Jag har umgåtts, gjort en shoppingtur till Åbo och fått angenäm post. Mia har antagligen blivit orättvist beskylld.

Filosofbesök
Igår eftermiddag mullrade Fården uppför backen och in kom Filosofen alldeles tomhänt, precis som han blivit ombedd. Vissa män är fogligare än andra. Möjligen kan det ha med pepparkakskon­sum­tionen att göra?

Timmarna avlöste varandra under tedrickande och livligt samtal i vanlig ordning. Så småningom framkom det att jag har lovat bjuda på dillkött ”nångång”. Det hade jag kapitalt glömt bort! Jag som jämt tjatar om hur viktigt det är att man kommer i håg vad man lovar. Men nu är det antecknat.

Killshopping
Strax före nio i morse kom händige släktingen och hämtade mig. Vi hade kommit överens om att samåka för att göra uppköp i Åbo. Vissa artiklar går inte alls eller är svåra att få tag på lokalt.

Att jag döpte utflykten till killshopping kommer sig inte av att jag var ute efter att shoppa killar, utan av att jag bara behövde produkter från varuhus som killar/män/gubbar brukar frekventera. Det bekräftades också på de flesta ställen. Inte en kvinna inom synhåll utom damen som satt i kassan.

Vi hann med Bauhaus, Biltema och Clas Ohlson förutom en specialaffär som släktingen behövde besöka. Hong Kong är väl inte speciellt inriktat på manliga kunder, men jag var nyfiken på deras sortiment så dom fick också ett snabbesök. Där hittade jag för övrigt batteriladdaren som stod på inköpslistan.

Det mesta i inköpsväg avsåg ”hus, tomt och bil” enligt min kassabok i Excel. Den billigaste artikeln var ”pyöristys” (avrundning) på 0,02 €, den dyraste 89,95. Enligt kvittot från Bauhaus har jag också köpt en bläckfisk (mustekala) med måttet 91 cm à 4,95?!?

Jag kan för mitt liv inte komma på vad som avses, men minns att jag hade två lysrör och nåt annat i handen när jag stod i kassan. Strunt i det, om jag betalade för bläckfisken så var det nog en sån jag skulle ha. 🙂

Angenäm post
När jag kom hem och vittjade postlådan hittade jag ett bulligt kuvert som Tigern/Lejonet hade vidarebefordrat, den nya eladaptern till digiboxen. Den fungerar som förväntat, men det drygt månadslånga uppehållet medförde att programkortet måste uppdateras nån timme.

Jag hittade också ett handskrivet kuvert och såg på handstilen att det kom från Råttan/Väduren. Hon tackade för ”bilderboken” jag hade skickat och erbjöd sig att tillhandahålla stoff till mina eventuella memoarer i bokform. Hon är ”ägare till många brev från din/vår vilda ungdom!” skriver hon. Ojojoj. Undrar om jag verkligen vill läsa dom?

Orättvis beskyllning?
För några dar sen beskyllde jag Mia för att ha dragit ut sopor från sophinken, men börjar i stället tro att hon var på jakt efter byte. Ett par dar senare fångade hon en mus i skåpet där hinken står.

Efter välförtjänt beröm och en stunds tafatt-lek med bytet, föreslog jag att hon skulle gå ut i verandan med det, vilket hon också gjorde. Leken fortsatte en god stund till hörde jag, sen ville hon in och av musen syntes inte ett spår så jag vet inte riktigt hur det hela slutade?

Visst har hon ett imponerande garnityr, den lilla pälsklädda damen?

Idag satte jag frukostkaffet i vrångstrupen när jag läste ÅU. Sen blev jag j…t arg. Jag kan bara hoppas att vattenägarna har en avvikande åsikt.

Efter en tur ner till bryggan tyckte Mia att det var lämpligt med en klättringsövning i sommargrannens ek.

Vi fortsatte bort mot herr o fru grannen. Det fanns gott om både synliga och osynliga spår längs vägen.

Hos grannen var det ingen hemma, så jag bestämde att vi skulle gå tillbaka hem genom skogen. Döm om min förvåning när jag fick syn på ”jättesopan” uppe vid soptunnan. Jag hade ingen aning om att grannen har varit ägare till en VW Bora och nu tänker göra sig av med den? Undrar om den verkligen får plats i sopbilen?

Väl hemma igen blev det fiskmiddag. Mia föredrog sin otillredd.

Jag upphör aldrig att förvåna mig över vår uppfinnings- och skaparförmåga. Här är några axplock ur floran av nya, mer eller mindre nödvändiga prylar. Till den senare kategorin lär följande höra.

Gör en docka av dig själv

Skriv ut en tårta

Silverbelagt omslagspapper för matvaror. Jag kan bara instämma i de flesta kommentarerna till den onödiga uppfinningen! (Rulla upp texten för att läsa artikeln.)

Energibesparande
Mer praktisk och miljömässig nytta har vi av att slippa batterier i trådlösa tangentbord.

En internetanslutning i kameran är heller inte så dumt.

Ett eget vindkraftverk på tomten är också en bra idé. Det förutsätter förstås att ljudnivån inte är störande och att den är målad i en färg som fåglarna undviker.

Och om dom här italienska forskarna verkligen har lyckats med kall fusion, kan vi effektivisera energiuttaget högst påtagligt i framtiden.

Tänkvärda fakta
Här kan du jämföra Finlands levnadsvillkor med vilket land som helst i världen. Om jag bodde i Djibouti i stället skulle det se ut så här:

Jag har motionerat stämbanden, träffat en bloggläsare och blir snart omodern igen. Mia är duktig.

På uppvaktning
Idag fyllde min före detta granne år. Via Facebook svarade hon att hon skulle vara hemma hela dagen när jag frågade om det passade med besök vid tre-kaffet.

Ett halvdussin gratulanter var redan på plats när jag dök upp. Alla var bekanta utom ett par som jag bara har hört talas om (och vice versa). Till slut bestod sällskapet av ett helt dussin människor.

Som omväxling var jag yngst i sällskapet. Till och med den adopterade kissen är äldre än jag om man konverterar åldern till människoår. Men det gjorde inget, jag blev inte mobbad för det. 🙂

Möte med bloggläsare
Det händer nån enstaka gång att jag stöter på mina bloggläsare, men idag blev jag överraskad. En av damerna i sällskapet sa plötsligt ”det har jag läst om på bloggen”. Wow! Jag hade ingen aning om att personer i 80-årsåldern läser min blogg. Utom mamma förstås.

Det gläder mig att den ålderskategorin också kan finna nöje i mina skriverier, så tack för det! När jag kom hem undrade jag hur jag skulle beskriva damen i fråga och kom fram till att hon var svägerska till min fosterfars systersons fru medan hon levde. De’ ni, där fick jag till det.

Omodern
Postorderkatalogerna med vårens och sommarens mode har börjat strömma in. Det gör mig för­tvivlad. Nu är det pastellfärger som gäller igen. Om jag klär mig i pastellfärger ser jag ut som ett vandrande lik.

Alltså vägrar jag, vilket betyder att jag kommer att vara högst omodern under den kommande mode­säsongen. Jag tänker fortsätta klä mig i spygrönt, knallila och självlysande cerise plus alla andra grälla färger. Sådeså.

I en av katalogerna fick jag syn på ett par skor som gjorde mig riktigt upphetsad. Om jag var trettio år yngre och bodde i stan skulle jag utan minsta tvekan investera i ett par! Dö’läckra är dom. Men jag inser att jag inte längre klarar av att glida fram på 9,5 cm höga klackar. Den klacken är också utesluten på mjukt underlag om man inte vill förstöra skorna. Men snygga är dom som sagt.

Duktig kisse
Mia blir allt duktigare på att låta sig stängas inne. Den panikartade trängseln vid dörren har mattats av och hon ser ut som om hon börjar acceptera att bli lämnad ensam. Idag satt hon kvar på sängen trots att hon hörde att jag tog på mig ytterkläderna.

Hon verkar godkänna mitt ”kommer snart” även om hon än så länge gör ett halvhjärtat försök att följa med. Några bitar kattgodis utslängda på mattan löser det problemet. Dom fungerar både som tröst och distraktion så jag kan ta mig ut genom dörren utan att behöva fösa undan henne.

Jag har haft anonymt besök, Silverpilen är i toppskick, reservklockan upphängd, snöskyffeln hämtad och en kopp kaffe blev en hel måltid. Mia har börjat med sopsortering.

Anonym besökare
Idag när jag hämtade tidningen upptäckte jag spår av en människa som hade passerat ingången, möjligen redan igår. Av allt att döma en skidåkare som kom nerifrån sjön och som tog av sig skidorna strax före trappan.

Ingen har gett sig till känna, varken igår eller idag, så nu har jag förstås problem att lista ut vem det kan vara? Jag kan också undra varför personen i fråga inte kom in och knackade på?

Godkänd utan anmärkning
Idag hade jag tid hos besiktningen. Som väntat är Silverpilen i toppskick och katalysatorn sköter sig. Enda smolket i bägaren var hålet som uppstod i plånboken.

Klockinlämning
Eftersom jag var ute i god tid, hann jag lämna in väggklockan på väg till besiktningen. Inom ett par veckor kan jag förvänta mig ett kostnadsförslag på reparationen. Minst en hundring kan jag gott tänka mig att det rör sig om.

Hos Classic guld kan man köpa ett nytt väggur i gammal stil för 207 € hann jag se medan jag väntade på min tur. Men den klockan har förstås inte samma själ och personlighet som min.

Det blev kolossalt tomt på väggen där klockan hade hängt så jag hängde upp ett arvegods som reserv – mormors väggur som jag tackade ja till när mamma frågade om jag ville ha det. Ganska snyggt för all del, men det gör sig inte alls på samma sätt som den ”riktiga” klockan.

Kassabidrag
Snöskyffeln jag hade beställt hämtade jag på återvägen och försåg mig samtidigt med en bal toa­papper. Kimitobagaren fick också ett bidrag till dagskassan, liksom Pappersboden, sen var jag klar för den avtalade kaffepausen hos Grisen/Tvillingen.

En kopp kaffe
Grisen/Tvillingen är i samma kategori som min ryska bekant. Jag hade tänkt mig en kopp kaffe med tilltugget jag hade med mig, men när bordet var färdigdukat bestod det av en hel måltid! Undrar hur jag ska uttrycka mig så att hon nöjer sig med att bjuda på en kopp kaffe?

Sopsortering
Mia kom in strax innan jag skulle ge mig av, så hon fick stanna inne medan jag var borta. Förmodligen tyckte hon att jag var borta för länge.

En del av tiden hade hon fördrivit med att dra ut soporna från sophinken. Men jag får ju skylla mig själv som inte hade stängt skåpdörren ordentligt.

Jag är delvis blodfattig, lever på gröt och har blivit ”bonusmormor”. Mia är kurerad och gillar TV-reklam.

Blodigt bidrag
Fem minuter försenad ångade jag in på hälsocentralen för att lämna ett par rör med blod. Jag bad om ursäkt för min sena ankomst och satte mig i väntrummet. Där hejade jag på en bekant och hittade ett välkänt ansikte så väntetiden kändes extra kort.

Damen som tappade ur blodet var fullblodsproffs(!) noterade jag och gav henne en komplimang för det vana handlaget. Jag hade lite dåligt samvete för att jag var så grinig när jag träffade henne senast och ville kompensera. Slagsidan som uppstod efter urtappningen har korrigerats under dagen. 😀

Grötfrukost
Efter HC-besöket åkte jag direkt till min ryska bekant. Jag hade tidigare bett in mig på kaffe eftersom jag inte fick inta annat än vatten under 12 timmar före blodprovet. Nästan värre än den tidiga väck­ningen. Jag har inte varit människa på hela dan för att jag var tvungen att avstå från mitt morgon­kaffe.

När jag kom fram blev jag hjärtinnerligt omfamnad och fick en hög med presenter från min bekants besök i Ryssland. Bordet var dukat med allt ätbart man kan tänka sig inklusive havregrynsgröt. Mums va’ gott med gröt, det var länge sen jag åt. Ett ägg och ett par smörgåsar fick göra gröten sällskap. Ock kaffe förstås. Den måltiden har jag stått mig på hela dagen!

En ny Tiger
Idag klockan 14.32 svensk tid föddes en liten tös i Umeå som jag är bonusmormor till. Skönt att höra att allt gick bra trots allt. Jag har inte pratat med dom lyckliga föräldrarna, utan fick informationen från den nyblivna mormodern, Tigern/Lejonet.

Enligt det kinesiska horoskopet är den nya lilla människan en Metall-Tiger hon också och född i Kaninens timme med Trä (kreativitet) som dominerande element. Mamma Apan/Vågen får alltså en del att tas med, men hon är ju härdad sen barnsben.

Slutmedicinerat
Axilur ska tas under tre dagar, men eftersom det blev lite snålt första dagen i och med att jag blandade tablettkrosset i maten, fick Mia en fjärde tablett i morse. Det var den sista i för­packningen så det var säkert meningen att hon skulle ha den också.

TV-tittare
Oftast struntar Mia i vad som händer i TV-rutan, men i kväll gjorde hon ett undantag. Hon låg en lång stund och tittade på reklaminslagen. De’ ska va’ lite action. När det var dags för väderleksrapporten, ledsnade hon snabbt.

Jag också. Mera snö utlovades.

Jag har jagat bildmotiv, hedrats med sällsynt besök och blivit besegrad. Mia har upptäckt fördelarna med skare och gått en söndagspromenad.

Ont om bildmotiv
Som vanligt stoppade jag ner kameran i fickan när jag gick ut och skottade snö igår. Då jag hade skottat klart och stod och funderade på var jag skulle hitta bildmotiv, kom herr grannen körande på sin fyrhjuling alldeles lämpligt.

Han ställde upp som bildobjekt men undrade om jag verkligen inte hittade nåt bättre? ”Jämfört med ingenting är du alldeles utmärkt” svarade jag och gick fram till honom. Mia kom också fram och hälsade och passade på att undersöka fordonet närmare.

Efter en stunds småprat kommenterade herr grannen min klädsel. Han tyckte jag var varmt klädd, men avsåg det som ett understatement förstår jag. Han såg morgonrocken sticka fram under jackan. Tillräckligt varmt för väderleken men något luftigt kanske.

Sällsynt besök
Medan jag stod vid spisen och stekte lakkorven jag skulle ha till middag, ringde Grisen/Tvillingen och frågade vad jag hade för mig senare på eftermiddagen. Vi kom överens om att hon skulle göra ett besök eftersom hon ändå hade vägarna åt mitt håll.

Det blev en trevlig pratstund. Skönt att se henne lugn och avslappnad och utan att snegla på klockan. Tidigare besök har antingen varit inklämda mellan tider att passa eller efter stängningsdags, vilket ofta innebar att hon höll på att somna där hon satt, stackars människa.

Besegrad
En stund efter att hon hade åkt, knackade skyddslingen och herr grannen junior på. Besöket var aviserat tidigare på dagen så jag var förberedd. Nu skulle jag få chansen att tafsa på en livs levande Powerbook, som numera marknadsförs under namnet MacBook.

Under tiden som junior tränade klara-färdiga-gå med Mia, fick jag ta mig en titt på nyinköpet. Som sagt, det är nåt visst med nya datorer. Finder har ändrat utseende högst markant sen jag senast hade en MAC i händerna. Inte så konstigt, det är drygt tio år sen dess.

Efter var sin mini-Dajmglass frågade jag om herrarna var intresserade av spel. Jo, det kunde dom tänka sig. ”Vad sägs om Monopol?” undrade jag. Det var helt OK, så vi satte i gång. Junior gick ut hårt och köpte hejvilt i början, men lugnade sig när han såg att pengarna började sina.

Till skillnad från mig och junior hade skyddslingen en spelstrategi som visade sig framgångsrik, men det slutade ändå med att junior vann så småningom. Jag förlorade överlägset. Man kan ju inte vara bäst på allt. 😉

Rörelsefrihet
Mia har kommit underfund med att det är skare under det senaste snölagret. Igår kollade hon upp tallarna i skogsbrynet och idag såg jag henne på ängen nedanför köksfönstret.

Så bra att hon kan röra på sig. Inomhus- och trappvistelse blir nog så trist i längden.

Oväntat möte
Strax efter att jag hade borstat bort snön från Silverpilen dök fru grannen och junior upp. Dom var på väg på promenad. Jag var inte riktigt klädd för nån längre utevistelse (fast inte i morgonrock den här gången :D), men föreslog att jag kunde göra dom sällskap.

Bra idé tyckte Mia och sprang glatt före oss nerför backen. Jag var säker på att hon skulle protestera eller vända om efter ett tag, men inte då. Nedanför sommargrannen psykologens hus mötte vi en annan ”promenant” men i övrigt var byvägen obefolkad.

Ända tills vi kom fram till ”professorns”. Där mötte vi två unga herrar med varsin hund! Mia övervägde att springa hemåt, men stannade när hon hörde att vi lockade och såg att vi fortsatte åt motsatt håll. Efter en del om och men bestämde hon sig för att möta faran. För att lugna henne gick jag fram och försökte övertyga henne om att det inte var så farligt som det såg ut. Hon lät sig tveksamt övertygas och vände sen nosen åt rätt håll när hon såg att faran avlägsnade sig.

Resten av promenaden gick utan inicidenter, men när fru grannen och junior tog en annan väg vid soptunnan blev hon fundersam… Vem skulle hon nu följa? Efter lite lockande och pockande från min sida bestämde hon sig för att matte ändå är matte och kurrade belåtet när vi var hemma på egna reviret igen.

Jag har testat hårddiskar, uppskattar min tillvaro och har en liten vänkrets. Mia är på maskkur.

Sea Tools
Mitt mejl till IT-teknikern besvarades omgående. Han föreslog att jag skulle ladda ner Seagates program för test av diskar. Sagt och gjort.

Jag körde alla test han rådde mig till på båda interndiskarna. Efter närmare sju timmar kunde jag konstatera att båda är felfria och meddelade honom resultatet.

Alltså måste det vara knas på felloggen i Windows 7. Loggen är över huvudtaget deprimerande läsning. Under de senaste 24 timmarna har jag haft 15 fel, dock inget klassat som kritiskt. Jag förstår varför Microsoft skickar uppdateringar så ofta.

Bekymmersfri tillvaro
Efter att ha pratat med mamma och en god vän idag inser jag vilken bekymmersfri tillvaro jag har. Det finns ingenting som oroar eller tynger mig. Till stor del beror det förstås på min livsfilosofi, men jämfört med många andra i min omgivning är jag oändligt förskonad. Jag har verkligen anledning att vara innerligt tacksam.

Liten vänkrets
Under dagens lilla utflykt fick jag syn på ett ställ med kort till Alla hjärtans dag i matbutiken. Direkt till höger om grönsakerna, så det var ju lustigt att jag såg dom. 😉

Det är visserligen långt till den 14 februari men jag tyckte det kunde vara bra att köpa dom redan nu. Jag valde två, sen började jag fundera på hur många jag egentligen skulle ha. Hur många nära vänner har jag? Jag var tvungen att tänka efter på allvar.

Fyra kort hade jag med mig till kassan. Fast ett av korten är reserv i fall jag hade glömt nån. Det låter snålt med bara tre nära vänner tycker jag. Frågan är om det är jag eller mina vänner som är kräsna?

Avmaskning
I morse hade Mia kräkts på badrumsmattan. Tur att det var där. Eftersom magen var tom, bestod den blöta fläcken mest av magsaft, men när jag tittade närmare upptäckte jag nåt hårliknande. ”Håren” visade sig vara maskar. Yäk. Inälvsparasiter har jag inte mycket till övers för. Nu blir det Axilur i tre dar.