Självförverkligande och annat pyssel

Rödhaken är min favoritfågel. Enligt boken Animal Messengers är den ett tecken för självförverkligande. Samma dag jag började skriva på min bok flög en rödhake in i verandan vid två tillfällen. I dag fick jag ett nytt besök. Det tolkar jag så att jag är på rätt väg. 🙂

Redan före min pensionering pratade jag om ”när jag blir pensionär ska jag skriva min bok”. Att skriva om sina närmaste så länge dom lever kan vara kinkigt. Jag ville därför inte börja så länge mina mammor (fostermor, biologisk mor och styvmor) och fäder (fosterfar, biologisk far och styvfar) levde. Nu är de alla borta sen många år och kan inte lägga sig i eller kommentera mina skriverier. Om allt går bra är jag klar med den före min begravning. 😀

Det innebär att jag sitter vid datorn mer än vanligt och att hushållssysslorna är ner­priori­terade ytterligare. Fast just i dag har jag paus. Jag hade en del annat angeläget att pyssla med.

Artikeln från gårdagens Äppeldag i Söderlångvik skulle korrekturläsas och skickas till chefen, räkningar betalas, väglagets bokföring uppdateras osv. Jag behövde också ägna mig åt kroppshygien eftersom jag inte deltog i gårdagens bastande på grund av uppdraget i Söderlångvik.

Det slog mig när jag såg mig i spegeln att jag saknar skrattrynkor numera. Eller så har jag aldrig haft några? I stället är munnen ”inom parentes”, dvs omgiven av djupa fåror, och mungiporna pekar neråt. När jag är allvarlig ser jag ut som en riktig surkärring. Jag tycker mig också märka att håret börjar tunnas ut. Suck. ☹ Bäst att inte tända lampan över spegeln i fortsättningen.

Sen var det dags för matlagning. I flera dar har jag bjudit på snabblagat, men i dag tog jag mig i kragen och stekte köttfärsbiffar med lök. Som vanligt höll dom inte ihop riktigt, men var å andra sidan porösa och saftiga. I morgon blir det repris så jag slipper tänka ut nåt annat.

Avklarat

I flera dar har Elisas mobilnät varit ovanligt segt. Möjligen på grund av åskvädret vi hade för ett tag sen. Eftersom vi på Udden använder mobilt bredband, har nättillgången varit nerv­på­fres­tan­de långsam med väntetider på flera minuter ibland.

Men i dag verkar problemen lyckligtvis vara avklarade. Den gula markeringen som betyder begränsad funktionalitet är nu borta från den södra delen av ön.

I lördags blev Uddmor uppvaktad med anledning av att ett nytt decennium påbörjades. ”Du går nu på det åttionde” påpekade Husse. Suck. Jag kände mig genast rysligt gammal. Nu går det inte längre att säga att jag är 60+.

Effekterna syns redan. Jag har fått hål i läppen, spiller och klottar mer än tidigare. 😀

Inför födelsedagen klippte Husse den s k blomsterängen och i dag har han röjt i stranden. Borta är alla albuskar, björkbörjan och vassen som hade invaderat strandkanten. Ett otacksamt jobb – senast om ett par år är det lika frodigt igen.

För min del blev det en morgonrocksdag. Eftersom nätet fungerade normalt hade jag en hel del administration att ta igen. Så nu är kontoutdragen för föreningen och väglaget avstämda mot bokfö­ringen, föreningens webbsajt uppdaterad, möteskallelser skickade, etc.

De som anmält sig till individuell datorhandledning är också kontaktade med fråga om vad de vill ha hjälp med och när de vill att vi träffas. I dag inleddes nämligen Vuxeninstitutets hösttermin.

Nåt som också är avklarat är påfyllningen av vedförrådet. I slutet av augusti lastades Husses släpvagn med färdigklabbad ved i omgångar som radades in i vedlidret. Husse stod för merparten av jobbet, men jag var med på ett hörn tidvis. I år köpte vi nämligen från en ”självplock”.

”Ett välfyllt vedförråd är som att ha pengar på banken” brukar en bekant säga. Man får ingen ränta och kapitalet minskar efter hand som man eldar. 😀