Isolerad från omvärlden

I morse värmde jag kaffevattnet på vedspisen. Strax efter åtta gick strömmen på grund av stormen. Ett ganska vanligt fenomen i våra trakter i samband med hårda stormar.

När jag felanmälde fick jag besked om att strömmen preliminärt skulle vara tillbaka 11:30. Suck. Ingen frukost vid datorn med andra ord. Ingen morgontoalett heller för den delen.

Vid nio-snåret åkte Husse på ärenden. Han ringde en stund senare och talade om att en björk blåst över vägen, men att han lyckats få undan den.

Kl 11:31 meddelade elvakten via SMS: ”Strömmen kommer tillbaka på adressen Xxvägen cirka 17.09. 16:30.” Dystert besked.

Kl 11:49 fick jag ett nytt meddelande: ”Xxvägen omfattas inte mer av strömavbrottet, men fel­lokaliseringen kan fortfarande slå av strömmen i området.” Så bra, nu kunde jag tvätta mig och klä på mig och ladda telefonen. Batteriet var på upphällningen.

Nöjet var kortvarigt. 12:30 gick strömmen igen. ☹

Vid ett-tiden var det min tur att ge mig av. Det första jag såg halvvägs nere i backen var en stor björk som låg på trekvart över vägen. Toppen hade fastnat i trädkronorna på andra sidan så jag kon­sta­terade att Silverpilen kunde ta sig under den.

Bara ett tjugotal meter längre fram låg nästa hinder. Det såg jag inte tidigare eftersom vägen är krokig. En lång, kraftig tallgren låg tvärs över vägen.

Jag plockade undan det mesta av kvistarna men orkade inte rubba tallgrenen så jag ringde vår ”väg­mästare”. Jag ringde också och avbokade tiden jag hade att passa och meddelade Husse att vägen var blockerad. Sen backade jag upp tillbaka, parkerade och gick in till Mia.

En kort stund senare hörde jag en traktor och en motorsåg. Efter ytterligare en stund knackade vägmästaren på och talade om att tallhindret var undanröjt. Det var en brusten talltopp medde­lade han.

Den stora björken kunde han ännu inte åtgärda med de verktyg han hade med sig, så den står kvar. Förhoppningsvis har den inte kasat ner i morgon när vi ska i väg igen. Fast med Husses bil går det att åka längs ”sopstigen” genom skogen till grannens väg, så det ordnar sig.

Ganska exakt klockan fyra återkom strömmen. Den hade blinkat till ett tag tidigare, men försvann igen. Den här gången var läget lyckligtvis stabilt och har så förblivit.

Vid det här laget har stormen Aila dragit vidare. Med tanke på oväder på andra håll i världen får vi vara tacksamma för att olägenheterna åtminstone för Uddens del var mycket lindriga.