30.7 – Regn och hantverk

Idag har Udden äntligen fått regn och jag har packat upp sista flytt­godset(!).

Regn 3Regn!
Igår låg Udden i skugga hela dan och det kom ett regnmoln som lämnade ifrån sig en löjlig liten skvätt, men idag har vi fått regn på riktigt. Äntligen!

Inget ihållande regn från morgon till kväll för all del, men skurar till och från under dan, så lite hjälp har ju växterna fått. Temperaturen har legat mellan 19 och 21 grader så det har ändå varit varmt och skönt.

Sista flyttgodset uppackat
Idag gjorde jag slag i saken och genomförde nåt jag pla­ne­ra­de redan innan jag flyttade hem 2007. Med i flyttgodset följde nämligen en hallmöbel, dvs en sko‑ och klädhylla som jag hade måttat ut att skulle få plats innanför dörren i köket.

Anledningen till att jag inte har packat upp möbeln förrän nu, är att jag inte visste var jag skulle göra av tele­fon­bänken som exet snickrade för snart hundra år sen så den fick stå vid dörren. Ända tills idag alltså.

För länge sen konstaterade jag att telefonbänken fick plats i verandan, men jag hade ingen bra lös­ning på var jag skulle göra av alla grejer som finns i lådan under sitsen på bänken så det har dragit ut på tiden. Efter sex års funderande(!) har jag kommit fram till att dom nog klarar vintern och gott kan ligga kvar. Rostoljan borde väl inte heller frysa? Bordet som stod i verandan innan ställde jag i boden tills vidare.

Det tog en stund innan jag var klar med omflyttning, montering och uppsättning av klädhyllan. När jag skru­vade fast den blev jag lite konfunderad…? Det gick oroväckande lätt att skruva i det gamla virket. Antingen har jag blivit starkare i nyporna eller så är virket maskätet kom jag fram till. Ruttet är det inte, för ett visst motstånd kände jag trots allt.

Enda missen var avståndet till gardinen. När jag tog mått hade jag helt andra gardiner och gardin­stänger, men det gick med ett nödrop. Kanten på gardinen får ligga i mellanrummet mellan två ribbor. Det ser ingen om jag inte talar om det. Så säg inget. 😀

KlädhyllaSom vanligt ledde omflyttningen till en massa följd­flytt­ning. Lådinnehållet från verandabordet till lådan i telefonbänken, innehållet därifrån till nattduksbordslådan och det innehållet i sin tur till en låda i byrån. Byrålådan var för all del inte heller tom, men det mesta får gå till klädinsamlingen.

Avslutningsvis flyttade jag den smalare skohyllan i kläd­skrubben till verandan och vice versa. Det kändes lite trångt med 90 centimeters bredd i och med att telefonbänken står på samma vägg och är bredare än vad bordet var.

Riktigt fint blev det tycker jag. Och bättre plats när man ska sätta sig vid köksbordet, för att inte tala om bättre plats för långa ytterplagg. Tidigare var jag tvungen att vika fållen på kapporna för att få plats med dom eftersom telefonbänken var så hög i förhållande till den befintliga klädhyllan.

Nån som vill ärva en gammal klädhylla förresten? Den är ju fullt funktionsduglig även om den ser lite luggsliten ut. 🙂

29.7 – Uppsats

Den 8.5.1974 skrev jag min sista uppsats i Lilla hanken. Jag var då 22 år gammal. Vår moders­måls­lärare och en av mina favoritlärare hette Jakob af Hällström som också var rektor på den tiden. En sympatisk och duktig lärare. Högst antagligen den här mannen.

Av allt att döma skulle uppsatsen handla om våra framtidsplaner. Så här skrev jag. (Mina fel­skriv­ningar inom parentes.)

Jag, pulpetens fånge, är äntligen fri!
15 års skolgång ligger bakom mig… Det är med blandade känslor jag väntar på mitt di­mis­sions­be­tyg – det känns oerhört befriande att veta att det värsta är över, men samtidigt litet vemodigt och ovisst. Skall jag kunna uthärda ytterligare två års studier, eller skall jag kasta mig ut i förvärvslivet och hoppas på det bästa? En sak är i alla fall klar, jag är än(nu) en gång fri från pulpetens bojor med mitt sinnelag och min mentala hälsa i behåll!!

Ung elevJag minns min iver och min förväntan inför mitt livs första skoldag… Utrustad med rosett i håret och bästa ”gå-bort-klänningen” infann jag mig (till) i Söderlångvik folkskola till­sam­mans med en hop ungar i samma ålder.

Då jag gått fyra klasser var jag redan mera än villig att sluta. De äldre pojkarna retade mig för mitt stora öra, för mina kläder, för min cykel, för mina skidor osv. Jag avskydde den långa skolvägen, 4 km fram och tillbaka, och var inte ett dugg intresserad av att ”plugga”.

Därför kom mammas förslag om att jag skulle flytta ihop med henne och gå i skola i ”sta’n” som en underbar överraskning. Båda mina lärare och alla mina skolkamrater blev givetvis vederbörligen impo­nerade, därför fick jag 8 i matematik, mitt sämsta ämne, och därför var alla ”kompisar” med mig den sista tiden.

Studierna intresserade jag mig inte alls för, men miljöombytet var en upplevelse! Trots att jag struntade i läxor och prov lyckades jag få medelmåttiga betyg, till min mammas stora glädje. Hon hade antagligen inte hyst så stora förhoppningar trots allt!

Under de två sista åren i mellanskolan började min inställning förändras, jag läste mera och kom snart underfund med att det lönade sig. Resultaten blev bättre och jag ville fortsätta studierna tills jag fått den vita mössan. Lärarna observerade också att jag tog skolan på allvar nu, de sporrade mig därför till ytterligare ansträngningar genom sitt beröm.

IntygAvgångsbetyget från mellanskolan innehöll för all del inga astronomiska siffror, men de var tillräckligt bra för att stärka mig i min uppfattning om fortsatta studier. Mamma var mycket belåten med mig och tyckte också att jag borde fortsätta. Hon var förresten den som uppmuntrade mig mest, hon krävde aldrig att jag skulle vara bäst, huvudsaken att jag klarade mig sade hon. Därför ville jag överraska henne med goda resultat och visa att jag dög till mera än vad det krävs av en medelmåtta.

Den ljusaste tiden av min skolgång är utan tvivel tiden i gymnasiet. Jag mognade så småningom till insikten, att lärarna också var mänskor och att jag också hade ett mänskovärde. Jag blev god vän med de lärare som undervisade i mina favoritämnen, dvs. i språk, och fann att jag trots allt hade något slags begåvning.

Studentexamen utgjorde inga problem, jag hade beslutat att jag skulle klara av den, vilket jag också gjorde. Tiden före och efter skrivningarna sammansvetsade eleverna med lärarna och eleverna sinsemellan kände mera gemenskap än någonsin tidigare, även det ett ljust minne!

Det enda negativa jag erfarit under hela min skoltid, är känslan av att bli hunsad av lärarna! Många lärare tycks lida av något slags Napoleon-komplex, eftersom de är så beroende av den auktoritet de tror sig besitta.

Det är därför man aldrig vågar lita på sig själv, för det finns alltid någon av lärarna som ”plattar till” en, bara för att få känna den söta smaken av MAKT. Det är i och för sig inget fel på makt, men makt­havaren bör komma ihåg att man kan utöva sin makt på åtminstone två sätt; genom att förinta eller uppbygga. Psykologerna påstår, att ett negativt omdöme ibland kan ha samma effekt som ett positivt, men det vägrar jag tro på! Beröm är alltid beröm!!

Jag beslöt fortsätta mina studier efter studentexamen just för att jag fick så mycket lovord och beröm, den enda svårigheten var att hitta en läroanstalt som utvecklade min begåvning och som kon­cen­tre­ra­de sig på mina favoritämnen. Jag valde ett handelsinstitut, men ångrade mig redan efter ett par må­nader. Jag hade nämligen i min enfald trott att jag skulle få koncentrera mig bara på sådana ämnen som intresserade mig. Jag hade hittills accepterat att det inte är möjligt i ett läroverk att specialisera sig, men nu hade jag ju allmänbildning, så varför var det inte möjligt på en yrkesutbildningsanstalt??

LärareNu, då det är 23 dagar kvar till dimitteringen, kan jag sluta gräma mig över att jag inte fick det som JAG ville och börja koncentrera mig på min framtid. Jag vill tacka alla som stått ut med mig, men kanske i synnerhet en lärare som alltid fått mig på gott humör och som kunnat trolla fram det bästa hos mig… Denne lärare har samtidig hjälpt mig att avgöra min framtid!*)

Jag AVSKYR att skriva maskin, det är dödande tråkigt att skriva affärsbrev, jag HATAR att alltid vara någon till lags och framför allt känner jag att min personlighet skulle kvävas i ett jobb som sek­re­te­ra­rens! Därför är min framtid som sekreterare obefintlig!

Visst känner jag mig mogen, jag vill gärna gå ut i ”lifvet” och jag är fullt beredd på att axla ansvar, men definitivit inte på ett kontor! Jag har under det senaste året gripits av längtan efter att få pröva på sjömanslivet, närmast kanske för att få en möjlighet att överlägga med mig själv utan störande moment och för att få ro till att skriva en bok.

Mina drömmar är nog möjliga att genomföra, men men… Det betyder två år till på skolbänken och jag kan inte besluta mig för om mitt intresse för sjömanslivet är tillräckligt starkt för att överleva två års studier till, så framtiden ligger fortfarande inhöljd i mörker för min del…

*) syftar på Jakob af Hällström, som sa så här när jag ville ha hans referens:

Ja, det ska jag bara tala om för (Efternamn), att nån sekreterare kommer ni aldrig att bli!” Han fick nästan helrätt – min ”sekreterarkarriär” inskränkte sig till tre år. Och det jobbet tog jag bara i väntan på att få ett annat. 🙂

27.7 – Värme, blommor och besök

Nån har skruvat på värmen och sikten har förbättrats. Jag har decimerat lyckoklövern, haft blom­bytardag och besök av en krympling.

TemperaturMera värme
Klockan 7.30 låg sjön spegelblank, solen sken från molnfri himmel och termometern visade 15,6°. Sen ökade värmen efter hand för att som mest ha kommit upp i drygt 26°. Lyckligtvis ligger trappan i skugga ända fram till sen eftermiddag så den har varit ett populärt tillhåll både för mig och Mia.

Förbättrad sikt
Tänk vad mycket enklare allting blir när man vet hur man ska göra… Förra lördagen kollade jag för säkerhets skull att min siktdjupsmätning var rätt gjord. Det var den ju inte.

Secchiskivan ska sänkas så djupt att den försvinner ur synhåll för att sen dras upp tills den syns igen. Så hade ju inte jag gjort, men idag blev det rätt. 2,86 meters siktdjup mätte jag upp, dvs 30 cm mer än tidigare.

Decimerad lyckoklöver
Lyckoklövern har så gott som blommat ut och för att inte fröna ska sprida sig ryckte jag upp dom flesta plantorna när jag var tillbaka på landbacken och hade fått en svalkande simtur. En stor del var redan på väg att torka bort, men jag ville ändå gardera mig.

Blomman, framför allt bladen, är väldigt vackra tycker jag, men den sprider sig som bara den så det gäller att hålla efter den. Nu återstår bara några få plantor men nästa år täcker den säkert hela blomlandet igen.

LiljorBlombytardag
Urvalet av vilda blommor börjar minska. För det mesta är jag snål på dom odlade blommorna och plockar vilda i stället men nu återstår bara ett fåtal av dom jag gillar. Idag var det dags att byta innehåll i blomvaserna.

Gullris är ingen favorit men för att få omväxling till röd­klin­ten plockade jag ändå en liten bukett och stack ner några såpnejlikor som fortfarande blommar. Dom asiatiska liljorna sjunger på sista versen så jag tog in dom som fortfarande var hyfsat fräscha.

På trappbordet fick jag till en liten klintbukett av sommar­blommorna jag sådde, resten har inte grott eller torkat bort. Nu väntar jag ivrigt på att klematisen ska slå ut. I fjol blommade den inte alls men i år har jag räknat till åtminstone sex knoppar.

Den är ovanligt sen beroende på att den står så skuggigt till men om jag ställde den i full sol skulle den antagligen stekas. På den här tomten finns det i stort sett bara sol eller skugga, få ställen mitt­emellan.

Mårdhund 2Besök av en krympling
Framåt halv sju-tiden i kväll satt jag ute på trappan och åt middag. Jag hörde ett tydligt prasslande från grannens häck, men antog att det var Mia som var i jakttagen och tänkte inte mer på det.

Några ögonblick senare ser jag en mård­hund dyka upp och leta efter ätbart i marken på min sida om häcken. Jag tänkte precis huta åt den men såg i samma ögonblick att den hade väldigt mödosamt att röra sig. Antingen saknades ett ben eller så var det illa skadat.

Den ömkliga synen fick mig att tänka om. Det var ju faktiskt synd om stackar’n. Den kommer att bli ett lätt byte för sin fiende, dvs lon. Mig veterligen har den inga andra fiender – utom människan förstås. Lon betraktar den som inkräktare på sitt revir och dödar den därför har jag läst.

26.7 – Inte brasväder

Jag har nästan blivit rökförgiftad, infört säljstopp, tvättat och passerat en tidsgräns. Mia missade deadline.

RökNästan rökförgiftad
Igår kväll hade jag fått nog av alla stora, svarta flugor som flög omkring i köket. Liklukten lockade dom förstås. Glad i hågen stoppade jag in eldstände i spisen och tände på. Det var ett fatalt misstag… Röken vällde in.

Att i det skedet öppna sotluckan för att elda där gjorde förstås saken bara värre. Brand­larmet gick och köks­golvet närmast spisen försvann i en rökdimma.

Jag slog snabbt igen alla luckor och hoppades elden skulle dö och öppnade fönster i alla rum för att vädra ut röken. Den tiden på dygnet var det nästan vindstilla, så det tog sin runda tid innan ögonen slutade tåras.

Tänk att jag aldrig lär mig! Men som bekant är det bara två sorters människor som aldrig kan göra om samma misstag – fallskärmshoppare och jungfrur. Så småningom hade det slocknat i spisen och jag kunde öppna sotluckan för att få i gång draget så jag kunde avsluta kremeringen.

Säljstopp
Igår var jag in på sommarloppisen och förhörde mig om intresset för en servis. Eftersom jag har två finserviser övervägde jag att göra mig av med den ena. Jodå, det kunde nog gå att sälja en sån tyckte innehavarinnan.

Idag ringde jag och talade om att jag ångrat mig. Servisen är jättefin och dessutom ett minne efter mormor så den får vara kvar. Bättre plats i skåpet lär jag dessutom inte få, snart fyller jag det igen med nya prylar inser jag.

Loppisvärdinnan undrade om jag inte hade mera smycken att sälja i stället? Men nu har jag faktiskt gallrat ut rätt hårt och vill behålla resten känner jag. Jag lovade komma in om jag mot förmodan skulle hitta nåt jag vill avstå ifrån.

Tvättdag
Torkvädret var idealiskt konstaterade jag när jag klev upp, men var tvungen att uträtta ett par ärenden innan. När jag kom hem fyllde jag tvättmaskinen och 106 minuter senare kunde jag hänga tvätten på tork. Vid det laget hade vinden ökat något, vilket ju var en fördel.

Jaktbyte

Vattensork i liksvepning.

Vecka 32 har jag beställt tömning av avloppstanken så det gäller att se till att jag får valuta för pengarna. Den 21.3 tömdes den senast, alltså har jag klarat mig i nästan fyra och en halv månad sen senaste tömningen. Det lönar sig således att bära ut slaskfat och diskvatten.

Passerad tidsgräns
I morgon är det tre veckor sen det senaste fästingbettet och ingen rodnad syns runt bettet. Därmed friskförklarar jag mig. Åtminstone från borrelios. Skönt att slippa antibiotikakuren.

Misse missat deadline
Jag borde ha talat om för Mia att krematoriet var nytömt igår… I morse kom hon in med en maffig vatten­sork igen. Den här gången avpolletterade jag liket utomhus en bra bit utanför tomtgränsen. Det räcker gott att sommargrannens hund rotar i min avfallshög.

24.7 – I vatten och värme

Jag har vinkat av mamma, städat, blivit utmattad, fått färsk fisk och träffat en gädda. Mia ogillar värmen.

Mamma avvinkad
Igår eftermiddag åkte mamma tillbaka till sta’n. Så fort gick den veckan. Lite trist att vädret inte var varmare dom senaste dagarna, men det är ju inget man kan beställa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av henne vid bussen kände jag mig ”upphängd och nersläppt” på nåt vis, men piggade upp mig med en mugg kaffe och tog i tu med disken innan jag så småningom sjönk ner i TV-fåtöljen. Kvart över tio kom Mia in och väckte mig, sen gick vi och la oss.

NystädatNystädat
Efter förmiddagens sedvanliga rutiner i min makliga takt bestämde jag mig för att tvätta bad­rums­mat­torna och torka golvet. Det var verkligen på tiden.

Golvytan är synnerligen begränsad, men det är ändå bökigt att komma åt att torka eftersom det står prylar i vägen överallt. Värst är det att komma åt bakom vattenpumpen så där brukar jag fuska. Men inte idag, nu är det rent där också.

Utmattad
När jag hade städat klart och hängt badrumsmattorna på tork ringde jag Grisen/Tvillingen i avsikt att locka henne på te i bersån så länge det fina vädret håller i sig. Hon ställde sig positiv till förslaget men hade fullt upp fram till söndag. Jag blev alldeles utmattad när jag hörde allt hon skulle ha för sig dom närmaste dagarna.

Vi kom överens om att höras av i slutet av veckan. I fall hon inte skulle i väg på födelsedagskalas kom hon gärna sa hon. Med det digra programmet kan hon verkligen behöva en ledig dag.

Färsk fisk
I kväll dök han upp igen, storfiskar’n med stora hjärtat. Han tänkte hämta färsk fisk till mamma och mig sa han, men fick förstås besked om att hon redan hade åkt. Lyckligtvis hindrade det inte honom från att överlämna två abborrar som jag tacksamt tog emot, så i morgon blir det fiskmiddag. 🙂

Läge för bad
Redan igår eftermiddag kändes det varmare i luften och strax före nio i morse stod ter­mo­me­tern på 18,9°. Den utlovade värmen från öster har nått Udden.

Bildkälla: http://lnu.se

Jag har inte kollat temperaturen under efter­middagen men den räckte gott och väl till för ett dopp i sjön. I vattnet var det 23° så det kändes bara skönt att sjunka ner i böljan den blå.

När jag kom ner till stranden hörde jag ett ljudligt plaskande, antar bisamråttan var i farten, och vid bryggänden lurade en gädda. Den minsta jag nånsin sett (dock dubbelt större än den på bilden). Först trodde jag det kunde vara en av dom utplanterade gösarna, men efter en grundligare titt kände jag igen huvudform och färgteckning.

Gäddan var inte ett dugg skrämd av min närvaro, den låg kvar fast jag viftade med handduken och rörde mig på bryggan. Så småningom vände den stjärten till och gled i väg i sakta mak. Om man är rovfisk kan man ju inte låta sig skrämmas så lätt.

För varmt för Mia
Stackars Mia, nu är det på tok för varmt för henne igen. Efter morgonjakten har hon mest legat i skuggan fram till dess att solen började försvinna bakom trädtopparna.

Mia i skuggan

22.7 – I blåsten

Det är blåsigt på Udden, vi har irrat i nejderna och bevistat kvällstorget.

Blåsigt
Den friska nordvästliga vinden fortsatte idag. Trots 19 grader kändes det kyligt och avskräckte från längre utomhusvistelser om man inte hittade en läplats i solen.

Enligt gårdagens väderkartor lugnar sig vinden och vi ska få ett par dagar med temperaturer på 24-28 grader. Antar det är sista rycket för i sommar. Vår lokala prognos är dock mer moderat, 22-23 grader dom närmaste tre dagarna. Men det räcker ju bra när man ska röja vass och (eventuellt) tvätta mattor.

LångsidanUtflykt
Mamma ville gärna ta en tur till ”Långsidan” idag så efter en eftermiddagslur packade vi oss i väg. Jag före­slog att vi skulle kombinera turen med loppisleverans och kvällstorg, vilket innebar att mamma fick se till att fosterfars gamla träskidor (av det ärevördiga märket Karhu) inte kasade i väg. Dom var nämligen så långa – eller Silverpilen så kort – att dom sträckte sig från bak­luckan fram på instrument­brädan.

Mamma var kartläsare. Vi beslöt att åka in från Ölmosvägen och efter ”sightseeingen” åka ut längs Kärravägen. Stranden låg vindpinad och öde men oj vad kommunen har snyggat till på området! Mamma nöjde sig med att titta ut från bilfönstret men jag klev ur som hastigast och tog ett par bilder.

Sen gällde det att ta sig till Verkviksvägen. Självfallet missade vi avtaget och fick vända tillbaka. Bara för att komplicera tillvaron föreslog jag att vi skulle köra in och kolla vad det finns på Ölmosviksvägen. Eftersom vi svängde in från vänster såg jag aldrig skylten ”Allmän väg upphör”, så än en gång har vi gjort intrång på privat väg. Suck.

Efter den lilla extraturen kom vi snart till välkända trakter och satte av mot Dalsbruk och kvällstorget.

Kvällstorg
Idag var andra måndagen som Dalsbruks byalag ordnade kvällstorg. Då jag hade parkerat på bak­sidan av sommarloppisen för att bära in grejer hördes piano­musik och jag såg att torget var väl­besökt.

KvällstorgEfter att ha lämnat av leveransen tog vi en promenad ner till torget för att ta en titt. Nybakat bröd och färska grönsaker samsades med loppisborden. Plötsligt fick jag syn på händige släktingen. Det såg bestämt ut som om han stod bakom ett loppisbord. Jodå, det stämde, han och frun hade prylar till försäljning. Fast för tillfället hade frun gått på kaffe.

Eftersom min klädstorlek stämmer bättre överens med händige släktingens än hans frus, var det ingen idé för mig att ”bläddra” i klädställningen även om det fanns en del snygga plagg.

Jag övertygade mamma om att en av klockorna var snyggare än hennes befintliga så hon slog till och köpte den. När vi redan hade betalt och gått vidare, kom händige släktingen efter oss och talade om att det fanns en matchande ring till klockan som vi kunde få för en euro. Mamma provade den, men tyckte inte riktigt att den passade henne så jag provade den i stället och köpte den på stående fot. Så nu har vi understött släkten.

Innan vi lämnade torget investerade jag i en grillad korv och mamma köpte blåbärskaka till kvällsteet så man kan absolut inte beskylla oss för nepotism. 😀