7.7 – Högsommar och slagsmål


Igår blev det kaffe i bersån, idag har sommarkläderna flyttat en trappa ner. Mia har varit i slagsmål som fick följder.

JordgubbarKaffe i bersån
När jag hade plockat och fejat färdigt inför kaffegästernas ankomst igår tog jag en siesta i hammocken eftersom vi inte hade avtalat exakt tid. Nån timme senare väcktes jag av frun på Udden mittemot som överräckte en ask nyplockade jord­gubbar. Och giftfria påpekade hon.

Vi bänkade oss i bersån förstås, vädret var strålande fint även om vinden var nog så dryg att para­sollet fick vara ouppspänt. Jord­gub­barna kunde vi gott ha mumsat på efter kaffet, men si det tänkte jag inte på utan prioriterade ”pratvattnet”, vilket egentligen inte alls behövdes, vi har alltid mycket att prata om ändå. 🙂

Sommarkläderna nere
Inte förrän idag var jag riktigt säker på att jag skulle behöva mera sommarkläder i år. En del hämtade jag på vinden redan när den första värmeböljan inträffade, men sen dess har man snarare behövt vår- eller höstkläder.

I morse doftade, såg det ut och kändes äntligen som högsommar. Vinden hade lugnat sig och strax efter åtta visade termometern redan drygt 20 grader. Vid halv tre när jag var klar med klädbytet hade den gått upp till 25,8 så idag har vi verkligen inte behövt frysa.

Dom som började sin semester den här veckan kan väl inte vara annat än nöjda och belåtna?

Mias ögaMia i slagsmål
Igår förmiddags hörde jag att Mia slogs med nån så jag rusade ut och ryade. Inkräktaren försvann hastiga tag och Mia följde efter, men kom in en kort stund senare.

Jag hittade inga blessyrer eller spår av sammandrabbningen just då, men på kvällen medan gästerna ännu satt kvar såg jag att det var nåt galet med hennes ena öga när hon kom gående. Då jag under­sökte närmare upptäckte jag att det nästan var igenklistrat av grönt var och den nedre ögon­locks­hin­nan var kraftigt svullen. Där hade nog en klo tagit fast.

Varet slutade rinna senare på kvällen och hon kunde öppna ögat lite mer, så jag hoppades slippa ett nytt veterinärbesök. I morse kunde hon öppna ögat som vanligt, men hinnan var fort­farande klart svullen. Förhoppningsvis läker såret så småningom och svullnaden försvinner. Tur i oturen att ögon­globen klarade sig.