21.4 – I vatten och på land


Jag har sett storgäddan, beundrat en badare, plockat kottar och gått barfota. Mia har inkräktat på Nemos revir.

Storgäddan
Igår höll jag till nere i stranden så gott som hela eftermiddagen för att vårstäda. Förutom att störa två grodor, skrämde jag bort storgäddan med följe.

GäddorEn rörelse i vattnet alldeles i strandkanten gjorde mig nyfiken så jag stannade upp och försökte få syn på vad det var som rörde sig. Det var inte alls svårt. Den största gädda jag nånsin sett gled långsamt mellan vasstråna. Med risk för att överdriva måste den ha varit i femkilosklassen och lika lång som halva jag.

Storgäddan var inte ensam. Två mindre gäddor strök tätt intill så jag antog att jättegäddan var en hon och att fjuttgäddorna var i full fart med att uppvakta henne. För­sik­tigt försökte jag flytta mig lite närmare, men det resulterade förstås i att ”stimmet” drog i väg. Jag tog en bild med telefonkameran men dess värre kan man bara ana fiskarna om man vet att dom finns där.

Beundransvärt
Jag började närma mig slutet på städningen då sommargrannen psykologen kom knallande nerför backen. Efter hejande och utbyte av några kommentarer undrade hon om hon fick bada? Just det, bada!

Jag rös av bara tanken men självfallet fick hon det. ”Lite kallt” tyckte hon allt att det var, men skönt. Vattnet kan på sin höjd vara tio grader varmt om ens det. Huvaligen säger dom i Jämtland.

KottarPlockat kottar
Helgdagen till trots började jag med att tvätta för att därefter övergå till kottplockning. Min stora gran har visst släppt i från sig nästan alla kottar och dom har jag ingen lust att köra över med gräs­klip­pa­ren så det var bara att sätta i gång att kratta och plocka.

Många kottar blev det. Jag kunde förstås ha använt dom som ved eller skänkt dom till nån som vill använda dom till nåt, men nu ligger dom på sophögen och får förmultna och bli ny jord så småning­om.

Barfotapremiär
Vädret var lika ljuvligt idag som igår. Shorts och linne räckte gott som uteklädsel. Vid lunchtid visade ter­mo­me­tern 17 grader.

I närheten av granen kändes det minst sagt ”stickigt” för den tunna vinterhuden, men när jag var klar med kottarna tog jag av mig Croqsen och gick barfota. Fötterna jublade över friheten. 🙂

På Nemos revir
I morse fick jag rapport om att Mia uppenbarligen inkräktade på Nemos revir igår. Hon hade synts till på byn fick jag veta, vilket innebär att hon har passerat alla hans revirgränser. Undrar vad han tycker om det fräcka tilltaget? Förhoppningsvis slogs hon sig inte fram!

Mia i torrgräs

Svårkamouflerad 🙂

2 thoughts on “21.4 – I vatten och på land

  1. Förutom att klubba gäddor, vilket förmodligen inte är tillåtet längre, så snarade man förr också gäddor.En stör med en snara av tunn metalltråd skall mycket försiktigt föras runt gäddan framifrån, och sedan skall man snabbt rycka upp den! Hangäddor , blir sällan över 2-3 kg, alla större gäddor är honor.

    Gilla

    • Tack för tipset, det ska jag komma i håg nästa gång. 😀 Och skönt att ha gissat rätt i fråga om kön.

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.