Månad: november 2011

av

21.11 – Dyr dag

Alla dagar är dyrbara, den här var bara dyr.

Idag hade jag svårt att motivera mig att gå upp överhuvudtaget, men när jag äntligen kom till skott och började jobba slutade skrivaren fungera. Pappersmatningen la av helt plötsligt.

Optimist som jag är, öppnade jag locket på baksidan och rengjorde gummirullarna som ska ta tag i pappret, men dess värre var felet inte så enkelt. Som för att strö salt i såren läckte det ut svart bläck när jag flyttade på skrivaren.

Jag har älskat min HP Photosmart 3210 All-in-One högt och innerligt sen jag köpte den 2006 och den har fungerat prickfritt i alla dessa år, men nu är det dags att skiljas. För priset av en timmes felsökning har jag en halv ny skrivare och om det alls finns reservdelar att få tag på längre kostar dom en halv skrivare till. Precis som vanligt med andra ord. Det blir billigare att köpa nytt.

Först var jag inne på en nyare modell av samma fabrikat, men kunde ändå inte använda befintliga färgpatroner så jag valde att byta tillverkare. Efter att ha kollat runt i test­resultaten blev valet en Canon Pixma i stället.

Också det en multifunktionsskrivare som har fått extra bra betyg för foto­ut­skrif­ter. På torsdag hämtar jag den och hoppas jag blir lika nöjd med den som med HPn.

 

av

20.11 – Utomhusnöje och innejobb

Det är kyligt på Udden, min fläkt har lagt av och programmen som väntade är äntligen installerade. Mia är godis­knarkare.

Minusgrader
Dom senaste tolv timmarna har vi haft minus­grader på Udden. Klockan 17.10 stod termo­me­tern på ‑3,4.

Det är första gången i höst som tem­pera­tu­ren har legat under noll en hel dag. Morgonrocken kompletterades därför med kappa och silkesvantar när jag skulle ut och plåta idag.

Rimfrost är nåt av det vackraste jag vet. Allting ser ut som om man doppat det i socker (eller salt) och vissa detaljer framträder på ett helt nytt sätt tack vare frostkanterna. Solen som tittade fram tidvis fick hela tomten att gnistra och glittra. Naturens underverk.

Slutfläktat
För att jaga ner värmen från taket tänkte jag starta fläkten i eftermiddags. Det lyckades inte alls. För att kolla om felet satt i dimmern anslöt jag fläkten direkt till eluttaget och slog på den. I nån sekund gick den runt, sen sa det pang medan gnistorna flög och en liten ljusblå rökslinga steg upp som lämnade efter sig en lukt av upphettad plast.

Så bra var den. Garantin har givetvis gått ut. Om jag minns rätt köpte jag den på Clas Ohlson i fjol eller kanske redan året innan? Kvittot har jag dessutom slängt eller slarvat bort så jag kan ändå inte byta den.

Datorunderhåll
Eftermiddagen har gått i datorunderhållets tecken. Först F-Secures Health Check på den stationära datorn. Efter två Flash-uppdateringar blev den friskförklarad.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag köpa en säkerhetskopia på CD av min Microsoft Office 2007-licens och fick skivan redan för ett par veckor sen. Sen ett par timmar är den installerad på min gamla bärbara dator igen och därefter installerade jag SP3 (Service Pack 3).

Photoshop Elements 10 har också legat och väntat ett tag, men nu är den klar att använda på den stationära datorn. I en del fall räcker Picasa inte till så jag ser fram mot att få rätta till mina foto­grodor i PSE i stället.

Godisknarkare
Det som började som belöning för att Mia var duktig har nu spårat ur fullständigt. Jag börjar tro att det finns nåt be­roende­fram­kallande ämne i hennes kattgodis… Ibland går hon ut och in flera gånger i följd bara för att bli ”belönad”. Om jag säger nej, tittar hon förebrående på mig, alternativt fjäskar för att jag ska ändra mig.

Det gäller också att vara försiktig med beröm. Så snart hon hör ordet duktig hoppar hon upp på bänken under skåpet där hon vet att godiset finns och stryker sig mot skåpdörren. Hon har dessutom kommit på att jag öppnar skåpet när jag kokar kaffe eller brygger te och chansar ofta på att jag ska vara medgörlig också dom gångerna.

I vissa fall är husdjur väldigt lättlärda. 😀

 

 

av

19.11 – Sevärt och osett

Silverpilen ser ut som ny, videoinspelningen är avslutad och jag saknar TV-serier.

Premiärbesök
Igår hade jag tid hos Dalsbruks biltvätt kl 13.00. Det är minst ett par år sen jag lät tvätta Silverpilen senast och konstaterade i vintras att det vore en fördel att ha ren bil under snö och is.

Efter att förgäves ha försökt hitta en inkörsport i det stora grå huset vid vägen (posthuset), förstod jag att jag var på fel ställe och körde vidare tills jag hittade ett hus med rätt skylt.

Jag hann inte ens kliva ur förrän porten öppnades och jag blev välkomnad av damen som skulle ta hand om min ögonsten. Biltvätten skulle ta mellan tre kvart och en timme i anspråk fick jag besked om och blev erbjuden kaffe under väntetiden.

Jag valde att slå en signal till Trollkarlen och bjuda in mig där i stället. Jag var välkommen och fick genast frågan ”ska jag hämta dig?” men föredrog att ta en rask promenad i snålblåsten.

Jag ångrade att jag inte hade klätt mig i stövlar (utan bylsig tröja! :D). Då kunde jag ha genat genom skogsbrynet. Fast då hade jag väl tappat bort mig tänkte jag för mig själv medan jag gick längs stora vägen.

Däremot tackade jag ja till skjuts tillbaka. Silverpilen sken lång väg där den stod i tvätthallen. Dumt nog hade jag glömt att lämna i från mig nycklarna så den gick inte att köra ut. Det första jag gjorde var att kolla om trösklarna också var rena. Det blir dom aldrig i en automattvätt, men den här gången var dom det så jag drog förnöjt upp plånboken. 25 € var nöjet värt tycker jag. Silverpilen instämmer.

Ofilmad
Vår mystiska matgäst är fortfarande ofilmad. Jag riggade visserligen upp webbkameran i förrgår kväll men ingen hade rört sig på trappan och matskålen var orörd vid midnatt så jag la ner projektet.

För att inte göra Mia frustrerad låter jag bli att ställa fram mat i fortsättningen. I förrgår morse väste hon när hon gick ut och kände lukten av inkräktaren. Det här är ju hennes revir och det ska hon inte behöva dela med nån har jag beslutat.

NCIS-posterSluttittat
Jag har fått flera TV-lediga kvällar per vecka. Dom tre serier jag har följt har ersatts av andra som jag dissar*. NCIS följer jag fortfarande även om det är avsnitt från en tidi­ga­re sä­song.

Den logiken fattar jag inte för övrigt? Varför visar man en serie fram till ett visst (spännande) avsnitt och börjar där­efter visa gamla avsnitt på nytt? Finns det ingen fortsättning eller har TV-kanalen inte köpt in resten?

Här kan man se NCIS IRL (In Real Life):
http://www.ncis.navy.mil/Pages/publicdefault.aspx

 

*http://www.folkmun.se/definition/dissa

 

av

18.11 – Giftfritt?

”Allt som jag verkligen tycker om är antingen olagligt, omoraliskt eller fettbildande” har Alexander Woollcott sagt. Numera kan man parafrasera citatet till: ”Allt som jag gillar att äta är antingen bestrålat, förgiftat eller oetiskt producerat.”

Jag börjar ångra min prenumeration på Testfaktas nyhetsbrev. Det väller in rapporter om allt som är farligt – allt från barnleksaker till födoämnen. Här är några axplock ur ”gifthögen”:

Förbjudet gift i basmatiris

Farliga gifter i vanlig matfisk

Förpackningar som läcker perfluorerade ämnen

Testresultaten avser för all del Sverige, men jag hyser inga som helst illusioner om att vi är befriade i det här landet. Att jag äter mycket onyttigt är en sak, men att jag får i mig skadligare ämnen då jag försöker äta nyttigt är helt horribelt.

Produktionen av kycklingkött får mig att må illa, fisk, frukt och grönsaker är bemängda med gifter, köttproduktionen är miljöbelastande och köttet innehåller medicinrester. Så vad ska jag då äta?

Ekologiskt odlat och producerat är det närmaste jag kan komma ”rena” livsmedel. Men eko­lo­giska grödor växer väl utomhus? Alla miljögifter som sprids med vinden eller faller ner på marken med regnet får jag ju i så fall ändå i mig. Det samma gäller svamp och bär jag plockar i skogen.

Den hemska sanningen är att vi har lyckats förgifta hela vår miljö – och fortsätter med det i rasande fart. Vatten, luft och jord är redan mättade med alla farliga ämnen vi släppt ut eller grävt ner, men det hindrar oss tydligen inte.

Jag kan bara tacka min smala lycka för att jag inte har några barn och för att min kropp för­hopp­nings­vis kommer att ha lämna jordelivet innan livsmiljön blir omöjlig för oss att leva i. Men det förhindrar inte att jag känner djup sorg och bestörtning över vårt kortsiktiga och inskränkta agerande fram till dess.

Stackars Gaia!

 

av

Gammalt och nytt

Klädnypor
För en tid sen började jag fundera på vem som uppfann klädnypan och när? Jag skickade frågan till Illustrerad Vetenskap, men har än så länge inte sett nåt svar. Svaret hittade jag i stället i Ny Teknik som för en vecka sen hade en artikel om okända uppfinnare av vardagsprylar.

På första sidan hittade jag klädnypans uppfinnare, David M Smith och årtalet 1853. Klädnypan är således ganska exakt 100 år äldre än jag. 🙂

Att klädnypor också kan användas som beklädnad är en nyhet i sig. Den svenska designern Sandra Backlund har en hel kollektion med udda kläder i miljövänliga material. På inhabitat.com finns fler bilder från kollektionen In No Time.

Mögel
I Ny Teknik hittade jag också en artikel om en ny typ av fiberduk som förhindrar att mögelångor sprider sig. Duken kan limmas över angripna ställen tills man företar en renovering och lokalerna kan alltså användas som vanligt fram till dess. Garanterat en populär produkt när den väl kommer ut på marknaden.

Vägglöss
Jag är oändligt glad över att det saknas vägglöss i ”husfaunan”. Fast numera finns det ett sätt att locka dom också i en fälla. Samma tidning rapporterar om en kvinnlig forskare på nystartade Nattaro Labs som har hittat ett effektivt knep – lössen lockas med en doft dom inte kan motstå.

Olivin
Olivin associerar jag med smyckesstenar, men den har tydligen också andra positiva egenskaper enligt samma källa. Att klä taket med olivin för att slippa kol­dioxid­ned­fall verkar vara en förträfflig idé.

Mitt användningsområde kommer dock inte att förändras. 😀

av

16.11 – Späckat

Jag har haft en späckad dag och behöver ny spiral. Mia har en oinbjuden matgäst och jagar in­kräktare.

Späckad dag
Vid lunchtid lastade jag in vinterdäcken i Silverpilen. Idag skulle dom på. I samma veva tog jag in posten, kollade den och bytte sen om till ”födelsedagsfirarklädsel”. Byns äldsta invånare bjöd in mig på kaffe igår då jag ringde och gratulerade henne på födelsedagen.

Halv två var jag på plats och hann precis svepa påtåren innan det var dags att passa tiden för däck­bytet på macken i Dalsbruk. Men först var jag tvungen att stanna vid kommunhuset och lasta av alla kollin inför kursen – fyra datorer, en kasse med skarvsladdar och min portfölj.

Från macken genade jag över kolugnsbacken tillbaka till kommunhuset och tyckte tiden medgav ett besök på ”glasbanken” för att köpa torr sherry. Den ingår i receptet till Drömskinka som Apan i Flen har tipsat om och som jag tänkte pröva, förutsatt att skinkan fort­fa­ra­nde går att använda.

Klockan 14.57 hade jag ställt upp lånedatorerna, datorprojektorn och skarvdosorna, startat min egen dator och hejat på kursdeltagarna. Att få kontakt med det trådlösa nätverket tog ett par minuter till, men 15.01 var vi i gång.

I behov av ny spiral
Tio i sex var jag nere på macken igen för att hämta den nyskodda Silverpilen. ”Du behöver ny spiral” konstaterade mackägaren när jag skulle betala. I min ålder finns det inga tolkningsalternativ för ett sånt uttalande så jag förstod genast att han inte menade mig personligen.

Hjulspiralen på vänster framdäck har gått av. Inget akut, men heller inget som besiktningen god­kän­ner, så jag fick tid för byte samma tid nästa vecka. Det förklarar det gnisslande ljudet jag har hört ett tag men trott bero på nåt som har lagt sig mellan bromsbelägget och bromsskivan.

Matgäst
I förrgår kväll hörde jag ljud från verandan. Samma ljud som när Mia äter torrfoder ur plastskålen som hänger på dörren till hennes bur. Eftersom hon var inne förstod jag att vi hade en oinbjuden matgäst. Jag gick fram till dörren och försökte spana på inkräktaren ett par gånger men han/hon hade hört mig och redan avlägsnat sig båda gångerna.

I går kväll efter att Mia hade kommit in för kvällen ställde jag ut en skål med torrfoder på trappan för att vår hungriga gäst skulle få äta ostört. I morse var den tom så klart.

Frågan är om det är en katt eller en mårdhund? Jag gissar på katt, för hur självsvåldiga mård­hun­dar­na än är, tror jag dom inte vågar sig så nära människolukt. Men säker är jag förstås inte.

Inkräktare
När jag kom hem i kväll såg jag Mia i lyktskenet då jag parkerade bilen, men innan jag hade stigit ur hade hon sprungit in bakom sommargrannens garage. Jag trodde först att hon blev skrämd så jag lockade på henne då jag steg ur men hon dök inte upp.

En kort stund senare hörde jag ett ljud som tydde på att antingen Mia eller ett annat djur hade kon­fron­terats med en fiende. Ljudet lät mest som en katt. Mårdhundarna har ett mycket högre skri vet jag sen ett par höstar tillbaka. Jag kan tänka mig att det var matgästen som var på väg till sin middag men blev förhindrad av Mia.

Ibland fungerar jag utan att tänka. Jag plockade snabbt fram ficklampan och gick i samma riktning som jag sett Mia försvinna medan jag hojtade ”vem är det som är här” med mitt mest skräck­in­ja­gan­de ton­fall. Jag räknade med att Mia känner igen rösten och att fienden tycker den närmar sig hotfullt.

Det gjorde susen. En kort stund senare såg jag reflexerna från Mias ögon då hon kom travande på skogsstigen. Hon tackade för hjälpen(?) genom att stryka sig mot mina ben och så gick vi in.

I morgon ska jag rigga upp webbkameran så jag om möjligt får se vem det är som våldgästar oss.

 

av

14.11 – Kropps- och bildnära

Min kropp har fått en chock, jag har lånat en bok och blivit snusad på.

Chock för kroppen
Strax efter halv två greppade jag gåstavarna, låste ytterdörren och ropade hej då till Mia. Jag hade bestämt att jag skulle stavgå bort till händige släktingen för att hämta boken jag ville låna.

Senast jag använde stavarna var visst i fjol vintras så jag förstår att kroppen fick en chock av det ovana rörelsemönstret. Dom första hundra metrarna fick jag inte till rytmen, men så småningom lyckades jag röra stavar och ben parallellt.

Undrar om det verkligen är så nyttigt som det påstås? Det går väl lika bra att röra armarna på samma sätt utan stavar? Sen några år tillbaka finns det dessutom en modell med fjädring som ska vara ändå bättre.

Runt stavarna har man (förstås!) byggt upp en diger arsenal med kläder och tillbehör. Jag var ju fullständigt felklädd förstår jag nu. Inte ens ”vand­rings­strum­por” hade jag men det gick faktiskt alldeles utmärkt med vanliga ankelsockor.

The Black Book
Efter kommentarerna om en bild som mina kolleger i fotoklubben utvärderat, vände jag mig till min ”fotoguru”, det vill säga händige släktingen, för att få en förklaring till en av kommentarerna. Det blev en lång och komplicerad redogörelse. Jag ramlade av vagnen redan halvvägs på grund av bristande kunskaper.

För att ändå ge mig påbyggnad erbjöd han sig att låna ut The Black Book som förklarar begreppen. Förhoppningsvis kan jag tillgodogöra mig in­for­ma­tio­nen.

Just precis nu kom jag på att jag har en egen bok! Inköpt den 8.10.1993 ser jag, alltså långt innan jag ägde min första digitala kamera. ”Världens mest lästa fotoförfattare lär dig ta bättre bilder” står det på framsidan och fotoförfattaren är John Hedgecoe.

Den borde jag ha läst för länge sen men den doftar fortfarande trycksvärta. Bättre sent än aldrig. Båda böckerna är skrivna för analoga kameror, men en del praktiska kunskaper lär dom ju innehålla.

Snusoffer
På vägen hem ”fastnade” jag framför ett par bildmotiv. Plötsligt hörde jag ett flåsande ljud bakom mig, men vände mig inte om eftersom jag just hade ställt mig halvhukande i lämplig vinkel för att få en vissen rölleka på bild.

När jag väl såg mig om upptäckte jag ”Spede”, en labradorkille som bor i närheten. Han stod och tittade på mig med undrande blick. Jag hejade på honom, satte mig på huk och fortsatte med foto­gra­fe­randet.

Jag vet inte om han kände igen min röst? Hur som helst snusade han mig i håret ett ögonblick senare. Det avgjorde saken tyd­li­gen. När jag tittade upp hade han förflyttat sig ett par meter bort. Antingen luktade jag skunk eller så hade han identifierat mig, alterna­tivt betraktade han mig som ofarlig.

Nästa gång jag tittade upp såg jag bakdelen på honom och ryggen på hans matte och husse. Dom måtte ha undrat vad det var för kuf som satt på huk vid vägkanten. Dom kanske trodde att jag satt och kissade och ville därför inte heja?

Nästa gång jag ser dom får jag förklara vad jag hade för mig. 😀

 

av

13.11 – Reflektioner

Jag har varit felunderrättad, inser krassa fakta och har krattat färdigt i trivsamt sällskap.

Felunderrättad
Att vara felunderrättad innebär att man skjuter över ansvaret på nån annan för att man inte har brytt sig om att ta reda på hur det ligger till. När jag den 7.11 skrev att Mia har haft feber var jag ute och cyklade som vanligt.

Katter kan ha både varm och kall nos har jag nu lärt mig. Hundar ska däremot alltid ha kall och fuktig nos om dom mår bra. Torr nos kan både hund och katt ha tillfälligt, till exempel om dom har sovit eller vistats i solen.

Insikter
Det slog mig härom dagen att fördelen med att gå och hälsa på nån är att man kan gå hem när man är less. Det är värre när man får besök. Så väluppfostrade är vi väl alla att vi inte ber gästerna gå när vi får tråkigt, men ibland skulle det faktiskt vara skönt att få säga till gästen/gästerna att det är dags att avsluta besöket!

Jag har blivit snålare med min tid med åren. Numera har jag ingen lust att umgås nån längre tid med personer som jag inte har utbyte av. I motsatt fall kan jag sitta kvar nästan hur länge som helst.

Det behöver inte ens vara fråga om energi­tjuvar, det räcker med att jag tycker att samtalsämnena är ointressanta och enkelspåriga eller att personen jag umgås med håller monolog. Att en gång i timmen artigt fråga (men ointresserat lyssna på) hur läget är med mig räcker liksom inte. Då blir jag som en mussla och svarar ”jo tack, bara bra”.

Mamma har kanske rätt i att jag är ”svår”? Men tyvärr kan jag inte vara nån annan än mig själv. Jag kan självfallet kommentera väder och vind, men för att hålla mitt intresse vid liv bör samtalsämnena ”trigga mig” på nåt sätt. Antingen så att jag blir tvungen att tänka till eller så att jag får nya in­falls­vinklar.

Efter den här utläggningen är det väl ingen som törs hälsa på längre! 😀

Färdigkrattat
Ha, nu har jag krattat färdigt! Precis som om det var ett intressant ämne… Högst ointressant och enkelspårigt så det förslår. Då går det bra att sluta läsa här. 😉

Moster skulle aldrig ha godkänt mina krattmetoder. När jag var liten skulle man krypa in i alla buskar och ta bort löven där också. Jag har gjort tvärtom. Lämpliga högar har knuffats in i syrenbuskarna i stället. I fjol fuskade jag också, men när vinden blåste från ”fel håll” kom en massa löv flygande tillbaka så jag insåg att jag måste byta metod i år.

Dessutom är det bara ”framsidan” som är krattad. Överallt där jag tror att ingen ser ligger löven kvar och får försvinna av sig själva. ”Man får fuska bara man inte blir upptäckt” är ett av mina valspråk.

Mia höll mig sällskap, för det mesta inom synhåll. Hon jagade löv som vinden tog tag i eller roade sig med att gömma sig i löv­hö­garna, precis som Snuttan gjorde. Det är den största fördelen med husdjur brukar jag påstå – man har sällskap men behöver inte umgås. 🙂

 

av

12.11 – Udda kompott

Igår hade jag hemundervisning, idag har jag tagit fram julskinka, stämt av elfakturan, krattat, fått guidning i Kalifornien och hittat en praktfull språkgroda.

Hemundervisning
Om jag undervisar hemma hos mig måste det väl kallas hemundervisning? 😉 Igår kväll fick jag chan­sen att göra Trollkarlen en gentjänst. Han behövde hjälp med en del funktioner i sin nyinförskaffade dator som han hade med sig. Förhoppningsvis har han nytta av genomgången.

Julskinka
Idag hittade jag resten av fjolårets julskinka i frysen. Den vill mamma INTE bli bjuden på i jul för­var­nade hon om då vi pratades vid. Inte jag heller.

Frågan är vad jag gör med/av den? Det är en modig bit på drygt ett kilo. Den halvfrusna skivan jag skar upp smakade ganska ok om man inte har alltför stora fordringar.

Den är på tok för salt att ge till Mia så jag måste hitta på nåt annat sätt att bli av med den utan att slänga den. Intresserad, någon?

Elfaktura
I förrgår fick jag elfaktura för tiden 31.8-30.10. Under två­må­na­ders­perioden har jag förbrukat 179 kWh mindre el än under samma period i fjol. Så bra. Det är förstås den varma höstens förtjänst.

Enligt min prognos kommer elen för 2011 att kosta totalt 1.825 € inklusive elöverföring beräknat på en förbrukning av 11.500 kWh. Det förutsätter att Fortum inte höjer elöverföringspriset. Det har dom gjort vid varje debitering hittills dom skurkarna.

Krattning inledd
Jag har redan krattat framför trappan tre gånger, men inväntat syrenbladen innan jag gav mig på ”storkrattning”. Nu är dom flesta syrener kala, så idag tog jag i tu med gräsmattan från tomt­gränsen ner till trappan. Himla grönt och fint blev det. 🙂

Förhållandena var idealiska. Alldeles vindstilla och lämpligt blöta löv efter frostnatten tidigare i veckan. Jag gillar doften av höst och att kratta löv. Det är en meditativ sysselsättning. Arbetet blev också njut­bart tack vare små­fåglarnas kvitter.

Guidad tur
I eftermiddags blev jag guidad i Kalifornien. Med hjälp av en hög broschyrer och diverse kartor vet jag nu var sevärdheterna finns. Byns invandrare var på besök och berättade om sin resa till hemlandet i somras.

Kartor är en suverän uppfinning. Efter timmarna vid köksbordet har jag (nästan) full koll på hur jag ska ta mig till Disneyland, Hollywood och Los Angeles. Jag har för all del ingen som helst tanke på att åka dit, men det kan ju vara bra att ha koll på geografin.

Språkgroda
Computer Sweden brukar för det mesta vara noga med språkbruket, men den här gången miss­lyckades skribenten kapitalt. Möjligen för att artikeln ursprungligen var skriven på engelska? Så här löd texten: ”…(företaget) Juniper utfärdade inom kort en uppdatering som tillrättavisar problemet.”

Dels ställer jag mig frågande till att utfärda en uppdatering? Men slutet på meningen är definitivt felkonstruerad. Att tillrättavisa ett problem skulle jag också gärna vilja göra om jag på så sätt kunde få det att försvinna! Problem kan dess värre bara åtgärdas eller lösas – om man inte lyckas undvika dom förstås. 😀

Så, nu har jag blivit av med den gallan.