19.8 – Ätbart och annat trevligt

Jag har understött ett byaråd, fått ersättning, hittat fikonmarmelad, vågat mig ut och har en extremt artig leverantör.

KBBRUnderstött ett byaråd
I söndags infann jag mig i Kärra café strax före två. Kärrabuktens byaråd serverade mat för att få in medel till inredningen i caféet.

Pensionärspriset (som jag förstås åberopade) för buffén och kaffe med rulltårta och glass som dessert betingade 8 €. Jag hade garderat mig med en pyts så jag också kunde köpa med mig en portion hem. Jättegott var det och roligt att byta några ord med bekanta. Heder åt arrangören för idén!

Ersättning
Under tiden jag noterade modellbeteckning och serienummer på nya gräsklipparen ute i boden idag, kom ”blom­hyres­gästen” förbi. I handen höll han en påse (egenhändigt bakade) småkakor som han överräckte som tack för att jag tog hand om hans krukväxter medan han var bortrest. Han har uppen­barligen förstått att vägen till mitt hjärta går via magen. 😀

Fikonmarmelad
Idag var det ju dags att lägga in gurkorna i lag II, men jag insåg att jag måste proviantera en del först. Förutom dillkronor behöver jag ättika. Hur jag än letade hittade jag bara en liten skvätt i en flaska.

Däremot hittade jag fikonmarmelad från Törners konditori i Östersund. Jag minns att jag fick den av ett gulligt par som hälsade på och om jag fick den samma år jag flyttade är den med andra ord mer än sju år gammal.

Marmeladen är bevisligen avsmakad men det mesta återstår. Om jag minns rätt skulle den serveras till nån slags ost men jag har glömt vilken? Att använda den på skorporna tycker jag inte passar riktigt men så klart går det väl an.

Marmeladen är fullt ätbar ska tilläggas. Jag ”skalade av” översta lagret för säkerhets skull innan jag smakade på den men den höga sockerhalten borgar givetvis för att den håller sig. Nån som kan tipsa mig om hur/till vad jag ska använda den?

Vågat mig ut
Idag klädde jag faktiskt på mig (igår hade jag en morgonrocksdag). Sockor, långbyxor och flanell­skjorta fick det bli när jag hade kollat termometern och tittat ut genom fönstret. Meteorologen på TV-vädret igår kväll sa att vi skulle få ostadigt väder. Han borde snarare ha sagt labilt.

Solen tittade fram när jag steg upp i morse men en timme senare ösregnade det. Så där har det hållit på hela dagen… Sol, regn, sol och regn igen förutom kraftiga vindbyar. Mellan skurarna hann jag i alla fall hämta ved, pyssla om blommorna, ösa båtarna och kolla att fackelblomstret stod kvar i strand­kanten där jag planterade det.

CarboniteExtremt artig leverantör
Vad jag kan minnas har jag aldrig upplevt en så artig leverantör som Carbonite, före­ta­get som sköter min backup. Helt otroliga är dom!

I början på augusti gjorde dom ett mejlutskick för att skaffa nya kunder och hade tydligen skickat det också till befintliga, medvetet eller omedvetet. Jag svarade genast att jag minsann har varit kund hos dom redan i flera år. Jag fick omgående ett svarsmejl från en herre på Sales & Marketing:

Dear (MoF),

I am writing as a follow up to an email you may have received this morning suggesting you have no files backed up with Carbonite. This email was sent in error, resulting from a customer communi­cations mistake. If you are an active subscriber, at no point was your account or stored data affected.

We apologize for the inconvenience this email caused. We wanted to let you know right away, and hope you can forgive our internal error.

Thanks for understanding and for your business. Please feel free to reach out with any questions you may have.

Best Regards,…

De’ ni, det är kundvård på hög nivå! Att a) erkänna sitt misstag och b) ytterst hövligt be om ursäkt är ju inte särskilt vanligt, åtminstone inte bland dom jag har varit i kontakt med under årens lopp.

Alla supportärenden behandlas ovanligt snabbt och följs också alltid upp för att kolla att allt fungerar som det ska. Ett kundnöjdhetsformulär avslutar alltid ärendet. När man förnyar sitt abonnemang får man förutom bekräftelse och kvitto på mottagen betalning ett extra tackbrev. Tänk om alla leve­rantörer var lika artiga och kundvänliga!

16.8 – Tur, kärlek, gurkor och närhetsbehov

Jag har haft tur med vädret, blivit uppringd och lagt gurkorna i blöt. Mia har stort när­hets­be­hov.

Översättning 2Tur med vädret
Direkt efter frukosten tog jag i tu med över­sätt­ningen som jag lovade i ett svagt ögonblick. Hur jag kunde tro att mina kunskaper i engelska skulle räcka till föreningsstadgar är en gåta? Ibland är det si och så med självinsikten tydligen.

Lyckligtvis fick jag hjälp av http://sv.glosbe.com/, en suverän sajt för översättningar till och från en mängd språk och som också har synonymer och exempel på hur ordet används. Så bra är min engelska att jag tack vare synonymerna kunde plocka ut det ord jag behövde. Tror jag i alla fall? Det är möjligt att det finns riktiga grodor i översättningen, men den ska bara användas internt så kvalitén bör räcka till.

Vädret var på min sida. Molnen klumpade i hop sig efter nån timme och vid lunchtid började det regna. Det passade mig utmärkt! Att sitta inne när det är finväder bär mig emot.

Efter översättningen gjorde jag en skiss till presentkort som ska användas i LMF och en presentation som jag skickade till torsdagens värdar. Bilderna jag tog på dom i Kasnäs såg ut som karikatyrer så jag spädde på med pratbubblor som passade till deras ansiktsuttryck. En bra porträttfotograf lär jag aldrig bli.

Felringning?
”Privat nummer” ringde och störde mig kvart i tio. En herre vid namn Laaksonen undrade om jag hade kvar Opel Kadetten jag hade åkt mycket med i Norge? Jag blev helt ställd.

SarpsborgI mitten av 80-talet ägde jag mycket riktigt en Opel Kadett som jag åkte nästan dagligen med till Norge under en period. Jag var nämligen upp över öronen förälskad i en sandblästrare som var på jobb i Sarpsborg, ca 180 km från Göteborg där jag bodde då.

Jag har glömt vad kärleken hette, men Laaksonen tror jag inte det var, även om han var finländare. Dessutom är det inte särskilt troligt att han har letat rätt på mitt telefon­num­mer i Finland eller ens kommer i håg vad jag heter. Alltså hasplade jag äntligen ur mig att han nog hade ringt fel. Han bad genast om ursäkt och la på.

Men tänk om det faktiskt var min dåvarande förälskelse…? Som kallade mig sin lilla sparvunge(!), bedyrade mig sin stora kärlek och ville att jag skulle följa honom till Moskva där han hade nästa upp­drag?

Om jag hade varit det minsta fiffig skulle jag ha frågat vad han hette i förnamn, för det minns jag fortfarande, men det var jag alltså inte. Och eftersom han hade dolt telefonnummer kan jag heller inte ringa upp och fråga. Nä, det var säkert en felringning bestämmer jag mig för. 🙂

Gurkorna i blöt
Dom 27 gurkorna jag fick igår är nu renskrubbade i regnvatten och nerlagda i saltlake. Där ska dom ligga i ca tre dygn står det i tant Agdas recept. Bäst att lägga in en påminnelse om det, annars blir det saltgurka i stället.

Mia i famn 2Närhetsbehov
Efter morgonens jakt på en präktig skogsmus tog Mia ledigt. Under tiden det regnade låg hon ute och sov i min stol på trappan men med ojämna mellanrum har hon kommit in och pratat med mig eller velat bli kelad med.

När jag höll till ute efter att det slutat regna höll hon sig mestadels inom synhåll och när jag i min tur satte mig i stolen på trappan ville hon ha en ny kelomgång eller sova i min famn. Hon har uppen­bar­ligen stort närhetsbehov. Det är förstås ömsesidigt. Om hon är borta mer än ett par, tre timmar saknar jag henne. 🙂

28.12 – Kamplysten och överraskad

I förrgår regnade det inte, jag har fått födelsedagspresent och julklappar, kämpar med en svensk bank och har blivit glatt överraskad.

Sol!Inget regn!?
Annandag jul var regnfri, hör och häpna, men igår återgick vädret till det ”normala” igen. Suck. Men i morgon lovar en vädersajt faktiskt sol mellan 14 och 17. Fast det tror jag först när jag ser den.

Födelsedagspresent och julklappar
I förrgår fick jag en försenad födelsedagspresent och julklapp, igår ytterligare en julklapp. Julgubben måtte ha fått dåligt samvete och tyckt att jag har varit lite snäll trots allt. 😀

Bankkamp
Sen den 11 december har jag försökt få Swedbank i Sverige att godkänna en bankfullmakt som mamma har skrivit under. Senaste beskedet fick jag igår:
Hej! Nu har jag varit i kontakt med våra jurister och fått följande besked:

Fullmakter ska lämnas in personligen av fullmaktsgivaren alternativt vara bevittnade och kontrollerade om de lämnas in av fullmaktstagaren. Skrivs fullmakten utomlands finns rutiner för det. Gäller då att bevittning sker på ambassad, konsulat eller notarius publicus. Det är alltid upp till bankkontoret lokalt att fatta beslut om ni vill acceptera en fullmakt eller inte och hur den säkerställs.

En telefonkontakt med din mammas lokala bankkontor kan ju vara en lämplig väg att gå eftersom det är det lokala bankkontoret som skall fatta beslut om fullmakten godkänns.” (Mina understrykningar)

Det finns alltså en regel, men den kan åsidosättas av det lokala bankkontoret. Just så. Kampen fortsätter. Jag har gett mig den på att det ska gå att ordna på nåt sätt.

Glad överraskning I
Igår fick jag brev från Trafi. Jag var fullkomligt övertygad om att det innehöll en bot för fortkörning ända tills jag kände nåt hårt i kuvertet. Ha! Det var förstås mitt nya körkort och inget annat.

Tyvärr ville Trafi ha tillbaka mitt gamla, snitsiga papperskörkort, annars hade jag tänkt fortsätta spara det av nostalgiskäl. Jag får nöja mig med bilden jag har av det.

ProvsvarGlad överraskning II
När jag besökte mamma igår frågade jag i receptionen om hon fortfarande var isolerad. Sköterskan svarade att prov­sva­ren hade varit negativa så nu slapp hon isoleringen.

Jag frågade i vilket rum hon låg nu, men fick svaret att hon låg kvar i samma rum som tidigare. Det var ju en glad över­rask­ning, då har hon fortsatt eget rum. Mamma tyckte också det var skönt att slippa flytta och dela rum så det kändes bra.

Glad överraskning III
Häromdagen fick jag mejl av sommargrannen psykologens syster som undrade om jag var hemma på Udden efter Annandag jul? Hon och hennes man skulle gärna hälsa på. Också en glad överraskning!

Idag på eftermiddagen dök dom upp. Systern mindes inte när hon senast var här och hennes man var på besök senast nån gång på 60-talet kom vi fram till, så man kan inte anklaga dom för att slita på mattorna precis. Fan­tas­tiskt roligt att få prata bort ett par timmar med så sällsynta gäster. 🙂

7.8 – Från begravningshjälp till åskväder

Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.

Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får ut­betalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.

KyrkogårdJag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.

”Du har nu plats 49 i kön, vi har för när­va­ra­nde 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men vänte­tiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!

Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.

Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.

Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.

Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.

Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.

KaffemuggarDukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.

Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av leda­mö­terna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.

Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.

Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.

ÅskradarÅska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.

Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hop­krupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.

När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.

Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.

Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.

30.7 – Regn och hantverk

Idag har Udden äntligen fått regn och jag har packat upp sista flytt­godset(!).

Regn 3Regn!
Igår låg Udden i skugga hela dan och det kom ett regnmoln som lämnade ifrån sig en löjlig liten skvätt, men idag har vi fått regn på riktigt. Äntligen!

Inget ihållande regn från morgon till kväll för all del, men skurar till och från under dan, så lite hjälp har ju växterna fått. Temperaturen har legat mellan 19 och 21 grader så det har ändå varit varmt och skönt.

Sista flyttgodset uppackat
Idag gjorde jag slag i saken och genomförde nåt jag pla­ne­ra­de redan innan jag flyttade hem 2007. Med i flyttgodset följde nämligen en hallmöbel, dvs en sko‑ och klädhylla som jag hade måttat ut att skulle få plats innanför dörren i köket.

Anledningen till att jag inte har packat upp möbeln förrän nu, är att jag inte visste var jag skulle göra av tele­fon­bänken som exet snickrade för snart hundra år sen så den fick stå vid dörren. Ända tills idag alltså.

För länge sen konstaterade jag att telefonbänken fick plats i verandan, men jag hade ingen bra lös­ning på var jag skulle göra av alla grejer som finns i lådan under sitsen på bänken så det har dragit ut på tiden. Efter sex års funderande(!) har jag kommit fram till att dom nog klarar vintern och gott kan ligga kvar. Rostoljan borde väl inte heller frysa? Bordet som stod i verandan innan ställde jag i boden tills vidare.

Det tog en stund innan jag var klar med omflyttning, montering och uppsättning av klädhyllan. När jag skru­vade fast den blev jag lite konfunderad…? Det gick oroväckande lätt att skruva i det gamla virket. Antingen har jag blivit starkare i nyporna eller så är virket maskätet kom jag fram till. Ruttet är det inte, för ett visst motstånd kände jag trots allt.

Enda missen var avståndet till gardinen. När jag tog mått hade jag helt andra gardiner och gardin­stänger, men det gick med ett nödrop. Kanten på gardinen får ligga i mellanrummet mellan två ribbor. Det ser ingen om jag inte talar om det. Så säg inget. 😀

KlädhyllaSom vanligt ledde omflyttningen till en massa följd­flytt­ning. Lådinnehållet från verandabordet till lådan i telefonbänken, innehållet därifrån till nattduksbordslådan och det innehållet i sin tur till en låda i byrån. Byrålådan var för all del inte heller tom, men det mesta får gå till klädinsamlingen.

Avslutningsvis flyttade jag den smalare skohyllan i kläd­skrubben till verandan och vice versa. Det kändes lite trångt med 90 centimeters bredd i och med att telefonbänken står på samma vägg och är bredare än vad bordet var.

Riktigt fint blev det tycker jag. Och bättre plats när man ska sätta sig vid köksbordet, för att inte tala om bättre plats för långa ytterplagg. Tidigare var jag tvungen att vika fållen på kapporna för att få plats med dom eftersom telefonbänken var så hög i förhållande till den befintliga klädhyllan.

Nån som vill ärva en gammal klädhylla förresten? Den är ju fullt funktionsduglig även om den ser lite luggsliten ut. 🙂