Igår kväll hörde jag Mia tala om att jag borde öppna dörren till farstun och ta en titt, så då gjorde jag det. På mattan låg en ekorre. Först trodde jag att det möjligen var en unge, men konstaterade sen att det var en fullvuxen hane. Då behövde eventuella ungar inte sakna sin mamma i alla fall.

När huv’et var avätet släppte jag ner liket i soptunnan för vidare befordran så småningom. Det god­kände inte Mia. Efter nån timme hade hon hämtat den och lagt den utanför dörren igen. Där fick den ligga tills jag hämtade morgontidningen.

Jag försäkrade mig om att Mia var utom synhåll och bar ekorren utanför tomten. På ena sidan av ”min backe” lämpade jag av den i en sänka.

Men si så lätt gick det inte. Ett par timmar senare kom hon in i köket med den. Hon tyckte tydligen prompt att jag skulle ha den. Hon åt dessutom på kadavret, vilket förvånade mig storligen. För­mod­ligen var det meningen att jag skulle äta upp den och nu tyckte hon att det var slöseri med fin stek.

Just nu vet jag faktiskt inte var den är? Jag antar att jag slängde den i soptunnan igen men kan inte hitta den? Förhoppningsvis slipper jag se den fler gånger.