I dag ångrade jag att jag inte följde med Husse på byrunda. Min lilla runda blev nog så motig. Jag fick nämligen för mig att jag skulle ut och skida på isen. I fjol hade vi ingen is som bar och synnerligen fattigt med snö så nu eller aldrig.

Solen sken från klarblå himmel, vinden var svag och termo­me­tern visade ca 7°. Idealiska förhållanden med andra ord.

Allt började bra. Jag hittade pjäxorna och värmde dom en stund innan jag tog på dom eftersom dom hänger i vindstrappan där det är lika kallt som ute. Skidor och stavar fanns i boden där jag ställde dom senast, så dom bar jag ner till stranden.

Jag tog sikte på den lilla udden vi kallar Vidbusken. Nåt egentligt mål hade jag inte. Möjligen skulle jag skida bort till sommarstugorna som ligger vid sjön i vår ände av byvägen.

När jag hade nått ”Lingongrannens” brygga hade jag redan fått nog och beslöt vända hemåt. Jag hann bara åka en liten bit i mitt nya spår innan det blev tvärnit. Under snön låg en fläck med vatten på isen och nu hade vattnet blött upp skidspåret. Grrr.

Under båda skidorna hade jag blöt snö som snabbt frös till. Jag försökte bli av med klabbet genom att dra skidorna fram och tillbaka i snön, men det var bortkastad energi. Jag insåg att jag var tvungen att ta av skidorna och försöka putsa dom.

Sagt och gjort. Att få bort snöklabbet med handskarna var dödfött. Vid det här laget hade lagret längst in mot skidan frusit till is. Det gjorde jag också snart. Den svaga nordanvinden som kylde ansiktet kändes synnerlig osympatisk.

Jag gjorde ett sista försök med handtaget till ena staven, men resultatet blev inte som tänkt. Jaha, då var det bara att pulsa i snön och bära skidorna hem. ☹

Den promenaden blev betydligt mer ansträngande än en byrunda. Snölagret på isen har växt till sig så det går upp över anklarna och gör det därmed tungt att gå. Dessutom hade jag ju skidor och stavar som extra vikt.

Nu står skidor och stavar i badrummet på avtining. När dom har torkat upp får dom stå på trappan tills jag blir inspirerad till nästa skidtur. OM jag blir, vill säga. 😀