regn

av

16.8 – Tur, kärlek, gurkor och närhetsbehov

Jag har haft tur med vädret, blivit uppringd och lagt gurkorna i blöt. Mia har stort när­hets­be­hov.

Översättning 2Tur med vädret
Direkt efter frukosten tog jag i tu med över­sätt­ningen som jag lovade i ett svagt ögonblick. Hur jag kunde tro att mina kunskaper i engelska skulle räcka till föreningsstadgar är en gåta? Ibland är det si och så med självinsikten tydligen.

Lyckligtvis fick jag hjälp av http://sv.glosbe.com/, en suverän sajt för översättningar till och från en mängd språk och som också har synonymer och exempel på hur ordet används. Så bra är min engelska att jag tack vare synonymerna kunde plocka ut det ord jag behövde. Tror jag i alla fall? Det är möjligt att det finns riktiga grodor i översättningen, men den ska bara användas internt så kvalitén bör räcka till.

Vädret var på min sida. Molnen klumpade i hop sig efter nån timme och vid lunchtid började det regna. Det passade mig utmärkt! Att sitta inne när det är finväder bär mig emot.

Efter översättningen gjorde jag en skiss till presentkort som ska användas i LMF och en presentation som jag skickade till torsdagens värdar. Bilderna jag tog på dom i Kasnäs såg ut som karikatyrer så jag spädde på med pratbubblor som passade till deras ansiktsuttryck. En bra porträttfotograf lär jag aldrig bli.

Felringning?
”Privat nummer” ringde och störde mig kvart i tio. En herre vid namn Laaksonen undrade om jag hade kvar Opel Kadetten jag hade åkt mycket med i Norge? Jag blev helt ställd.

SarpsborgI mitten av 80-talet ägde jag mycket riktigt en Opel Kadett som jag åkte nästan dagligen med till Norge under en period. Jag var nämligen upp över öronen förälskad i en sandblästrare som var på jobb i Sarpsborg, ca 180 km från Göteborg där jag bodde då.

Jag har glömt vad kärleken hette, men Laaksonen tror jag inte det var, även om han var finländare. Dessutom är det inte särskilt troligt att han har letat rätt på mitt telefon­num­mer i Finland eller ens kommer i håg vad jag heter. Alltså hasplade jag äntligen ur mig att han nog hade ringt fel. Han bad genast om ursäkt och la på.

Men tänk om det faktiskt var min dåvarande förälskelse…? Som kallade mig sin lilla sparvunge(!), bedyrade mig sin stora kärlek och ville att jag skulle följa honom till Moskva där han hade nästa upp­drag?

Om jag hade varit det minsta fiffig skulle jag ha frågat vad han hette i förnamn, för det minns jag fortfarande, men det var jag alltså inte. Och eftersom han hade dolt telefonnummer kan jag heller inte ringa upp och fråga. Nä, det var säkert en felringning bestämmer jag mig för. 🙂

Gurkorna i blöt
Dom 27 gurkorna jag fick igår är nu renskrubbade i regnvatten och nerlagda i saltlake. Där ska dom ligga i ca tre dygn står det i tant Agdas recept. Bäst att lägga in en påminnelse om det, annars blir det saltgurka i stället.

Mia i famn 2Närhetsbehov
Efter morgonens jakt på en präktig skogsmus tog Mia ledigt. Under tiden det regnade låg hon ute och sov i min stol på trappan men med ojämna mellanrum har hon kommit in och pratat med mig eller velat bli kelad med.

När jag höll till ute efter att det slutat regna höll hon sig mestadels inom synhåll och när jag i min tur satte mig i stolen på trappan ville hon ha en ny kelomgång eller sova i min famn. Hon har uppen­bar­ligen stort närhetsbehov. Det är förstås ömsesidigt. Om hon är borta mer än ett par, tre timmar saknar jag henne. 🙂

av

28.12 – Kamplysten och överraskad

I förrgår regnade det inte, jag har fått födelsedagspresent och julklappar, kämpar med en svensk bank och har blivit glatt överraskad.

Sol!Inget regn!?
Annandag jul var regnfri, hör och häpna, men igår återgick vädret till det ”normala” igen. Suck. Men i morgon lovar en vädersajt faktiskt sol mellan 14 och 17. Fast det tror jag först när jag ser den.

Födelsedagspresent och julklappar
I förrgår fick jag en försenad födelsedagspresent och julklapp, igår ytterligare en julklapp. Julgubben måtte ha fått dåligt samvete och tyckt att jag har varit lite snäll trots allt. 😀

Bankkamp
Sen den 11 december har jag försökt få Swedbank i Sverige att godkänna en bankfullmakt som mamma har skrivit under. Senaste beskedet fick jag igår:
” Hej! Nu har jag varit i kontakt med våra jurister och fått följande besked:

Fullmakter ska lämnas in personligen av fullmaktsgivaren alternativt vara bevittnade och kontrollerade om de lämnas in av fullmaktstagaren. Skrivs fullmakten utomlands finns rutiner för det. Gäller då att bevittning sker på ambassad, konsulat eller notarius publicus. Det är alltid upp till bankkontoret lokalt att fatta beslut om ni vill acceptera en fullmakt eller inte och hur den säkerställs.

En telefonkontakt med din mammas lokala bankkontor kan ju vara en lämplig väg att gå eftersom det är det lokala bankkontoret som skall fatta beslut om fullmakten godkänns.” (Mina understrykningar)

Det finns alltså en regel, men den kan åsidosättas av det lokala bankkontoret. Just så. Kampen fortsätter. Jag har gett mig den på att det ska gå att ordna på nåt sätt.

Glad överraskning I
Igår fick jag brev från Trafi. Jag var fullkomligt övertygad om att det innehöll en bot för fortkörning ända tills jag kände nåt hårt i kuvertet. Ha! Det var förstås mitt nya körkort och inget annat.

Tyvärr ville Trafi ha tillbaka mitt gamla, snitsiga papperskörkort, annars hade jag tänkt fortsätta spara det av nostalgiskäl. Jag får nöja mig med bilden jag har av det.

ProvsvarGlad överraskning II
När jag besökte mamma igår frågade jag i receptionen om hon fortfarande var isolerad. Sköterskan svarade att prov­sva­ren hade varit negativa så nu slapp hon isoleringen.

Jag frågade i vilket rum hon låg nu, men fick svaret att hon låg kvar i samma rum som tidigare. Det var ju en glad över­rask­ning, då har hon fortsatt eget rum. Mamma tyckte också det var skönt att slippa flytta och dela rum så det kändes bra.

Glad överraskning III
Häromdagen fick jag mejl av sommargrannen psykologens syster som undrade om jag var hemma på Udden efter Annandag jul? Hon och hennes man skulle gärna hälsa på. Också en glad överraskning!

Idag på eftermiddagen dök dom upp. Systern mindes inte när hon senast var här och hennes man var på besök senast nån gång på 60-talet kom vi fram till, så man kan inte anklaga dom för att slita på mattorna precis. Fan­tas­tiskt roligt att få prata bort ett par timmar med så sällsynta gäster. 🙂

av

7.8 – Från begravningshjälp till åskväder

Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.

Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får ut­betalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.

KyrkogårdJag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.

”Du har nu plats 49 i kön, vi har för när­va­ra­nde 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men vänte­tiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!

Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.

Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.

Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.

Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.

Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.

KaffemuggarDukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.

Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av leda­mö­terna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.

Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.

Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.

ÅskradarÅska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.

Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hop­krupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.

När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.

Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.

Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.

av

30.7 – Regn och hantverk

Idag har Udden äntligen fått regn och jag har packat upp sista flytt­godset(!).

Regn 3Regn!
Igår låg Udden i skugga hela dan och det kom ett regnmoln som lämnade ifrån sig en löjlig liten skvätt, men idag har vi fått regn på riktigt. Äntligen!

Inget ihållande regn från morgon till kväll för all del, men skurar till och från under dan, så lite hjälp har ju växterna fått. Temperaturen har legat mellan 19 och 21 grader så det har ändå varit varmt och skönt.

Sista flyttgodset uppackat
Idag gjorde jag slag i saken och genomförde nåt jag pla­ne­ra­de redan innan jag flyttade hem 2007. Med i flyttgodset följde nämligen en hallmöbel, dvs en sko‑ och klädhylla som jag hade måttat ut att skulle få plats innanför dörren i köket.

Anledningen till att jag inte har packat upp möbeln förrän nu, är att jag inte visste var jag skulle göra av tele­fon­bänken som exet snickrade för snart hundra år sen så den fick stå vid dörren. Ända tills idag alltså.

För länge sen konstaterade jag att telefonbänken fick plats i verandan, men jag hade ingen bra lös­ning på var jag skulle göra av alla grejer som finns i lådan under sitsen på bänken så det har dragit ut på tiden. Efter sex års funderande(!) har jag kommit fram till att dom nog klarar vintern och gott kan ligga kvar. Rostoljan borde väl inte heller frysa? Bordet som stod i verandan innan ställde jag i boden tills vidare.

Det tog en stund innan jag var klar med omflyttning, montering och uppsättning av klädhyllan. När jag skru­vade fast den blev jag lite konfunderad…? Det gick oroväckande lätt att skruva i det gamla virket. Antingen har jag blivit starkare i nyporna eller så är virket maskätet kom jag fram till. Ruttet är det inte, för ett visst motstånd kände jag trots allt.

Enda missen var avståndet till gardinen. När jag tog mått hade jag helt andra gardiner och gardin­stänger, men det gick med ett nödrop. Kanten på gardinen får ligga i mellanrummet mellan två ribbor. Det ser ingen om jag inte talar om det. Så säg inget. 😀

KlädhyllaSom vanligt ledde omflyttningen till en massa följd­flytt­ning. Lådinnehållet från verandabordet till lådan i telefonbänken, innehållet därifrån till nattduksbordslådan och det innehållet i sin tur till en låda i byrån. Byrålådan var för all del inte heller tom, men det mesta får gå till klädinsamlingen.

Avslutningsvis flyttade jag den smalare skohyllan i kläd­skrubben till verandan och vice versa. Det kändes lite trångt med 90 centimeters bredd i och med att telefonbänken står på samma vägg och är bredare än vad bordet var.

Riktigt fint blev det tycker jag. Och bättre plats när man ska sätta sig vid köksbordet, för att inte tala om bättre plats för långa ytterplagg. Tidigare var jag tvungen att vika fållen på kapporna för att få plats med dom eftersom telefonbänken var så hög i förhållande till den befintliga klädhyllan.

Nån som vill ärva en gammal klädhylla förresten? Den är ju fullt funktionsduglig även om den ser lite luggsliten ut. 🙂

av

20.7 – Kaffe, regn och jord

Jag har tappat kaffekannan och Udden har fått regn! Problemet med jordhögen är löst och vi har haft kaffegäster.

Purunpää

Purunpää

Tappat kaffekannan
I förrgår åkte ju mamma och jag till Purunpää och Ekhamnen efter lunch. Bilden i inlägget från den 18.7 var förresten från Ekhamnen och inte från Purunpää. En liten tur på knappt två timmar som inkluderade beundran av havsvyer och fotografering. När vi kom hem blev det kaffe med glass och en liten konjak i bersån, vädret var som vanligt varmt och vackert.

Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men jag lyckades tappa kaffekannan i syren­bus­karna… Och det hände innan jag hade druckit konjak vill jag påpeka. Lyckligtvis var kannan tom så jag slapp göra nytt kaffe och kannan blev inte ens bucklig. Bra köp. 🙂

Regn på Udden
På kvällen började det regna, hör och häpna! När Mia kom in strax efter halv elva var hon dyblöt och beklagade sig högljutt över det dåliga vädret. Det blev dessutom kallt, bara 13 grader, så jag tände upp i spisen och mamma drog på sig svärmors stickade ull­strumpor.

Igår morse hällde jag ut 7 mm regn ur vattenmätaren så växterna fick i alla fall akut hjälp. I morse kunde jag klämma ut en millimeter till, så det hade tydligen regnat också i natt. Men efter dagens solsken och blåst är det snart lika torrt igen.

Jordproblemet löst
Problemet med jordmassorna som jag sökte ny ägare till i inlägget den 17.7 har löst sig. Fastig­hets­ägaren tillåter att dom läggs på hans mark. Suveränt. Han fäller också träden som måste bort, så nu återstår bara förhandling med rågrannen innan vi kan få en offert och grävmaskinen kan sätta i gång.

BersånEftermiddagskaffe med skratt
Till eftermiddagskaffet idag hade vi bjudit in före detta grannen och bonuspappan. Dom mörka mol­nen hade hunnit dra bort innan det var dags, så vi kunde sitta i bersån. Dom omgivande buskarna skyddade hyfsat från vinden, det var bara parasollet som vände på sig.

Det blev bland mycket annat tal om inköp på ”vårt lokala Stockmann” (f d grannens ut­tryck), dvs torget i Dalsbruk. Bonuspappan berättade för oss att han köpte kalsonger i 3-pack där för många år sen. När försäljaren frågade vilken färg han ville ha, svarade han att alla skulle vara i samma färg så det gick bra att lappa. Jag kunde nästan se försäljarens och omgivningens förundrade blickar framför mig. 😀

Den lilla historien inspirerade före detta grannen att berätta om ett kalenderinköp som hade förar­gat frun i huset. Bonuspappan hade yrkat på att få pruta på kalenderpriset eftersom januari månad redan hade gått. Faktiskt lyckades han också. Men hans fru uppskattade alltså inte alls hans affärs­taktik. Vi fick oss alltså flera glada skratt mellan varven och en trevlig eftermiddag.

av

14.9 – Lättsamt

Ryktet talar sanning, jag har haft tur med vädret, eldar i spisen och använder rotsaksborste på nytt sätt.

Sant rykte
Strax före tolv åkte jag till Furulund för att hämta maten jag beställde igår (se går­da­gens inlägg). Kerstin kockar nämligen i ungdomslokalens kök. Jag kan inte på­stå att det var nån kö precis, men tre personer förutom mig var där för att handla.

Jag var inte speciellt hungrig, men nyfiken på anrättningen och ville passa på medan den var varm så jag öppnade förpackningen. Precis som ryktet påstår är portionerna väl tilltagna. Två stora fiskbiffar och en rejäl dos potatisgratäng betyder att det räckte till två måltider och dessutom har jag kvar av po­ta­tisen till i morgon.

Maten smakade alldeles utmärkt tyckte både Mia och jag. Hon fick en liten bit av fiskbiffen och slukade den omgående. Min portion försvann lika kvickt.

För mat och sallad betalade jag 6 €, alltså 3 € per måltid. Till det facila priset är det verkligen inte värt att köpa in­gre­dienser och lägga ner dyrbar arbetstid på att laga mat annat än när andan faller på. Där blir jag ga­ran­terat stamkund!

Tur med vädret
Efter lunchen fortsatte jag med snöbärsbuskarna. Först gällde det att städa bort alla högar från igår. Som vanligt hade jag lämnat dom efter mig.

Mia höll mig sällskap med jämna mellanrum. Hon både åkte i och tippade skottkärran ett par gånger och tyckte vi skulle leka med kvistarna i stället för att lägga dom på hög. Till slut la hon sig på den nyröjda delen och verkade tycka att det var dags att vila.

En stund senare kom några regnstänk men jag lät mig inte hindras förrän det började regna på allvar. Jag hann bara fylla en skottkärra och har fortfarande en liten bit kvar innan jag når husgaveln. Men som tur var tyckte vädrets makter att jag hade gjort nog för idag.

Mia följde med in, fick mat och la sig sen till rätta i korgstolen. Jag tog dagens tidning, la mig på sängen och sov tills Mia ville ut en timme senare. Vilket skönt liv vi lever. 🙂

Eld i spisen
Den friska vinden och det ”rukuga” vädret (mosters uttryck) gjorde att det kändes kallt i huset då jag steg upp. Än så länge undviker jag att koppla på elvärmen annat än i undantagsfall så jag tände upp i köksspisen. Det ger en skönare värme och klart högre mysfaktor.

Nytt användningsområde
För ett tag sen köpte jag en rotsaksborste med skaft. Tanken var att jag skulle använda den när jag tvättar båten eftersom vissa skrymslen inte går att komma åt med rotborsten. Men jag har kommit på ytterligare ett användningsområde – den är alldeles utmärkt till att putsa fodret i vinter-crocsen!

Jag får jämt in en massa skräp som fastnar i luggen på fodret. Crocs är kanske inte det optimala valet som arbetssko, men jag tycker dom är sköna så jag envisas.

En anledning till skräpansamlingen kan ju vara att Mia använder dom som klösbräda, vilket har resulterat i ett hål rakt igenom fodret på den ena dojan. Men hellre det än att hon klöser sönder nåt annat.

Hur som helst är rotsaksborsten suverän för att borsta ur skräpet. Undrar om jag ska ta patent på den idén? 😀

av

23.7 – Väder och reklam

Gårdagens blåa himmel är ett minne blott och det blev oväntat snabbt ”en annan dag”. Jag har varit huslig och utsatts för mutförsök. Mia är nästan ute.

Regn igen
Det bästa jag kan säga om dagens väder är att det har varit konsekvent. Det har blåst friskt och regnat nästan i ett sen jag steg upp. Dom få, korta utevistelser jag har företagit har krävt regnrock.

En annan dag
Det blev ”en annan dag” (se gårdagens inlägg) redan idag. Det fuktiga och kyliga vädret krävde brasa i köksspisen så jag passade på att hämta ved medan ösregnet tillfälligt hade övergått i duggregn.

Jag eldar fortfarande av den äldsta veden, vilket innebär att eftermiddagens brasor bara har höjt temperaturen med ett par grader. Men mysfaktorn är förstås hög och jag slipper gå omkring med min varmaste sjal.

Huslig
Dom sista spåren efter mammas besök är nu utplånade. Jag fick för mig att det kunde vara lämpligt att diska i brist på roligare sysselsättning inomhus.

Under tiden jag diskade blev jag hungrig. Tack vare den varma spisen gick det inte åt nån ström för mat­lag­ningen.

Matlagning kanske var att ta i förresten… Jag stekte den överblivna nypotatisen från igår och åt ett par skivor rökt skinka till. För att göra tall­riks­mo­del­len komplett la jag till några skivor gurka. 😀

Fiffig som jag är (ibland) sparade jag diskvattnet tills jag hade ätit och diskade på direkten.

Mutförsök
Förra veckan fick jag ett trevligt mejl från en obekant person: ”Hej, Jag heter Tove och jobbar för en gaming­guide. Jag tycker din blogg är jätteintressant och har en idé om ett samarbete. Skulle det vara intressant? Återkom gärna till mig så skall jag berätta mer.”

Nyfiken som jag (också) är svarade jag: ”En gaming guide? Då måste det röra sig om antingen spel eller jakt. Ingen­dera intresserar mig, men informera gärna om vad du hade tänkt dig?”

Svaret kom omgående: ”Jag representerar xxxxxx.se, en av Sveriges största casinoguider. Det jag hade tänkt mig är att du skriver ett inlägg som handlar om dina tankar och funderingar om casino, eller någon av våra nyheter och naturligt integrerar en eller två länkar till vår hemsida. För detta skulle du få 700 kr. Kan det vara något för dig?”

Jag besvarade mejlet lika snabbt: ”Tyvärr har jag inte mycket positivt att säga om casinospel (heller)… Men om du vill betala mig för att tala om vad jag tycker och lämna länken som ett av­skräckande exempel är det ju förstås OK. 😉”

Sen dess har jag inte hört nåt mer. Jag kanske var onödigt elak, men så lättköpt är jag inte. Dessutom står det i bloggens an­vän­dar­vill­kor att man inte får göra reklam i inläggen. Till skillnad från många andra bloggar är bloggen.fi lyckligtvis befriad från all reklam, vilket jag är mycket tacksam för!

Nästan ute
Ända tills jag började elda låg Mia och sov i min säng, sen flydde hon till verandan. Inte ens stolen på trappan var lockande idag. Fullt förståeligt.

av

3.6 – Taxklackat och påläst

Igår invigde jag dom nygamla röda, idag har jag informerat mig om bruksavgifter och väntat ut regnet.

Nya röda
Nästan hela gårdagen gick åt till förberedelser och genomförande av studentfirande. Efter duschen vidtog klädprovning i ett par timmar(!). Jag hade bestämt mig för röda byxor, men det slutade med mossgröna. Jag hittade ingen överdel som var snygg till dom röda byxorna. Det fick bli röd blus och mossgrön poncho i stället.

För att pigga upp intrycket tyckte jag det kunde sitta fint med röda skor. Jag visste att jag har ett par med lagom låg klack och hittade asken på direkten. På kanten står det nämligen ”Nya röda m tax­klack” för att skilja dom från ett par andra röda.

Prislappen satt fortfarande kvar inne i skorna. 180 kronor hade dom kostat på Din Sko. Det innebär att jag har köpt dom i Sverige, alltså för mer än fem år sen. Av nån anledning har jag inte använt dom tidigare, men igår kom dom alltså väl till pass.

Strax efter tre ingick jag i en karavan av bilar som var på väg till samma ställe. I avsaknad av egna barn uppvaktar jag andras. 😉 Den här gången gällde det bonussysterns dotter som hade erövrat sin studentmössa.

”Öppet hus från 15.00” uppfattas av allt att döma som ”Kom klockan tre” här på ön har jag märkt. När jag steg in tio över tre var huset redan fyllt av gäster. Enligt värdinnan var vi totalt 55 personer.

Efter en gemensam skål för studenten serverades en jättegod buffé. Efter maten höll den stolta pappan tal och den stolta mamman läste en dikt. Jag blev lika rörd som festföremålet. Lika nära till tårar som till skratt.

Strax före kaffet kände jag att det var dags att åka hem till Mia. Värdinnan försökte fresta mig med sina tre delikata kakor (tårtor), men jag skyllde på tidigare kakfrosserier under veckan. Efter farvälkramar till vär­din­nan, den lyckliga studenten och hennes pappa, stoppade jag ner mina röda skor i den medhavda plastpåsen igen och drog tillbaka till ”hemsidan” som en rar dam brukar säga.

Bruksavgift
På mötet i torsdags fick jag frågan om väglaget har möjlighet att debitera extra för tillfälliga tran­sporter, t ex i samband med husbygge. Jag trodde mig veta att det kan ingå i en s k bruksavgift, men kunde inte hitta närmare info just då.

Nu vet jag. Idag konsulterade jag materialet vi fick på kursen och lagen om enskild väg (LEV). Väglaget har rätt att ta ut en bruksavgift för till­fälliga transporter och beslutar på årsmötet hur stor den ska vara. Jag hittade också en ny utgåva av handboken som innehåller beräkningsanvisningar för vägenheter och renskrev mötesanteckningarna.

Regn och mera regn
Sent i eftermiddags slutade det äntligen regna. Sen igår har Udden fått 33,5 mm. Det kan ju tyckas räcka till, men vädergudarna har tydligen bestämt att det behövs mer, för nu regnar det igen.

Jag som hade tänkt plantera Elvira… Men hon klarar sig nog där hon står till i morgon. Då ska vi slippa regn enligt prognosen.

av

1.6 – Nästan full rulle

Igår hade jag besök i vedlidret, uppvaktade en glad pensionär och bevistade ett möte. Idag har jag glatt mig åt regnet, hämtat Elvira och motionerat under huset.

Oväntat besök
Då jag skulle hämta posten igår förmiddag upptäckte jag att det stod en okänd bil framför sommar­grannens garage. Vid bilen stod en dam med kamera runt halsen. Jag antog att det antingen var en husspekulant eller en fastig­hets­mäk­lare och beslöt att pyssla med mina blommor tills hon hade åkt. Det verkade så nyfiket annars.

Strax efteråt såg jag henne öppna dörren till vedlidret. Mitt vedlider! Då reagerade uddmor. ”Kan jag hjälpa till med nåt?” ropade jag. Jag fick inget svar så jag avfyrade nästa fråga: ”Vad söker du?”.

Damen hade nu funnit sig och talade om att hon bara talar finska och att hon letade efter nyckeln till sommar­gran­nens hus. ”Men det där är mitt hus” påpekade jag på finska, ”det är därför det står 76 på väggen”.

Hon bad så mycket om ursäkt och förklarade att hon bara följde anvisningarna hon fått. Då gick jag upp till henne och visade vilket hus det gällde. Hon tackade för hjälpen, talade om varför hon var här och kommenterade vår lantliga idyll medan hon letade. Hon undrade också om jag bodde här året runt, vilket jag bekräftade. Efter en stunds letande hittade hon nyckeln till slut och tackade än en gång för hjälpen. Tänk så fel det kan bli ibland. 🙂

Grattisdags
Igår hade gått ett år sen Grisen/Tvillingens förra födelsedag. Hon fyllde dessutom pensionär, så det fanns all anledning att fira. Av uppdukningen att döma kunde man tro att hon fyllde 100 minst. 😉

Jag hade tur som råkade komma när alla trevliga gäster var där. Inga som jag kände, men ett par av damerna var åtminstone bekanta till utseendet. Efter nån timmes samtal var vi redan ganska väl be­kanta och skrattade gott åt samma saker.

Styrelsemöte
På kvällen hade ordföranden i väglaget kallat till möte. Den här gången hölls det hos den senast invalda styrelseledamoten.

Efter drygt två timmars mer eller mindre sak­liga diskussioner och kaffe med tilltugg kunde jag ta min pärm under armen och knalla hem igen. Under helgen ska jag skriva rent anteckningarna.

Regn!
Klockan 10 i dag kom det första regnet efter elva(!) dagar med idel solsken. Potatisen och alla andra grödor jublade.

Det behövdes verkligen. 11,5 mm tömde jag ur regnmätaren sent i eftermiddags och mer är att förvänta under dom närmaste två dagarna enligt prognosen.

Elvira på plats
I onsdags fick jag ett gulligt mejl: ”Nu har Elviira anlänt till ön och kan hämtas från Kimito Garden Center Kassandra. Vi har satt undan henne och sköter om henne tills du kommer och hämtar henne till sitt nya hem.”

Jag tackade för det glada beskedet och svarade att jag skulle dyka upp idag. Det var mitt första besök hos Kassandra. Jag blev helt överväldigad… Det kändes nästan som om jag hade kommit till tropikerna. Dels tack vare växtsortimentet och dels för att försäljningen sker inne i ett växthus där det var varmt och fuktigt.

Jag fick välja mellan två Elviror och tog den som hade nya skott. Den kändes liksom mer rätt på nåt vis. Man ska alltid följa sin intuition har jag lärt mig den hårda vägen.

Just nu får hon se sig om i sin nya miljö, men i morgon ska hon få sitt eget ”rum” mellan oxeln och jättevallmona. Där hoppas jag hon ska trivas och må gott.

Udda motion
Medan jag var på väg till frissan ringde den unga damen som ville ta hand om Uddens gamla fönster. Hon undrade om jag var hemma idag så jag talade om att jag var på plats en timme senare.

Vid 18-snåret dök hon upp. Jag erbjöd mig att krypa in i förrådet under huset och skicka fram fön­stren så kunde hon lasta dom i bilen. Enda sättet att stå ut under den låga takhöjden var att ligga på knä men det hade en hämmande inverkan på lyftförmågan märkte jag. Varför känns tyngden mer när man står på knä? Lustigt fenomen.

Bilen var redan välfylld med andra gamla fönster som hon hade hämtat, men hon lyckades ändå pula in alla 26 som jag hade. Snyggt jobbat. Då var jag av med dom.

Undrar om det är nån som behöver ett halvdussin taktegel också? Eller ett gäng gamla blomkrukor i lergods kanske?