Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

17.6 – Mårdhundar och andra djur

Igår mötte jag en mårdhundsvalp, idag har jag träffat ett annat däggdjur.

Valp på villovägar
Sent igår eftermiddags märkte jag att Mia stod på trappan och spänt spanade upp mot skogs­brynet. En kort stund senare gick hon låg i ryggen in i verandan. Vad hörde eller såg hon nu?

Strax efteråt hörde jag ett konstigt läte. Nästan som ett spädbarn som skrek. Ljudet kom från samma håll som Mia spanat mot och närmade sig. För att stilla min nyfikenhet gick jag upp längs skogs­stigen.

Det gälla lätet hördes allt närmare. Efter ett tjugotal meter kom en mårdhundsvalp lubbande rakt mot mig. ”Nä, nu har du kommit fel” påpekade jag. Den lilla lurvtussen vände på direkten och sprang så fort dom korta benen bar den i mot­satt riktning och bort från stigen.

Det gälla lätet hördes efter en stund igen, sen var det tyst tills jag hörde det på nytt en stund senare, men nu från herr och fru grannens håll. I förrgår var jag säker på att grannen hade besök av ett spädbarn, men begrep nu att det var valpen jag hade hört redan då.

Varför den irrade omkring ensam i skogen kan jag bara ha teorier om. Av storleken och dom över­siggivna ropen att döma diade den fortfarande. Men varför den hade kommit bort från sin familj vet jag förstås inte? Oavsett vad jag tycker om mårdhundar, blödde mitt hjärta för den lilla stackaren.

Idag har det varit tyst hela dan. Antingen beroende på regnvädret eller på att valpen har hittat sin mamma, alternativt blivit så svag att den har strukit med.

Jag vet faktiskt inte vilket jag hellre önskar? Jag vill inte ha fler mårdhundar drällande i knutarna, men sam­ti­digt önskar jag av hela mitt hjärta att den har hittat sin mamma igen. Att känna sig övergiven är nåt jag önskar att ingen ska behöva uppleva.

Det finns inte så väldigt mycket fakta om mårdhundar eftersom det påstås att dom är skygga. Fast det kan jag med bestämdhet dementera. På Udden är dom verkligen inte skygga!

Hur som helst hittade jag den här lilla tänkvärda filmen då jag googlade på mårdhundsvalp: http://vetamix.net/video/m%C3%A5rdhund-katt_894. Att jämföra ett husdjur och mårdhund var lite udda tycker jag, men katten hör ju faktiskt inte heller hemma i vår fauna.

Annat djur
Idag har jag träffat ett livs levande exemplar av Homo sapiens och han var inte på villovägar. Tvärt­om, han var spe­ciellt inbjuden på eftermiddagste, den gode Filosofen.

Bildkälla: http://bloggen.fi/zweistein

Sen ett par veckor är han ensam i sin stuga. Hans fyrbenta följeslagare Morrloppan, eller Donna som hon egentligen hette, har nu sitt hem i hundhimlen.

Alltid lika sorgligt att mista ett husdjur, oavsett anledning och hur lång eller kort tid man har delat tak. 😥

Epilog
Däremot missade Mia nyss haren som sprang några meter i från henne… Hon uppfattade varken vittring, ljud eller rörelse. Konstigt?

av

15.6 – In- och utmattad

Nejlikpionen har slagit ut, jag har städat verandan, letat mig blå efter en matta och inventerat filtkollektionen.

Wow!
I morse hade den slagit ut, nejlikpionen. En djupröd, helt underbar färg. Den har en knopp till så jag får snart uppleva samma mirakel igen om ingen katastrof inträffar.

I fjol hade den inga blommor, troligen för att den blev omplanterad. Den ogillade det soliga stället jag hade den på först och var nära att gå under stackar’n, men nu verkar den alltså ha funnit sig till rätta.

Verandastädning
Halv ett bestämde jag mig för att putsa fönstren i verandan. Det kan vara nästan 10 år sen sist. Om jag minns rätt, var det mamma som putsade dom åt mig senast och det är lääänge sen.

Det är lite kinkigt att putsa dom, för glaset är papperstunt, dessutom har jag en spricka på en av rutorna. På utsidan tvättade jag försiktigt med Sini-Piikan för att slippa dra fram en stege. Det blev ingalunda perfekt, men klart bättre än förut.

När fönstren var klara kändes det lika bra att fortsätta städa när jag ändå var på G. Vid 19-snåret var jag äntligen klar. Alla mordbevis efter Mias framfart är utplånade, golvet är rent och jag har bytt till rena mattor. Duktig flicka. 🙂

Mattmysterium
Jag visste att jag hade en ren matta på vinden och lyckades så småningom lokalisera den, men var fanns den nya mattan som jag hade tänkt ha utanför köksdörren? Jag grävde igenom alla plastsäckar och -påsar igen, men ingen matta. Var i fridens namn hade jag gjort av den?

I stället hittade jag diverse sopsäckar som innehöll filtar och plädar. Lika bra att slänga ner dom så jag fick inventera beslöt jag, men fortsatte leta efter mattan. Jag kollade till slut i verandabänken men så klart var den inte där heller.

Sen fick jag syn på den. Den låg på golvet innanför köksdörren. Vid nåt tillfälle som jag hade lyckats förtränga har jag tagit den i bruk. Suck. Där försvann en halv timme alldeles i onödan.

Förutom att den var smutsig, passade färgen inte alls i hop med den rena verandamattan så jag fick tänka om helt och hållet. Upp på vinden igen för att gräva fram ett vettigt alternativ. Suck igen.

Det fick bli en av min före detta svärmors trasmattor i stället. Den blev faktiskt riktigt bra. Tur att man har att välja mellan.

Inventering
Det finns säkert ingen som har så många filtar och plädar som jag! Det har sin förklaring. I flera år hade ex nr 2 och jag två hundar som låg i var sin ände av soffan, vilket förstås krävde att jag skyddade den.

I baksätet på bilen behövdes också skyddande underlag, så flera av filtarna är f d hundfiltar. Alla var rena när jag flyttade och följde med i packningen av bara farten.

I kollektionen ingår också en förlovningspresent. Mormor och morfar gav två filtar när jag för­lovade mig med ex nr 1 i början av 70-talet och när vi gick åt var sitt håll fick jag behålla båda. Sen har jag förstås mammas egenhändigt stickade filt kvar, plus flera fleecefiltar och -plädar som har fungerat som stolsöverdrag.

Efter inventering och vädring gjorde jag två högar, en för såna jag behåller och en för såna som får gå till kläd­in­samlingen. Det finns många som behöver dom bättre än jag.

av

13.6 – Smärtfritt

Dagen började mjukt, övergick i lätt nervositet som följdes av avspänd samvaro och avslutades med sedvanlig klorofyllbehandling. Lokal temperaturstatistik.

Mjukstart
Tio i sju släppte jag ut Mia och gick tillbaka och la mig. Det låg dimma över sjön och solen var osynlig. En halv timme senare ville hon in igen så jag beslöt lite motvilligt att över­ge min sköna säng och blev glatt överraskad av det strålande solskenet.

Efter frukost blev det en fotorunda som inkluderade intrång på granntomten. Hos mig är det så lum­migt så snart är jag tvungen att gå ner på bryggan för att se sjön. Hos sommargrannen kunde jag obehindrat se den spegelblanka vattenytan.

Vid grannens brygga skrämde jag slag på två knipungar (tror jag). Dom höll till nedanför bryggänden så jag såg dom inte förrän dom simmade i väg i full panik. Jag bad ödmjukt om ursäkt men då var det ju redan för sent.

70 bilder senare var jag framme vid postlådan och hämtade tidningen, läste den i lugn och ro på dasset och klädde så småningom på mig. Jag hade en tid att passa.

Lätt nervositet
Jag är inte speciellt förtjust i att gå till tandläkaren även om han är både vänlig och charmerande. Eller rättare sagt går jag gärna till tandläkaren bara jag slipper lagningar och alla verktyg i munnen. Ljudet av ett av herr grannens verktyg påminde mig om att det var dags för den årliga besiktningen om jag så ville eller inte.

Idag såg jag nästan fram mot besöket, om än med en viss bävan. En bit av en tand lossnade helt plötsligt igår när jag åt en smörgås. Tanden är lagad och rotfylld så det var ingen katastrof och gjorde inte ont, men frågan var hur den kunde åtgärdas? Och hur många hål han skulle hitta?

På några minuter var den trasiga tanden fixad, givetvis helt smärtfritt. Sen vidtog undersökningen. Överkäken såg bra ut, tänderna var rena och fina sa han. Underkäken fick samma omdöme plus kommentaren: ”du har inte ens tandsten, det märks att du sköter dina tänder”. Hurraaa, vilken lättnad!

Avspänd samvaro
Efter tandläkarbesöket hade jag en ”dejt” på Lalla Vinde med klasskompisen. Vi bestämde oss båda för att belasta espressomaskinen och tog var sin portion med snabba kolhydrater.

Det var skönt att sitta ute i solen och trevligt att prata bort en timme. Samtalet rörde sig mest kring jordnära ting som väder, modern matkultur – eller snarare bristen på den – lokalt brödsortiment och kvalitén på öns matbutiker.

Tyvärr föll espresson mig inte i smaken. Undrar vilken kaffesort dom använder till den? Jag dricker faktiskt hellre min självbryggda java.

Klorofyllbehandling
Mia skuttade nyvaken fram ur den så kallade blomsterrabatten efter att jag hade lockat på henne och nått trappan. När hon hade fått mat frågade jag henne vad jag skulle hitta på resten av dan, men hon höll diplomatiskt tand för tunga.

Jag kände egentligen för att städa verandan men kom fram till att det kräver nästan en hel dag så jag rev bort ogräs runt rosen- och ribesbuskarna i stället. Då jag kom till busken närmast vedlidret kom jag på att jag nog skulle bära in ved, det var tomt i vedlådan.

Klorofyllbehandlingen av händer och fötter fortsatte tills jag tyckte det började kännas onödigt kyligt. När ska vi få ljumma vindar och varm luft?

Lokal temperaturstatistik
Morgon-/förmiddagstemperaturer uppmätta på Udden den 13.6 och vindstyrkan subjektivt bedömd:

2008: 17,3°, svag vind
2009: 20,0°, vindstilla
2010: 10,8°, vindstilla kl 9.00
2011: 16,4°, svag vind kl 9.10
2012: 11,3°, vindstilla kl 7.30

2010 ligger alltså närmast årets temperatur, övriga år har det varit varmare. Då vill jag att det ska bli ett ”övrigt år” omgående! 😀

av

11.6 – Späckat

Igår hade jag besök av en dalkulla och klarade en deadline. Idag har jag känt sommardoft, bytt till sommargarderob och har en ovanligt späckad vecka.

Ovanligt besök
Under åren i Sverige blev jag förstås bekant med en del dalkullor och ‑masar, men att jag skulle stöta på nån från Dalarna här på ön var ju lite oväntat.

Gårdagens dalkulla har bott lika länge på ön som jag bodde i Östersund, det vill säga 18 år. Det trivs hon bra med sa hon. Inte så konstigt, här kan man väl omöjligen vantrivas?

Deadline
För att kallelserna till väglagsmötet säkert skulle hinna fram i lagstadgad tid hade jag bestämt att dom skulle gå med dagens post. 02.30 var jag äntligen klar med kuvertering och frankering.

Ordförandens underskrift fick jag redan en stund efter 21, men ville gärna se en film och efterföljande nyheter först. Så först framåt 23.30 började jag adressera kuvert och kopiera kallelser, därav den sena/tidiga tidpunkten.

Eftersom posten inte går förrän tre på eftermiddagen kunde jag ha disponerat tiden idag, men jag hade ingen lust att åka en sväng extra bara för breven utan lät brevbäraren ta med dom när hon kom med posten. Väldigt smidigt.

Sommardoft
I morse doftade det och kändes som sommar. Termometern orkade faktiskt upp till 17 grader men sen för­svann solen bakom molnen och det blev ”normal” temperatur igen. Men prognosen verkar lovande, det kanske blir sommar på allvar så småningom?

Sommargarderob
Inspirerad av sommarföraningen bytte jag till sommargarderob. Alla vinterkläder upp på vinden och ner med alla sommarkläder. Om fyra månader är det dags att byta tillbaka, men det är ju jättelänge till dess. 😉

Späckad vecka
Av nån konstig anledning har jag ovanligt späckat schema den här veckan. I morgon ska jag uppvakta Draken/Tvillingen på 60-årsdagen, på onsdag har jag tid hos tandläkaren och ska träffa klasskamraten som hastigast. På torsdag har jag ett kundbesök inbokat och på fredag ska jag eventuellt uppvakta Oxen/Tvillingen. Tur att jag får ta igen mig nästa vecka.

Nånstans däremellan – senast fredag – ska jag också skicka enhetsberäkningen och debi­te­rings­läng­den till webbmastern så han får lägga ut filerna på bysajten före årsmötet. Puh, så mycket program har jag inte haft på länge. 😀

av

9.6 – Enkla lösningar

Jag har blivit uteliggare, haft avbrott, tänkt om, blivit diamantägare och avnjutit delikatesser.

Uteliggare
Nej, jag har inte blivit vräkt från Udden. Uteliggarlivet är frivilligt och på deltid. 😀

Igår var en nästan perfekt uteliggardag igen. Helt perfekt blev den när jag drog filten över mig och la mig i hammocken. Trots solen är vindarna fortsatt kyliga. Sommarvärme kan man inte kalla det.

Det var bättre förr. I fjol den 8.6 var det värmebölja, 23,2 grader redan klockan 8.50. Men det kunde förstås vara värre.

Idag träffade jag en dam som kommenterade dagens väder med: ”Och nu regnar det igen”. Igen?! ”Men det var ju sol igår” påpekade jag. Fast jag förstår henne, hon var inte här i maj – 21 soldagar kan man verkligen inte klaga på.

Avbrott
18.45 igår satte jag mig vid datorn och konstaterade att jag inte hade nån internetanslutning. Grrr. Jag var inte den enda. Några minuter senare ringde en kund och strax därpå SMSade herr grannen junior om samma sak.

Felsökningen gav meddelandet ”DNS-servern svarar inte” så jag visste att felet inte var lokalt. Avbrott en fredag kväll kunde i värsta fall innebära att jag inte hade nån förbindelse förrän på måndag.

Jag felanmälde på direkten och hoppades på det bästa. Jag räknade med att operatörens personal skulle upptäcka felet när dom själva skulle ut och surfa och därmed se till att det blev åtgärdat.

Om så skedde vet jag ju inte, men 22.55 var trafiken i gång igen. Skönt. Avbrott och störningar i inter­net­an­slut­nin­gen är nästan lika illa som elavbrott känns det som. Jag som ännu i mitten av 90-talet inte kunde fatta vad man hade för nytta av internet. Jojjo.

Omtänk
Jag har än en gång levt upp till mitt valspråk: ”Det är aldrig för sent att göra ett nytt val”. Det gäller loppisförsäljningen. Jag har överlåtit den till samma dam som i fjol.

Att betala henne provision eller hyra plats på torget går på ett ut ungefär. På så sätt slipper jag dess­utom stiga upp tidigt onsdagar och lördagar, lasta i och ur bilen allt som behövs för säljplatsen och vara på plats tio timmar per vecka.

Idag lämnade jag in en delleverans bestående av husgeråd som ”blev över” i samband med skaf­feri­städ­­ningen. Nästa vecka blir det den avlagda lampkronan från sovrummet och smycken.

Jag kom överens med loppisdamen om att jag kan vikariera henne vid behov. Hon undslapp sig nämligen att loppisen är hennes ”sommarfängelse”. Det kommenterade jag med att säga att det väl inte är nån som tvingar henne, vilket hon förstås höll med om. Sen tillade hon att hon nog tycker det är roligt samtidigt, men hon uppskattade mitt erbjudande.

Diamantägare
Ute i duggregnet står en plantkasse med tre diamantblommor som jag hämtade på hemvägen. Idag hade jag inte längre tålamod att vänta tills dom slår ut för att kunna välja färg. Jag hoppas jag har lyckats få en av varje. 🙂

Delikatesser
Jag hade ingen tanke på att handla nåt på torget, men eftersom ett par försäljare var kvar när jag kom ut från butiken bestämde jag mig hastigt och lustigt för att köpa nypotatis. En dm3 potatis och ett knippe dill fick jag för 5,50 €. Den lokalt odlade potatisen kostade 4,90/liter. Men det var den värd. Oj, vad gott med rökt sik, nypotatis och ”smördoppo”!

av

7.6 – Från myrbaggar till årsmöte

Jag har befriat en myrbagge, planterat gurkskott, rengjort båten, delvis badat och skickat förslag till före­drag­nings­lista. Mia tycker det är praktiskt med stege.

Myrbaggebesök
Förutom alla andra kryp som tidvis syns i huset har myrbaggarna börjat invadera igen. Sen tidigare har jag lärt mig att det är ettriga varelser och att dom har ett speciellt surrande ljud när dom känner sig hotade.

Med min specialfälla – ett plastglas som jag täcker med en pappbit – fångade jag den lilla filuren som jag hittade i köket idag och bar ut den. Den hann inte ens bli upprörd, bara dammig. Jag borde kanske städa inomhus i stället för att bara feja och putsa ute?

Utplantering
Idag var det dags för gurkplantorna att få flytta ut i det fria. Jämfört med i fjol den här dagen fanns det en hel del att önska i fråga om värme, men jorden var lagom fuktig och solen gjorde sitt bästa så jag hoppas dom ska frodas.

Båtrengöring
Dom små liven behövde förstås lite extra vatten efter plan­te­ringen så jag hämtade en kanna från sjön, vilket innebar att jag kom i håg vad jag hade glömt. Båten behövde ösas. Och rengöras!

En gammal diskborste kom väl till pass för finputsningen och garanterade ett godkänt slutresultat. Nu är båten lika ren som den brukar/ska vara.

Badtest
Efter båtrengöringen var jag svettig. Man kanske skulle våga sig i vattnet?

Första trappsteget var inga problem, jag hade stått så länge i vattnet i båten så jag var härdad. Andra trappsteget innebar att vattnet nådde knäna. Och nu blev det kallt. Rysligt kallt. Jag förstod varför när jag kollade mätaren – 16 grader visade den. Nix pix, inge’ bad för mig, men jag kan förstås skryta med att jag åtminstone har tagit en tredjedels bad. 😀

Föredragningslista
Det är dags att skicka ut kallelserna till väglagsmötet om några dar. Sent igår kväll skrev jag förslag till före­drag­nings­lista och idag skickade jag den till ordföranden för godkännande.

Det betyder att det är aktuellt att revidera debi­te­rings­längden efter dom senaste ändringarna. Enligt lagen om enskilda vägar kapitel 7, § 68, ska den finnas till påseende 14 dagar före årsmötet.

Praktiskt med stege
Idag hann jag fånga Mia på bild när hon klättrade ner från stegen efter besök på bodvinden. Bildkvali­teten blev inte den bästa eftersom hon rörde sig, men det framgår i alla fall att hon tar sig ner elegant. Duktig kisse. 🙂

av

5.6 – Plan(t)erat och oplan(t)erat

Jag har planterat Elvira, planerat fönstertvätt, haft långvarigt besök och beundrat potatisen. Mia gillar bläckfisk i kryddsås.

Elvira planterad
Igår fick hon så äntligen komma ner i jorden, den lilla Elvira. Enligt anvisningarna jag fick av för­säl­ja­ren, skulle hon ha mjukt omkring sig så jag grävde ett rejält hål och såg till att hon fick uppluckrad mylla på alla håll och kanter.

Översta jordlagret som jag ”skalade av” (uppe till höger i bild) blev utmärkt fyllning i en grop vid avloppstanken. Jag kan bara föreställa mig vad mossan och gräset hade att säga om den rockaden.

Fönstertvätt = ordning i skafferiet
Eftersom det var mulet och kyligt ännu efter frukost bestämde jag mig för att putsa fönstren och byta gardiner i vardagsrummet. Så nu är skafferiet städat.

Jag begriper inte hur jag är funtad ibland… Ingen annan heller misstänker jag. 😀 Jag kom så långt att jag flyttade undan piedestalen och drakarna från fönsterbrädan då jag helt plötsligt bestämde mig för att städa köksskafferiet i stället. Förklara det om du kan?

Halvvägs genom städningen förstod jag varför. En bekant ringde och hade behov av att bli uppiggad.

Långt besök
Jag ville inte avbryta arbetet, så jag föreslog att han kunde kvista över och se på medan jag städade skafferiet. Förslaget vann gehör. En kvart senare dök han upp.

När jag var klar med städningen umgicks vi över kaffe och smörgås, flyttade sen ut i solen som hade behagat förgylla eftermiddagen och avslutade med fläderblomssaft i syrenbersån.

Då drygt fem timmar hade passerat tyckte min bekant att det var dags att bege sig hemåt. Med sig fick han boken Fältet, en av dom mest fascinerande böcker jag nånsin har läst och som jag troligen har nämnt i nåt tidigare inlägg.

Fröjd för ögat
Arbetslusten hade runnit av mig fullständigt vid det laget. Jag gick på bildjakt i stället. Mia gjorde sällskap och ställde villigt upp som bildobjekt mellan varven.

Jag hittade också några hundlokor som försökte gömma sig bland plommonträden och tog en titt på mina ”odlingar”. Potatisen växer så det knakar och verkade nöjd över den himmelska bevattningen den fick i ett par dar.

Mums med bläckfisk
Ett av fynden i skafferiet bestod av bläckfisk i kryddsås (bäst före 31.12.2012) som jag hade glömt att jag hade köpt. Det har jag aldrig testat tidigare så jag öppnade burken till kaffet och smör­gå­sar­na.

Min bekant luktade på innehållet men ville inte smaka. Då var jag modigare. Fast det är inget jag köper flera gånger. Kryddsåsen såg inte särskilt aptitlig ut och hade en besk eftersmak. Men det bekom inte Mia.

Burken stod nämligen kvar på bordet när det var dags för hennes middag och medan jag gjorde i ordning maten passade hon på att prov­sma­ka. Av det drar jag slutsatsen att innehållet var ätbart eftersom katter aldrig äter nåt som är dåligt eller farligt, men resten åkte ändå ner i toaletten.

Synd tyckte Mia antagligen. 🙂

av

3.6 – Taxklackat och påläst

Igår invigde jag dom nygamla röda, idag har jag informerat mig om bruksavgifter och väntat ut regnet.

Nya röda
Nästan hela gårdagen gick åt till förberedelser och genomförande av studentfirande. Efter duschen vidtog klädprovning i ett par timmar(!). Jag hade bestämt mig för röda byxor, men det slutade med mossgröna. Jag hittade ingen överdel som var snygg till dom röda byxorna. Det fick bli röd blus och mossgrön poncho i stället.

För att pigga upp intrycket tyckte jag det kunde sitta fint med röda skor. Jag visste att jag har ett par med lagom låg klack och hittade asken på direkten. På kanten står det nämligen ”Nya röda m tax­klack” för att skilja dom från ett par andra röda.

Prislappen satt fortfarande kvar inne i skorna. 180 kronor hade dom kostat på Din Sko. Det innebär att jag har köpt dom i Sverige, alltså för mer än fem år sen. Av nån anledning har jag inte använt dom tidigare, men igår kom dom alltså väl till pass.

Strax efter tre ingick jag i en karavan av bilar som var på väg till samma ställe. I avsaknad av egna barn uppvaktar jag andras. 😉 Den här gången gällde det bonussysterns dotter som hade erövrat sin studentmössa.

”Öppet hus från 15.00” uppfattas av allt att döma som ”Kom klockan tre” här på ön har jag märkt. När jag steg in tio över tre var huset redan fyllt av gäster. Enligt värdinnan var vi totalt 55 personer.

Efter en gemensam skål för studenten serverades en jättegod buffé. Efter maten höll den stolta pappan tal och den stolta mamman läste en dikt. Jag blev lika rörd som festföremålet. Lika nära till tårar som till skratt.

Strax före kaffet kände jag att det var dags att åka hem till Mia. Värdinnan försökte fresta mig med sina tre delikata kakor (tårtor), men jag skyllde på tidigare kakfrosserier under veckan. Efter farvälkramar till vär­din­nan, den lyckliga studenten och hennes pappa, stoppade jag ner mina röda skor i den medhavda plastpåsen igen och drog tillbaka till ”hemsidan” som en rar dam brukar säga.

Bruksavgift
På mötet i torsdags fick jag frågan om väglaget har möjlighet att debitera extra för tillfälliga tran­sporter, t ex i samband med husbygge. Jag trodde mig veta att det kan ingå i en s k bruksavgift, men kunde inte hitta närmare info just då.

Nu vet jag. Idag konsulterade jag materialet vi fick på kursen och lagen om enskild väg (LEV). Väglaget har rätt att ta ut en bruksavgift för till­fälliga transporter och beslutar på årsmötet hur stor den ska vara. Jag hittade också en ny utgåva av handboken som innehåller beräkningsanvisningar för vägenheter och renskrev mötesanteckningarna.

Regn och mera regn
Sent i eftermiddags slutade det äntligen regna. Sen igår har Udden fått 33,5 mm. Det kan ju tyckas räcka till, men vädergudarna har tydligen bestämt att det behövs mer, för nu regnar det igen.

Jag som hade tänkt plantera Elvira… Men hon klarar sig nog där hon står till i morgon. Då ska vi slippa regn enligt prognosen.

av

1.6 – Nästan full rulle

Igår hade jag besök i vedlidret, uppvaktade en glad pensionär och bevistade ett möte. Idag har jag glatt mig åt regnet, hämtat Elvira och motionerat under huset.

Oväntat besök
Då jag skulle hämta posten igår förmiddag upptäckte jag att det stod en okänd bil framför sommar­grannens garage. Vid bilen stod en dam med kamera runt halsen. Jag antog att det antingen var en husspekulant eller en fastig­hets­mäk­lare och beslöt att pyssla med mina blommor tills hon hade åkt. Det verkade så nyfiket annars.

Strax efteråt såg jag henne öppna dörren till vedlidret. Mitt vedlider! Då reagerade uddmor. ”Kan jag hjälpa till med nåt?” ropade jag. Jag fick inget svar så jag avfyrade nästa fråga: ”Vad söker du?”.

Damen hade nu funnit sig och talade om att hon bara talar finska och att hon letade efter nyckeln till sommar­gran­nens hus. ”Men det där är mitt hus” påpekade jag på finska, ”det är därför det står 76 på väggen”.

Hon bad så mycket om ursäkt och förklarade att hon bara följde anvisningarna hon fått. Då gick jag upp till henne och visade vilket hus det gällde. Hon tackade för hjälpen, talade om varför hon var här och kommenterade vår lantliga idyll medan hon letade. Hon undrade också om jag bodde här året runt, vilket jag bekräftade. Efter en stunds letande hittade hon nyckeln till slut och tackade än en gång för hjälpen. Tänk så fel det kan bli ibland. 🙂

Grattisdags
Igår hade gått ett år sen Grisen/Tvillingens förra födelsedag. Hon fyllde dessutom pensionär, så det fanns all anledning att fira. Av uppdukningen att döma kunde man tro att hon fyllde 100 minst. 😉

Jag hade tur som råkade komma när alla trevliga gäster var där. Inga som jag kände, men ett par av damerna var åtminstone bekanta till utseendet. Efter nån timmes samtal var vi redan ganska väl be­kanta och skrattade gott åt samma saker.

Styrelsemöte
På kvällen hade ordföranden i väglaget kallat till möte. Den här gången hölls det hos den senast invalda styrelseledamoten.

Efter drygt två timmars mer eller mindre sak­liga diskussioner och kaffe med tilltugg kunde jag ta min pärm under armen och knalla hem igen. Under helgen ska jag skriva rent anteckningarna.

Regn!
Klockan 10 i dag kom det första regnet efter elva(!) dagar med idel solsken. Potatisen och alla andra grödor jublade.

Det behövdes verkligen. 11,5 mm tömde jag ur regnmätaren sent i eftermiddags och mer är att förvänta under dom närmaste två dagarna enligt prognosen.

Elvira på plats
I onsdags fick jag ett gulligt mejl: ”Nu har Elviira anlänt till ön och kan hämtas från Kimito Garden Center Kassandra. Vi har satt undan henne och sköter om henne tills du kommer och hämtar henne till sitt nya hem.”

Jag tackade för det glada beskedet och svarade att jag skulle dyka upp idag. Det var mitt första besök hos Kassandra. Jag blev helt överväldigad… Det kändes nästan som om jag hade kommit till tropikerna. Dels tack vare växtsortimentet och dels för att försäljningen sker inne i ett växthus där det var varmt och fuktigt.

Jag fick välja mellan två Elviror och tog den som hade nya skott. Den kändes liksom mer rätt på nåt vis. Man ska alltid följa sin intuition har jag lärt mig den hårda vägen.

Just nu får hon se sig om i sin nya miljö, men i morgon ska hon få sitt eget ”rum” mellan oxeln och jättevallmona. Där hoppas jag hon ska trivas och må gott.

Udda motion
Medan jag var på väg till frissan ringde den unga damen som ville ta hand om Uddens gamla fönster. Hon undrade om jag var hemma idag så jag talade om att jag var på plats en timme senare.

Vid 18-snåret dök hon upp. Jag erbjöd mig att krypa in i förrådet under huset och skicka fram fön­stren så kunde hon lasta dom i bilen. Enda sättet att stå ut under den låga takhöjden var att ligga på knä men det hade en hämmande inverkan på lyftförmågan märkte jag. Varför känns tyngden mer när man står på knä? Lustigt fenomen.

Bilen var redan välfylld med andra gamla fönster som hon hade hämtat, men hon lyckades ändå pula in alla 26 som jag hade. Snyggt jobbat. Då var jag av med dom.

Undrar om det är nån som behöver ett halvdussin taktegel också? Eller ett gäng gamla blomkrukor i lergods kanske?