mejlsvar

av

13.12 – Mer och mindre intressant

Jag har läst om tant Lisa, fått svar, planerar julstädning och haft besök av en ”pepparkaksgubbe”. Mia och jag har varit på promenad.

Tant Lisas bokLäst om tant Lisa
Tant Lisas döttrar har efter hennes död skrivit en bok som bygger på Lisas egna anteckningar under åren: ”Nu är allt gjort”, utgiven på eget förlag (Förlaget Systrarna Andersson) 2015. Boken fick jag låna av fru grannen för ett tag sen och nu har jag läst den.

Eftersom tant Lisa var gift med fostermors och mormors kusin, känner jag igen en del platser och människor hon beskriver. När mormor och morfar var på besök från England en sommar på 60-talet, minns jag att vi hälsade på hos tant Lisa och farbror Henrik och blev serverade kaffe på verandan.

Största behållningen gav hennes beskrivning av sin uppväxt och av hur livet tedde sig förr. Att hon var född i Dragsfjärd och att det var hennes mamma som ägde ”Fagerlunds” hade jag ingen aning om tidigare. Inte heller att det var hennes mamma och styvfar som lät bygga Dragsfjärds pensionat 1930, nuvarande Hostel Panget. Nytt för mig var också vilka som var hennes halv­syskon.

I januari 2010 dog tant Lisa, 97 år gammal. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända. Och som de flesta liv innehöll det både umbäranden, djup sorg och stor glädje.

Fått svar
Igår fick jag mejl av direktionsordföranden för Kimitoöns vatten med anledning av frågorna i min insändare i ÅU. Han besvarade mina frågor delvis och förklarade anledningarna till prishöjningen. Svaren kommer också att publiceras i tidningen nämnde han.

Som svar fick han fyra följdfrågor. Om han besvarade dom lovade jag låta bli att besvära honom fler gånger, åtminstone inte i år.

Köksmatta 2Planerar julstädning
Det känns som om det var länge sen jag städade, men nu är det ju ingen idé om det ska vara fint till jul. Alltså väntar jag ett tag till. Den rena köksmattan ligger alltså fortfarande hop­rullad i samma plast­omslag som jag fick den i från tvätteriet. Inkommande vecka har jag annat för mig så städningen blir näppeligen av förrän nån dag före jul­afton.

Då kanske det också är hög tid att ställa undan sommar­skor­na. Igår noterade jag att dom fortfarande står framme i klädkammaren. Några vinterdito som behöver utrymmet har inte behövts än så länge.

Besök av ”pepparkaksgubbe”
I eftermiddags hade jag besök av en riktig ”pepparkaksgubbe”. Den unge gentlemannen hade med sig en stor burk pepparkakor som vi knaprade på till te, respektive kaffe. Lyckligtvis tog han burken med sig när han gick, annars hade jag haft kvar av dom resten av mitt liv.

Mia spejarPå promenad med Mia
Igår eftermiddag syntes solen igen ett tag, så jag föreslog Mia att vi skulle ta en promenad. Hon var genast med på noterna och antog att vi skulle gå upp i skogen så hon gick i förväg. Men si det hade matte inte tänkt den här gången, utan gick längs vägen nerför backen i stället. Det god­kände hon också och tog snabbt ny kurs.

På den tiden vi avverkade promenadsträckan hade man hunnit många varv runt byn. Ibland stannade Mia för att lyssna och speja och ibland stannade jag vid lämpliga bildmotiv. När solen hade försvunnit bakom träd­topparna började det kännas riktigt kallt, så hemvägen gick i ganska snabb takt med bara ett par stopp.

Bildskörden blev diger. 60 bilder hade jag i kameran, men efter kritisk granskning godkändes som vanligt bara en tredjedel, men det blev ändå en meningsfull liten utflykt som vi båda uppskattade. 🙂

av

7.12 – Vinter- och andra rutiner

Jag har varit extremt miljövänlig, vänt på dygnet, fått svar från kundtjänsten och vet varför det luktar lik. Mia har hjälpt till med snöröjningen.

Extremt miljövänlig
Under tiden som jag plockade fram vintertröjorna igår fick tvättmaskinen jobba. När tvätten var klar och jag skulle torka upp i duschkaret där tvättvattnet rinner ut, noterade jag att det var fritt från zeoliter. I samma ögonblick slog det mig varför – jag hade glömt att lägga i tvättmedel! Det kan man väl klassificera som ex­tremt miljövänligt? 😀

Tvätten både såg ren ut och doftade rent så jag beslöt att den var ren, jag tänkte absolut inte tvätta om den. Som tur var kläderna inte speciellt hårt smutsade den här gången. Undrar vad jag glömmer härnäst?

Omvänt dygn
Mia har slutat väcka mig på morgnarna, det är i stället jag som väcker henne sen en tid tillbaka. Antingen tyckte hon att det var så otacksamt så hon har bestämt sig för att låta bli eller så har hon övergått till nån slags vintertidtabell. Det innebär att det är nya tider på Udden. Matte lägger sig normalt mellan 0.30-01.30 och stiger upp vid 10-snåret. Utom igår.

Halv sju-tiden på kvällen kände jag mig ”lågtryckstrött” och la mig med dagens tidning. Mia gjorde sällskap. Fem timmar(!) senare klev vi upp. Egentligen hade jag bestämt mig för att gå och lägga mig för natten, men fastnade framför datorn. Sen kom jag på att jag nog skulle elda lite först och Mia ville gå ut en sväng.

I stället för att vänta på Mia beslöt jag gå ut och skotta snö under tiden. Medan vi sov hade snö­täc­ket nämligen vuxit till sig en hel del. Tack vare utlampan såg jag någorlunda vad jag hade för mig.

Fast om nån hade sett mig hade dom garanterat trott att det hade slagit runt på allvar för Uddmor. 😀 Men självklart var det ingen som såg mig, mina grannar ligger för långt bort och dessutom sov dom säkert sött vid det laget.

Det var riktigt skönt ute, bara en halv minusgrad och vindstilla. Mia tyckte det var jätteroligt att ha säll­skap och busade i snön. 02.10 var vi båda inne igen och det kändes varmt och skönt i stugan så vi gick och la oss på nytt. Också en form av frihet.

Svar från kundtjänsten
Idag steg adrenalinnivån igen. Jag fick svar från Rouskis’ kundtjänst:

”Hej! Tack för responsen.

För att skapa ett fungerande system, måste alla fastigheter placeras in i körrutten. Körrutterna har planerats enligt uppgifter och önskemål från kundernas returnerade blanketter.

 Er planerade tömning i januari vecka 4 tas bort, eftersom ni haft tömning nu i december. För att det nya systemet skall fungera, måste vi ändå placera er fastighet med i en körrutt.

Ni har som önskemål 4 månaders tömningsintervall, så vi sätter in en tömning åt er vecka 18/2013. Om ni vill ändra på detta och tex. beställa tömningen tidigare, vänligen kontakta oss två veckor i förväg.”

Svaret tolkar jag som: ”Du ska inte tro att det är du som bestämmer, men om du envisas med att göra det sker det ändå på våra villkor”.

Det resulterade i ett mejl till ansvarig på kommunens tekniska nämnd där jag efterlyser nya/ändrade direktiv till Rouskis eftersom kommunen är deras uppdragsgivare. För att förhindra mejlet från att hamna i skräppostmappen skickade jag det från min kommunala mejladress.

Som första svar fick jag ett automatsvar med info om att personen i fråga är på semester och tillbaka den 11.12. Hm, lagom till Rouskis’ rådgivningstillfälle den 12.12. Om jag inte har fått blodstörtning innan dess får jag väl masa mig dit och vara ”besvärlig” i öppet forum.

Liklukt
I ett par dar har jag undrat varför det luktar lik runt ytterdörren. Jag har noga kollat att inga lik finns att uppbringa varken i verandan eller i knuten där sopborstar och trädgårdsverktyg står – dags att flytta bort krattan förresten.

Jag känner lukten varje gång jag går ut, men har också uteslutit att det är mina kläder som luktar ruttet. Idag kom jag äntligen på orsaken.

Odören kommer från prydnadskålen som finns i blomsterarrangemanget jag fick av Grisen/Tvillingen i födelsedagspresent. Så länge det var runt -10 kändes inget men nu när temperaturen har stigit känns lukten. Så bra, då slipper jag fundera mer på det.

Smart kisse
Idag var Mia hygglig nog att hjälpa till med att röja snön från Silverpilen. Så länge bilen var smutsig och snöfri kunde hon utan problem ta sig upp på biltaket, men nu är underlaget klart be­svär­li­gare. Hon listade ut att snön måste bort först innan hon skulle kunna få grepp för tassarna. Smart kisse. 🙂

av

2.11 – Blåsigt, blött och opålitligt

Stormen har bedarrat, Silverpilen har fått vintersulor, i kupén doftar det mat och jag har fått ett svar.

Slutblåst
Senaste dygnet har gardinerna fladdrat i vardagsrummet. Den sydliga vinden på 16 m/s och upp till 20 m/s i byarna betyder att Udden är nyventilerad. Trots plusgraderna krävdes en brasa i spisen för att hålla värmen i går kväll.

I morse hade vinden lugnat sig betydligt och ersatts av ösregn. ”Är det inte det ena så är det det andra” som ”förriga” kärringen sa. Fast med tanke på miljontals andra människor har vi inga skäl att klaga!

Vintersulor och -väder
En nytillkommen bloggläsare ifrågasatte (på Facebook) varför jag inte byter däcken själv? Jag kom­menterade med att föreslå att han kan få byta dom åt mig­. Men det ville han inte. Just det, så roligt är det alltså.

Jag tycker det definitivt är värt 28 € för att slippa byta dom och på det sättet bidrar jag både till sysselsättningen på ön och till företagarens överlevnad. Det är väl bra?

Lampan som händige släktingen för ett tag sen påpekade var mörk byttes i samma veva. Det jobbet fick jag på köpet såg jag på räkningen. I gengäld bidrog jag med tilltugg till eftermiddagskaffet för att fortsatt hålla mig väl med personalen. Vissa yrkeskategorier är det bra att fjäska för. 🙂

Fast nu blir det ju inte vinter förrän i slutet av december fick jag veta igår. Frissan upplyste mig om att nån väder-förstå-sig-påare var av den bestämda uppfattningen att vintern alltid kommer 12 veckor efter senaste åskan och den hördes senast den 30 september.

Jag tyckte bestämt jag hörde den mullra i förr­går kväll, men jag hörde säkert fel? Hoppas jag. Om jag hörde rätt, blir det inte vinter förrän i slutet av januari!

Hoppas dom tolv veckorna inte stämmer. Jag vill gärna ha lite snö och vintergrader redan den här månaden. Men det avgör förstås väder­kontoret som vanligt.

Matdoft
Doften av passion (från doftgranen) har bytts mot karelsk stek i Silverpilens kupé. Före däckbytet hämtade jag Kerstins fredagsrätt och ställde den på golvet i framsätet eftersom däcken upptog all plats baktill.

Jag hann också in på Kompis och handla innan jag hade tid på macken. När jag skulle ställa in kassen upptäckte jag att matförpackningen hade åkt så snett att en stor del av såsen hade runnit ut på mattan. Usch vad klantigt av mig att inte se till att den inte kunde tippa.

Dessutom var kabeln till kupévärmaren delvis ”marinerad” och brödpåsen jag hade köpt hos Kerstin var också sölig. Matkassen fick stå och svaja ovanpå däcken i stället.

Det finns ju lyckligtvis gott om regnvatten så nu är gummimattan rengjord och kabeln avtorkad. Jag sköljde alltså INTE kupévärmaren i vattentunnan. 😀

Svar
GSM-Store svarade på mitt mejl igår: ”Hej, vi beklagar fördröjningen! Vi har beställt ny tan­gent­bord åt er och den borde vara hos oss på måndagen eller tisdagen nästa vecka. Vi postar den åt er så fort vi fått den!”

”Nästa vecka” verkar vara ett standardsvar. Att ordet tangent­bord är neutrum kräver jag inte att dom ska veta. Ordet ”borde” är värt att notera, på så sätt garderar man sig från att avge ett löfte.

Det skulle inte alls förvåna mig om tangentbordet inte ens var beställt när jag pratade med kollegan den 9.10. Han som också lovade leverans ”nästa vecka”.

I fortsättningen ska jag inte besvära den här leverantören med några fler inköp. Det finns säkerligen andra som kan lämna tillförlitliga leveransbesked eller förklara vad den långa väntetiden beror på. Att lämna kunden i ovisshet är oförlåtligt – oavsett vad man säljer.

av

24.1 – Smärta och lek

Jag har fått svar från SOK, är förberedd för kursdagarna och lider av nageltrång. Mia har hjälpt mig frosta av frysen och bära in ved.

Svar från SOK
Igår fick jag svar från SOKs kundtjänst: ”…För tillfället finns inga Herbina deo-produkter i Sale-sorti­mentet, de finns att få endast i större affärer. Vi har noterat detta önskemål och behandlar det nästa gång deodorantsortimentet förnyas.” Jaha, det var det. Uppdrag aluminiumfri deodorant är därmed avslutat.

Klar för kurs
Redan igår förberedde jag mig för veckans kursdagar. Ovanligt för mig att vara ute i så god tid. Onsdags­gruppen ska shoppa och uträtta ärenden på nätet och torsdagsgruppen får fyra praktiska övningar i mapp‑ och filhantering.

Nageltrång
Varje gång jag törnar min högra stortå mot nåt skriker jag nästan. Tänk att nageltrång kan vara så smärtsamt. Scholl har ett medel som ska göra naglarna mjukare, men jag tycker inte att det har nån större verkan.

Idag beslöt jag göra nageln tunnare för att den lättare ska kunna breda ut sig. Jag filade nageln på ovansidan, men märker ingen skillnad av det heller. Det får bli ett varmt fotbad framför TVn i kväll.

Avfrostning
Jag har inte frostat av frysen sen jag köpte den i fjol, så det var på tiden. Idag var det nästan 10 minus­grader så det passade bra, frysinnehållet fick hålla till på trappan medan avfrostningen pågick.

Mia blev eld och lågor när hon upptäckte isbitarna som ramlade ut på golvet. Roliga att leka med och goda(?) att slicka på. När dom hade smält, fångade hon upp nya som flöt omkring i fatet som stod längst ner i frysen.

Vedhämtning
Oftast när jag går ut frågar jag om hon vill följa med. För det mesta gör hon det. Idag hämtade vi ved. Under tiden jag fyllde på vedbärarna och gick in med dom inspekterade hon vedlidret, men skyndade sig in när hon upptäckte att jag hade gått.

Skräpet som hamnade på golvet när jag fyllde på vedlådan blev nya leksaker och sopborsten var också rolig att jaga. 🙂 En lättroad kisse.

 

av

17.1 – Mest digitalt

Jag har förberett morgondagen, irriterat mig på OneNote, varit onödigt manlig och fått ett mejlsvar igen. Mia har varit kelsjuk.

Snabba ryck
Igår fick jag (efter påstötning) besked om att morgondagens kurs ”Tryggt och flinkt på nätet” blir av. Första modulen handlar om dator- och nätsäkerhet.

Tur att jag har det mesta av materialet klart, annars hade det blivit lite tajt kanske. Jag passade samtidigt på att testa om min dator har några säkerhetshål. Skönt att få grönt ljus.

OneNote
OneNote, som ingår i Microsoft Office-paketet är ett suveränt program för att hålla reda på an­teck­ningar, bilder, länkar, med mera. Nytt i 2010-versionen är att man kan ladda upp och synka an­teck­ningsböckerna på SkyDrive, där man har 250 GB gratis utrymme.

Men tyvärr finns det en hake. OneNote 2007 kan inte läsa 2010-filer, vilket i och för sig är normalt, men på grund av webbkopplingen kan jag heller inte spara anteckningsböckerna i 2007-format. På Zenbooken använder jag nämligen den äldre versionen och hade tänkt synka filerna mellan den stationära och den bärbara datorn. Tji fick jag.

Jag löste (förstås :)) problemet på annat sätt, men det är inte lika smidigt. Nåväl, då har jag lärt mig nåt nytt idag också.

Onödigt manlig
Backup är inget för hårda killar och handböcker läser dom först när allt annat har misslyckats säger elaka tungor. Jag är ingen hård kille, men nog så manlig i det senare avseendet.

Innan jag läste handboken startade jag diskkloningen. Sen läste jag handboken och konstaterade att alternativet jag valde innebär att alla skadade sektor och felaktigheter i filsystemet också överförs till den andra disken… Grrr. Där blir det ”backskubb” för att citera f d teknikerkollegers uttryck.

Nytt mejlsvar
Idag svarade K-Markets kundtjänst på mitt klagomål över att det inte finns aluminiumfri deodorant i butikssortimentet på Kimitoön: ”Tack för responsen. I vårt sortiment finns dessa två alternativ av Herbina spray: Herbina parfyymideo 100 ml elegant black och Herbina parfyymideo 100 ml rosa.
Vänligen be om köpmannen kan beställa någondera av dem till butikens utbud. Vi har också i vårt utbud Erisan roll on deodorant, som är utan aluminium: Erisan deodorant 50ml bigball alumiiniton”. Bra jobbat K-Market!

Mia kelgris
Med undantag av några korta turer utomhus har Mia föredragit hus‑ och famnvärmen idag. Hon satt länge på skrivbordet och tittade på snöflingorna som just då var extra stora och långsamt dalade ner, men helst ville hon ligga i min famn.

av

16.1 – Extremhuslig

Jag har nystrukna spetsdukar och nyupplagda yllebyxor, har bytt gardiner och fått mejlsvar.

Nystruket
Idag tvättade jag bland annat dukar och gardiner. Majo­ri­teten av dukarna bestod av mosters hand­virkade spetsdukar som jag tycker är så vackra. Medan hon levde spände hon alltid ut dom och stärkte dom efter tvätt. Så ambitiös är inte jag, även om jag inser att det vore en fördel. Dukarna blir klart mindre när jag nöjer mig med att stryka eller pressa.

Idag prövade jag att stryka dom direkt efter cen­tri­fu­ge­ringen, men jag vet inte om resultatet blev så mycket bättre? Men dom duger åt mig och Mia. Hon kollade att jag gjorde mitt bästa.

Två av dukarna åkte in i torktumlaren med resten av tvätten. Det var ett katastrofalt misstag! Den som är virkad i konstmaterial klarade sig hyfsat, men bomullsduken hade krullat i hop sig till oigen­kännlighet. Den får jag nog blöta och spänna ut.

Isytt och upplagt
Så länge det var dagsljus passade jag på att sy i knappen som lossnade från kappan och förstärka dom övriga. Dessutom behövde knappen på ett par av mina byxor flyttas. Sen kom jag i håg mina yllebyxor.

Då menar jag inte mamelucker vill jag förtydliga, utan vinterlångbyxor i ylletyg. Dom köpte jag på (Klingels) vårrea i fjol och nålade upp, men tyckte det inte var nån brådska att sy upp dom. Med nuvarande ca 10 minusgrader blev det plötsligt aktuellt. Mia deltog förstås i det arbetet också. 😀

Gardinbyte
I och med att jag bytte gardiner i vardagsrummet före jul, blev dom ljusa panelgardinerna ”lediga”. Det slog mig att dom säkert skulle göra sig bra i köket i stället.

Jag ångrade att jag hade hängt upp dom vinröda. Så länge det var mörkt nästan dygnet runt gick dom bra, men tack vare snön och lite längre dagar känns det viktigt att låta ljuset flöda in. Skillnaden blev markant. Köket är mörkaste rummet i huset, så ljusa gardiner behöver det vara.

Dom vinröda kunde få flytta till sovrummet i stället tyckte jag. I det lilla rummet finns det två fönster och där kan ljuset gott vara lite dämpat utan att det stör. Det innebär dess värre att jag behöver nya gardin­stänger. Dom gamla mormorsstängerna i trä är på tok för tjocka för gardinerna. Tänk att det alltid blir konsekvenser av alla nya val… Men det är väl logiskt egentligen.

Mejlsvar
Klingels kundtjänst skickade idag svar på mitt klagomål över knapparna som lossnar på löpande band i nya kappan: ”Hej, tack för ditt anmälan. Jag beklagar, att knapparna är sytt dåligt. Jag har krediterat 15,00 euro rabatt till din kundiformation. Hoppas att du är nöjd till beslutet.”

Fantastiskt! Jag hade varken bett om eller förväntat mig ett gottgörande, men så klart tackade jag så mycket. Bra skött tycker jag. Nu är kunden nöjd och belåten igen och fortsätter säkert handla. 🙂

Från Unilever (Rexona) fick jag också svar. Pirjo på Konsumentkontakt bekräftar att deodoranterna innehåller aluminium – ”inte att förväxla med alun” hur nu nån kan göra det? – och avslutar mejlet med: ”Jag vidareframför dina önskemål om aluminiumfria deodoranter.”

Jag hyser inga som helst förhoppningar om att dom tar hänsyn till mitt önskemål. Svaret tolkar jag närmast som ”jag hör vad du säger”, men då vet dom i alla fall att det finns minst en kund som inte köper deras produkter.