5.5 – Återfall, piller och mundiarré


Jag har återfått en utsliten roll, utökat pillersortimentet och hindrat en ung man.

SekreterareÅter i sekreterarträsket
Just så. Det ante mig. Daphnias mångårige sekreterare ställde inte upp för omval, vilket innebar att lördagens årsmöte utsåg mig till hans efterträdare. Degraderad från vice ordförande till sekreterare känns ju inte bra om man är titelsjuk. Men det vill jag ju absolut inte vara, så det är helt OK.

Det påminner mig om vad en styrelseledamot påpekade för många år sen: ”Det är ju sekreteraren som har den egentliga makten.” Precis som politiker och tjänstemän med andra ord.

Eftersom föreningens förra sekreterare inte deltog i mötet, åkte jag på att skriva det protokollet också. En stor del av gårdagen gick åt till det eftersom jag ville skriva det både på finska och svenska. Vid 14:30-snåret var jag äntligen klar och kunde klä på mig. 😀

Det första årsmötesprotokollet jag nånsin har skrivit på finska för övrigt. Faktiskt fick jag beröm av ordföranden som tyckte att jag hanterar språket bättre än många som har det som modersmål. Sånt värmer att höra även om jag inte riktigt tror henne.

Utökt pillersortimentet
Än så så länge understöder jag inte läkemedelsindustrin, men väl kosttillskottsindustrin. Den är förmodligen lika stor misstänker jag om man tittar på utbudet av preparat och tillverkare.

Hur som helst har jag utökat mitt sortiment. Förutom alger, gojibär, hajbrosk (ett av arven efter mamma), glucosamin, magnesium, B-vitaminer, D-vitamin, kalk och Omega 3 har jag lagt till Spirulina. Kalla mig gärna kosttillskottsknarkare. 😀

Egentligen borde jag göra ett längre uppehåll i intaget bara för att se om jag märker nån försämring i hälsan/måendet? Kanske värt att pröva. Om inte annat skulle det vara en kostnadsbesparing.

ElevHindrat en ung man
Idag hade jag lektionsdag. Vid kaffetid dök min privatelev upp. Sen uppehöll jag honom med prat i en timme innan vi slog oss ner framför datorn. En timme senare såg jag att han började bli trött av all ny information så vi tog en paus.

På grund av allt mitt babbel om bildändamål, olika sorters fotopapper, skrivarmodeller, etc, ut­sträck­tes pausen till en dryg halvtimme. Därmed var lektionstiden förbrukad med råge trots att under­vis­ningen bara omfattade en timme i stället för två som planerat. Snäll, artig och be­le­vad som han är, lät han mig hållas. Usch, jag får verkligen skärpa till mig nästa gång!