Den 22.10 fick jag ett nytt uppdrag av chefredaktören på tidningen jag frilansar för. Jag skulle skriva ett reportage om ett lokalt företag som hade utsetts till årets företag i vår kommun.

Det kändes som en utmaning. Nåt reportage har jag aldrig skrivit tidigare. Jag googlade mig till att ett reportage innebär att läsaren ska känna det som om han var närvarande, vara mer djuplodande än en artikel och innehålla sinnesintryck. Jisses!

En vecka senare fick jag tid för en intervju med VDn. Tack och lov för webb­platser! På företagets sidor hittade jag en hel del matnyttigt, främst företagshistorik och produktfakta. Och eftersom fiskförädlingsbranschen var helt obekant hade jag för en gångs skull förberett en lista med frågor.

När jag inte hade fler frågor sa han att vi hade lite tid kvar om det var nåt mer jag ville veta, men jag sa att jag var nöjd så. Allt jag fått reda på skulle mer än väl räcka för ett reportage bedömde jag.

Besöket avslutades med att produktionschefen beordrades ta mig på en rundtur i fabriken där fiskmjöl och ‑olja produceras. Enheten för förädling av färsk fisk var stängd för underhåll den här dagen, så den processen fick jag tyvärr inte se.

Reportaget publicerades den 4.11 och upptog sju spalter, dvs nästan ett helt uppslag inklusive den finska översättningen, så chefen torde vara nöjd. I går fick jag förresten beröm av en som hade läst inslaget, så det kanske kan bli fler reportage framöver?

Mysterium
Efter att Mia hade lagt sig till ro på Husses säng (han var i stan på ärenden) och jag hade släckt lampan härom kvällen kände jag efter en kort stund nåt som kröp i nacken. Jag krafsade bort vad-det-nu-var och var redo att somna.

Nån minut senare kände jag nåt som kröp i håret. När jag fick tag i orsaken kände jag samma lukt som bärfisen avger då den är hotad och slängde raskt ”objektet” på golvet. Sen blev jag nyfiken. Jag tände lampan och lutade mig över sängkanten.

På mattan kröp en Riddarbagge … Det förklarade lukten. Riddarbaggarna tillhör skinnbaggarna liksom bärfisen bland många andra.

Nog för att vi har gott om mångfotade husdjur på Udden, men en Riddarbagge har jag inte stött på tidigare! Vilken väg den hade hittat in är ett mysterium.

Hur som helst hade den krupit upp i sängen, hittat min nacke och hamnade i håret när jag försökte vifta bort den. Jag frågade vad den hade för sig inne i huset, men fick inget svar. Den föredrog att snabbt kila i väg längs matt­kanten, så jag antar den är kvar inne nånstans. Möjligen har vi fått ett nytt husdjur? 😀