också har sett en variant med tygöverdrag som var prydligt rynkat i överkanten. Om jag var händig skulle jag mycket väl kunna tänka mig att dekorera galgar och sälja som presentartiklar. Det förutsätter givetvis att det går att få tag på gammaldags trägalgar, vilket inte är så självklart.
Tvättdag
Så snart Mia hörde att tvättmaskinen var i gång kom hon inspringande i badrummet Det är alltid lika roligt att höra, se och ta på vattenskvätten som kommer ut ur maskinen innan den börjar fylla på med nytt.
Efter det bestämde hon sig för att studera min morgontoalett. För att ha bättre uppsikt hoppade hon upp på smutstvättkorgen och la sig till rätta medan hon uppmärksamt iakttog mina förehavanden.
Ett metalliskt ”klonkande” från tvättmaskinen fick henne abrupt att byta intressefokus. Ett par långbyxor hade ett tungt metallspänne som slog mot trumman. Det metalliska ljudet och porlet av vattenpåfyllningen fick henne att ägna sig åt tvättmaskinen en stund innan hon vände blicken tillbaka till mina tvättrutiner.
Det skulle ju vara intressant att veta vad som rör sig i hennes lilla hjärna vid dylika tillfällen?
*Idag är det Svenska dagen och Gustav Adolfsdagen i fall det undgått någon.
5.11 – Alla helgons dag
I förrgår kände jag mig hedrad, igår begagnade jag förskottsarvet och idag har jag hedrat de avlidna genom att putsa fönster och bjuda på kaffe.
Hedrande
I torsdags kväll kände jag mig hedrad. Kommunhuset i Dalsbruk var upplyst till min ära. När jag steg ur Silverpilen kom jag dessutom på att det var jag som var kvällens programpunkt. Det fick mig att känna mig extra viktig. 😀
Kvällens presentation skulle ge svar på frågan ”Vad är Facebook?”. När jag bad om svaret en timme senare var det en herre i sällskapet som uttryckte sig kort och koncist: ”Råddigt!”. Precis som i Kimito en vecka tidigare kom åhörarna fram till att det nog är mycket trevligare att umgås ansikte mot ansikte. Jag instämmer till fullo.
Praktiskt förskottsarv
I somras (tror jag det var?) frågade mamma om jag ville ha mormors och morfars soppslev i silver. Det ville jag gärna. Dels för att jag saknar en ”finslev” och dels för att den har tillhört nära släktingar.
Igår fick jag anledning att använda den. Herr och fru grannen plus junior var inbjudna på snålsoppa. För att kompensera den ytterst enkla rätten dukade jag med finaste porslinet, silversleven och handmålade vinglas. Det gjorde succé – gästerna tyckte soppan var god.
Alla helgons dag
Ingen av de avlidna i min släkt- eller bekantskapskrets är helgonförklarade, så jag tog mig friheten att putsa ena sovrumsfönstret idag trots att det var helgdag. Det var för all del ett plötsligt infall jag fick och med tanke på hur sällan just den här typen av infall anfaller skred jag omedelbums till verket.
Mia ”hjälpte till” som vanligt. Hon hoppade upp på sängen, klev via nattduksbordet upp på fönsterposten och klämde in sig mellan ytter-och innerfönstret så att hon var i vägen för mig. Men det gjorde förstås inget, jag hade ju inget beting.
När jag öppnade ytterrutan tyckte hon det var lämpligt att hoppa ut, gjorde en kort sväng och ville sen in tillbaka. Nu var hon nöjd med sina påhitt. Hon la sig till rätta på sängen, putsade sig som vanligt och somnade en kort stund senare.
På mindre än en halvtimme var jag klar. Innan jag hade hunnit städa bort tvättfaten knackade det på dörren. Bonuspappan var ut på promenad. ”Jag tänkt int kom hit” sa han när vi hade hälsat. ”Jasså?” undrade jag. Han förklarade att han hade tänkt vända vid sommargrannen psykologens hus men hade trots allt beslutat gå lite längre. Det var jag glad för.
Efter lite trugande fick jag bjuda honom på eftermiddagskaffe medan vi fortsatte prata. Ingen av oss visste för all del nåt nytt, men vi hittade ändå samtalsämnen i en timme. Sen ville han gå ”innan det blir mörkt”.
Efter det fortsatte rengöringsivern. Jag städade bort tvättfaten och diskade. Mia såg till att köksbordet blev rengjort. Fru grannens blombukett lockade hennes nyfikenhet, vilket fick vasen att stjälpa och vattnet att rinna ut över bordet. ”Neej Mia, vad gör du?” gastade jag i högan sky.
Innan jag hann fram med disktrasan hade hon börjat slicka i sig vattnet, precis som om hon insåg att hon borde hjälpa till att städa upp efter sig. Förstås var hon bara törstig, men jag uppskattade hennes insats.
En lite annorlunda helgdag. 🙂
Dagens citat
”Rynkor ska bara visa var ett leende har suttit.”
Mark Twain
Fördomar?
httpv://youtu.be/RS3iB47nQ6E
2.11 – Slut i huv’et
Jag är helt slut i huv’et efter dagens kurs. Men jag är i gott sällskap. En viss premiärminister i södra Europa verkar ha råkat ut för samma dilemma.
Att hålla kurs på/för tre olika operativsystem är klart påfrestande. En av deltagarna hade dessutom stora problem med Internet-förbindelsen, vilket krävde en extra insats och en annan deltagare ville absolut inte använda samma webbläsare som övriga i gruppen. Den röda tråden i undervisningen var säkert så gott som osynlig till slut.
Dagen har också i övrigt känts allmänt tjorvig. Det kanske beror på dom tidiga morgnarna? Min hjärna är inte anpassad till väckning i ottan.
”Mañana será otro dia” (i morgon är en ny dag) säger dom i Spanien. Tur det då. Den här vill jag inte ha i repris.
Uddmors betraktelser 