Oföretagsam, trött och orkeslös


Det känns som om jag har varit ovanligt oföretagsam den här hösten. I all synnerhet under november och december. Jag har bara gjort det jag absolut måste. Vissa dagar har jag inte gått utanför dörren.

Ingen lust att fotografera och inga idéer till tidningsuppdrag. Skrivandet har också haft paus. Jag känner mig ständigt trött och orkeslös, trots att jag sover mer än vanligt. Förkylningen har säkert varit en bidragande orsak, men den är förbi för länge sen bortsett från den envisa hostan.

Jag har fått för mig att jag är glutenintolerant. Redan för många år sen fick jag besked om att jag var överkänslig, men det har jag struntat i, så det är möjligt att jag har överskridit en gräns.

En del av symtomen jag har läst mig till stämmer bra. Å andra sidan är jag hypokondriker så det kan också bero på nåt annat.

För att kolla om det är så, har jag övergått till glutenfritt bröd och undviker glutenhaltigt kaffebröd. Fast senast i lördags syndade jag. Husses moster bjöd på nybakad dadelkaka som jag inte kunde motstå.

Det enklaste vore förstås att göra ett test. Allt som behövs är ett blodprov, men det innebär att jag först måste få en tid hos läkare som kan beordra blodprovet. Om det glutenfria brödet inte har nån verkan blir det nästa steg.

Eller så lider jag av ”årstidsbunden depression”? Hos doktor.se hittar jag: ”Här är symtom som är vanligare vid depressioner som startar på hösten och varar över vintern:

  • Att du känner ett ökat sömnbehov och har svårt att gå upp på morgonen även efter att ha sovit länge.
  • Att du får ökad aptit och ett starkare sug efter socker och kolhydrater.
  • Att du går upp i vikt.
  • Att du känner en enorm trötthet och har låg energinivå.”

Nä, bäst att inte läsa om fler tänkbara anledningar. Min omgivning får stå ut med mig så länge tillståndet varar. Senast i graven lär det ju upphöra. 😉

6 tankar om “Oföretagsam, trött och orkeslös

  1. Tråkigt att känna sig trött och låg, man vill ju vara med i livet och glädjas över livets små och stora mysterier.
    Tröttare än vanligt är vi nog lite till mans den här tiden på året.
    Då jag inte har sällskap tar jag gärna en powernap på en kvart, vanligtvis. Men så fort jag har sällskap är all trötthet som bortblåst!
    Sen hägrar ju en lååång semester snart, så jag kan inte klaga.
    Hoppas du ”kvicknar” till snart.
    Hälsa Husse..

    Gilla

    • Om jag var nykär skulle jag minsann också vara pigg! Skämt å sido, jag tror mörkret är största orsaken. Alltså årstidsbunden depression. Härligt att ha nåt att se fram mot, ha det så skönt. Husse hälsar tillbaka. 🙂

      Gilla

  2. Kära bloggvän.
    Allt för väl känner jag igen det du beskriver. Min egen historia började redan under 2017 och har under åren fördjupats till dödslängtan. Till slut blev jag tvungen att kontakta vården för att förhindra mig själv från att inte begå en sådan dumhet.

    Det går ett tag även om apatin är överbryggande – orkeslösheten – håglösheten och initiativförmågan försvunnit. Du kommer att nå fram till varför så småningom. Trots att vi båda säkert har haft ett ”bra” liv, så går det att förstå att ens egna tankar inte räcker till. Vi glömmer att ”en känsla aldrig ljuger”. Istället förskjuter vi det och tror oss om att tankar och resonemang ska rädda oss ur träsket.

    Skönt att du som jag vågar ta steget att prata om eländet. Vi har ändå ett helt långt liv att falla tillbaka på. Vi har livserfarenhet och blivit visare med åren. Skickliga i att dölja vårt innersta till gagn för andra. Vi vet också att åldersdepression troligen är den största åkomman som negligeras av sjukvården och yngre släkten runt om oss. Vi har själva kanske aldrig reflekterat – och nu är vi där.

    Jag har räddat mig genom att skriva och använda orden, både för att bygga upp mig själv och för att sprida glädje. Varför vet jag inte men det här med bokstäver är ju numera ett sätt att diagnostisera. För min egen del har jag köpt hela bunden utom i&q 😀

    Kram ❤

    Gilla

    • Så illa är det ändå inte för min del, men att skriva om eländet hjälper till att ta udden av det.
      Varm kram tillbaka. ❤

      Gilla

  3. Du är nog inte den enda som lider av ”kamos-trötthet” (mörker-trötthet kanske bästa översättning till svenska) i så fall. Har för länge sedan konstaterat att jag bra kunde gå i ide under den mörkaste tiden, men kanske man kan tillåta sig själv orkeslöshet ibland. Snart vänder det ju, dagarna blir igen längre och våren är här före vi märker😊 Jag tänker att även världsläget just nu också kan påverka oss, åtminstone mig. Bra i alla fall att kolla med hälsan, att det inte är något som borde åtgärdas.

    Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.