Dagsprogram

I dag har Husse och jag hjälpts åt att förbereda vintern. Båten är uppdragen, vattentunnan tömd, vattenslangen upphängd i boden, forsythian har fått skyddsnät och hammocken har fått sitt vinterskydd.

Eftersom jag ändå var i tagen, hängde jag upp ljusslingan vid trappan redan nu. I vanliga fall brukar jag vänta till november, men dit är det ju inte så långt längre.

Nu återstår bara blommorna som än så länge klarat kylan och nattfrosten. Tåligast är gazanian (diamantblomman), men hängpelargonen jag har i en balkonglåda vid trappan blommar också fortfarande, liksom svartögat vid ”pumphuset”, så jag lugnar mig ett tag till.

Bland löven framför trappan hittade jag en luggsliten liten viol som också blommar än.

För ovanlighetens skull följde Mia med oss till stranden och iakttog våra förehavanden. Det verkar som om hon har blivit räddhågsen på äldre dar och behöver sällskap om hon ska vara ute. Hon kanske känner sig sårbar om hon är ensam?

Kommande vecka är tack och lov lugnare än den förra! Från tisdag till lördag var det dagliga aktiviteter.

På tisdagen gjorde jag bort mig. Klockan 14 infann jag mig i Kimito hos damen som hade beställt datorhandledning, men dörren var låst och när jag ringde upp kom jag till hennes telefonsvarare och lämnade ett meddelande.

Jag antog att hon glömt vår överenskommelse och åkte hem igen – 50 kilometers resa i onödan. Senare ringde hon upp och påpekade att det var veckan därpå vi skulle träffas. Suck. Jag hade glömt att radera datumet vi först hade kommit överens om.

Onsdagens aktivitet gick för all del i underhållningens tecken. På kvällen såg och hörde vi Mark Levengoods enmans­show i Villa Lande. En makalös underhållare som verkligen har förmågan att aktivera skrattmusklerna!

I går kväll grattade vi Husses moster och smörjde kråset med go’saker från kaffebordet. I synnerhet minskade den smaskiga hallontårtan betydligt. 😀

Skriverier

De senaste veckorna har upptagits av skriverier, tidvis varvade med middagsgäster.

Skriverierna har fördelat sig mellan enstaka tidningsuppdrag och innehåll till min bok. Tack vare flitigt dag­boks­skrivande sen 1960-talet har jag kunnat återge gamla händelser. Jag har nu hunnit fram till sånt som inträffade 2006. Det betyder att jag har varit tvungen att plöja igenom mängder med anteckningar för att kunna plocka ut väsentligheter.

Min ursprungliga idé kom dock på skam. Jag hade tänkt skriva om relationen till min biologiska mor, men eftersom vi under flera perioder varken sågs eller ens kom­mu­ni­ce­rade med varandra var jag tvungen att tänka om. Det får bli en mindre, fristående del i stället.

Av dagboksanteckningarna har jag lärt mig att minnet verkligen inte är att lita på! Gamla händelser jag har berättat om för enstaka personer har i en del fall visat sig vara felaktiga, både tids‑ och detalj­mässigt.

Om jag nånsin publicerar boken har jag möjlighet att rätta till felaktigheterna sent omsider. Å andra sidan har personerna i fråga förmodligen glömt detaljerna för länge sen. 😀

Dagböckerna har också avslöjat att jag har varit en synnerligen flitig brevskrivare. Brev på tvåsiffrigt antal sidor förekommer rätt ofta. Men det var förstås före digitalåldern. Numera skriver jag bara korta SMS eller mejl vid behov. På så sätt har jag koll på vad som sagts eller som vi kommit överens om.

Efter alla år med ett jobb som innebar ständig telefonkontakt med människor undviker jag att prata i telefon. Men undantag finns förstås.

Jättehatt

I dag gjorde Husse ett storfynd och ett par mindre. Det här är den största svamphatt jag nånsin sett! Nu smörstekta och avsmakade till dagens middag. Tack till Moder natur för go’sakerna! 😊