pirra

av

21.6 – Nytt

Jag har fått ny titel, haft rullande besvär och är nybehandlad.

Ny titel
Igår ringde ”vägmästaren” på förmiddagen och ville veta hur mycket regn vi har fått dom senaste dagarna. ”Du som är lite vädertant har säkert koll på sånt” menade han.

AlmanackaAlla uppgifter om väder och vind noteras dagligen i Universitetsalmanackan så han fick omgående rapport för tiden 15-18.6: 41 mm. I fortsättningen kan jag alltså lägga till titeln vädertant till dom övriga jag tituleras med. 😀

Rullande besvär
Sent i söndags eftermiddag tog jag med mig ”pirran” över till herr och fru grannen. Herr grannen junior hade lovat förse mig med luft i ena däcket som var platt.

Det gick nu inge bra, luften pyste ut från en spricka i däcket. Hem igen med oförrättat ärende.

Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att förse mig med ett nytt däck/hjul. Det enda som stämde med beteckningarna på det gamla var ett som man inte behöver fylla luft i. Ett utmärkt köp tyckte jag.

Det tyckte jag inte längre när jag skulle sätta det på pirran. Navlängden stämde inte. Det hade jag inte haft en tanke på att mäta innan jag åkte på uppköp och reagerade inte heller fast jag såg att navet på det nya däcket såg annorlunda ut.

I Clas Ohlsons nätbutik fanns exakt ett sånt jag behövde. Med navlängd 75 mm. Men jag hejdade mig med beställningen. Jag kunde ju svänga in till S-Rauta i Kimito idag när jag ändå hade vägen förbi.

En glatt leende ung dam plockade genast fram rätt modell och för en stund sen fick junior chansen att göra om lufttricket. Den här gången med framgång så nu är pirran i användbart skick igen. 🙂

Nybehandlad
Strax efter tio i förmiddags rattade jag Silverpilen norrut för att lämna ön ett par timmar. Klockan elva hade jag tid för en behandling på fastlandet. Den här gången var jag ovanligt tidig, men jag blev glatt välkomnad av lilla Alfred (en hund) och hans matte.

JäsenkorjausMin ”ledreparatör” (jäsenkorjaaja) trodde inte ett ögonblick på min berättelse om vad som hände när jag lyfte upp båten inför sjösättningen kände jag. Jag talade nämligen om för henne att det hände nåt i högra delen av ryggen som fick mig att skrika till men att det ändå kändes som om det var nåt som la sig till rätta.

Under den sista halvtimmen av behandlingen förstod jag att så inte alls var fallet, vilket hon också bekräftade. Det tog en god stund innan hon hade rättat till allt som var galet. Men nu är jag som ny igen! 🙂

Jag har anlitat både naprapat, chiropraktor och prövat s k fysioterapi under årens lopp, men den här metoden är absolut den skon­sammaste och känns helrätt för min kropp. Om alla leder och mjukdelar sitter som dom ska, kan kroppen reparera resten i stället för att så småningom skapa symtom på felen.

Om ca ett halvår blir det ett nytt besök. Ett ypperligt sätt att vårda sin hälsa!

av

1.12 – Luckor, verktyg och värme

Jag har öppnat tre luckor, testat ”pirran” i snö, tinar snöverktygen och har sänkt värmen.

Tre luckor
Idag har jag öppnat första luckan i tre kalendrar. En analog (med choklad) och två digitala.

I år har tydligen alla företag kommit på samma idé. Jul­kalender ska de’ va’ för att öka antalet be­sö­kare till sajten. Jag begränsar mig till bokklubbens och IDGs kalender.

Pirran godkänd
Eftersom det började sina i vedlådan passade jag på att testa tvåhjulingen i snö. Den tog sig fram nästan bättre än på bar mark tack vare att snön ger ett jämnare underlag och förhindrar att däcken sjunker ner i mossan. Ett rent nöje att bära in ved numera.

Undrar om den fungerar i vindstrapporna också? 😀

På upptining
Som avslutning på dagens digra snöskottning bar jag in snösläden i köket. Redan när jag började skotta tyckte jag den gick trögt och konstaterade att den hade ett lager is ställvis undertill.

Isbildningen kommer sig av min noggranna skott­nings­tek­nik. Eftersom marken är blöt under snön och jag skottar så djupt att snösläden blir blöt undertill bildas så småningom ett islager.

Nu står den som sagt på upptining i köket. Det tyckte Mia var jätteroligt. Efter att ha strukit sig mot den för att markera att den också är hennes, hjälpte hon gärna till med avisningen.

Snöskoveln står i badrummet av samma anledning.

Sänkt värme
Dom senaste två dagarnas fåtal minusgrader kändes mycket kallare inne huset än nuvarande -9. Enda skillnaden är vinden. Igår full storm, idag så gott som vindstilla. Därmed har isen fått chans att börja lägga sig uppe i viken.

Apropå kyla så var det faktiskt +3,2 kl 8.00 den 1 december i fjol och hela månaden var varm eller mycket varm (+8,8 den 27.12!) bortsett från några enstaka dagar. Då kanske vi får en likadan vinter som 2010 i år?

För att ha lite marginal till kallare väder har jag sänkt värmen på elementen. Det mår plånboken också gott av. 🙂

av

24.8 – Välgörande insatser

Min “rullator” är klar för drift, backen har fri sikt, jag har gjort en liten investering och blivit tvungen att städa.

Klar för drift
I tisdags tänkte jag inviga min nya ”rullator”, dvs pirran jag köpte nåt tag på försommaren. Det inne­bar att jag först behövde montera däcken. Direkt när jag tog tag i dom insåg jag att dom saknade luft. Max 3 psi skulle dom innehålla enligt texten på däcket.

Jag hämtade mopedpumpen och satte i gång. Det gick inge’ bra… Om jag lutade hela min tyngd på pumpen kunde jag kanske fylla däcket på en vecka. Här behövdes en kompressor och nån sån äger jag inte.

I onsdags tog jag med mig däcken i samband med butiksturen, fyllde dom på en mack och satte dom på plats igår. Kärran blir helt perfekt för att transportera ved, mullsäckar, kvisthögar, etc. Den klarar 200 kg så nu kan jag enkelt förflytta det mesta utan att behöva lyfta. 🙂

Fri sikt
Vägen upp till Udden har länge kantats av en grön portal som är i vägen för höga fordon, men sen igår är det slut på det. Vår eminente ”vägmästare” fixade fri sikt på för­mid­dagen.

Han hade redan hunnit hälla upp kaffe från sin medhavda termos och höll på att plocka fram smör­gåsarna när jag gick ut för att bjuda honom på förmiddagskaffe så jag bjöd på en pratstund i stället.

Investering
För ett tag sen läste jag i ÅU att Daphnia, föreningen där jag är medlem och som gör sitt bästa för att sköta om vår sjö, erbjöd alla som ville att delta i införskaffandet av kräft- och gösyngel som ska planteras ut i höst. Igår satte jag in en summa på föreningens konto för att bidra till kräftutplanteringen.

Ingen kräfta, men väl en hummer

På eftermiddagen ringde ordföranden upp och tackade. Hon talade om att två personer var på väg för att hämta kräftor och undrade om jag ville ha kräftorna i egen strand? Jag sa att jag bidrog i största all­män­het och att min strand inte har lämplig botten för kräftor.

Hon ville ändå veta var jag bodde, så jag förklarade och gav henne vattenägarnas namn och sa att kräftorna gärna fick sättas på deras vatten.

Det tror jag är en klok investering i fall jag får för mig att försöka fånga några i framtiden.

Städtvång
Dammsugaren har stått i vardagsrummet minst en vecka och väntat på att jag skulle använda den. Idag ordnade jag så att jag var tvungen. Jag bjöd in en dam på eftermiddagskaffe i morgon.

Troligen sitter hon bekvämast på en köksstol så egentligen kunde jag ha struntat i att städa var­dags­rummet, men om jag känner henne rätt vill hon säkert ta en titt där ändå. Nu tål det granskning bara jag torkar av soffbordet också. 🙂

Alla fjädrar och dun efter Mias framfart i verandan ligger också i dammsugarpåsen och igår hade jag ”krematoriet” i gång så eventuell liklukt är också eliminerad. Hoppas verkligen att hon inte kommer med några nya fjäderklädda byten innan besöket.