I går hade Knut namnsdag. ”Knut kör julen ut” som bekant, men här på Udden är vi (jag) inte så noga. Adventsljusstakarna får lysa på övertid. Men i morgon kanske dom får återgå till sin viloplats på vinden.

Utomhus har det blivit julkänsla dom senaste dagarna. Snön har vräkt ner i två dar och vinden har ylat i knutarna, så Udden är insvept i ett vitt täcke och kylan har slagit till. Just nu har vi -16°, men kallare utlovas. Det känns ovant efter den hittills milda och gröna vintern.

Isen har lagt på sjön men lär inte bli så mycket tjockare i och med snötäcket. Sparken får stå kvar på sin sommarplats ett tag till.

När jag skulle i väg på uppdrag i går insåg jag att det var korkat att inte ta av kapellet från Silverpilen så länge det var milt. Jag fick riva och slita i närmare en halv timme innan jag fick loss det.  ”För dumt huv’e får kroppen lida”. Så sant som det är sagt.

Husse har skottat för brinnkära livet och brasorna avlöser varandra i köksspisen. Huset är visserligen eluppvärmt, men för att spara på el kompletterar vi med vedeldning i kök och vardagsrum. Vid behov också i sovrummet.

Dagens program bestod av tandläkarbesök i öns norra centrum. Efter tre bedövningssprutor var den trasiga tanden äntligen helt känslolös, sen gapade jag stort i en timme för att samtidigt få en annan tand åtgärdad. Skönt att ha det gjort.

När vi kom hem var vi småhungriga så det blev kaffe och smörgås. Jag borde ju veta att det är dumt att äta när halva munnen är bedövad. Nu när bedövningen har släppt känner jag att jag har två sår på in­si­dan av kinden där jag har bitit mig. Lyckligtvis klarade tungan sig oskadd, så den höll jag rätt i mun den här gången. 😉