Jag har blivit medlem i en idrottsklubb(!), fått upp tvättlinan, hissat vimpeln, varit på dans(!) och på kaffekalas.

Medlem i en idrottsklubb
Av en händelse upptäckte jag att Husse hade betalat två medlemsavgifter till DIK (Dragsfjärds idrottsklubb) för ett par veckor sen. Jag som är fullständigt befriad från idrotts­intresse!

”Man kan ju vara stödmedlem utan att idrotta” kommenterade Husse. Och det kan man förstås.

Fått upp tvättlinan
I år hade stora granens grenar slutligen sträckt sig så långt att tvättlinan (bykstrecket) måste få en ny sträckning. Men var skulle den nu dras?

För att kunna hänga upp lakan på tork gällde det att hitta en öppen plats utan buskar. Dessutom var kravet förstås att linan skulle kunna fästas stadigt.

Bästa alternativet blev mellan flaggstången och uthusknuten där den också tidigare har varit fäst. En ädelsyren står visserligen i vägen, men det går ju att möblera tvätten så man inte kolliderar med den. Förra lördagen blev den invigd. 🙂

Hissat vimpeln
Oftast brukar vimpeln hissas så snart vi har övergått till sommartid. Så icke i år. Men i förrgår kom den upp med Husses benägna bistånd och får hänga kvar tills kvällarna mörknar igen.

På dans(!)
Undrens tid är inte förbi… Förra lördagen var jag på dans! Dragsfjärds ungdomsförening anordnade nostalgidans med bordsfest i Furulund.

Fast om inte Husse tillhörde styrelsen hade jag garanterat inte känt mig lockad att delta. Mitt intresse för dans är ungefär lika stort som för idrott. Som tur var slapp jag dansa.

Min uppgift blev att sälja biljetter och hjälpa till i köket. I köket var jag mest i vägen, dom tre som hade ansvaret för serveringen klarade sig utmärkt utan min hjälp, så jag höll mest till i biljett­luckan.

Halv elva slutade biljettförsäljningen så då tog jag mig friheten att åka hem. Framåt halv två dök Husse upp, då var alla bord och stolar undanställda med ordningsvakternas hjälp.

På kaffekalas
På onsdagen hade hembygdsföreningens kassör bjudit in oss och Husses moster och morbror på eftermiddagskaffe. Före kaffet hann vi avhandla en del föreningsärenden som väntade.

Kaffebordet var dukat med diverse godsaker som vi villigt minskade på och samtalsämnena tröt inte heller, så det blev en lång visit. För min del brukar det räcka med 2-3 timmar i vanliga fall, nu blev det fyra och en halv. Hoppas värdparet uppfattade det som ett gott betyg. 🙂