Jag läser just nu en bok som vänder upp och ner på de flesta begrepp och uppfattningar om vår existens i universum. Det känns befriande att någon tänker nytt och annorlunda. Samtidigt är jag medveten om att varje specialist (och individ) har sin egen sanning.

Mandelbrotfraktal med 8 miljoner talserier skapad på http://juliamap.googlelabs.com/

Jag får vitt skilda beskriv­ningar beroende på om jag frågar en fysiker, kemist, matematiker, filosof eller en religiöst troende. Robert Lanza är en vetenskapsman som propagerar för ett biologiskt synsätt, vilket i sig är lite ovanligt. Han hävdar till skillnad från de flesta andra att liv är en förutsättning för universums existens och att det utan iakttagare inte finns någon verklighet.

Boken har titeln Biocentrism med undertitel How Life and Consciousness are the Keys to Understanding the True Nature of the Universe och är skriven 2009 av Robert Lanza tillsammans med Bob Berman.

På Wikipedia hittar jag två definitioner på begreppet biocentrism, där den ena avser kosmologisk teori och beskriver Lanzas teori. Wikipedia-artikeln tar också upp kritik och invändningar. En annan invändning hittar jag på den indiska sajten nirmukta.com. Kritiken är minst sagt hård. Bland annat beskylls dr Lanza för bristande tillit till/insikter i matematik: ”Much of Lanza’s idealism arises from a distrust/incomprehension of mathematics.”

Att framkasta teorier som strider mot eller ifrågasätter vedertagna synsätt är aldrig populärt. Det är just därför boken är intressant. Mycket av det Lanza skriver instämmer jag helhjärtat i eftersom det överensstämmer med mina sanningar, men det finns också en del som jag måste fundera vidare på.

En tredjedel av boken återstår att läsa. Sista kapitlet har rubriken Where do we go from here? När jag har läst det kanske jag har hunnit bildat mig en uppfattning som jag kan utveckla och argumentera för.

Oavsett vilket slutintryck  jag får av boken, är jag övertygad om att mitt favoritcitat fortfarande gäller: ”Den enda sanningen är att det inte finns någon sanning”.

Jag har tagit fram sexdödare och haft mänsklig kontakt men saknar kontakt med referens­transpondern. Mia trivs bäst inomhus.

Kyligt
Enligt ÅU noterades inofficiellt köldrekord igår i Utsjoki: -37,9 grader. På Udden har vi fått nöja oss med -27 som mest hittills. Det kräver klädsel därefter.

Idag drog jag på mig sexdödare, dvs strumpbyxor, för första gången på flera år. Det kändes riktigt skönt trots att jag numera tycker att det är obekvämt under långbyxor.

Tröjhämtning
Förra gången jag hälsade på min ryska bekant, lämnade jag kvar min tröja. Det var så varmt och skönt i hennes (vedeldade) kök att jag tog av den och glömde den naturligtvis när jag gick. Idag aviserade jag hämtning och åkte i väg.

Som vanligt blev vistelsen längre än jag hade tänkt mig. Tiden går fort när man känner sig väl­kommen och uppskattad.

Ingen kontakt med Thor
Igår började TVn trassla. Två finska kanaler gick inte att se på en kvart på grund av signalproblem och sen meddelade min parabol att signalen var för svag när jag hade tänkt byta till svenska TV4. Grrr.

För nån timme sen beslöt jag göra en ”kallstart” för att se om det löste problemen. Jag installerade om alla tjänster för de digitala kanalerna. När jag kollade sändningarna efteråt verkade allt fungera.

Sen tog jag i tu med digi-boxen. Jag kunde kanske göra samma sak med satellitkanalerna? Men si det gick inte alls. Samma felmeddelande återkom och efter vidare luskande fick jag reda på att jag saknar kontakt med referenstranspondern. Och det är vadåförnåt?

Sökningen på Google gav mig en länk till Canal Digitals handbok för digiboxen men den blev jag inte särskilt mycket klokare av att studera. En tänkbar anledning till den svaga signalen kan vara att jag har fått snö eller is på/i parabolen. Alternativt har Thor (TV-satelliten) kommit ur kurs eller ramlat ner. 😉

I morgon ska jag kolla parabolen innan jag ringer teknikern. Frågan är hur man hackar is från en parabol utan att rubba positionen? Förutsatt att jag tar mig dit med stegen vill säga. Men den dagen den sorgen.

Innekatt
På grund av kylan har Mia minimerat sina utomhusvistelser. Hon följer med mig när jag hämtar posten och gör att par korta turer under resten av dagen, men det får räcka.

Katter är kloka djur. Varför frysa om tassarna när man kan ha det varmt och skönt inomhus?

Att dela duschen med en kattoalett har sina sidor och blöt kattsand är inte att leka med.

Oavsett om jag ska tvätta eller duscha får jag först flytta undan Mias toalett. Den står nämligen på duschkarsgolvet. Idag har jag lyft upp och ner den ett antal gånger. Varje gång jag har lyft upp den, har Mia behövt använda den. Hon har ännu inte förstått att det går lika bra att uträtta sin behov utomhus.

Första gången medan jag tvättade. Fatet med kattsand stod på tvättkorgen och vips stod Mia i det, uppenbarligen kissnödig. För att inte få kattsand över hela badrummet, lyfte jag ner katt och fat på sin vanliga plats och när hon var klar lyfte jag upp det igen. Så långt allt väl.

Dags för dusch
Då tvätten var klar och instoppad i torktumlaren kom jag på att jag skulle passa på att duscha så länge den var i gång. Den varma luften kunde behövas eftersom jag i stället för golvvärme har automatisk golvkylning. På grund av dagens yttertemperatur var golvet kallare än vanligt.

Jag började med att flytta in tvättkorgen i sovrummet och ställa kattoaletten på tvättmaskinen. Just då kom Mia, upptäckte att toaletten var flyttad och tyckte att det gick lika bra att använda den på nya stället. Det tyckte inte matte.

Dom små kornen hade i så fall spridit sig på en onödigt stor yta när hon krafsade över högen. Dess­utom brukar ett antal korn fastna på trampdynorna. Ner med fatet, vänta och flytta upp det tillbaka. Nu kunde jag kanske få min dusch – utan kattsand? För att slippa fler kattbesök stängde jag dörren till badrummet.

Vem där?
Då jag stod intvålad med schampo i håret tyckte jag att jag hörde ett mänskligt ljud från köket, men bestämde att jag måste ha inbillat mig. Det var säkert Mia som busade. En kort stund senare hörde jag ytterligare ljud och kom fram till att det var köksdörren som stängdes. Nån måste har varit inne i köket och gått ut tillbaka.

På grund av den självhäftande plasten som täcker badrumsfönstret hade jag inte en chans att se vem som gick ut, jag kunde bara ana en gestalt. Inget att göra åt, nu var det hur som helst för sent att hojta så jag fortsatte tvätta mig.

Medan jag torkade mig kom jag på att värmen och luftdraget från torktumlaren faktiskt också går att använda som hårtork. Inte dumt med värmekälla, hår- och tvättork i ett. 🙂

Efterarbete
Innan jag ställde ner kattoaletten igen torkade jag av duschkaret. Kattsand klumpar sig som bekant när den blir blöt.

En stund senare var det dags att tömma vattenbehållaren i torktumlaren. Tumlardörren tog i duschdraperiet, men med lite milt våld fick jag upp den, tömde behållaren och startade om tumlaren. Sen fick jag syn på följderna. Nedre kanten på det blöta duschdraperiet hade svept ner i Mias toalett och var nu full med våt kattsand… Just det jag hade velat undvika.

Jag skakade av det värsta och tog fram dammsugaren för att bli av med resten. När jag var klar med det var dammsugarmunstycket också fullkletat med blöt kattsand.

Som pricken över i kollade Mia upp att toaletten var på sin riktiga plats en stund senare och lyckades hitta en blöt fläck som gjorde att det blev blöta, sandiga tassavtryck över hela badrumsmattan. Suck. Ny omgång med dammsugaren, följt av trasa.

Uppskattad duschtid: 2 timmar.

Jag har ägnat mig åt felsökning och skidåkning. Mia har varit förskräckt.

NTFS
Händelse-ID 55, Filsystemstrukturen på disken är skadad och oanvändbar. Kör verktyget CHKDSK på volymen Windows 7 System, fortsätter spöka i felloggen. Sen den 26.11.2010 då jag bytte disken har jag fått totalt 97 felmed­delanden. Enligt diskhanteringen i Windows’ administrationsdel är disken felfri, det samma visar CHKDSK och Seagates disktest.

Idag beslöt jag grotta på Microsoft TechNet för att eventuellt hitta en förklaring till varför felet uppstår. Jag kan trösta mig med att jag inte är ensam… Det fanns sida upp och sida ner med samma händelse-ID.

Efter ett par timmars läsande hade jag minskat felkällorna till två, strömsparläge och otillåtet tecken i filnamn. Det första verkar mest troligt, men jag ska också sluta döpa mina bilder till dag och månad med punkt emellan.

Att punkt är reserverad för filtillägg har jag vetat sen 1981, men testade vid nåt tillfälle att skriva datum med punkt när jag överförde bilder från kameran till datorn. Eftersom jag inte fick nåt felmeddelande har jag fortsatt med det, men nu blir det ändring på det för säkerhets skull.

Jag har också ställt om energialternativen så att datorn aldrig går ner i strömsparläge och ska sluta använda funktionen så får jag se vad som händer. Det tar lite längre tid att stänga av och starta om datorn när jag går i från en längre stund, men det omaket får jag ta. Bättre det än att filsystemet rasar.

Ny skidtur
Gårdagens skidåkande besökare gav mig en lysande idé. Jag skulle pröva på att åka skidor på ”Sandholmsåkern”. Den sluttar alldeles lagom för mig som klarar max två graders lutning. Vädret var lika fint som igår, fast något kyligare, -15 visade termometern när jag gav mig av.

Mia följde mig en bit längs strandkanten, men gav upp när hon såg att jag fortsatte allt längre bort. Jag hörde att hon jamade övergivet innan hon försvann in i vassen så jag ropade ”kommer snart” men det var förstås en ringa tröst.

Skidföret på åkern var ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig. Snölagret ovanpå skaren var rätt så tjockt och kylan gjorde sitt till för att glidet inte skulle vara optimalt. Nu har jag i alla fall fått blodad tand och ska göra ett nytt försök med början uppe vid sommargrannen psykologens tomt nästa gång.

Ruggigt
Igår kväll såg eller hörde Mia nåt utanför huset som fick henne att krypa in under sängen och förflytta sig med låg rygg varje gång hon bytte rum. Hon satt också en lång stund på skrivbordet och stirrade ihärdigt ut genom fönstret.

Jag varken såg eller hörde nåt, men jag är ju inte riktigt lika väl utrustad som hon när det gäller dom sinnena. När jag gick ut idag såg jag bara spåren efter en hare, så möjligen såg hon den och tyckte att den var hotande nära?

Jag misslyckades med reprisen på senaste söndag och ifrågasätter ordbruk, chefredaktören och jag är rörande eniga. Mia är extremt sällskaplig.

Väderhets
Idag på eftermiddagen blev det lika strålande vackert som i söndags så jag ville skynda mig ut, men var tvungen att vänta tills maten var klar och äta först. Sen bryggde jag en mugg kaffe och tog den med mig ut för att avnjutas på samma ställe som i söndags.

Men hallå…? När jag äntligen hade lirkat upp dörren till vedlidret (vi har fått mera snö) stod solen redan så lågt att det var skugga på tröskeln. Jag fick finna mig i att stå. Och bara för att retas med mig gömde sig solen tidvis bakom moln.

Jag drack snabbt ur kaffet och hämtade snöskyffeln i stället för att skotta framför dörren. Mia inspekterade vedlidret under tiden. Av bara farten skar jag bort överhänget från taket, putsade bort snön från korgen jag har på sparken och parkerade om den efter en rengöringskörning. Den har stått i snön, vilket förstås gjort medana snöiga och isiga. Inte bra i fall det blir bråttom i väg. 😉

Det kändes fortfarande skönt ute så jag lockade med mig Mia till stranden. Som vanligt ville hon ta sig en titt i utrymmet under vardagsrummet, men kom springande några sekunder senare när hon märkte att jag gick vidare. Hon tog en klättertur i äppelträdet i stället innan hon följde efter mig.

Nere i stranden gjorde vi absolut ingenting. Tittade oss bara omkring. Delvis genom kameralinsen för min del. Mia hörde ljud under båten men avstod från att undersöka närmare. Sen knallade vi upp igen. Mia tog samma omvägar upp som hon hade tagit på nervägen.

Ordbruk
Ordet bestyrelse hade jag aldrig hört i hela mitt liv innan nån använde det i samband med ett väglags­möte. På kursen i tisdags dök det upp igen.

Enligt Svenska Akademiens ordlista är ordet (givetvis) synonym till styrelse, fast med tillägget ”vid kongress”. Alltså kommer jag förmodligen aldrig att behöva använda det.

I dagens ÅU läste jag att Kimitoöns fullmäktige och styrelse samt direktionen för Kimitoöns vatten ska ha en aftonskola om vattenfrågor. Ordet är i sig korrekt, men kunde lika gärna ersättas med kvälls­möte tycker jag? Eller ingår det undervisning i nån form?

Överens
Chefredaktören på ÅU har samma uppfattning som jag – och många andra – när det gäller avloppsrör i sjön. Han har i dagens ledare uttryckt sig på ett mycket bra sätt tycker jag.

Närhetsbehov
Idag har jag varit omåttligt populär. Mia har knappt lämnat mig ur sikte under dagen. Medan jag tvättade mig låg hon på golvet under tvättstället eller satt på toalettlocket. När jag satte mig vid datorn satt hon på skrivbordet och när jag bytte rum följde hon efter mig direkt.

Oavsett vad jag har haft för mig har hon befunnit sig på armslängds avstånd. ”Förföljandet” fortsatte när jag gick ut ur eller in i huset. En tänkbar förklaring kan vara att jag har lämnat henne ensam två dar efter varandra. Visserligen bara för ett fåtal timmar, men det kanske har gjort att hon nu inte vill släppa mig ur sikte?

Solskydd i stället för takdropp

Bildkälla: http://topnews.in/

”The more you think about your own self, the more self-centred you are, the more trouble even small problems can create in your mind. The stronger your sense of ‘I’, the narrower the scope of your thinking becomes; then even small obstacles become unbearable. On the other hand, if you concern yourself mainly with others, the broader your thinking becomes and life’s inevitable difficulties disturb you less.”

Dalai Lama

Jag har tagit en soppromenad och digitaliserat vägenhetsförteckningen. Mia är snacksalig.

Soppromenad
Vädret såg lika fantastiskt ut som i söndags, men bara så länge jag höll mig inomhus. Ute blåste en minst sagt frisk vind från nordväst som fick snön att yra(!) över isen och minusgraderna att kännas som dubbelt så många.

Men nu hade jag bestämt att jag skulle gå med soporna så det fick blåsa bäst det ville. Mia följde gärna med. När vi kom in i skogen skyddade träden oss från de värsta vindilen så promenaden blev rätt behaglig trots allt.

Vägenhetsförteckning
Kursen i beräkning av vägenheter i går kväll var sådär. Herr grannen och jag var eniga om att det hade varit bättre att utgå från de praktiska exempel vi fick och komplettera med nödvändig info efter hand.

Den förteckning som vårt väglag har visade sig vara fullt duglig att uppdatera. Alla de beteck­ningar vi fick lära oss under kvällen fanns redan med, liksom uträknade väg­sträckor så vi behöver inte oroa oss för att bli utan bidrag.

Jag åtog mig på sittande stjärt att överföra uppgifterna till ett Excel-blad, vilket jag har ”roat” mig med under eftermiddagen. Det tog ett par timmar, men då ingick kommentarer om vilka ändringar som behöver göras.

Med en avgift på t ex 20 cent per enhet skulle Udden betala 243 €/år exklusive grundavgift. Det är nackdelen med att bo långt bort i byn. Men än så länge är inga avgifter bestämda. Först krävs ett väglagsmöte.

Snacksalig
Mia provklättrade ett halvdussin träd och var ovanligt pratsam på hemvägen efter sopturen. Jag önskar jag visste vad hon sa? Då vi närmade oss tomtgränsen slutade hon, så hon kanske påpekade att vi borde hålla oss på det egna reviret?

Jag har fräschat upp gamla kunskaper och ska inhämta nya. Mia har haft vilodag.

Brushing up ≠ borsta upp (sig)
Repetition är kunskapens moder som bekant. Gamla kunskaper blir som nya med lite praktik och teori. Till eftermiddagskaffet plockade jag fram ”Beginning GIMP”, en diger lunta på 539 sidor. Jag nöjde mig dock med att gå igenom kapitel fyra i detalj.

En av mina kunder har installerat GIMP 2.6 och vill nu främst lära sig hur man ritar och målar i programmet. När jag undervisade i skolan använde vi huvudsakligen verktygen för bildredigering, så jag kände att jag behövde repetera mål- och ritfunktionerna.

Alstret jag åstadkom här intill lär inte antas till Louvren precis, men nu har jag koll på verktyg och tillväga­gångs­­sätt, vilket ju var målet med repetitionen. Förhoppningsvis minns jag dom också när det blir dags för utbildningen. 😉

Kunskapspåfyllning
I morgon ska jag gå på kurs. Det var verkligen länge sen sist! Ämnet avviker markant från bildredige­ring – kommunen anordnar kurs i beräkning av vägenheter. Herr grannen och jag deltar som repre­sentanter för byns väglag.

Från och med nästa år lämnar kommunen bidrag till vägunderhållet baserat på aktuella vägenheter så motivationen att se till att dom är korrekta infinner sig automatiskt. Det ska bli intressant att lära sig nåt helt nytt och annorlunda.

Vilodag
Mia verkar utsjasad efter gårdagen. Hon hade inte tid att sova lika mycket som hon brukar så hon tar väl igen det idag. Några korta turer ut, sen in tillbaka och däremellan förflyttning mellan säng, soffa och stol.