Vi har ”stämplat”, sett träden falla, bevistat årsmöte, ätit köttsoppa och besökt f d bonuspappan. Mia är förundrad.

”Stämplat”
I onsdags tyckte Husse det var dags att bestämma vilka träd som skulle stå kvar i stranden. I vanliga fall stämplar man dom som ska avverkas, i det här fallet blev det tvärtom. Bara ett fåtal träd fick ett ill­grönt snöre runt stammen.

I ”båthamnen” uppstod diskussion. Husse ville ha kvar den vackra björken, jag ville hellre behålla den gamla alen. I lördags föreslog Vik Husse en kompromiss: Fäll båda träden. Få se hur det blir?

Sett träden falla
Efter lunch i torsdags dök den vidtalade trädfällaren upp. Han hade hunnit sätta i gång arbetet innan vi ens upptäckte att han var på plats. Dom taniga björkarna som växte på sockelruinerna till bastun var redan fällda.

Han fortsatte i rask takt och i fredags kunde vi redan njuta av den oskymda utsikten över sjön (se inlägg 17.2). En snabb och effektiv kille med andra ord. 🙂

Bevistat årsmöte
På torsdag kväll hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärra café. Mötet samlade ett drygt dussin deltagare och den avgående ordföranden tackade för alla år hon haft förtroendet att fungera som föreningens ordförande. Förutom en del ommöbleringar i styrelsen, fick vi en ny ledamot, vilket vi är tacksamma för.

Ätit köttsoppa
Undrar när jag kokade köttsoppa senast? I fredags blev det hur som helst av. Vi tyckte trädfällaren gott kunde få lunch på Udden så han slapp åka hem. Bortsett från att potatisen inte var helt mjuk gick den ju an.

Det visade sig att den hela kryddpepparn var nästan slut så jag tog till svartpeppar i stället. Resultatet blev att buljongen såg ut ungefär som innehållet i slaskfatet.

Besökt f d bonuspappan
Det var ju ett tag sen vi senast hälsade på f d bonuspappan så vi bestämde oss för ett besök i efter­middags. När vi kom fram fick vi också hälsa på skyddslingen och fru grannen som hade hunnit före oss. Det märktes att han blev glad över besöket och gjorde ett betydligt piggare intryck än vid vår senaste visit.

Efter pratstund och eftermiddagskaffe med tilltugg tackade vi för oss och tog den långa vägen hem för att få röra på oss lite mer. På ditvägen tog vi nämligen genvägen genom skogen.

Mia är förundrad
För att föreviga strandröjningen gick jag och Mia ner till stranden vid solnedgången i torsdags. Eftersom träden riskerade falla över båtarna drogs dom ut på isen. Det tyckte Mia var en perfekt utkikspunkt för att studera den nya strandlinjen.