Bland de tidigaste vårblommorna har Nagelörten en given plats. Uddens exemplar är dock i miniformat när jag jämför med växtfakta på sajten Nature Gate. Där står det nämligen att växten blir mellan tre och tio centimeter hög.
Dessutom envisas dom med att än så länge bara stå i knopp. Men endera dagen ska dom väl slå ut. 😊
I dag hörde jag en ovanlig fågelsång men såg ingen fågel. Till slut upptäckte jag var den satt och lyckades fånga den pratglada pippin på bild. Nån som vet vilken fågel det är?
Oj, vad glad jag blev då jag såg årets första humla!
Krokus tröttnar man väl aldrig på? Här i en favoritfärg.
I stranden har isen släppt och skapat intressanta mönster.
Alen förbereder sig för att börja blomma.
Katthår
När man hittar katthår i maten, på smörgåsen, toaletten, kläderna, möblerna och i sängen kan man vara helt säker på att det är vår. Varje gång man nuddar vid Mia lyfter ett litet hårmoln. Vill man ha ett större moln kan man kela med henne.
När jag kammar hennes päls lossnar tillräckligt med hår och underpäls för att täcka en mus eller en sork. Bekanta fenomen för många katt‑ och hundägare så här års.
Isen
Ett annat säkert vårtecken är att isen börjar släppa i stränderna. I år är den segare än i fjol. I almanackan har jag noterat att det var öppet vatten utanför Hästholmen den 8.4 i fjol. I år lär vi få vänta till slutet av april misstänker jag. Därmed får vi också snällt vänta på sjöfåglarna.
Vårblommor
Förra veckan gick jag på blåsippsjakt och lyckades faktiskt hitta några. Krokusarna har också slagit ut, men sen dess har vi haft frostnätter och fått ett nytt snölager.
Snön har för all del töat bort vid det här laget, så vi hoppas slippa mer. Men i fjol fick vi snö så sent som den 23.4, så det är för tidigt att ropa hej.
Kommande vecka ska bli solig och varm för det mesta spår MI. Med varm menas 5-6 plusgrader och svaga till måttliga vindar. Inte illa alls.
Vårstädning
Med vårstädning avses städning på tomten. Men ”hårdkrattning” ska man tydligen vänta med tills gräset börjar grönska om man får tro ”Gräsolle”. (Artikelförfattaren skulle dock vara betjänt av en korrekturläsare.)
Hans tips för en frodig gräsmatta gjorde mig helt matt … Dock är jag enig med honom om att mossa är tecken på att gräset får för lite näring.
På den sidan av huset där gräsmattan klipps ökar mossan för varje år, medan den andra saknar mossa. Där får gräset sköta sig själv, vilket för all del ser (rysligt) ovårdat ut, men gräslagret som förmultnar ger uppenbarligen tillräcklig näring. Ingen mossa och gräset är grönt och frodigt.
Alltså ska man antingen gödsla eller låta bli att klippa gräset. Fördelen med mossa är å andra sidan att den är grön året om, mjuk att gå på och växer sig aldrig för lång. Nackdelen är förstås att den kväver all annan växtlighet, bland annat de vilda blommor som insekterna vill besöka.
Tror jag ska investera i gräsgödsel trots allt. 😊
Härom dagen ramade jag in Mia. 😀
På måndag ska vi uppvakta en 85-åring, så dom gamla vanliga paltorna duger inte. I går beslöt jag därför inventera ”finklädsförrådet”. Det blev en sorglig upplevelse.
Hittills har jag ägt sju par finbyxor, men efter inventeringen minskade dom till fem. Mina favoritfinbyxor, ett par svarta kritstrecksrandiga, har hängt med ända sen 90-talet men nu var det tji att få upp blixtlåset – magen har tyvärr vuxit med åren.
Med sorg i hjärtat la jag dom i högen för avpollettering och tog tag i nästa par. Jättesnygga mörklila, men verkligen inte årets snitt. Möjligen inköpta i början på 2000-talet. Minns att jag senast hade dom på mammas begravning 2014, så dom har jag verkligen inte slitit på så ofta.
Dom kändes fortfarande rymliga. Ända tills det var dags för blixtlåset vill säga. Det blev tvärnit igen. Bort med dom också. Förhoppningsvis finns det nån annan som kan ha glädje av dom.
Då återstod dom mossgröna, vinröda och två par svarta byxor förutom ett par pepitarutiga som jag faktiskt kunde ha senast i vintras. Både dom gröna och röda räckte till över kaggen. Det gjorde också dom svarta, även om det ena paret var något tajt sen jag dragit igen blixtlåset.
Vilka jag ska ha på måndag är inte avgjort, men det lutar åt dom rymligare svarta för att få plats med alla godsaker på kaffebordet. ”Begravningsbyxorna” kallar jag dom, men svarta byxor är ju alltid klädsamt – om än ganska tråkiga kan jag tycka.
Överdelen är heller inte fastslagen. Färgen på den avgörs ju av färgen på byxorna. Jag lät mig nöja med en hastig titt i garderoben där dom hänger tills vidare. Att det finns att välja på råder dock inget tvivel om.
Ändå har jag successivt gallrat ut det mesta av festkläderna. Här på ön bevistar jag varken Guldgalan eller några andra högtidliga eller offentliga evenemang som kräver att man är uppklädd till tänderna.
Jag saknar dom inte heller för all del. Den tiden är förbi för länge sen känns det som. Det räcker gott med enstaka kaffebjudningar och födelsedagskalas. 🙂
Visst kommer vi väl ihåg pyjamaspapper? Det blå-vitrandiga pappret i ändlös bana som användes i matrisskrivarna på 80-talet. Pappret fanns för all del också i vitt.
Till min stora förvåning säljs matrisskrivare fortfarande – på sajten https://www.matrisskrivare.se/ finns flera modeller. Alltså är pyjamaspapper fortfarande gångbart, så lådan jag hittade i före detta skolan i Björkboda i lördags kanske kommer till användning? För min del var fyndet dock en nostalgitripp. 😊
Ju äldre vi blir, desto viktigare är hälsan. I det avseendet är jag lyckligt lottad. 😊
Den 25.2 snöade det ymnigt, men Husse rattade bilen med stadig hand till Bjärnå, cirka en timmes bilfärd från Udden. Jag hade tid hos ögonläkaren där. På vår ö finns varken optiker eller ögonläkare.
Här fick jag det första positiva beskedet. Ögonläkaren konstaterade att mina ögon mår bra och att synen inte har försämrats de senaste två åren. Skönt att höra. Vi kom överens om att jag gör ett nytt besök om två år.
Den här tiden på året är det också årskontroll efter bröstoperationen. I år innebar det två besök i Åbo. Dels en träff med onkologen, dels mammografi och ultraljudsundersökning en vecka senare.
Onkologen klämde, tryckte och lyssnade en stund innan han sa att allt såg bra ut. Ett uppskattat besked också det.
I går gjorde vi nästa besök i stan. Att ta sig till en okänd plats i en okänd stad är alltid en utmaning, men det gick bra. Att leta sig fram till läkarmottagningen i Hansa-kvarterets tredje våning var däremot en utmaning.
Efter att ha irrat runt ett tag fick vi syn på mottagningens namnskylt på väggen och styrde kosan ditåt. Då hade vi redan prövat med två hissar, men den tredje visade sig vara den rätta.
Den ena damen i receptionen betjänade mig på flytande svenska, vilket var en trevlig överraskning. Röntgenskötarna var inte lika språkkunniga, men jag förstår ju faktiskt finska riktigt bra när jag vill, så det var inga problem.
Att mammografi är en lindrig form av tortyr vet jag sen tidigare. Möjligen är mina bröst extra ömma eller känsliga?
”Det ser bra ut” fick jag höra innan det var dags för ultraljudet i ett intilliggande rum. Läkaren inledde med att bekräfta det positiva beskedet. Sen undersökte hon bröst och lymfkörtlar länge och väl. Det kändes som om hela överkroppen var insmetad med gelé innan hon var klar.
Hon var också nöjd med resultatet. ”Allting ser bra ut”, sa hon. Härligt att höra!
Jag kan inte påstå att jag hade oroat mig inför undersökningarna, men man kan ju aldrig vara säker på att allt är OK förrän man får det bekräftat av expertis. Nu kan jag med lätt hjärta njuta av tiden fram till nästa års kontroller. 😊
I dag gick jag på jakt efter flera vårtecken. Redan den 3 mars började dagliljan titta upp och snödroppsbladen var en bra bit ovanför marken. Flera vårtecken den 15 mars kan tyckas väl optimistiskt, men de senaste dagarnas soliga och relativt varma väder ingav hopp.
På västra sidan av huset kunde jag konstatera att videkissarna har knuffat bort sina vinterhöljen och visar sin silverglänsande päls.
Några blåsippsblad gick ännu inte att upptäcka, det var bara smultronbladen som lyste gröna. Däremot lyste små blåa knoppar bland syrenerna. Scillan har definitivt bestämt att det är vår.
Det har också påskliljorna. Små ljusgröna fingrar sticker upp runt ormbunken där dom håller till. Bästa årstiden håller på att få sin början. Det bekräftas också av de ljusnande kvällarna och fågelkvittret som hörs igen. 😊
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 