Mia

av

24.4 – Omvårdnad

Silverpilen har fått vård och rotsaksborsten nytt användningsområde. Mia har assisterat.

Silverpilen 2Bilvård
Efter lunch idag var det dags att lämna över Silverpilen till servicekillarna på macken i Dalsbruk. Dels för att byta däck och dels för att åtgärda några punkter som jag med­de­lade när jag bokade tid.

En viktig punkt var byte av motorn till den bakre vindrutetorkaren. Tyvärr fanns det ingen begagnad att få tag på, så jag fick lov att investera i en sprillans ny. Det sved i plånboken, men efter att ha kört utan bakrutetorkare på slaskiga vägar i nån månad tyckte jag att vad som helst var bättre än ingen alls.

Gnisslet som hörs från vänster framdäck när jag svänger vänster beror på att bromsbelägget ligger på en aning. På jobblistan hade killarna noterat behov av konditionering, men jag föreslog i stället panik­bromsning tills belägget slits ner. Det var menat som skoj, men tydligen kunde det eventuellt lösa problemet menade mackägaren. Där ser man.

Orsaken till att yttertermometern och ena bakdörrslåset inte fungerar var precis den jag hade kommit fram till, ett elfel. På grund av däckbytesbrådska skulle vi vänta ett tag med att fixa det. Helt OK för min del, att låsa upp bakdörren manuellt är jag van vid sen ett par år och termometern är viktigast att ha när det är risk för halka.

FälgrentNytt användningsområde
En rotsaksborste kan man göra mycket med. Hittills har den ju fått tjänstgöra när jag fått in skräp i vinter-crocsen men idag fick den en ny uppgift.

Trots att jag har varit bilinnehavare eller -ägare sen jag fick körkortet 1973, har jag aldrig nånsin rengjort fälgarna tidigare. Men nån gång ska ju vara den första, så idag när jag kom hem fick jag för mig att jag skulle göra det innan jag ställde in vinterdäcken.

Det är där rotsaksborsten kommer in. Däcken var torra och därmed var smutsen också det. Alltså var det enklast att borsta bort den (i brist på hög­trycks­luft). Det tog en stund. 12 års avlagringar blir man inte av med i en hand­vänd­ning.

Innan jag flyttade hem tillbaka hade Silverpilen ytterst sällan blivit utsatt för vägsalt. I Jämtland rådde nämligen saltförbud så den rost som nu syntes på fälgarna har alltså uppstått sen 2007. Ruggigt.

Jag försökte ringa händige släktingen för att höra om man kan använda samma slags rost­lös­nings­me­del som till igenrostade mekaniska delar, men fick inget svar så jag tog det som ett ja. Generös som jag är, tog jag till i överkant som vanligt men det gör väl inget hoppas jag. Det mesta torkade jag av, men arbetshandskarna är numera garanterat rostskyddade dom också.

Villig assistent
Mia kom knallande ner för skogsstigen medan jag höll på med min fälgrengöring. Av mjölkskålen på bordet i verandan såg jag att hon hade försett sig medan jag var borta. Men nu var hon hungrig. Efter att hon fått mat, följde hon med mig ut igen.

Självklart ville hon hjälpa till. Tur att hon satte sig i ett oputsat däck, annars hade hon också varit rostskyddad nu. 😀

Mia assistent

av

20.4 – Orsak och verkan

Tack vare eller på grund av en mullvad är sovrummet grundligt städat och fönstren putsade.

Storstädning
Idag bestämde jag mig för att ta bort snöskydden och börja städa på tomten. Men Mia fick mig att ändra på planerna.

Medan jag pratade med mamma i telefon vid lunchtid, ville Mia komma in så jag öppnade köks­dörren. För sent insåg jag att hon hade ett levande byte i munnen. Och givetvis släppte hon ner det på golvet för att fortsätta jaga inomhus.

MullvadDen här gången hade hon fått tag i en mullvad. Snabba ryck pep den i väg mot sovrummet till och Mia efter.

När jag hade avslutat samtalet med mamma gick jag in för att kolla läget. Det visade sig att mull­vaden hade gömt sig under en av plastbackarna jag har under sängen. Eftersom dom står på hjul räckte mellan­rum­met till för att krypa in under en.

Jag drog ut alla plastbackarna för att Mia skulle få chansen att ta den lilla rackaren men hon var självfallet mer in­tresserad av att jaga den. Det slutade med att den kröp in under en buckla på korkmattan. Eftersom jag inte har några golvlister, har mattan bucklat till sig när jag har flyttat på sängen. Just så. 😦

Därmed tyckte Mia tydligen att matte kunde överta jakten. Hon gick till matskålen och sen ville hon gå ut. Jag frågade om hon hade glömt ”råttan” men hon bevärdigade mig inget svar.

Jag bestämde mig för att bucklan på mattan nu skulle rätas ut en gång för alla. Jag har funderat på det länge, men det är lättare sagt än gjort eftersom min säng är så tung. Två resårmadrasser plus sängram väger sina modiga kilo.

StorstädningEnda sättet att lösa det var att lyfta ur den ena resårmadrassen så jag kunde skjuta den andra åt sidan. Innan jag hade fått till det önskade jag innerligt att jag hade haft en stark tvåbent sambo… Tyvärr är min fyrbenta inte mycket att räkna med i såna här samman­hang.

Efter att ha dammsugit golvet, klistrade jag möbeltassar under sängbenen. Sen rätade jag ut bucklan på korkmattan.

Jag hörde ett förtvivlat pip och såg mullvaden pipa i väg till motsatta sidan av rummet. Sen dess har jag inte sett den. Inte Mia heller. Men om den är kvar inne lär hon väl få nys på den.

Det ena ledde som vanligt till det andra. Städningen fortsatte med fönstertvätt innan jag la tillbaka madrassen. I stället för att stå och balansera på sängen kunde jag nu stå inne i sängramen när jag putsade fönstret ner mot sjön. Jag lyfte ner gardinstången och satte i gång.

Efter fönstertvätten dammsög jag resårmadrasserna och sängramen, dammtorkade möblerna och dammade av alla sängkläder utomhus innan jag baxade tillbaka madrasserna. Efter det var det dags för tvätt av det andra fönstret innan jag ställde tillbaka nattduksbordet.

Slutligen dammsög jag resten av golvet, badrummet och verandan för att avsluta med köket. Fem timmars arbete. Puh! Tänk vad en liten mullvad kan ställa till med. 😀

av

6.4 – Njutbart – mer eller mindre

Jag ser resultat, är mossigare än vanligt, njuter i fulla drag och har fått ett hedersuppdrag. Mia är en solkatt.

Resultat
Om man inte vet hur stranden såg ut innan, är det svårt att se nån skillnad efter ”avverkningen” men förhoppningsvis är det inte fullt lika lummigt som i fjol sommar. Jag får ta en ny bild i juli i år och jämföra.

Vinter-sommar

Mossigare än vanligt
Igår stympade jag vildäppelträdet. Att kalla det beskärning skulle inget proffs gå med på. Om det klarar min hårdhänta behandling återstår att se.

Eftersom jag aldrig tycks lära mig att jag behöver huvudbonad då jag utför arbete ovanför ögonhöjd hade jag mossa och skräp i både hår och öron. Glasögonen skyddade lyckligtvis ögonen. Trots hals­duk och jacka gjorde jag ett antal ”fynd” också innanför kläderna.

Nästa gång blir det keps på. Eller kanske solhatt. Den har bredare brätten.

Idag städade jag bort kvistarna. För att få med mig så stora lass som möjligt hämtade jag skott­kärran. Den var lite otymplig att hantera i snön, men det gick. Efter finputsning med kratta (marken är bar runt äppelträdet) syntes det knappt vad jag hade haft för mig. Duktig flicka.

VårhimmelNjutbart
Idag hade Udden sin 31a soldag sen den 1 mars. Det måtte vara rekord? Dagstemperaturen har dess­utom legat på 3-4 plusgrader dom senaste dagarna och vinden har varit svag, vilket betyder att dagarna är extra njutbara.

Förutom solvärmen och den vackra, knallblå himlen njuter jag av småfåglarnas konserter allt medan snötäcket krymper. Våren på Udden är oslagbar. 🙂

Hedersuppdrag
Igår eftermiddag knackade Oxen/Tvillingen på i ett ärende. Han undrade om jag ville åta mig att ko­ordi­nera insam­lingen till byns blivande 85-åring. Det hedersuppdraget åtog jag mig förstås gärna.

För att få tips på vad jubilaren har på önskelistan mejlade jag till hans döttrar. Alla tre svarade samma sak: ”Inget annat än gäster.” Av Draken/Tvillingens svar framgick också tidpunkt. Det är vanlig tid för efter­­middagskaffe som gäller, så nu vet vi vad vi har för oss vid kaffetid den 15.4.

Solkatt
Taket på ”pumphuset” är extra populärt just nu. Där kan man njuta av solvärmen och ha full koll på allt som händer runtomkring. Mia har blivit en solkatt.

Mia myser

av

4.4 – Mera sol och vår

Jag ber om ursäkt, har ställt in sparkåkningen för säsongen, vill ha bättre ordning och har grävt ur ett dike. Mia har flyttat ut.

Sv AkademienBer om ursäkt
Om man är läskunnig klarar man sig långt här i världen brukar jag hävda och om man läser fakta innan man påstår nåt är det ändå bättre.

I gårdagens inlägg (rubriken Språkmissbruk) påstod jag att närbutik inte existerar på svenska. Helt fel! Det gör det visst det om man slår upp det i den senaste utgåvan av SAOL eller i nätversionen. Däremot har jag rätt i fråga om dom övriga när-orden.

Journalisten på ÅU hänvisade till Språkrådets avdelning Mediespråk och får där stöd för ”närproducerad” så nu terro­ri­serar jag en dam där i stället genom att fråga varför dom inte följer SAOL. Hon ville ha ett konkret exempel som hon nyss har fått.

Slutsparkat
Det lär inte bli sparkföre på isen på några månader framöver så sparken fick finna sig i att flytta in i sommar­förvar. Men skidorna står kvar i stranden än så länge. Senast igår såg jag en skidåkare glida förbi och skidföret på isen är utmärkt.

Bättre ordning önskas
Jag har inte mycket till övers för administrationen hos Kimitoöns församling. I slutet av förra året sa jag upp skötseln av en gravplats och återsände blanketten med tillstånd från de anhöriga. Trots det fick jag en ny faktura härom dagen.

Dragsfjärds kyrka

Idag ringde jag kontaktpersonen på fakturan och frågade varför jag fick en ny faktura trots upp­säg­ningen? Damen som svarade hade inget bra svar att komma med. ”På min lista är den inte struken” sa hon. Jaha? Ändå var det samma människa jag pratade med när jag sa upp den, men det kan hon förstås ha glömt.

Hon skyllde på sommarvikarier och trodde att upp­säg­ningen möjligen hade gått till nån annan instans för hon hade ingen uppgift om den. Jag påpekade att jag inte heller har fått nån bekräftelse, vilket hon kommenterade med ”Vi brukar inte göra så.” Nehe. Varför inte då kan jag undra?

”Jamen då stryker jag den på min lista” sa hon och tillade: ”om du vill ha en bekräftelse kan jag skicka en.” Jag svarade ja tack och har mycket riktigt fått den via mejl under dagen.

Återigen en gång är det kunden/konsumenten som måste kontrollera och bevaka sitt ärende. Om jag hade glömt min uppsägning skulle församlingen alltså fortsätta fakturera varje år. Vad är det för ordning?

Vårdike
Antingen lider jag av nån upplevelsebrist sen barndomen eller så har jag ett aktivt barnasinne? Att göra eller rensa små diken för regn- eller smältvatten tycker jag är roligt.

Diket mellan skogsstigen och grusvägen var fullt av gamla löv sen i höstas noterade jag igår. Idag rensade jag bort dom och gjorde ett par tilläggskanaler för att få bort vattnet från vägkanten.

Jag lyckades också lyfta bort träspången trots att den fortfarande var fastfrusen i marken och konsta­terade att det behövs en del sol och värme för att tina isen som bildar ett stopp i diket. Om det här ljuvliga vädret fortsätter är det nog fritt fram om ett par dar.

Mia har flyttat ut
Dom snöfria fläckarna och solvärmen lockar Mia att vistas ute mer än inne. I vintras var det tvärtom. Vår betyder också spår efter blöta och/eller smutsiga tassar, men det är ju sånt som hör till.

Mia i äppelträdet

av

31.3 – Beskärning och vinterskick

Jag har köpt nya assietter, fått halvprofessionell hjälp och försöker återställa vintern. Mia har inspekterat.

Nya assietter
Igår tog mamma och jag en tur till Dalsbruk för att ta en titt på påskmarknaden och besöka ett par av butikerna som höll öppet. Tack vare den utflykten är jag numera lycklig ägare till ett halvdussin mön­strade glas­assietter som jag har varit spekulant på ett tag. 40 procents rabatt hos Wahlstens passade plånboken alldeles utmärkt.

I Rosala Handelsbod fanns det o så många goda och nyttiga saker på hyllorna. Ett par påsar med ätbart och en lavendeltvål fick följa med hem.

Efter butiksbesöken fortsatte vi till marknaden. Hos Ceracon valde jag ut ett vackert keramikägg men behövde inte betala det. Mamma ville ge det i påskpresent så det fick hon förstås. 🙂

Några fler inköp gjorde varken mamma eller jag. Vi avstod också från serveringen, även om lamm­soppa lät gott.

BeskärningHalvproffsig hjälp
I höstas pratade jag med ”den unge gentlemannen” om mina äppelträd och beskärning. Han utbildar sig nämligen till trädgårdsmästare. Bästa tiden för beskärning är i mars eller innan snön smält upp­lyste han mig om och erbjöd sig hjälpa till när det var dags.

I torsdags SMSade han och undrade om det passade att han beskar äppelträden under helgen då han är hemma på påsklov. Oj! Jag hade totalt glömt hans löfte och blev glatt överraskad.

Idag var det dags. Dom två äppelträden som finns kvar utom vildäppelträdet är säkert inte beskurna dom senaste 20 åren eller mer, så det gällde att ta det varligt.

Vi fokuserade på trädet med röd kanel. Tyvärr är det så högt att det inte går att nå de översta grenarna utan sky-lift eller teleskoparm men det blev en hel del ”avfall” ändå.

Dom andra äppelträden ska jag ”putsa” själv har jag tänkt. I värsta fall dör dom på kuppen, men det må vara hänt.

VinterskickVinteråterställning
Min smältvattenkanal har svämmat över för flera dar sen. Det innebär att smältvattnet har tagit sig en bit in på trappan och att det är glashalt vid entrén.

Idag har jag återställt vinterskicket. Ett rejält lager snö täcker isen och kommer att frysa till i natt. Och om och när fukten börjar synas i morgon öser jag på mer snö. Förr eller senare ska ju isen smälta men så länge det är minusgrader på nätterna får snön fungera som broms och halkskydd.

Den 30 mars 2012 syntes krokusknoppar och det var mestadels bart på Udden. I år är det tvärtom – mest snö med enstaka bara fläckar. Våren är lika sen som 2009 och 2010.

Mia på inspektion
Efter beskärningen återstod en hel del städjobb. När Mia såg att jag höll till vid äppelträdet kom hon faktiskt pulsande i snön och beslöt inspektera. Min städning brydde hon sig inte om, men väl dofterna på trädgrenarna.

Mia inspekterar 2

 

 

av

27.3 – Fem före påsk

Jag har inte städat, men väl provianterat och påskpyntat. Mia väntar på våren.

Ostädat
Jag har redan förvarnat mamma om att jag inte har storstädat. Inte småstädat heller förresten. Tur att hon inte är allergiker. Det kan eventuellt blir en snabbtur med dammsugaren i morgon innan jag hämtar henne vid bussen.

PåskbukettProviantering
För att slippa rusningen beslöt jag handla inför påsk­helgen idag på eftermiddagen. Det var ett klokt beslut. Ingen trängsel och inga kassaköer.

Jag tror nästan jag köpte blommor för lika mycket som jag köpte mat. Jag kunde inte låta bli att stoppa ner både vanliga och mininarcisser plus en bukett tulpaner i varukorgen.

Påskpyntat
Jag tror bestämt det är första året jag har tagit fram påskdukar. Vid den senaste inventeringen upp­täckte jag att jag är ägare till två stycken. Idag strök jag dom och la på var sitt bord.

PåskdukBåda är handbroderade och har en hel del år på nacken. Den till höger i bild sydde jag i småskolan vilket betyder att den är drygt 50 år gammal. Den andra har min fostermor sytt, när vet jag inte.

Påskriset har försetts med två ägg i papier maché som jag fick av fru grannen för nåt år sen men några påsk­fjädrar blir det inte. Den frestelsen skulle Mia knappast kunna motstå.

Ljusstakarna har förstås fått gula ljus och påskservetterna har kommit fram, men i övrigt ser köket ut som vanligt, bortsett från att dom röda sittdynorna är utbytta mot en blaskig beige variant. I morgon ska jag byta den fina, röda mattan till en grön i stället. Sen är det färdigpyntat.

I väntan på våren
Till skillnad från Snuttan (min förra katt) är Mia löjligt fjantig när det gäller snö. Inte förrän jag hade skottat en stig passade det damen att gå på den i vintras. Utom när hon hade fått tag i ett jaktbyte, då brydde hon sig inte om att hon sjönk ner till magen i snön. Men det är väl med djur som med oss människor, man gillar snö mer eller mindre.

Det är redan mycket roligare att vistas ute. Solen värmer och det finns en del snöfria fläckar att under­söka eller sitta på. Att småfåg­larna och ekorrarna syns och hörs förhöjer förstås också nöjet. Snart nog kan hon ta sig fram på alla sina jaktmarker igen.

Mia upp o ner

av

9.3 – På tur med Mia

Igen en härlig dag!

När jag drog upp rullgardinen strax efter åtta visade termometern +7 inne och -19,4 ute. Det var alltså förklaringen till att det kändes kyligt när jag vaknade. Till saken hör att termometern står på fönsterbrädan, nattetid bakom rullgardinen, så riktigt fullt så svalt var det trots allt inte i rummet. Inomhustermo­me­tern avslöjade att temperaturen var tio grader högre.

Mia i snöSkidtur
Jag beslöt ta vara på det ljuvliga vädret – strålande sol fjärde dagen i rad – och klädde mig för skidtur på isen. Mia var genast med på noterna. Men det blev en extremt kort tur.

Mia gjorde sitt bästa för att följa efter mig i det färska spåret, men sjönk ner i den lösa snön och frös säkert om tassarna. Av jamandet att döma var vi på väg åt fel håll.

Efter ca tio meter ställde hon sig på skidorna framför mig. Antingen för att värma tassarna eller för att stoppa mig. För att skona henne vände jag om, tog av mig skidorna och ställde in mig på en pro­me­nad i stället. Mia skuttade lyckligt tillbaka upp till huset.

Fot- och soltur
När jag hade bytt pjäxorna mot favoritstövlarna gick vi ut igen. Jag svängde vänster nerför backen och Mia hängde på. Då vi kom upp till korsningen försökte jag få henne att välja riktning men hon vände och gick hemåt. Vägarna åt det här gillade hon tydligen inte.

Mia på utkikTillbaka uppe på backen stod hon och sneglade mot slänten vid sidan av vägen. Den är redan bar men för att nå den måste man ta sig över snövallen efter snöplogen.

När jag hade gjort spår till henne trippade hon raskt i väg uppför slänten och hoppade elegant upp på den stora stenen som ligger högst upp. Där parkerade hon sig i solen och låg och spanade.

Matte kravlade sig också upp och hittade en liten stubbe att sätta ner ändan på. Där satt vi och njöt en stund. Här nådde blåsten oss inte och solen låg på så det kändes riktigt skönt.

Efter ett tag blev jag less och fortsatte uppåt. Där ligger snön fortfarande djup, men stövelskaften räckte till för att jag skulle kunna ta mig till stigen utan att få snö i stövlarna. Jag fortsatte över på andra sidan, ovanför grannens garage och tog några bilder av Udden – ett av favoritmotiven.

Soptur
När Mia såg att jag flyttade på mig gjorde hon det också. Hon stod på skogsstigen och såg ut som om hon kunde tänka sig att gå en soptur så då gjorde vi det.

Mia på sopturVarje gång hon stannade gjorde jag likadant. Den här gången skulle hon få gå först. Det blev många stopp. Varje doftspår och (hund?)markering skulle undersökas noga. På en del ställen lämnade hon sitt eget doftspår och andra nöjde hon sig med att lukta på.

Mitt på stigen hade en tik tydligen bestämt sig för att markera att döma av urinfläcken. Den doften var extra intressant tyckte Mia.

Hon la ner huvudet och gned kinden mot fläcken, skra­pa­de med klorna på den och slickade på tassen för att smaka på den. Besynnerligt varför just den var så in­tres­sant?

Till slut nådde vi backkrönet och soptunnan. Mia fortsatte längs vägen så jag gick efter. Men i ner­förbacken stannade hon, gick fram till snövallen och sträckte sig upp för att se över kanten. Hon verkade tycka att jag kunde göra spår åt henne igen, men jag förklarade att jag inte ställde upp på det.

Efter en snabbtitt från dom högsta snöhögarna vid vändplatsen för sopbilen föreslog jag att vi skulle gå hem igen. Okej då tyckte hon. I samma veva såg vi en sparkförare skymta mellan träden på by­vägen. Jag kände på mig att det var nån som var på väg till Udden, så vi skyndade oss hem och kom precis lagom tills besöket nådde ytterdörren. Synnerligen vältajmat. 🙂