25.12 – Jul på riktigt

I förrgår agerade jag taxi och iakttog Mia på svag is. Igår öppnade jag lucka 24 och förde ljus på graven och blev ”dined and wined”. Idag har jag hämtat varmare jackor, julstädat och tillrett middag.

TaxiSkjutsbehov
Vår invandrare i byn behövde skjuts till bussen i förrgår morse klockan åtta så jag lovade ställa upp. Han ringde kvällen innan och oroade sig över snömängden – det hade snöat i stort sett hela dagen. Vi kom överens om att höras av i god tid nästa morgon för att kolla läget.

När jag satte på motorvärmaren vid sju-snåret blev jag tveksam. Snötäcket var djupare än jag hade räknat med och byvägen var oplogad… Om jag körde fast skulle han ju bli tvungen att anlita en proffs­taxi. Det kanske var bäst att be honom ringa en?

Det blev flera samtal fram och tillbaka innan han slutligen ringde och talade om att det inte fanns nån ledig taxi och att ”vägmästaren” redan var i farten så då borde jag väl kunna ta mig fram? Under samtalets gång hörde jag traktorn och kunde hålla med om att problemet var löst. Tack igen till ”vägmästaren”!

Mia på svag is
När jag kom hem tillbaka satte jag i gång med att skotta snö. Roligt jobb om det inte är så långvarigt eller inträffar så ofta. 😉

Mia på isenJag var i stort sett klar då herr grannen ringde. Han undrade om jag hade sett fågeln som kajkade runt i issörjan ute på sjön? Det här var andra dagen den syntes på samma ställe. För att få syn på den gick jag ner till stranden och kunde bekräfta att jag nu såg den, av allt att döma en ungsvan.

Det verkade onekligen som om den inte kunde ta sig ut på öppet vatten, men ingendera av oss kunde ju hjälpa den kom vi fram till. I värsta fall skulle den frysa fast och dö.*)

Mia hade givetvis följt efter mig till stranden och stod bredvid mig på bryggan. Hon såg också att det var nåt som rörde sig därute men kom snart på andra tankar. Man kunde ju gå på isen i strand­kanten.

Tydligen mindes hon vad som kan hända när isen knakar – hon backade genast och gick åt annat håll. Inne bland vasstråna var isen inte lika stark, men hon rörde sig så försiktigt att bara ena tassen blev våt. Duktig flicka.

Lucka 24Lucka 24 och ljus på graven
Igår var det dags att öppna lucka 24. Det blev alltså julafton i år också, vintersolståndet är passerat och vi fick en vit jul trots alla farhågor.

Strax innan jag skulle göra mig julren knackade en tomte på. Oxen/Tvillingen ville överlämna en jul­blom­ma och ett paket. Han gav sig tid att sitta ner och få en (kall) glögg, sen väntade po­ta­tis­skal­nin­gen hemmavid. Inte bara en generös och omtänksam man, utan också huslig. 🙂

Efter dusch och påklädning åkte jag till kyrkogården. Mamma var alltid noga med att tända ljus på graven, så jag tyckte jag också borde göra det. På vägen fick jag ett SMS från herr grannen junior som meddelade att dom nyss hade tänt ett ljus på mammas grav, men ett till kunde ju inte skada så jag fullföljde min plan.

Dined and wined
Strax före klockan sex låste jag in Mia efter sedvanlig avskedsprocedur och knallade över till herr och fru grannen som bjöd också mig på julmiddag.

Sällskapet var lagom stort, ett halvdussin personer, och maten var som vanligt riklig och väl­sma­kan­de med snaps och vin till. Väl framme vid desserten pustade vi en del men den slank ner ”i skarvarna” som moster brukade säga.

Varm jackaFru grannens morotslåda fick högsta poäng. Så god morotslåda har jag aldrig ätit! Hemligheten bestod i att utelämna riset förklarade värdinnan. Värt att lägga på minnet i fall jag skulle få för mig laga till en nån gång.

Varmare jackor
I morse blev jag förvånad då jag tittade på termometern. Från gårdagens -0,6 till -11,8° var ju ett stort skutt. Solen hade redan höjt sig över horisonten och himlen var klarblå. Ett strålande vinter­väder!

Dock krävdes varmare jackor insåg jag och hämtade dom på vinden. Igår plockade jag fram vinter­handskarna och har sen snön kom övergått till mina präktiga vinterstövlar. Tur man är välrustad.

Julstädat och tillrett middag
Som bekant uteblev städningen före jul, men idag blev den av. Jag kan nästan höra mammas kommentar om lämpligheten i att städa på juldagen. 😀

LutfiskOm städivern berodde på det oväntade ljuset eller nåt annat kan jag inte avgöra? Hur som helst kan jag ju med fog påstå att det här var julstädning i dess sanna bemärkelse.

Efter påfyllning av ved och dricksvatten var det dags att tillreda middag beslöt jag. Det var vältajmat, när maten var klar var jag döds­hung­rig. Förrätten utgjordes av ett par sorters död fisk och varmrätten bestod av mera död fisk – lutfisk närmare bestämt.

Nån dessert blev det inte. Men innan kvällen är slut har jag säkert stoppat i mig flera sorters dessert misstänker jag. 😉

*) Den ensamma svanen syns inte längre till. Vi hoppas och tror att den slutligen slagit följe med sina artfränder.

19.10 – Taxi och tidsfördriv

Jag är känd, har snott fågelmat, uppdaterat webbsajten, kan förvänta mig lycka och har haft trevligt.

Känd
Att bo på en ort där nästan alla känner alla, eller där man åtminstone har gemensamma bekanta är en fördel ibland. Till exempel när man beställer taxi.

När jag ringde närmaste taxi igår, sa vem jag var och frågade om det passar att hämta mig klockan ett, fick jag dels ett jakande svar och dels en motfråga: ”Är det hemifrån?”. Då jag svarade ja, lovade chauffören vara på plats önskad tid.

FågelmatDe’ ni, sånt händer minsann inte i stan! Taxikusken visste alltså var jag bodde. Det känns be­tryg­gande och man blir liksom bekräftad på nåt sätt. Till saken hör att jag inte åker taxi särskilt ofta så det kan absolut inte vara orsaken till att jag var känd. En alldeles särskild sorts kundservice. 🙂

Snott fågelmat
Igår snodde jag fågelmat. På annans mark dessutom. Vik Husse tipsade nämligen om ett recept på rönn­bärssnaps värt att pröva. Som bekant gillar jag alla sorts fruktsafter som innehåller alkohol. 😀

Min egen rönn är så hög att jag inte kommer åt bären så Mia och jag tog en liten promenad över till rågrannens rönnar där kvistarna hängde längre ner. Plockandet var fort gjort och Mia satt snällt och väntade under tiden. Jag hade bestämt mig för att bara göra en halv sats av receptet ifall jag inte skulle gilla den färdiga brygden.

Om ett par veckor får jag provsmaka, recension utlovas!

Uppdaterat LMFs webbsajt
Igår och idag har jag uppdaterat LMFs webbsajt med aktuell info. Tråkigt nog handlar det mesta om ebola som skördat många offer också i Sierra Leone. Förhoppningsvis får informationen folk att tänka på hur lyckligt lottade dom är och att dom gärna vill bidra på nåt sätt till dom som behöver hjälp.

Mycket lycka att vänta
Med tanke på alla skärvor jag har åstadkommit den senaste tiden – ett antal senast idag – kommer jag att bli jättelycklig framöver förutsatt att det gamla talesättet ”Skärvor betyder lycka.” håller streck. Ett annat talesätt stämmer också ”En olycka kommer sällan ensam”. Nåväl, så länge det rör sig om döda ting är olyckan inte mycket att orda om.

RosorTrevlig eftermiddag
Idag hade jag turen att få bjuda Grisen/Tvillingen på middag. Hon har alltid med sig blommor när hon kommer, så också idag. En härlig rosenbukett och i ”min” färg påpekade hon. Noga utvald således.

Om jag minns rätt har hon aldrig tidi­gare drabbats av min kokkonst? Och snäll som hon är, sa hon att det var gott. Faktiskt var den improviserade kyckling­grytan fullt ätbar tyckte jag också.

Över te, respektive kaffe fortsatte samtalet efter maten i ett par timmar. Ämnesbredden var som vanligt stor. Härligt med såna människor. En alltigenom trevlig söndagseftermiddag. 🙂