beröm

av

18.10 – Gott och väl

Det var finväder på namnsdagen och nästsista äpplet är uppätet. Jag har inventerat, fått beröm och befunnit mig på svindlande höjder.

MomiFinväder på namnsdagen
Igår hade Saga namnsdag. Så hette min mormor som jag gillade men tyvärr träffade alldeles för sällan. Hon och hennes man (min styvmorfar) bodde nämligen i England.

Om mormor hade levt – hon dog 1991, 86 år gammal – och sett det vackra höstvädret på sin namns­dag hade hon säkert varit nöjd. Efter att morgonens dimma hade lättat fick vi en solig dag med en för­sik­tig vind som fick alla torra löv att prassla.

Nästsista äpplet uppätet
Igår eftermiddag tömde jag bal­kong­lådorna och blom­ur­nan vid bersån efter att ägaren till den stä­da­de datorn hade avhämtat den. Som avslutning företog jag en fotorunda på tomten i det fina vädret.

På kaneläppelträdet hängde två äpplen fortfarande kvar, det ena tillräckligt lågt för att jag skulle nå det. Alldeles perfekt var det. Läckert rött, inga maskhål, saftigt och sött. Jättegott!

Inventerat
I morse fick jag för mig att jag skulle ta reda på hur många bilder jag har samlat på mig. I mappen som heter ”Mina bilder 2003‑‑” fanns det totalt 38.456 bilder! Jisses. Idag har ytterligare en handfull till­kommit.

Fått beröm
I samband med kursövning 4 (ISO-värdet) hade jag skickat in åtta foton till kursledaren. Förutom omdöme för varje enskilt foto fick jag en avslutande kommentar som gladde mig storligen: ”Tack än en gång för dina bilder, de är en njutning att se!”

Alla var minsann inte berömvärda! Jag hade utan tvekan förkastat hälften, men jag ville gärna ut­forska hur kameran hanterar olika ISO-värden.

TakrännaPå svindlande höjder
Just precis idag kände jag för att tömma tak­rän­norna. Eller åtminstone göra ett försök. Herr grannen junior var förvarnad om att jag kanske behövde assistans, men jag nämnde också att jag ville pröva själv först.

Påpekas bör att allt som är två meter ovanför markytan är svindlande höjder för min del. Jag är heller inte ett dugg förtjust i att klättra på stegar. Men jag beslöt ändå anta utmaningarna.

Det var nu inte så hemskt när allt kom omkring. Jag aktade mig noga för att titta ner och krafsade efter bästa förmåga bort geggan som dels låg i rännan ovanför verandan och dels ovanför trappan.

Jag höll som bäst på med det sista ovanför trappan då jag hörde fru grannens röst: ”Aja, baja.” Hon påpekade att sonen bara väntade på att få besked om när han skulle hjälpa till, men vid det här laget var jag så kaxig att jag sa att han får ledigt nåt år till.

På hög höjdPå FB har jag sett ett citat som faller mig i smaken: ”Med en bra karl reder man sig själv”, men just den här gången gick det utan. 🙂

Att se tomten lite från ovan var inte alls dumt så jag klättrade ner för att hämta kameran och upp igen. Fast jag erkänner villigt att jag knäppte bilderna med en hand och höll mig krampaktigt fast med den andra.

av

30.6 – Jubel och klang

Berömmet flödar, jag har haft likvaka, borde flytta och har gjort sagolika fynd.

Mera beröm
Dom positiva kommentarerna till min blogg har duggat tätt under dagen, tack alla som kommit med uppmuntrande tillrop! Fast om jag ska vara ärlig, skriver jag lika mycket för min egen skull som för läsarnas.

Efter mer än sex års skrivande har det nästan gått i blodet. Under dagen får jag idéer som jag an­tecknar och dokumenterar för det mesta vad jag har för mig i bildform. Mest för att jag vid dagens slut annars har glömt vad jag har hållit på med. 😀

Mia med byteLikvaka
Lunchen intogs idag ute på trappan. Som enda sällskap hade jag en huvudlös näbb­mus, så det kändes lite som en likvaka.

På förmiddagen hade Mia med sig en liten rackare med sig in i köket så jag hoppas det var den? Hon blev nämligen plötsligt vrål­hung­rig och glömde bort att hon var mitt uppe i jakten. Näbbmusen passade förstås på att gömma sig under tiden.

En kort stund senare hade hon antingen hittat den eller hämtat en ny. Det är minsann inte lätt att hålla ordning på alla jaktbyten.

Jag borde flytta
Enda sättet att röja rejält i röran är att flytta. Först slänger man en massa grejer när man packar ner och ytterligare en del när man packar upp. Alternativet är att ställa till med auktion eller sälja på loppis.

Idag har jag plockat i hop prylar som dels ska lämnas till onsdagens loppis i Labbnäs, dels säljas på sommarloppisen i Dalsbruk, dels säljas till en uppköpare och dels slängas på soptippen. Det har tagit hel dan i anspråk och ändå kan jag inte se att jag har fått särskilt mycket plats över? Helt otroligt.

StolsdynorSagolika fynd
Belöningen för mitt röjande har dock varit synnerligen givande. Jag har äntligen hittat mina mörk­gröna stols­dynor som jag har saknat i flera år!  Jag visse att dom låg i en plastsäck på vinden men har inte lyckats hitta den.

Det var inte så underligt – på plastsäcken stod det nämligen ”Sängkläder gäst”. I den hade jag ju aldrig tittat om jag inte bestämt mig för att ta rätt på sängkläderna. Överst låg en kudde och ett täcke men under dom låg stolsdynorna. Dessutom en del annat som jag inte alls har saknat kan jag tillägga.

Intill plastsäcken stod två kartonger som jag antog kunde vara loppisböcker. I den ena låg studie­material och ‑litteratur från 1972-74 så det mesta gick i sophögen. Utom en uppsats. Den ska ni få läsa så småningom.

I den andra kartongen låg också skolböcker men av äldre modell. Bland andra ABC-boken och min första läsebok som jag gärna vill behålla.

Min skattkammareUnderst låg ett antal böcker som jag har saknat i många, många år… Alla tio delarna av Min skattkammare, fjärde upplagan, tryckt 1953 och lyckligtvis i utmärkt skick. Oj, vad lycklig jag blev!

Jag vet inte riktigt varför jag prompt ville återse dom men nu är dom inradade i bokhyllan och ska läsas på nytt så småningom. Några konstböcker fick gå till loppisen för att ge plats.

Möjligen hänger böckerna i hop med trevliga barndomsminnen? Jag fick en bok varje jul av mamma (tror jag?) och slukade den direkt när jag fick den. I varje bok finns flera sagor eller berättelser sam­lade och varje ny bok kräver större läskunnighet och ‑förståelse.

Böckerna har säkerligen bidragit till att jag fick en bra början och inledde mitt läsintresse. Ett intresse som för övrigt har hållit i sig hela livet, jag har alltid minst en bok på gång.