Månad: april 2021

av

Bekännelser

Min gissning slog in. Förra veckans digra program slök all min energi. Jag lovade höra av mig till en hjälp­behövande på fredag då jag kom hem, men det blev rätt sent, så hon tyckte lyckligtvis att vi skulle skjuta på samman­träf­fandet. Det kändes som en stor lättnad

På lördagen kände jag mest för att ligga kvar i sängen hela dan, men masade mig ändå upp till för­mid­dagskaffet och stannade kvar uppe. Men nån nytta gjorde jag inte.

Under veckan konstaterade jag att mina kunskaper har rostat. En av dem jag skulle hjälpa behövde en dokumentmall enligt finsk standard. Dokumentmallar kan man göra på lite olika sätt, men i det här fallet var det enklast att skapa mallen och skrivskydda den.

Dock hade ingendera av oss full koll på de finska standardformaten, så jag åtog mig att göra i ordning mallen när jag kom hem, vilket jag också gjorde.

Bara för att kolla alternativ till skrivskyddet gjorde jag också en mall i dotx-format. När jag för många år sen skapade dokumentmallar gick man till väga på ett mycket krångligare sätt upptäckte jag. Allt var inte bättre förr!

På söndag eftermiddag hjälpte jag ”fredags­da­men”. Vi beslöt att kombinera nytta med nöje. Hon tog med sig sin man som Husse underhöll medan vi fixade med hennes dator.

Sen drack vi kaffe och pratade bort en god stund under tiden som hennes dator höll på med en stor uppdatering. En lyckad kombination! 🙂

En del av mina långbyxor har plötsligt blivit för långa! Alltså måste jag ha fått kortare ben. Alla byxor har tidigare haft en längd som var anpassad till de skoplagg jag använder, men nu stämmer den inte längre.

Att man blir kortare för att ryggraden trycks ihop med åren är jag med på, men benlängden ska väl vara den samma? Alternativt har jag magrat runt stuss och lår? Det kanske beror på att musklerna har för­tvinat?

Hur som helst är det irriterande. Byxor som är för långa ser slafsigt ut. Och slafsig vill jag ju inte vara! Att vika upp byxbenen är ett definitivt no-no för min del. Jag får väl ta skeden i vacker hand och sy upp dom eller bara an­vän­da dom få som ännu är lagom långa.

Idag var det min tur. Kl 12:15 hade jag tid hos kommunens Hälsopunkt i Dalsbruk. Några minuter försenat fick jag min Covid 19-vaccination.

När jag bokade tid bad jag om Pfizers vaccin, men nåt sånt hade dom inte idag fick jag veta. Jag kunde välja mellan AstraZeneca och Moderna.

Jag valde Moderna. Jag hade säkerligen inte drabbats av några svåra biverkningar, men allt illa jag har hört om AZ har påverkat mig negativt.

Ny toalett med ”spolning”

Härom dagen fick Mia ny toalett. Dels en ny sandlåda, dels en behållare för ”avfallet”. Den fiffiga behållaren gör att man slipper lukten. Funkar finfint!

Finns att köpa på Musti ja Mirri med sökordet LitterLocker för den som är intresserad, alternativt googlar man på litterlocker. 😊

av

Nystart, vårtecken och tibast

Dom gångna veckorna har tidvis varit väldigt lugna. Så lugna att jag har vant mig vid att vara lat. Men nu blir det ändring på det. Åtminstone tillfälligt. 😀

Tack vare lättade restriktioner, är det OK att fortsätta med den individuella dator­hand­led­ningen. Således har jag bokat in tre hjälpbehövande den här veckan. Fast nu ångrar jag mig nästan. En mjukstart hade känts behagligare. På fredag kan jag tänka mig att jag är ganska mör.

Det bästa med datorer: Man kan ändra inställning när som helst! 😉

Nästa vecka blir jag vaccinerad mot Covid-19, har tid hos frissan och behöver städa så att gästerna inte vänder i dörren på valborg. Mjödet står på jäsning sen några timmar tillbaka. Och så var det slut på den här månaden. Kors, vad tiden går fort!

De senaste dagarna har varit synnerligen behagliga vädermässigt, men i morgon är sista dagen med tvåsiffrig temperatur om man får tro MI. Vårstädningen på tomten inskränker sig dock till kvistplockning än så länge. Men arbetet försvinner ju inte, förr eller senare ska jag ta i tu med det.

Våren framskrider i snabb takt. Våra sjöfåglar är tillbaka, fågelkvittret tilltar för varje dag och Husse har fiskat vårgäddor. En abborre hade också förirrat sig in i nätet. Den fick jag njuta av till middag i förrgår.

I dag bad Husse mig komma ut och titta. Flera stora tranflockar flög över oss. Vi upp­skattade antalet fåglar till långt fler än hundra. En mäktig syn och ett välkommet skriande.

Och nu blommar tibasten! När vi kom åkande längs byvägen för ett par dar sen, skymtade jag rosa blommor vid vägkanten, så jag greppade kameran då vi kom hem och tog en promenad till den blommande busken.

Det visade sig att den ingalunda var ensam. Jag hittade totalt hela femton(!) blommande små buskar på en kort sträcka. Många bilder blev det. 😊

Den som växer i vår backe har också en kollega har jag upptäckt, så nu ska jag ”ringmärka” dom så att vägmästaren inte mejar ner dom i misstag när han slår vägrenarna.

När dom inte blommar är dom nästan omöjliga att upptäcka och när dom fått blad drunknar dom i den omgivande grönskan.

av

Vårrapport från Udden

I går fick vi snö. Igen. Bara några dar sen sist.I dag hade den töat bort och solen sken så jag bestämde mig för att ta en ”vårkontrollrunda” i närmaste omgivningen. Första anhalten var den späda tibastbusken nere i backen.

Första bilden tog jag den 10 mars då de första knopparna syntes. Sen dess har jag bevakat dom i förhoppning om att se dom utslagna. Men inte då.

Det var för all del väl optimistiskt, mina tidigare bilder på blommande tibast är tagna i slutet av april eller början på maj. I dag hade dom vuxit till sig lite grann och jag kunde se små ljusgröna skott så det går åt rätt håll.

Nästa stopp var ”blåsippsslänten”. Här lyste det blått på många ställen. Blåsipporna har inte låtit sig skrämmas av kalla nätter och snö.

Jag stod kvar ett tag och njöt av solvärmen. Det gjorde nässelfjärilarna också upptäckte jag. Som mest såg jag fyra samtidigt.

Vid husgaveln stannade jag och beundrade krokusarna. På Udden finns inga blomrabatter, växterna får själva bestämma var dom vill hålla till. 😊

Till min förtjusning har krokusarna spritt sig till nya platser.

av

Välkommet återseende

Svanparet har återvänt till vår vik trots att isen ligger kvar, men allra längst in nära vasskanten är det öppet så dom hittar mat. När dom tar en paus från ätandet parkerar dom på isen för att putsa sig eller för att vila.

En välkommen utsikt från köksfönstret. 😊
(Bilden tagen på långt håll genom fönstret, därav den dåliga kvalitén.)

av

Mindre förkylt, mera läsning

På måndagen slog förkylningen till och sen i tisdags har jag snörvlat och hostat. Husse tyckte jag skulle göra ett Covid 19-test, men symtomen stämde inte. Varken feber, huvudvärk eller ont i kroppen, så jag bedömde att det rör sig om en vanlig vårförkylning.

I går kände jag mig verkligen inte på topp, men i dag känns det redan mycket bättre. Gårdagens program bestod av byte till sommardäck på Silverpilen och en del andra ärenden på byn.

När Husse såg att jag hade vaknat igår, satte han sig på sängkanten och erbjöd sig att lämna in bilen, men jag masade mig upp. Man blir ju faktiskt inte bättre av att ligga i säng om man inte har feber.

Jag hade dessutom en del andra ärenden att uträtta som jag behövde/ville göra själv, som till exempel att hämta ut ett paket och köpa ost. Just det, köpa ost. 😀

Jag var nämligen sugen på Arlas sanslösa cheddar, men var osäker på om den fanns i våra närbutiker. Det blev en sanslös gouda i stället. Cheddar fanns inte.

Fördelen med att vara konvalescent är att man inte orkar göra så mycket annat än att läsa. I bokhyllan hittade jag en bok som jag köpte redan på 90-talet men som jag inte hade läst.

I Liv på dödens fält beskriver Haing Ngor sina och hustruns upplevelser under Pol Pot-regimen och de röda khmerernas terrorvälde på 1970-talet. Mot alla odds överlevde Haing och lyckades fly till USA. Där sköts han till döds 1996 av ett gäng ligister enligt Wikipeda. Det kan man kalla ödets ironi.

Nästa olästa bok jag ska ge mig på är fiktion, Strömkantring av Olov Svedelid. Inköpt 2002 ser jag. Kan inte påminna mig om att jag läst något av honom tidigare.

Hasselblom

Min bloggkollega, Ankis bildblogg, publicerade redan den 23 mars en jättefin närbild på hasselblom. Eftersom det inte finns hassel på Udden, var blommans utseende en nyhet för mig.

Men i Tallmo finns en stor hasselbuske visste jag. För nån dag sen hade den börjat blomma så jag fick se blomningen ”live” och i dag hade jag kameran med mig. 😊