av

Räddningsplankor

Jag har (i flera?) tidigare inlägg avslöjat att jag inte är värst road av att laga mat. Det gäller för övrigt allt hushållsarbete. Resultaten blir därefter.

Ännu mindre road är jag av att laga mat till en person. Eftersom Husse har vistats på sjukhus en längre tid, har det blivit många enmansmåltider.

Lyckligtvis finns det räddningsplankor. Dagens middag stod till exempel Mrs Cheng’s för: thaimat i konservburk. Den drygade jag ut med kycklingstrimlor och lite fryst ärter-majs-paprikablandning. Helt OK och framför allt snabblagat.

Kitchen Joy’s Thai cube är också OK, men räcker bara till en portion, Mrs Cheng’s räcker till tre middagar, så jag har övergått till den. Den här gången hade jag köpt en mild variant bara för att se hur den skiljer sig från medium.

Smaken var i stort sett densamma, men chilin var inte lika framträdande som i medium­varianten, dock fullt tillräckligt för min smak. Bra att det finns att välja på. I våra butiker finns det medium och två milda varianter.

En annan räddningsplanka, också den på burk, är dillkött. Med tillsats av dill, lite salt och en skvätt ättika blir det riktigt bra, även om det är gjort på fläskkött, inte kalvkött som det egentligen ska vara. En burk räcker gott och väl till två middagar.

Vid ett tillfälle greps jag av hybris och beslöt tillreda eget dillkött. Det gör jag aldrig om! Jisses vilket stök och vilken tid det tog. Av samma anledning avstår jag också från att laga risotto flera gånger.

Jag är full av beundran för alla som är duktiga på att laga mat. Förmodligen hänger det ihop med intresse, vilket alltså saknas i mitt fall.

I morgon får Mrs Cheng’s tillfälligt ledigt. Det blir köttfärssås med mycket lök och vitlök i stället har jag tänkt mig eftersom jag har mera tid på mig. Till det serveras glutenfri pasta. Maten ska nämligen helst vara klar i samma ögonblick som jag känner mig hungrig, men med god planering ska det lyckas. 😀

av

”Strålande Sickan!”

I stället för att uppvakta ett födelsedagsbarn i dag, beslöt jag minska på min att-göra-lista. Av fem punkter återstår nu två.

Högst upp listan stod Ved. Vedlådan är tom och kvällarna börjar kännas kyliga. Nu har jag ved inne för flera dar framåt.

Det är en fröjd att se att veden helt mirakulöst ökar för varje gång jag tittar in vedlidret. Det är herr grannen juniors förtjänst. Han har åtagit sig att hämta ved från byns ”vägmästares” förråd. 😊

Enligt överenskommelsen gör han det i omgångar när han känner för det. Husse oroar sig nämligen för att den ved vi har inte ska räcka till i vinter eftersom vi snålar på elvärmen.

Nästa punkt var Boden. En del sommarattiraljer återstod att föra in under tak. Bänken på trappan (bild från 2016 då den var ny) återstår, men den står under tak, så det får bli en annan dag. Eftersom jag har en ”darrig dag” då ben och händer skakar fick den vänta.

Men den ena regntunnan blev i alla fall tömd. På skyddsnätet över tunnan gjorde jag en tråkig upptäckt, resterna av en fågel. Av halva kroppen fanns bara skelettet kvar, så den hade tydligen legat där länge. Såg ut som om det kunde ha varit en skatunge. Hur den hade hamnat där är en gåta?

Tredje punkten var Laga mat. Alla rester var slut, så jag bestämde att en Chili con carne var en bra lösning. Så nu har jag mat för hela veckan misstänker jag. 😀

Återstår att diska och tömma aska ur köksspisen. Båda får vänta till i morgon, känner att jag behöver vila ett tag.

av

Skönt

I går var sista strålbehandlingen, nu återstår bara bentäthetsmätning och läkarbesök i morgon. Sen är det lugnt till den 30.11, då hudkliniken vill testa vad jag är allergisk mot.

Vid gårdagens besök fick jag med mig en lista på två sidor(!) med biverkningar som kan uppträda efter avslutad behandling. Men jag låter bli att läsa den tills jag upptäcker nåt skumt, annars blir jag påverkad och tror att jag har nån av dom.

Det viktigaste är att smörja huden på strålningsområdet och ta luftbad – hur man nu tolkar det? Gå omkring barbröstad kanske?

Svalget börjar kännas ganska normalt, så Buranan jag blev ordinerad gjorde tydligen nytta. I morgon ska jag fråga läkaren hur länge jag ska fortsätta ta den. Medlet mot halsbränna fick jag av allt att döma för att ibuprofen kan orsaka magkatarr har jag läst mig till.

I dag har jag tagit en ledig dag. Efter att ha vinkat av Husse i morse som åkte in för att få sina fotsår åtgärdade, la jag mig igen ett par timmar och har inga måsten på agendan. Frivilliga uppgifter och ”borden” finns det förstås gott om, men inget som brådskar. 😊

av

Snipp, snapp, slut

Efter gårdagskvällens upplevelse avbokade jag de tre sista strålbehandlingarna i morse. När jag skulle ta mina kosttillskott fick jag inte ner dom. Jag kunde inte ens svälja enbart vatten på grund av svull­naden i halsen. Det trånga svalget framkallade i stället kräkningsreflexen.

Redan förra veckan konstaterade jag att den vänstra insidan av halsen var svullen, så jag frågade skötaren om det kunde bero på strålningsbehandlingen. Efter att ha kollat strålningsområdet bekräftade han att så var fallet.

Svullnaden har ökat för varje behandling och i går kväll var det som sagt tvärnit. Jag ringde därför i morse och avbokade fortsatt behandling och resorna jag hade bokat med ”min” sjuktaxi.

Enligt skötaren jag pratade med, skulle hon meddela läkaren som skulle ringa upp under dagen. Men eftersom jag ändå har en avtalad tid med henne/honom den 5.10 kanske det kan vänta till dess?

I dag är det också slut på Uddens befintliga kyl och frys. Husse har beställt nya som levereras i efter­middag. Det känns skönt även om de gamla fortfarande fungerar. Frysen dock bara hjälpligt i och med att tätningslisten i dörren läcker och därmed förbrukar extra el.

Slut är det snart också på det varma vädret som vi kunnat njuta av en längre tid. Björklöven har övergått i gult, liksom en del andra träd och buskar. Men det hör förstås hösten till.

Epilog
Nehe, så enkelt gick det inte. Läkaren ringde nyss och insisterade på att jag fullföljer behandlingen efter att ha fått vila i dag. Det innebär fortsättning som planerat i morgon, på måndag och tisdag för att få full dos. Suck.

För att minska svullnaden(?) eller minska smärtan (som jag inte besväras av) skulle jag ta tre Burana per dag och ett medel mot halsbränna som hon skrev ut recept på.

av

Strålande tider

I dag var jag kallad till läkaren som ansvarar för strålningsbehandlingen på ÅUCS och datortomografi. Jag har nu kommit längst fram i kön och fick tid för första behandlingen: den 12.9 kl 13.30.

På grund av närheten till hjärta och lunga kunde vissa biverkningar uppstå, men dom hoppas jag verkligen slippa!

Det innebär att den sista behandlingen blir den 3.10 om jag har räknat rätt. Då har jag fått alla mina femton doser. Hoppas innerligt att jag slipper fler!

av

Ät ute lokalt

Under tiden 18.8–17.9 pågår kampanjen Ät ute lokalt  på vår ö. I går bestämde jag mig för att delta eftersom väder och temperatur var gynnsamma.

På tallriken hade jag gulaschsoppa med en klick crème fraiche som jag intog i stolen ute på trappan. Mer lokalt än så kan man väl inte äta ute? 😉

av

Viltmöten

Sent i eftermiddags fick jag för mig att ta en promenad längs G-vägen. På långt håll såg jag en hjort­mamma med sina ”telningar” på en äng. När jag närmade mig bestämde kiden sig för att jag var farlig och satte av i full fart. Mamman stod kvar ett tag, men tyckte sen att det var bäst att försvinna hon också.

På hemvägen fick jag syn på ett rådjur som inte verkade så lättskrämt, men till slut bedömde det att det var säkrast att öka avståndet.

av

Tack och farväl

I måndags lämnade Silverpilen Udden för gott. Firman som köpte den kom och hämtade den på eftermiddagen, skrev på överlåtelsehandlingen och överlämnade köpesumman.

Tack Silverpilen för alla dessa år … Jag köpte den i Östersund 2001. Då var den ett år gammal, men hade bara använts som provkörningsbil hos återförsäljaren. Sen dess har den varit min och tagit mig fram i vått och torrt.