Facebook

av

1.6 – Ris och ros

Jag har skickat klagomål, möblerat, förnyat elavtalet, firat en födelsedag, lärt mig nytt och förberett.

Klagomål
Häromdagen öppnade jag en burk Chipsters räksallad och bredde ett rejält lager på smörgåsen. Döm om min förvåning då mina smaklökar rapporterade att den var söt!? Det var den minsann inte förra gången jag åt den!

RäksalladJag kollade genast innehållsdeklarationen. Det framgick att av kolhydraterna bestod 2,6 g/100 g av socker. I räksallad?? Men varför då kan jag undra? Dessutom innehåller den glukossirap så undra på att den smakade sött!

Följaktligen slängde jag i väg ett mejl med min undran till tillverkaren i fredags, men än så länge har jag inte fått nån förklaring. Några fler inköp av det fabrikatet blir det inte för min del.

Av för mig obegripliga skäl har man minskat på saltet till förmån för socker i en massa produkter. Så snart lider vi av natriumbrist och kan dessutom se fram mot diabetes.

Möblerat
I lördags var det hög tid för sommarmöblering på trappan och i bersån tyckte jag, vilket framgick av lördagens inlägg. Lagom tills jag var klar kom f d bonuspappan på en blixtvisit, så bersån blev vederbörligen invigd för säsongen. 🙂

Förnyat elavtal
Igår förnyade jag elavtalet hos samma distributör som tidigare, Kymmenedalens El. Det lät utmärkt med erbjudande om 12 månader utan grund­avgift och en liten sänkning av förbrukningsavgiften! Till saken hör att jag som medlem i Egnahemsföreningen får lite rabatt.

Hur ofta händer det att priserna sänks? Å andra sidan får vi snart höjd elskatt, så det blir kortvarig glädje.

TårtaFödelsedagsfirande
Igår var jag välkommen på födelsedagskaffe till Grisen/Tvillingen ”efter tre”. Halv två var jag fort­fa­rande i morgonrocken så det blev nästan bråttom in i duschen. Onsdagens presentation gjorde att jag tappade bort tiden, men ”efter tre” var ju inget exakt klockslag lyckligtvis.

Som alltid dignade kaffebordet av diverse läckerheter och stämningen bland gästerna var på topp. Det blev många skratt när vi turades om att berätta vilka följder vårt åldrande och svikande minne har medfört.

Lärt mig nytt
Innan jag lämnade födelsedagsbarnet hade vi kommmit överens om att jag skulle ta en titt på hennes kompis dator, eller rättare sagt hennes FB-konto. Ett par symboler på statusraden saknades och allting var på engelska.

Under den timmen det tog att få till det lärde jag mig nåt nytt. När man skapar FB-kontot ska man för allt i världen se till att göra det på den dator man tänker använda!

FacebookEn av hennes bekanta hade hjälpt henne skapa kontot på sin dator, vilket innebar att skärm­stor­lek och ‑upplösning blev fel, därav symboler som inte syntes. Dessutom användes en engelsk FB-version vid uppläggning av kontot, som gjorde att allt var på engelska trots att språkinställningen på kontot var korrekt.

Eftersom kontot var ganska nyskapat, var den snabbaste och enklaste lösningen att registrera ett nytt och radera det befintliga. Funktionen för att ta bort sitt FB-konto är synnerligen väl gömd för övrigt och kräver givetvis att man kommer ihåg lösenordet, så jag kan tänka mig att det finns en mängd ”döda” konton bland den dryga miljard som FB rapporteras ha.

Förberett
Idag har jag i väntan på väglagets ordförande bland annat förberett för kommande styrelse‑ och årsmöte och för onsdagens utbildning. Vilken härlig känsla att vara steget före i stället för ute i sista minuten! 🙂

av

28.12 – Från snösörja till ny vän

Igår var det ruschigt och ruskigt på Udden, idag har jag lärt mig ett nytt begrepp, lagat ris­gryns­pudding och fått en ny vän.

Ruschigt
Det är sällan mattorna slits lika mycket under en och samma dag som igår! Skyddslingen anlände vid lunchtid, följd av fru grannen. Efter dom kom herr grannen junior en sväng och Oxen/Tvillingen som vikarierade postbäraren högst tillfälligt.

Ruskigt
Alla besökare pratade om tövädret och dålig framkomlighet på byvägen. Plusgraderna hade för­vand­lat snön till en blöt och hal sörja och det var därför Oxen hade ryckt in som postbärare. Ju mer dom berättade, desto nervösare blev jag inför mammas förestående avfärd.

Snöraka

Bildkälla: http://swe-fi.fiskars.com

Nån timme innan det var dags upptäckte jag att vår ovärderlige ”vägmästare” hade varit i farten och skalat av snö­sörjan så han fick en stjärna i himlen igen och jag kände mig betydligt lugnare. Nu skulle det nog gå bra att ta sig fram också för lilla Silverpilen.

Restiden till kyrkbyn tog bara två minuter längre tid än vanligt noterade mamma. Eftersom vi hade gett oss av med extra god tidsmarginal hann vi in på Varu-Tjänst för att köpa snöskoveln jag behöver och var ändå i god tid till bussen.

Hemresan gick lika smärtfritt. ”Snorigast” var det att köra upp till Silverpilens parkeringsplats, men det gick efter lite hjulsläng. Eftersom det finns gott om svängrum kunde jag ha kört på annat sätt, men envis som jag är, sätter jag en ära i att köra som jag brukar.

Det innebär att svänga tvärt höger strax före backkrönet och ha tillräckligt med fart för att komma uppför sista knycken innan jag kan parkera. Det gick med viss nöd, men det gick. Duktig flicka. 🙂

Nytt begrepp
Idag stötte jag på ett för mig helt nytt begrepp på sajten vackertvader.se. Borgerlig gryning och skymning har jag aldrig hört talas om tidigare? Det är nog inget jag tänker svänga mig med i fort­sätt­ningen för jag har redan glömt vad det innebär exakt trots att jag läste förklaringen på Wikipedia.

Risgrynspudding
Ingen utom jag kan väl misslyckas med att koka risgrynsgröt? Det är för all del inget fel på smaken, men när man kokar den för länge får den en gulrosa färg. Dessutom hade den blivit brun längs kastrullkanterna. Suck.

Mamma och jag kom överens om att koka en extra stor portion för att kunna laga risgrynspudding av det som blev över. Den lyckades jag i alla fall med! Lite vaniljsocker hade inte skadat men tyvärr hade jag inget så jag var desto generösare med russinen i stället.

Den som är sugen på att provsmaka är välkommen! I annat fall lär den räcka minst en vecka om jag ska äta den ensam.

FB-logoNy vän
Det inträffar då och då att jag får vänförfrågningar på Facebook av personer jag inte känner. Idag hände det igen. Personen i fråga har 290 vänner så jag antog att det var nån som vill imponera med kvantitet i stället för kvalitet.

Innan jag eventuellt bekräftar förfrågan skickar ett standardmeddelande i stil med: ”Beklagar, men jag vet inte på vilket sätt vi känner varandra?” och brukar förklara att jag är väldigt kräsen när det gäller vänner. Om jag får en vettig förklaring till varför personen vill bli min FB-vän är det helt OK förstås även om vi inte känner varandra.

Som svar fick jag en omsorgsfull presentation av personen i fråga och en motivering till för­frå­gan så jag accepterade den. Det visade sig också att min nya vän är förtjust i katter, så vi har i alla fall en gemensam nämnare förutom gemensamma bekanta. Nån högre makt tycker kanske att jag behöver utvidga vänkretsen?

av

9.3 – Återseende och farväl

En gammal bekant har hittat mig och Uddens fönster har fått ny ägare.

Trevligt ”återseende”
Man kan säga mycket, både gott och ont, om Facebook men det är ett suveränt verktyg när det gäller att hitta gamla vänner och bekanta! För några dar sen fick jag en vänförfrågan av frun till en av mina före detta kolleger. Vi umgicks en hel del i Östersund, men har tappat kontakten på grund av att hennes mejladress försvann i samband med nån av mina disk­krascher.

Jag blev jätteglad och accepterade förstås hennes förfrågan. Idag hade hennes man ”lånat” kontot och skrev i min logg: ”Kvinnor är som cigaretter. Först är det bra drag i dom, men sen ansamlas allt gift i munstycket”. Typiskt Totte. 🙂

Ny fönsterägare
För att slippa köpa gardiner och putsa fönster har jag överlåtit Uddens fönster till ny ägare. Nä, jag skojar, det gäller givetvis dom gamla fönstren som byttes ut på 80-talet som jag ska ta farväl av.

För länge sen läste jag om en nyinflyttad tjej på ön som renoverar gamla fönster. Under Grisen/Tvillingens senaste besök framkom det att hon är Grisens svärdotter. Här på ön är världen ofta väldigt liten.

I förrgår ringde jag henne och frågade om hon var intresserad av att överta dom gamla fönstren? Igår kom hon och sambon för att titta. Jodå, hon hade användning för dom och tog dom gärna, så vi kom överens om att hon skulle hämta dom idag.

Men jisses vad fönster är tunga! För att förbereda avhämtandet kröp jag in i förrådet under var­dags­rummet där dom ligger och tänkte ställa dom så att det var lätt att få ut dom genom dörren.

Jag orkade flytta på sju stycken, sen kändes det som om ryggen höll på att brista. Takhöjden är bara drygt en meter. Att ligga på knä gick bättre, men då hade jag inte kraft nog att lyfta upp dom, utan var tvungen att låta dom kana mot underliggande med risk för att ha sönder nåt.

I eftermiddags ringde den unga damen och sa att hon inte kan komma trots allt. På grund av snö­mängden kommer hon inte in i förrådet där hon tänker förvara dom. Tanken hade slagit mig också att det vore klart enklare att flytta på dom när det är snöfritt, så vi bestämde att hon återkommer när det är dags.

Av tidningsartikeln fick jag den upp­fatt­ningen att hon köper in gamla fönster, renoverar och säljer men det visade sig vara helt fel, hon bara renoverar. Uddens gamla fönster skulle hon använda själv i uthusen på stället som hon och sambon äger förklarade hon, så nån affär är det inte fråga om. Jag som redan hade sett fram mot ett märkbart tillskott i kassan. 😉

Hon förklarade att gamla fönster inte går att sälja eftersom dom inte uppfyller moderna byggnormer, vilket jag gott kan förstå. Det känns ändå bra att fönstren får fortsatt liv – även om dom är minst lika gamla som jag – i stället för att hamna på soptippen.