Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

1a advent på Udden

Strax före kl 15 knackade dom på, våra gäster som var inbjudna på Lilla juls­‑/adventskaffe i går. Husse hade bakat jultårtor och jag hade gett mig på att baka havreflarn i kakformar.

Ingendera av oss var riktigt nöjd med resultatet, men gästerna klagade inte. Åtminstone inte så vi hörde det. 😀

Husse påstod att en del jultårtor såg ut som jästbröd och jag konstaterade att jag hade haft för mycket smör i havreflarnen. Fingrarna dröp av fett när man åt dom. Fast smaken var det ju inget fel på om man bortser från att en del var gräddade för länge. Suck.

Bordet stod dukat redan kl 13.10, så för en gångs skull var jag klar i god tid. Nej förresten, jag var fort­farande klädd i morgonrock. Husse tyckte att jag inte behövde byta om, men där var vi av olika åsikt.

Tiden rann snabbt i väg under gemytligt samtal. Ingen av oss lider av tunghäfta. 😉

av

Klantigt Uddmor, ytterst klantigt

I går kväll var jag tvungen att tillkalla nödhjälp. När jag kom körande uppför backen till Udden svängde jag för tvärt till höger och hade för dålig fart. Sen kom jag ingen vart.

Ett tunt snötäcke med delvis is under gjorde att mina friktionsdäck inte klarade manövern, så jag rullade bakåt en bit och gjorde nya försök att ta mig upp. Men det sket sig.

Om jag hade för lite gas slocknade motorn. Hade jag för mycket gas kasade däcken bara på underlaget. Jag beslöt att backa till backens början och ta ny fart.

Bra tänkt, men det blev också fel. I mörkret såg jag inte att jag närmade mig dikeskanten förrän det var för sent. Till slut låg bilen på trekvart med ena bakhjulet halvvägs ner i diket. Så jag gav upp. Jag insåg att jag behövde hjälp.

När jag gick in berättade jag för Husse om fataliteten och hoppades han kunde bogsera mig. Han har fyrhjulsdrift, så det borde gå. Dilemmat var bara att vi dels saknade bogserlina, dels inte lyckades få upp luckan där bogserkroken ska sitta på min bil. Vi kom fram till att det bästa var att ringa vår vägmästare.

Lyckligtvis var han hemma och lovade komma om en stund. Jag kan tänka mig att han hade nåt roligare för sig än att rycka ut på bogsering en lördag kväll, så jag var innerligt tacksam.

Tack vare att min bil nästan hängde på dikeskanten tog han sig förbi med traktorn. Han hade full koll på hur luckan skulle öppnas, letade rätt på verktyget som behövdes och skruvade i bogserkroken.

Med hjälp av hans bogserlina kom bilen upp utan problem, så jag kunde backa till par­ke­rings­platsen och andas ut. Bakåt har bilen alltså inga problem att ta sig. 😀

Det här är andra gången jag ”fastnat” i backen. För många herrans år sen då jag bodde i Göteborg (på åttiotalet) kom jag en jul åkande på sommardäck och fixade inte sista knixen på backen. Den gången räddades jag av grannen och sanden som finns i en tunna bredvid vägen.

Sen dess har det inte hänt – förrän nu. Men man lär av sina misstag. Nu vet jag hur min bil beter sig i vissa lägen. I fortsättningen ska jag köra hela vägen upp vintertid innan jag börjar tänka på att parkera!

av

Skyldig

Jag erkänner mig skyldig till en av dödssynderna … Varken avund, frosseri, girighet, högmod, kättja eller vrede, men väl till lättja. Åtminstone fram till klockan tre i dag. Det är för all del inget ovanligt om jag inte har en tid att passa eller något att uträtta ”på byn”.

Min dag började kvart över elva. Jag vaknade för all del ett par gånger tidigare, men såg ingen anledning att stiga upp, så jag somnade om.

I samband med frukosten uträttade jag mina sedvanliga ärenden på datorn – läsa bloggkollegernas inlägg, kolla dagens teveprogram och vad som hänt på FB. En dryg timme senare var det dags för vår kaffetid, men innan dess tog jag ett korsord och satte mig på toa.

Husse förberedde och dukade fram under tiden. Efter kaffet fortsatte jag med korsordet. Det var ett av dom knepigare, så klockan hann bli tre innan jag hade löst det.

Därefter ”morgontoalett” och påklädning. Mia var hungrig igen, så hon fick mat innan jag startade tvätt­maskinen. Medan den jobbade rengjorde jag tvättställ och toalett, gick jag ut med slaskhinken och förberedde dagens middag.

Vår söndagsmiddag var tämligen enkel: stekta marinerade kycklingbitar i en sås med resterna av en grönsakspåse. Till det uppvärmd potatis från i går. Husse avslutade med sin vanliga dessert, vispgröt. Jag avstod desserten.

Numera diskar Husse igen, så här sitter jag framför datorn medan torktumlaren gör sitt. Som synes har jag inte uträttat många knop. I dag heller. 😀

av

Ofattbart

Inser att jag är väldigt naiv i vissa avseenden. Det har Sofi Oksanens bok I samma flod – Putins krig mot kvinnorna fått mig att förstå.

Boken beskriver dem ryska arméns övergrepp på kvinnorna i Ukraina, men belyser också vilken kvinnosyn man har under Putins styre. Boken är genomgående ryssfientlig, vilket är förståeligt eftersom Sofis mamma upplevde Sovjetunionens ockupation av Estland.

Att man systematiskt våldtar kvinnor som en del av krigsstrategin har jag inte insett tidigare. Dock är exemplen många, men dom har tydligen gått mig förbi. Sofi bidrar med exempel i boken och med vederhäftiga referenser.

Hur man som människa är funtad för att begå övergreppen är för mig fullständigt obegripligt. Inte ens om man hela sitt liv har blivit hjärntvättad och är övertygad om att ”fienden” är lägrestående än djur. En sån människosyn är för mig helt ofattbar.

 

av

Sånt kan också hända

I lördags hade vi som vanligt bastudag. När jag skulle packa ”bastukassen” blev jag lite äcklad. På botten av kassen sprattlade ett antal maggots. In i näsduksförpackningen jag har där hade dom också hittat. Urk!

Tydligen hade en fluga bestämt sig för att lägga sina ägg i kassen. Varför just där kan man undra … I den förvaras aldrig några matvaror, men det kanske luktade as i den ändå. ☹

****

Sen en tid tillbaka har min bildskärm tagit ruskigt lång tid på sig att starta. Redan då vi inhandlade nya teven tyckte Husse att jag samtidigt skulle satsa på en ny skärm, men jag nekade.

I helgen insåg jag till slut att stackar’n var totalt utbränd, så jag ringde till Veikon Kone i går och reserverade 24-tumsskärmen som jag hade tänkt mig. I går eftermiddag hämtade jag den.

Min gamla bildskärm visade innehållet i bildförhållandet 4:3, men den nya använder förhållandet 16:9, precis som nya teven. Det innebär att mina gamla foton inte längre täcker skärmen. Jag har redan ändrat bildförhållandet i kameran till 16:9, så i fortsättningen fyller dom skärmen som dom ska.

Dessutom är skärmen mycket ljusstarkare än den gamla, vilket innebär att mina foton nu verkar överexponerade. Men det går förstås att rätta till.

****

I dag har jag nästan lyckats steka brysselkål. När det började osa bränt kom jag på att jag inte hade vatten i kastrullen! Det hade jag tänkt fylla på när det var dags att börja koka den, men glömde förstås.

Till råga på allt hade vi matgäster. Jag erkände min tavla och tipsade dom om att skära bort det brända. Lyckligtvis var gästerna gamla bekanta, så dom förlät mig.

Hoppas vår förenings Svenska dagenfirande avlöper utan malörer eller missöden i morgon!

av

Inte min dag

I morgon är det Alla helgons dag. Inspirerad av Husse bestämde jag mig för att följa traditionen med ljus på graven.

På vägen till kyrkogården funderade jag på om jag skulle gå till butiken först, men beslöt att jag kunde göra det på hemvägen. Halvvägs till graven kom jag på varför jag hade ärende till butiken … Jag behövde ju gravljus!

Alltså åkte jag till butiken. Lyckligtvis ligger den nära kyrkogården. Det fanns flera modeller av gravljus, men oljeljus som brinner 55 timmar lät bra så jag köpte en förpackning. Fast då kom jag på att dom måste passa till min gamla ”gravlykta”, en sån där liten i plast med lock och kors på sidorna.

När jag kom ut till bilen provade jag ett av ljusen. Nehe, dom ljusen var för höga. Tillbaka in i butiken och nytt val. För säkerhets skull tog jag med gravlyktan.

Jag hittade en lägre modell men då fick ljuset inte plats. Suck. Det fick bli en fristående modell i stället. Tidigare år har jag nöjt mig med ett LED-ljus, men det har sagt upp bekantskapen.

På kyrkogården tog en hård, iskall vind tag i mig när jag gick till graven. Händerna som redan innan var kalla, blev nu stela av köld. Men skam den som ger sig.

Först klippte jag och krattade bort gräset runt den lilla Buddhan som pryder graven, därefter stack jag ner ljushållaren och i den ställde jag ljuset och tände det.

Eftersom Husse hade bett mig kolla om hans ljus brann, gick jag bort och tittade till dom. Alltmedan den kalla vinden slet i kläderna och kylde ner mig ytterligare.

På tillbakavägen noterade jag – utan förvåning – att mitt ljus hade slocknat i den hårda vinden. Suck igen.

Alla andra ljus brann i lyktor, så jag är den enda som inte har hajat att dom slocknar annars. Nu gav jag upp. Jag tog bort ljuset och beslöt att mina avlidna nära och kära säkert såg ljusen fast dom brann på Udden. För det är ju för dom vi tänder ljusen.

För att trösta mig för motgången öppnade jag godispåsen jag hade köpt och öppnade en  Omar. Självklart tappade jag godbiten på bilgolvet. 😦

Hemfärden gick utan incidenter. Då jag hade parkerat, plockat ut inköpskassen och skulle låsa bilen uppstod nästa problem. Var hade jag bilnyckeln?

Inte i strömlåset konstaterade jag. Då hade den väl åkt ner i kassen kanske … Jag plockade ur varorna, men si där låg den inte. Medan jag rotade i kassen föll nyckeln ur min vänstra hand. Tydligen hade jag flyttat över den dit men redan glömt att jag gjort det. En sista suck.

Önskar er alla en fin helg!

av

Impulsivt

I november 2010 skrev jag ett inlägg om spontanitet, respektive impulsivitet.

I går slog den till igen – impulsiviteten – jag fick en ung man att rodna. Vilket verkligen inte var avsikten.

Den unge mannen tjänstgör som kundmottagare på företaget som har haft hand om min bil. Eftersom en ny del till bilen är beställd, men där leveranstiden inte har kunnat fastställas, hämtade vi bilen i går. Den går ju att köra bara jag gör det minst var tredje dag för att batteriet inte ska laddas ur.

När vi hämtade bilen frågade jag om han talar svenska. ”Bara nåt enstaka ord”, svarade han. ”Jag älskar dig” klämde jag ur mig. Det förstod han minsann. Och rodnade påtagligt.

Riktigt varför han rodnade vet jag inte … Han trodde kanske att jag bekände min kärlek till honom?

Jag var senare tvungen att fråga Husse om han tyckte jag var pinsam, men det nekade han till. Efter alla år tillsammans är han lyckligtvis rätt härdad. 😊

av

Antennfritt och skogspromenad

I går installerades vår nya teve som har HD-upplösning eftersom det krävs från och med nästa månad.  För att slippa antennen – som har svårt att hitta signalen tidvis – valde vi IPTV.

Det innebär att ”IPTV-boxen ansluts till IPTV-nätverksporten på modemet, varefter den kopplas till TV:n med exempelvis HDMI eller Scart.” (Källa: kjell.com)

Det är verkligen en befrielse att slippa pixelering, avbrott och meddelandet ”dålig signal, kontrollera antenn­an­slut­ningen” som vi har fått stå ut med hittills. Det finns två sändare tillgängliga, men båda har för svaga signaler för oss, så när det blåser hårt och/eller regnar har vi inte kunnat se vissa kanaler utan störningar.

För tre år sen blåste antennen dessutom ner så vi var tvungna att köpa en ny. Det händer aldrig mer!

Teverutan är också större än den gamla, så nu kan vi nästan se porerna i huden på de uppträdande. 😀

I dag tog jag två små skogspromenader. Det var dags att gå med soppåsarna till soptunnan som ligger en bit upp i skogen. På vägen dit fick jag syn på två vackra stubbar.

På den ena växte ”bara” lav, men den andra hyste ett flertal arter. Både mossor, lavar och nån sorts svampar som såg ut som bruna kulor.

Jag gick därför tillbaka och hämtade kameran. På hemvägen fångades min blick av liljekonvaljens röda bär. Rätt så ”snyrpiga” så här års, men lysande vackert röda ändå.