Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

10.1 – Gosh!

Jag är ”ohygienisk”, HPn har fått en sista chans, jag har fått mat på byn, doftar som mamma och är lycklig ägare till skyddsmärkta stövlar.

Blåst på duschen
Precis när jag var på väg i duschen blev det elavbrott. Himla tur att det var innan, annars hade jag fått stå där med rumpan bar och inte kunnat tvätta mig klart.

Sen förra elavbrottet vet jag att vattnet räcker till en ”kattvask”, så det fick bli en sån i stället. Dom jag skulle träffa fick stå ut med mina smutsiga, spretande hårtestar.

När jag drog på mig kläderna kom strömmen tillbaka. Så klart. Men nu ändrade jag mig inte. Jag hade diverse ärenden att uträtta och en kaffetid att passa.

Sista chansen
Efter att jag installerade Acronis True Image Home på min gamla bärbara HP la den av. Jag kunde logga in, men sen ”frös” den då den hade laddat bakgrundsbilden. Jag har ju för all del två andra datorer så jag är inte beroende av den ens som reservdator, men i det här skicket kunde jag varken använda den eller försöka sälja den.

Att slänga den på tippen förespeglade mig ett kort ögonblick, men det kändes väldigt fel. Jag kunde starta den i felsäkert läge, men systemåterställningen fungerade inte, så idag skulle ZasData få ta hand om den. Jag behöv­de i vilket fall färgpatroner till skrivaren.

Den trevliga teknikern hade ett fiffigt förslag när jag talade om att den kunde få tillbringa sina sista dagar som surfdator. Han rekommenderade Linux med Ubuntu som användargränssnitt. Bra lösning tyckte jag och lämnade antikviteten i hans kunniga händer.

Oväntad måltid
När jag hade uträttat resten av ärendena, anlände jag så småningom till ”kaffestugan”. Jag hade mutat till mig eftermiddagskaffe hos händige släktingen genom att lova köpa kaffebröd hos Kimitobagar’n.

Jag blev totalt överrumplad av att bli serverad en komplett måltid! Han hade hållit resterna från lunchen varma tills jag dök upp, den go’a gubben. Sån mat vankas det minsann inte på Udden – hjortkött med svampsås och ris. Så kallat viltris. 😀 Jättegott!

Kaffet och mina medhavda gräddmunkar satt som plåster på såren…? Nä, det var en kon­ta­mina­tion, så kan man inte säga. Som bomull kring hjärtat kanske? Eller snarare påbyggnad på fettvalkarna.

Efter en pratstund som omfattade både glaciärer och en snabbkurs i ellära, kände jag på mig att Mia var hungrig och åkte mätt och belåten hem.

En doft av mamma
Mia satt på trappan och gäspade när jag kom lastad med alla mina kollin, men skyndade sig in och påpekade ljudligt att hon var hungrig så jag prioriterade förstås hennes matskål. Sen tog jag av mig ytterkläderna, bytte om till ”hemmadress” och packade upp.

Ett av kollina innehöll en leverans från Sokos nätbutik, min senaste shoppingsajt. Att handla kosmetika på ön inskränker sig till ett Lumene-ställ hos S-Market i Kimito som sällan motsvarar mina önskemål eller behov, så nu har jag upptäckt att Sokos har ett stort urval i sin nätbutik. Bland annat mammas härliga doft.

I julas hade hon nämligen en av Paco Rabannes dofter som jag blev stormförtjust i. Jag fick visser­ligen en parfymflaska av henne i julklapp som jag också gillar, men den är lite ”somrig” tycker jag, så den får ligga till sig ett tag.

Jag chansade också på att köpa Gosh’ färgade läppglans. Inte alls så illa. Jag utgick från att den grällaste färgen skulle tilltala mig, oavsett nyans. Den var ändå rätt mesig med mina mått mätt, men duger bra till vardags.

Det har tydligen hänt en hel del på produktutvecklingsfronten. På flaskan sitter en liten spegel och av misstag upptäckte jag att det finns en lampa i korken. Gosh! Undrar hur mycket extra jag får betala för dom finesserna?

Säkra stövlar
Hos Varu-Tjänst behövde jag också ett par artiklar idag och gjorde dessutom ett sällsynt impulsköp. Jag fick syn på Jalas’ arbetsstövlar för vinterbruk som det är extrapris på just nu.

Man kan ju undra varför i fridens namn jag behöver skyddsstövlar som är testade av Arbets­hälso­insti­tutet och som är antistatiska, stötdämpande, värme‑ (max 300°) och oljebeständiga, halksäkra och försedda med spiktrampskydd? Jag har faktiskt inget bra svar på den frågan…?

Jag hade inte en tanke på att köpa några stövlar förrän jag såg dom. Antagligen kommer dom att rädda mig från nåt allvarligt missöde framöver eftersom jag är bergfast övertygad om att det finns en mening med allt som sker. 🙂

av

8.1 – Friskt

Igår invigde jag nya vinterkappan och drack årets första glögg. Idag har jag irrat omkring i om­giv­ningarna medan Mia har latat sig i stugvärmen.

Bildkälla: http://www.klingel.fi

Minusgrader!
Så här års i fjol hade jag redan skottat trapptaket första gången. I år är det knappt man ser att det är snö. Men inte mig emot, jag kan gott vänta till nästa år innan jag börjar skotta. 😀

Eftersom jag hade glömt att köpa mat till Mia senast jag var till butiken, var jag tvungen att göra en tur igår. Det blev premiär för motorvärmare och snöputsning av Silverpilen. Ett tunt lager kornflingor täckte den från för till akter och ter­mo­me­tern visade -2,8.

Vädret var alltså lämpligt för invigning av nya vinterkappan. Den är klart snyggare på modellen än på mig och jag gillar varken färg eller yttermaterial, men den är lätt, varm och praktisk. Dessutom var den ”kostnads­effektiv”.

När jag steg ur bilen i Dalsbruk tappade jag en knapp. Ännu ett exempel på förhållandet pris‑kvalitet. Man får som sagt det man betalar för. För en dryg hundring kan man väl inte begära mer.

Glöggpremiär
På hemvägen kom jag i fatt fru grannen som log med rödblommiga kinder när jag stannade och öpp­nade rutan för att heja. Hon tänkte titta in sa hon, så jag fortsatte hemåt eftersom hon inte ville ha skjuts.

Efter en del trugande gick hon med på att dricka glögg. Det tyckte jag hon kunde behöva efter sin raska promenad runt byn. Den värmde gott och smakade lika bra som i fjol. 🙂

Liten rundtur
Idag var det nästan vindstilla, isen hade lagt i viken, en vinterblek sol tittade fram och temperaturen hade sjunkit till -8,6 grader. Vädret lockade till en ”kamerapromenad”. Men bara mig – Mia föredrog att ligga kvar på sängen.

Jag svängde höger i korsningen för att fortsätta mot slutet av G-vägen och hajade till när jag såg en avsågad trädstam vid vägkanten och flera rotvältor i sluttningen ovanför. Jisses, jag hade ingen aning om att jag hade stormskador på så nära håll! Jag tackade än en gång alla makter som förskonade mig från att drabbas.

Mina promenader brukar aldrig vara särskilt raska eller målmedvetna. Jag stannar ofta och tittar på min om­giv­ning eller stoppas av tänkbara kameramotiv. Idag var inget undantag.

Vinterkappan visade sig ha ytterligare en praktisk sida. Yttertyget är halt och reptåligt. Jag behövde inte riskera kvistrevor när jag gick mina konstiga ”genvägar” och följde djurstigarna genom skogen.

Udden sedd från udden mittemot beslöt jag fick bli ändstation. På tillbakavägen sneddade jag över en äng och via en skogsremsa tillbaka ut till grusvägen. När jag böjde undan dom sista kvistarna möttes jag av en undrande dam som hade stannat på vägen.

Hon påpekade att ”där går det ingen väg” och syftade förstås på snåren jag nyss hade tagit mig igenom. ”Nej, jag vet” svarade jag, ”jag brukar göra egna vägar”. Hon såg ännu mer undrande ut och tyckte säkert att jag borde höja medicindosen. 😀

För att om möjligt övertyga henne om att jag var mentalt tillräknelig stannade jag när jag kom ut på vägen och kommenterade det sköna vädret. Vi var inte riktigt överens. Hon tyckte det kändes råkallt och ogillade den fuktiga kylan, men så småningom fick jag henne att medge att det var bättre än mörkret och det blöta klafset vi har upplevt hittills. Efter ytterligare några minuters samtal fortsatte vi åt var sitt håll.

Hemvägen blev tidsmässigt något kortare, det mesta hade jag ju redan sett. Mia satt i sov­rums­fön­stret när jag kom tillbaka och hälsade mig glatt välkommen hem som om jag hade varit borta i flera timmar. Hon var inte helt fel ute – jag blev förvånad då jag såg att min lilla runda hade tagit nästan två timmar och 51 bilder.

av

6.1 – Belåten

Jag har firat Trettondagen med ved, vatten och ljusslinga, hittat förlagda prylar och inventerat telagret. Mia tycker serveringen är klen.

Trettondag
Min Trettondag började 4.30 i morse. Då ville Mia gå ut. För att slippa höra henne tjata (som igår morse) gjorde jag henne till viljes. En och en halv timme senare ville hon in tillbaka och var hungrig. Sen hon fått mat gick vi båda och la oss igen och steg upp drygt fem timmar senare. Såå ljuvligt att ha en pälsklädd sängvärmare och få somna om och somna om igen. 🙂

Det betydde att jag var klar med frukost och påklädning vid halv tre(!). Innan det blev mörkt igen hann jag tömma slaskvattnet (och slänga pepparkakorna), hämta ved, fylla på dricksvatten, hälla ut ”elavbrottsvattnet” och ”tråma” (klämma, knö eller pula) ner ljusslingan i trapplyktan.

Nu har jag bokstavligen ledljus på trappan. Riktigt fint blev det. Tack vare den belysningen slipper jag famla efter nyckelhålet när jag ska låsa upp. Och så sparar jag ju på utlampan. 😉

Återfunnet
I minst ett par år har jag undrat vart mina gummihandskar har tagit vägen…? Jag visste att jag hade nästan en hel förpackning med mig i flytten, men har inte för mitt liv kunnat lista ut var jag senast la dom. Idag hittade jag dom på ett fiffigt ställe.

Dom låg i en mini-ryggsäck som hängde på väggen bakom vattenpumpen i badrummet. Tack vare skynket som döljer vattenpumpen har jag inte sett den på länge, men fick syn på den när jag letade efter tall­såpan som också är gömd där.

Det är minsann inte vilka gummihandskar som helst, utan äkta latexhandskar som härstammar från en sjuk­vårds­ut­bild­ning som pågick i huset där jag senast jobbade i Östersund. När utbildningen skulle upphöra och lokalen tömmas, passade jag på att tigga till mig handskarna.

Dom var perfekta att rycka hundarna med (båda mina hundar hade päls som skulle ryckas), men fun­gerar givetvis utmärkt som skyddshandskar när jag ska rengöra avlopp eller pyssla med nåt annat äckelpäckel.

Nu är dom överflyttade till skåpet under tvättstället. Risken är förstås stor att jag nästa gång jag behöver dom har glömt var jag la dom. Men då kan jag ju leta på bloggen. 😉

Det andra fyndet gjorde mig ändå gladare! När jag flyttade upp sågen på en hylla i vedlidret idag, fick jag syn på den länge saknade namnsdagsblomman i trä som herr grannen förärade mig för ett par år sen.

Där har den stått hela tiden förstås, men jag har inte haft vett att höja blicken fast jag har letat i lidret minst ett dussin gånger tidigare. Hoppas jag fortfarande minns var den står när det är dags att stoppa ner den i jorden igen. Repris på sista meningen i föregående stycke.

Telager
Dom närmaste tjugo åren behöver jag inte köpa te åtmin­stone! Det kom jag fram till i samband med att jag skulle fylla på telådan som står på köksbordet. Jag har både löste och påste i en uppsjö av sorter och smaker upptäckte jag när jag inventerade te- och kaffehyllan i köksskåpet. I regel dricker jag bara två sorter så sortimentet lär inte minska särskilt snabbt.

Bristfällig servering
Igår tycke Mia att jag skulle ställa fram mat ögonaböj. När jag inte gjorde det gav hon sig på bröd­påsen som ligger ovanpå brödrosten på diskbänken, tog sig genom plasten och bet loss några bitar bröd innan jag hann hejda henne.

Det är inte första gången. Så gör hon varje gång hon är hungrig och jag inte observerar det fort nog. Fiffig kisse. 🙂

 

av

5.1 – Nytta & nöje

Jag har gjort udda fynd, varit lite nyttig, handlat på rea och ätit i några timmar.

Udda fynd
Igår hittade jag resten av fisksoppan jag bjöd mamma på när hon kom den 22.12. Den har stått i skafferiet sen dess och var inte så himla fräsch längre. Det räckte att lyfta på locket för att avgöra den saken.

Jag hittade också fyra Aclovir-piller i ”diverse-skålen” ovanpå mikron. Dom borde jag ha ätit upp i tisdags. Men eftersom jag upptäckte dom först igår, var det nog inte meningen att jag skulle ha dom resonerade jag och slängde dom.

Onödigt ingrepp?
Igår beslöt jag eliminera E10-meddelandet och kopplade loss vattenslangen från tvättmaskinen för att rengöra. Jag blev verkligt snopen över att allt såg rent och fint ut…? Felmeddelandet måste genereras från nåt annat ställe, eventuellt där som vattnet rinner in i tvättrumman? Jag borde kanske uppdatera programvaran? 😉

För att provköra slängde jag i en omgång tvätt. Maskinen stannade inte en endaste gång, så nåt nyttigt måste jag ändå ha gjort? Helt obegripligt (för mig), men huvudsaken att det funkar.

Rea-inköp
Innan jag åkte till dagens slutmål, behövde jag köpa ett par småsaker från matbutiken och kattsand. Den köper jag fortfarande hos Wahlstens på mammas inrådan. Och där hade dom rea på julsaker.

Ljusslingan jag hade tänkt köpa före jul fick jag nu med 30 procents rabatt och bordstabletter med julmotiv till halva priset. Självklart slog jag till. Enda kruxet var att det fanns bara tre tabletter, men oftast har jag bara en matgäst så den tredje får vara reserv.

Tre rätter och doggybag
Klockan två hade jag lovat dyka upp hos min ryska vän. Hon hade i vanlig ordning aviserat ”…och så vi äta lite”. Ett par minuter försenad parkerade jag utanför huset och blev välkomnad med en varm kram.

Som förrätt bjöd hon på en kall fisksallad som var jättegod, varmrätten bestod av lasagne och des­serten av färska bär i kvarg- och gräddblandning med kaffe till. Mums filibabba. I vanliga fall slänger jag i mig maten på ett par minuter, den här processen krävde drygt två timmar.

Som tack för utspisningen tittade jag till hennes dator som jag brukar och innan jag kom i väg fick jag med mig en burk av varje rätt. Dessutom en Fazers blå som ”nyårspresent”. Helt makalöst generös är hon, den rara människan.

av

3.1 – Fysik och tulpaner

Jag har blivit intresserad av fysik, träffat en ovanlig läkare, blivit betjänad av en före detta elev och haft trevligt besök.

Modern fysik
Den fysik jag läste under skoltiden intresserade mig inte nämnvärt. Delvis beroende på att vår lärare var torr som fnöske och dels för att jag inte visste vad jag behövde kunskaperna till. Men nu har in­tresset vaknat sent omsider tack vare en bok jag hittade för ett par månader sen och nyss börjat läsa.

Boken har titeln ”Fältet – Jakten på universums hemliga kraft”  och är skriven av Lynne Mc Taggart. I boken beskrivs de senaste fysikrönen och upptäckten av noll­punkts­fältet. Otroligt fascinerande läsning, om än något hårdsmält på grund av alla fysiktermer och -begrepp.

Undrar vad min gamla fysiklärare skulle tycka om den om han levde? Det har onekligen hänt en hel del inom hans ämnesområde under dom gångna 40 åren!

Ovanlig läkare
Idag hade jag tid hos doktorn klockan 11 för att kolla en annan sorts fysik. När jag pratade med honom i fredags var han inte helt över­tygad om min självställda diagnos och ville därför träffa mig personligen.

Klockan 11.03 var jag klar. Jag började med att tala om att besöket var onödigt för nu är jag så gott som återställd tack vare medicinen, bara ett litet sår återstår. För ordningens skull kollade han ändå om jag hade sår i munnen eller näsan.

Sen bad han om ursäkt för att han insisterat på ett besök och tillade nästan bedjande att han ju aldrig tidigare har träffat mig så han ville vara säker på att infektionen verkligen berodde på Herpes och inte på nåt annat virus. Jag accepterade givetvis ursäkten. För att kompensera min burdusa entré talade jag om att jag uppskattade hans nog­grannhet och tackade för medicinen.

Jag har för all del inte varit på så många läkar­besök i mitt liv, men den här unge mannen är nog den öd­mjukaste jag nånsin träffat. Ny­ut­exa­mi­ne­rade läkare kanske alltid är det, men blir allt drygare med åren? Eller så har läkarutbildningen ändrats så att patienten numera har nåt att säga till om?

Bekant ansikte
Efter läkarbesöket åkte jag till Wuorios för att köpa ut(e)lampa. Bakom disken stod en välbekant figur och hejade glatt när jag kom in. Min före detta elev är t f butikschef medan den ordinarie är på se­mester fick jag veta.

Att köpa lampor har blivit oerhört komplicerat numera. Dels finns det en uppsjö av olika typer och modeller av energi­lampor och dels är watt-beteckningen ändrad. Efter hjälpsam rådgivning och diverse parla­men­te­rande slog jag till med en 20 watts rörlampa som motsvarar 94 ”gamla watt” och har en brinn­tid på 12.000 timmar. Den kan alltså vara tänd 500 dygn innan den lägger av. Det är nästan snudd på att jag skulle ha lust att ­kolla om det verk­ligen stämmer…? Men för 7,49 € ids jag nog inte det.

När jag kom hem tog jag fram långa stegen och hoppades innerligt att lampan skulle få plats innanför lampkupan. Det gjorde den faktiskt. Den här gången räckte ögonmåttet till. 🙂

Trevligt besök
Vid kaffetid knackade min före detta granne på. Det var ett bra tag sen sist. Med sig hade hon ”en försenad julklapp” och en bukett tulpaner i min favoritfärg.

Som tack fick hon kaffe och gammalt kaffebröd. Kanelbullen gick väl an även om den var torr, men pepparkakor från julen 2010 ska jag nog inte bjuda på fler gånger.

 

av

2.1 – Insikter

Jag har drabbats av E10, klättrat på väggarna och självförtroendet har naggats i kanten.

Repris på E10
Det är ju fantastiskt att man kan tvätta och torka tvätten trots snöblandat regn! Förutsatt att man har el vill säga. Det gäller det mesta i hjälpmedelsväg. Tvättiden förlängdes dess värre med minst en timme för att felkoden E10 återkom med jämna mellanrum.

Förra gången lärde jag mig att maskinen ska vara tom på vatten innan jag putsar filtret så jag en­vi­sa­des med att trycka på start-knappen ända tills tvättprogrammet var klart. Förhoppningsvis kommer jag i håg att fixa problemet innan jag tvättar nästa gång.

Nä, förresten det gör jag antagligen inte, bäst att sätta en lapp på maskinen.

Fasadklättrare
Sen några dar är utlampan mörk. Idag inventerade jag lampförrådet men kom på att jag inte vet vad lampan har för styrka? Enda sättet var att kolla den gamla.

Det krävde ytterkläder mot snöslask och friska vindar och ett besök i boden för att hämta en stege. Lampan sitter nämligen nästan uppe vid taket på husgaveln. Det är jag för all del glad för. På så sätt belyser den en större yta.

Ibland är min självinsikt lite begränsad. Jag tog den korta stegen i den falska tron att jag är minst 1,75 lång… Det innebar att jag var tvungen att ställa den ganska rak för att ha en chans att nå upp. Eftersom jag har lätt för svindel vill jag hålla i mig – med båda händerna helst – och i all synnerhet när jag står med näsan fast i väggen.

Det gick ganska bra att skruva av lampkupa och lampa med en hand. 100 W stod det på lampan så nu vet jag vad jag behöver handla i morgon. Och nästa gång får det bli den längre stegen.

Rubbat självförtroende
I kväll dök händige släktingen oväntat upp med avbitartång modell större och bågfil. Jag hade tidigare föreslagit skärbrännare som alternativ till avbitaren så det var väl därför.

Sen greppade han den lilla avbitaren som jag lånade igår och nöp av ståltråden utan att anstränga sig. Jag får alltså nöja mig med mitt mentala styrkeövertag i fortsättningen. 😉

Hur som helst har jag fått min lilla hylla att ställa grejer i på diskbänken. Eller egentligen två. Den avkapade delen går utmärkt att hänga på väggen. Tack igen för den välvilliga utryckningen!

 

av

1.1.2012 – Inledning på nya året

Nytt år och nytt väder. Jag har inlett det nya året med att inviga ett förskottsarv, bekanta mig med byns första(?) elektriska stol, ta en månskenspromenad och överskatta min muskelstyrka.

Nytt år och nytt väder
God fortsättning på det nya året!

Igår på eftermiddagen började det snöa och temperaturen kröp ner under noll-strecket, som mest till -5,2 och idag fick vi till och med se solen några timmar. Helt fantastiskt! Det nya året har därmed inletts med vinterkänsla. Den blir tyvärr inte långvarig spår MI, redan före midnatt utlovas +1 och snöblandat regn.

Förskottsarv
När mamma kom till jul hade hon med sig en vinddress som hon inte längre använde och undrade om jag ville överta den. Det är sällan jag tackar nej till nåt jag gillar och som jag får gratis, så jag tackade förstås ja efter att ha provat den.

Elstolsbesiktning
Idag tyckte jag det var lämpligt att inviga dressen. Jag hade avtalat besök hos händige släktingen (självklart vid kaffetid :D) för att beundra hans ”elstol” och låna ett verktyg.

Vid ankomsten fick jag en presentation av den nyinstallerade elektriska toalettstolen. En fiffig och synnerligen miljövänlig sak. Förutsatt att elförsörjningen fungerar förstås.

Innan jag gav mig av hemåt bad jag att få provkissa i underverket. Jag följde noga föreskrifterna och konsta­terade att allt fungerade till belåtenhet. Inga el­stötar eller andra obehagliga överraskningar. 😉

Månskenspromenad
Klockan var bara fem, men månen stod redan högt på himlen när jag tackade och gick. Tack vare den och snön behövde jag inte använda ficklampan. Adventssjärnorna i professorns garage lyste så fint och det var tänt i husen jag passerade i ”centrum”.

Månskenet räckte också till för att läsa hälsningen i snön framför uthuset. ”Gott Nytt” stod det. Så klart hade nån varit och hälsat på medan jag var borta. Typiskt.

Besökaren hade också gått ner till sjön såg jag av spåren i snön. Han/hon trodde kanske att jag hade drabbats av akut depression och dränkt mig? Nä, usch, sånt får man inte skoja om!

Klent med muskelstyrkan
Med mig hem hade jag lånat en tång/avbitare som skulle förvandla en pensionerad trådhylla till ställ för diskmedel och svampar på diskbänken. Jag var helt säker på att jag skulle orka knipa av tråden, men där gick jag bet. Mitt grepp runt tången var för stort för att jag skulle ha den styrka som krävdes. Det enda jag åstadkom var ett fjuttigt litet jack. Eller så är tången möjligen för klen?

I bästa fall klarar ingen karl av det heller så jag får behålla mitt självförtroende ett tag till. 😀

 

av

30.12 – Strul och anti-strul

Jag har irriterat mig på e-fakturering och övergått till starkare droger.

E-faktura?
Idag fick jag en betalningspåminnelse från elbolagets indrivare. Enligt mina noteringar var fakturan betald på utsatt tid…? Sen i våras har jag ett avtal om e-faktura och kunde inte begripa varför be­loppet inte hade gått fram?

Av betalningshistoriken på kontot framgick att betalningen inte var registrerad så jag letade rätt på fakturautskriften. Ridå. Det var en analog faktura med inbetalningsavi. Det var mitt fel att den inte var betald. Men varför hade jag fått en pappersfaktura?

Efter kontakt med elbolaget och det häpnadsväckande beskedet att e-faktureringen hade upphört den 6.7.2011 kollade jag mina e‑fakturerare och såg att avtalet med elbolaget gällde från den 7 maj i år och var i kraft. Så varför fungerade det inte?

Nytt telefonköande, nu hos banken. Min ”personliga rådgivare” var inte tillgänglig trots den för­troende­ingivande titeln så jag fick vänta tills en svenskspråkig handläggare var ledig. Jag vägrar prata finska om jag inte är absolut tvungen.

”Nej, vi är bara betalningsförmedlare, du får kontakta betal­nings­mot­tagaren” fick jag besked om. Jag stoppade rundgången genom att upplysa om att jag redan hade kontaktat elbolaget och att dom bara kunde se att avtalet hade upphört.

Så småningom kunde handläggaren också hitta uppgiften om att avtalet hade upphört och föreslog att jag kanske hade tagit bort betalningsmottagaren av misstag? ”Men,” invände jag medan raggen reste sig, ”då skulle väl inte företagets namn finnas kvar i listan över avsändare av e-fakturor?”. Att det var konstigt och felaktigt höll handläggaren med om, men längre än så kom vi inte. Jag fick rådet att ta bort be­tal­nings­mot­tagaren och lägga upp ett nytt avtal.

Då uppstod nästa problem. Mottagarens kontonummer stämde inte alls överens med dom som fanns på fakturan och numret går inte att ändra. Nytt telefonköande till elbolagets kundtjänst. Ingen svensk telefonist fanns på plats så nu var jag tvungen att förklara mig på finska om jag inte vill vänta på att bli uppringd. Kundtjänsten kunde inte svara på varför kontonumret inte stämde utan hänvisade till faktureringsavdelningen.

Där var det heller ingen på plats, men kundtjänsten lovade att jag skulle bli uppringd. Så skedde faktiskt ett par timmar senare. Nä, det kontonumret kände faktureringsdamen inte alls igen. Jag dristade mig då till att fråga om det kanske var därför e-faktureringen inte hade fungerat och att av­talet hade upphört av den anledningen?

Jag fick ett halvt medgivande och blev upplyst om att hon skulle kontakta tjänsteleverantören för att forska i saken. Efter det skulle hon höra av sig. 1-0 till mig i den ronden. 😀

Starkare droger
Under natten och dagen har virusinfektionen av allt att döma spridit sig trots Vectavir-smörjandet. Näsan och vänstra halvan av ansiktet har samma symtom som munsåret hade. I eftermiddags beslöt jag därför slå en signal till vårdcentralen, eller hälsocentralen som det heter här.

Jag fick genast svar (utan att köa!) och blev kopplad till en sjukskötare som rådde mig att konsultera läkare när hon hade hört min beskrivning av spridningen och fått frågan: ”Vad är det värsta som kan hända?”.

Nytt samtal till växeln som försökte koppla mig till en läkare, men där blev det inget svar så damen i växeln sa att läkaren som hade telefontid fram till 16 skulle ringa upp. Vilken fantastiskt snabb och smärtfri(!) service!

En kort stund senare ringde en herre som försökte prata finska, men jag insisterade på att få prata mitt modersmål och det gick bra. Han tyckte jag borde bli undersökt av läkare och nämnde att jag kunde åka till jouren i Salo. ”Nä, aldrig i livet” hojtade jag och fick ett skratt som svar. Om synen påverkades skulle jag ändå bli tvungen sa han sen.

Innan jag hade hunnit boka en besökstid efter helgen ingrep läkaren i samtalet och tyckte trots allt att han kunde sträcka sig till att ringa in ett recept på symtom­dämpande och spridningshämmande medicin till apoteket så jag kunde hämta den redan idag. Finfint.

Fem tabletter per dygn i fem dagar innebär drygt fyra timmars intervall. Dom har jag nu ställt in i mobilen så jag blir påmind. Bra med teknik om/när den fungerar. För säkerhets skull har jag garderat mig med en liten tabell i Word, utskriven på papper. 😉

 

av

29.12 – Vardagsbestyr

Jag har jobbat lite, diskuterat presidentkandidater, fått lön, ser ut som om jag har överdoserat Botox och är beredd på nästa elavbrott. Mia och jag har varit på skadeinspektion.

Kort uppdrag
Mina kunder är så duktiga så dom klarar sig för det mesta utan min hjälp, men igår ombads jag in­finna mig för ett par åtgärder. Det blev ett kort uppdrag. Inom en timme var frågorna besvarade och ”handpåläggningen” genomförd.

Presidentval
Igår kväll diskuterade skyddslingen och jag kandidaterna i det förestående presidentvalet. Med tanke på den inskränkta makt ämbetet numera innebär, är det egentligen inte så noga vem som får det kom vi fram till, men har ändå var sin kandidat som vi tycker är representativ för landet.

Löneutbetalning
Jag hade redan glömt att jag har lön att få den här månaden också… Lönebeskedet i postlådan kändes därför som en glad överraskning. Kombinationen deltidspensionär, företagare och anställd är inte alls så dum. 🙂


Botox-offer
Sen igår ”pryds” min överläpp av ett maffigt munsår. Jag ser ut som om jag har fått en överdos av Botox eller råkat ut för en misslyckad skönhetsoperation. 😦

Tuben med Vectavir får tjänstgöra med jämna mellanrum men jag tycker inte den har nån inverkan? Möjligen kan det bero på att jag äter upp det mesta eftersom såret sitter mitt på överläppen.

Beredd på elavbrott
Efter förra elavbrottet återstår två ämbar (hinkar) sjövatten. Jag har ingen som helst tanke på att hälla ut dom, plötsligt kan dom komma väl till pass. Dunkarna med dricksvatten har jag också fyllt på.

Elförsörjningen har för all del fungerat bra förutom några ”flämtningar” då och då, men efter det senaste avbrottet vet man inte när det är dags för nästa. Vilken himla tur att jag hann byta säkringen till UPSen i tid!

Skadeinspektion
Idag följde Mia med mig på skadeinspektion. Sommar­grannen psykologen ringde igår kväll och undra­de om hennes hus står kvar så jag erbjöd mig göra en besiktning idag.

Mia gjorde gärna sällskap. Vägen och tomten är ju bekant sen hennes tidigare besök hos Kasper (hunden). Hon ”pratade” en massa både på ditvägen och hemvägen, men jag förstod tyvärr inte hennes utläggningar.

Alla hus stod oskadda kvar på tomten och inga träd hade blåst omkull så jag kunde skicka en positiv rapport när vi kom hem. Skönt att få lämna goda nyheter.